Grundskolans och utbildningens framtid

Med jämna mellanrum uppstår diskussioner om grundskolans tillstånd i Finland, så jag tänkte starta en tråd om ämnet. :slight_smile:

Tråden handlar huvudsakligen om grundskolan + gymnasieutbildning. Önskemål om diskussion om situationen i Finland, vad fungerar, vad inte? Vad kan vi göra annorlunda? Kommer privatskolor att ta över branschen om några år, eftersom föräldrarna tröttnar på otryggheten och den sjunkande inlärningsnivån?


PISA

Diskussionen kommer att bli ännu mer aktuell i december 2023, när resultaten från PISA-undersökningen offentliggörs. PISA 2022 (som alltså publiceras) hade matematik som fokusområde. Tidigare år har Finland klarat sig utmärkt i PISA-undersökningarna inom alla delområden! Anledningen till att ämnet väcker diskussion är den riktning som Finland oundvikligen är på väg i undersökningarna. Som fältarbetare är jag lite orolig för de kommande resultaten, och jag tror att riktningen har förblivit stadigt dålig.

För att få lite jämförelse, låt oss lista PISA-resultaten från några år tillbaka [1].

Nedan är de platser som Finland placerade sig på bland OECD-länderna. I skalan som rapporterades 2018 skilde sig poängen inte statistiskt signifikant från varandra.

Jämfört med PISA-bedömningen 2015 sjönk Finlands medelpoäng för läsförståelse med 6 poäng. Läsförståelsen har på lång sikt sjunkit i Finland, liksom i OECD-länderna i genomsnitt. Finlands medelpoäng sjönk med 16 poäng jämfört med 2009 och 26 poäng jämfört med 2000.

Resultaten är alltså inte på något sätt absolut oroande, utan snarare den riktning som nivån är på väg.

Jag avslutar öppningsinlägget här, så att jag tydligt kan skilja PISA från mina egna faktiska åsikter/observationer. Jag återkommer senare idag med ett meddelande som mer handlar om vardagen. :slight_smile:

Om ämnet väcker diskussion, försök att hålla partipolitiken så långt borta från tråden som möjligt.

Till sist en tankeställare, som är menad som ett skämt, men var och en kan fundera på om det finns det berömda fröet av sanning i det.

45 gillningar

Man kan inte begära med slev om det getts med sked

2 gillningar

Jag funderade först på om man kan skapa en sådan här tråd och skriva sådana här inlägg på ett investeringsforum. Men å andra sidan är detta vad våra barn möter i skolan, så kanske det är bra att vi föräldrar också tål att läsa detta i textform? Vi har trots allt inte “skin in the game” på samma sätt som den unge har.

Att koppla ämnet till investeringar torde inte vara en utmaning för någon, så det skriver jag inte nödvändigtvis om, åtminstone inte genast.

Jag strävar efter att utifrån mina egna erfarenheter beskriva tillståndet i den finska grundskolan (en uppfattning främst från Södra Finland, men från en skola i ett bra område) plus naturligtvis det man hör från kollegor runt om i landet. Syftet är inte att undervärdera någon, sopa problem under mattan eller att skrämmas. Detta är dock de realiteter som man kämpar med nu, och helt säkert även i framtiden. Interventioner borde göras nu, inte senare.

Jag försöker skriva om varje ämnesområde lite som ett eget inlägg, så att tanken hålls klar och texterna inte blir för långa.

I dessa översikter strävar jag efter att ta läsaren tillbaka till skolbänken och få dem att tänka på situationen ur sitt eget perspektiv. Detta gäller naturligtvis inte alla ungdomar, men jag hävdar att under skolgången exponeras alla för dessa bieffekter på ett eller annat sätt.


Säkerhet i grundskolan

Allmänt sett är grundskolorna fortfarande säkra även idag. Den största förändringen i trygghetskänslan är att ungdomar är väldigt rädda för att bli lynchade på sociala medier. Vi vuxna förstår inte ens det mentala tryck som detta orsakar. Vare sig det handlar om att dela en “ful bild” med andra, eller att göra en hånfull video. Du kan i praktiken inte vara dig själv (om du känner dig annorlunda), eftersom du när som helst kan hamna på nätet och som bekant kommer man ju inte bort därifrån.

Det fysiska våldet går alltmer i en riktning där “gentlemannaregler” kan glömmas bort. På skolgården mäter man inte längre sina krafter man mot man, utan när man slår, så ger man ärligt talat ordentligt med stryk i grupp. Många har säkert stött på dessa videor på bland annat Twitter (X). I dessa situationer riktas våldet med tillräckligt stor grupp och kraft, och offret har knappt några chanser. Till detta kopplas ofta också olika former av förnedring.

En del av säkerhetsaspekten är att det är ganska vanligt att bära med sig knivar och eggverktyg. Ni skulle bli förvånade om ni visste hur många sådana som finns i ryggsäckarna. Jag uppmanar varje förälder att då och då genomsöka sitt eget barns skolväska, dels på grund av droger och nu dessa knivar (detta gäller absolut alla socioekonomiska klasser). De viftas det naturligtvis inte med dagligen i skolan, utan de “bärs för den egna säkerhetens skull”, eller om man vet att man kommit överens om någon sorts “ansiktssvullnar-tillställning” på vägen hem från skolan, så kan man försvara sig lite.

Till en början såg det patetiskt ut, men att göra “gang signs”, det vill säga handtecken som förknippas med gäng-lajvande (larppaaminen), har blivit dramatiskt vanligare. Dessa är ju ofarliga, men tydligt redan en del av denna större helhet där 10–15-åriga snorungar inbillar sig att de är maffia. En del ungdomar upplever detta som skrämmande – och jag förvånas inte. Jag betonar att både elever med invandrarbakgrund och infödda finländska elever gör sig skyldiga till detta.

Till vår egen skola har försäljning av gräs, för att inte tala om piller, lyckligtvis inte anlänt i större utsträckning än. Försäljningen är främst inriktad på vapes och deras vätskor. Verksamheten är redan så pass organiserad att man kan placera ut vakter nära bytesplatserna, så att dessa “gängens” senaste rekryter kan ge ifrån sig en ljudsignal när “kamelen” (läraren) kommer på inspektionsrunda.

Dessa guldklimpar vet också mycket väl att, ack, det blir inga konsekvenser om man åker fast. Det straffrättsliga ansvaret börjar vid 15 års ålder, och detta utnyttjas på ett tråkigt sätt. Till detta hör allt jag skrivit ovan, samt många andra bieffekter som rån och stölder. Ett av de senaste fallen var när en elev stal produkter från ett välkänt elektronikmärke ur andras fickor och sålde dem vidare, vilket gav en 11-åring en rejäl förtjänst på bara några dagar.

32 gillningar

Den största orsaken till att barn och mänskligheten blir dummare är smartphonen. Och värre blir det när allt fler tjänster och annat i livet flyttas över till en sådan mackapär.

Den mest deprimerande syn jag någonsin bevittnat var när fem pojkar i 10–12-årsåldern gick längs bygatan i Kuhmo i ett så kallat gäng. Det fanns inget av det där normala knuffandet, hoppandet och stojandet som pojkar i den åldern förr ägnade sig åt. Varje pojke stirrade på sin mobil medan de släpade sig fram. Alla fem. Det var då, om någonsin, jag insåg att mänsklighetens bästa dagar är förbi. Om man inte lyckas få bort den där djävulsmanicken ur händerna på åtminstone skolelever, är det lönlöst att förvänta sig att studieresultaten ska vara något vidare.

34 gillningar

Jag kan inte annat än hålla med dig. Jag skulle vilja lägga till oförmögna och omogna föräldrar till ekvationen, så är soppan klar. Har ett par vänner som jobbar som lärare, och en av dem har varit speciallärare i lågstadiet i årtionden. De berättar att för varje år som det kommer nya förstaklassare, så följer det också med alltmer utmanande vuxna på olika sätt. Skolan kan inte göra allt, utan hemmet måste se till att barnen är välnärda och har stimulerande aktiviteter i sina liv. Jag minns från början av 90-talet när jag var barn och hälsade på hos en kompis; hans föräldrar satt alltid i sina fåtöljer och läste böcker. I efterhand är det inte förvånande att min kompis och hans bror har lyckats i arbetslivet.

Låt oss även tillägga betydelsen av sömnens mängd och kvalitet för ett växande barn. Detta är eftersatt hos många, tack vare alla dessa smartphones.

22 gillningar

Detta har varit en mycket skadlig uppfattning. I ett avsnitt av MOT om skolmobbning konstaterade en jurist att en ålder under 15 inte är något magiskt “gå ur fängelset”-kort. Verktygen är bara annorlunda för dem under 15 år. Visst har de knappt använts hittills, eftersom nästan alla vuxna, inklusive lärare och myndigheter (!), tror att man inte kan göra något åt lagöverträdelser bland dem under 15 år. Inte undra på att barn begår brott när det överallt implicit basuneras ut att det är okej.

Bra att den här frågan äntligen kommer upp till ytan, det finns mycket att åtgärda i samhället i stort. Särskilt i attityderna! Om den här diskussionen bara inte drunknar i gnället om invandrare så kan det faktiskt ske framsteg.

8 gillningar

Tack för din bra poäng!
Jag håller med om att det finns åtgärder på pappret. Kan du berätta vilka dessa praktiska verktyg skulle vara? Utöver en barnskyddsanmälan :slight_smile: .

2 gillningar

Jag har följt det där på väg till jobbet och konstaterat att minst 90 procent av barnen i låg- och mellanstadieåldern hasar hem från skolan med mobilen i näven. Situationen var inte lika illa för bara några år sedan. De bryr sig inte ens om att lyfta blicken när de går över ett övergångsställe. Man får vara vaksam som bilist så att man inte råkar köra på dessa vandrande zombier, då man annars inte riktigt blir klok på vad de har för sig eller vart de är på väg.

Smartphones borde förbjudas enligt lag för grundskoleelever, eller åtminstone borde deras funktionalitet begränsas.

11 gillningar

I det mycket kritiserade Kina har man tydligen märkt samma sak…

7 gillningar

Bra och intressant inledning @Ituhippinen!

Jag har själv också funderat på ämnet, även om jag inte har egna barn än. Därmed är mina egna erfarenheter av grundskolan från cirka 15 år tillbaka. Jag skulle vilja höra dina tankar om hur du och dina lärarkollegor skulle lösa problemet, om vi bortser från vänsterns favoritlösning, det vill säga mer resurser? Enligt min mening verkar ett stort problem inom grundskolan vara bristen på respekt för auktoriteter, vilket sedan sprider sig som problem till resten av skolvärlden och samhället.

Varför är OAJ så tandlöst när det gäller arbetssäkerhet? Med undantag för vårdpersonal och lärare accepteras inte våld på arbetsplatsen inom någon annan bransch. Eller varför tvingas en elev som blir misshandlad i skolan till medling, när en motsvarande situation mellan vuxna betraktas som misshandel och avgörs i domstol?

Enligt min mening känns det perverst att man inte kan få bort dem som terroriserar hela klassen genom att hänvisa till den aktuella kriminella personens mänskliga rättigheter. Är de andra elevernas mänskliga rättigheter inte värda någonting? Till exempel det här fallet i Åbo som nyligen varit i rubrikerna (det finns säkert motsvarande exempel i varje stad). Varför mobiliserar inte OAJ strejker för att stödja sina medlemmar? I mitt tycke vore det en vettigare anledning till strejk än politiska strejker eller sympatistrejker.

Vänstern uppmuntrar till inkludering, men även polisen har betonat att unga mår bättre än tidigare, men en liten grupp är allvarligt problemtyngda. Skulle det löna sig för Finland att bryta mot dessa få personers mänskliga rättigheter, om fördelarna är större än böterna?

Om vi återgår till ämnet i rubriken (ur ett ekonomiskt perspektiv), så är jag mer än orolig för Finlands framtid och konkurrenskraft. Varför skulle någon längre köpa finländska produkter och tjänster om deras kvalitet är skit (och priset är högt på grund av skatter och skatteliknande avgifter) jämfört med utländska? Ryssland, och Sovjetunionen före det, hade en tillräckligt stor hemmamarknad för att den ekvationen skulle fungera, men Finland är åtminstone tills vidare litet och Finlands välstånd beror i hög grad på exporten.

11 gillningar

Vänstern skulle öka resurserna, högern skulle skära ner, och jag tror inte att någondera är lösningen på den här frågan :slight_smile: . Det här kräver allas insats, oavsett partitillhörighet.

I det här inlägget svarar jag bara på säkerhetsaspekten, jag tar upp andra ämnen senare!

Min egen syn är att det finns för få verktyg att tillgå. Det bästa skolan själv kan göra åt problemet är tidsbegränsad avstängning (määräaikainen erottaminen). Detta används enligt min mening för lite. Orsaken är som jag förstår det att man fruktar konsekvenserna efteråt. Detta orsakar också samhälleliga problem om alla de värsta bråkmakarna bara stängs ute från sin egen årskull. De stannar inte hemma, utan de socialiseras någon annanstans där det inte ens finns de få vuxna (lärare) som kan lugna ner dem.

Om resurserna skulle utökas någonstans, så är det till familjerådgivningen (perheneuvola) och barnskyddet, samt till familjearbete. Föräldrar som är helt handfallna med sina barn behöver mer hjälp. Ibland ber man inte om hjälp, men jag är så pass elak att jag tycker att samhället borde ge det med tvång, även om föräldrarna inte vill det. Visst, att trycka in 20 problemfall på en institution är kanske inte heller den bästa lösningen i längden…

OAJ är tandlöst i allt. Det är precis därför jag inte är medlem. Strejkade lärarna senast någon gång på 90-talet, och nu använder man det här kortet och offerpoängen, varför? För att få en patetisk löneförhöjning som förlorar mot inflationen, och ingen förändring i arbetsförhållandena.

Ett tankemönster som bitit sig fast hårt hos lärare är att även de som terroriserar andra är offer. De kommer sällan från trygga kärnfamiljer, utan i bakgrunden finns föräldrars alkoholism/droger/familjevåld. Att “förstå” dessa är säkert en orsak till varför man inte ingriper tillräckligt bestämt, även om någon skulle komma på metoder. Till och med en empati som går till överdrift hör till våra yrkessjukdomar. Dessutom tänker varje lärare genuint: “kanske kan jag förändra det här barnet”.

I övrigt håller jag helt med i ditt inlägg @DarkRoast. Jag vill ha bort alla som missköter sig (perseilijät) från skolorna, bort från lärarnas ansvar.

Jag skyller själv den rådande situationen helt på hemmen, samt fostran i hemmet. För mycket skärmtid och kompisskap. För lite kärlek och gränser.

Jag beklagar ett riktigt trött inlägg, jag skriver förmodligen mer i morgon när hjärnan har fått vila :slight_smile: .

16 gillningar

Jag skriver lite till när sömnen inte vill infinna sig. På morgonen får man väl fundera på om det här var vettigt. :slight_smile: Skrivet på telefonen, ursäkta eventuella skrivfel!

Ituhippinens intervention för arbetsro åt alla

Låt oss ändra lagstiftningen så att följande åtgärder blir möjliga (vissa är det redan). Denna skala skulle införas enhetligt i hela Finland.

  1. Vid den första förseelsen kallas föräldrarna till skolan för samtal (små förseelser som e-cigaretter inomhus eller olämpligt beteende [verbalt]). Man går igenom den här skalan och gör spelreglerna tydliga. Eleven och föräldrarna skriver under.

  2. Alla förseelser leder till kvarsittning. Nuförtiden behöver man inte sitta av dem och kan ändå få avgångsbetyg. Reformen innebär att läsåret inte tar slut för en elev förrän alla skyldigheter är fullgjorda, inklusive kvarsittningar. Om skyldigheterna inte är skötta till våren blir det omgång av årskursen.

  3. Fortsatta förseelser leder till en skriftlig varning. Även mindre, återkommande förseelser. Skriftlig varning direkt för “medelsvårt” jävulskap (perseily), såsom skadegörelse av gemensam egendom eller om knivar/blad hittas i ägodelarna. Efter en skriftlig varning följer en viss tidsperiod då en enda förseelse leder till tidsbegränsad avstängning.

  4. Vid grövre förseelser, såsom fysiskt våld, direkt tidsbegränsad avstängning. Hemmet görs ansvarigt genom att vårdnadshavarna betalar dagsböter för varje avstängningsdag. Om familjen får socialbidrag dras det i första hand från dem. När återkomsten till skolan sker gäller en prövotid resten av läsåret, då även små förseelser leder till en längre tidsbegränsad avstängning och dagsböter för vårdnadshavarna.

  5. ‘OBS-klasser’ (tarkkikset) tillbaka. Problemet har varit att man inte får behöriga lärare till dem, utan man tar in någon från arbetsförmedlingen som sjukskriver sig tills vikariatet går ut. Höj lönen för dessa ‘skitjobb’ till marknadsmässiga nivåer, eftersom det skulle gynna precis alla. Om någon vill leda ett ungdomsgäng på 10 personer för 3000 e/mån, varsågod! Enligt min mening borde man betala så pass mycket att en grupp kan bildas, så att dessa elever inte behöver placeras till andras förtret.

  6. Föräldrar som inte får sin ungdom att gå i skolan (exkl. psykisk ohälsa hos den unge) görs ansvariga genom att vårdnadshavaren blir hemundervisare för sin ungdom. För detta skulle man bara få en liten dagpenning, och arbetsgivare skulle inte vara skyldiga att ersätta något.

OBSERVERA. Ovanstående är ganska radikala lösningar, men enligt min mening inte hårdare än vad situationen kräver. Vi har redan provat med det snälla och goda, är det dags för piskan nu?

28 gillningar

En utopisk tanke, men om man fann bättre sätt än de nuvarande att stödja ett gott föräldraskap, skulle även skolans arbete underlättas avsevärt. Inte heller det skulle vara gratis, men åtminstone mer kostnadseffektivt.

Idag faller det på skolans ansvar att släcka sådana bränder som borde förebyggas i hemmet. Vi talar om unga som inte tål besvikelser, inte kan koncentrera sig på något mer krävande under en längre tid, inte förstår sina skyldigheter ens på en grundläggande nivå (t.ex. respekt för andra, att komma i tid, att ta hand om sina saker) – om hemmet sköter sitt fostringsarbete, borde sådana problem inte uppstå. Mer erfarna kollegor brukar alltid säga att uppfostran i hemmet inte behöver vara på något sätt märkvärdig: att bry sig tillräckligt och att sätta gränser är redan en utmärkt utgångspunkt för en god fostran och ett bra ungdomsliv.

Man skulle förstås alltid kunna önska att de värsta problemfallen avlägsnades från skolan så att de inte terroriserar andras rätt till undervisning (och det önskar man nog, ingen lärare kan väl påstå motsatsen), men det är ingen enkel process. Via länken nedan kan man om man vill bekanta sig med protokollet för tidsbegränsad avstängning – som en anmärkningsvärd detalj måste skolan höra eleven, hemmet och vid behov myndigheterna innan den får fullgöra sin skyldighet. Bakvänt, eller hur?

https://www.oph.fi/fi/koulutus-ja-tutkinnot/kurinpitokeinot-ja-turvaamistoimenpiteet-perusopetuksessa

Huruvida man bör inskränka barnets “rättigheter” i detta sammanhang är en fråga som befogat delar åsikter. Att bli avlägsnad från skolan kan för en person vara en välförtjänt och nödvändig väckarklocka, och för en annan innebära att den unges allra sista sunda vuxenkontakt bryts. Men som @Ituhippinen ovan poängterar, borde man istället ingripa i föräldrarnas rättigheter och skyldigheter, och vid behov med hårda tag. Hemmet är den enda part som kan bära fostransansvaret med ordentliga resurser och krafter – här finns inget utrymme för kompromisser i ett samhälle vars framtida framgång hänger på nästa unga generation.

9 gillningar

Jag tittade på det där MOT-inslaget igen, tydligen finns det inga andra sätt utöver barnskyddet.

https://areena.yle.fi/1-63858260?seek=854

1 gillning

Det nämndes nog redan tidigare, men problemet verkar framför allt ligga hos föräldrarna. Barnens utagerande är en följd av att föräldrarna inte är intresserade eller saknar förmåga. Dvs. uppfostran outsourcas till institutioner som skolan, och man trycker elektronik i händerna på dem för att de ska hålla tyst. Tråkigt att säga, men det är svårt för skolan att fixa detta, och man kan även säga att det inte är deras uppgift.

Som jag ser det är Ituhippinens förslagslista av modellen: “Skjut bort problemet från skolan till föräldrarna, där det hör hemma”, vilket i och för sig är svårt att argumentera emot. Det finns enligt min mening två problem, eller konsekvenser: de stökiga barnen i sig, och att de skötsamma barnens skolgång blir förstörd på grund av de stökiga. Skolan kan faktiskt reagera på det sistnämnda, och då skuffas det första alternativet tillbaka till hemmet, vilket förstås leder till det problem som Ituhippis nämnde tidigare – att dessa barn då ännu mer sannolikt faller utanför systemet och i stor utsträckning hamnar i gäng eller dylikt. Men jag anser inte att skolan bör, och den kan inte heller, ta ansvar för detta. Jag tycker det är fel att kräva att skolan ska ta ansvar för något som den saknar medel att hantera.

5 gillningar

Så här ser det ut i USA. När livet saknar mening och domineras av brist på framtidstro, kan studiemotivationen lida en aning.

6 gillningar

Precis så är det. Men en sådan här som närmar sig medelåldern kan inte förstå hur viktig den där telefonen faktiskt är för dagens ungdomar. Där finns ju alla Instagram, Snaps och vad de nu heter.
Jag minns fortfarande min första telefon jag någonsin hade, någon gång i slutet av 90-talet under de sista åren i grundskolan, en Ericsson 337.
Man kunde ringa och skicka sms med den. På något sätt är jag riktigt tacksam för att dessa jäkla smarttelefoner inte fanns när jag var ung.

2 gillningar

Det brukar gnällas om ekonomiundervisningen i skolan, och på sociala medier ropas det efter mer ekonomiundervisning. Så jag tänker opponera mig lite mot det här.

Jag skrev just en bok för barn om ekonomikunskap och passade samtidigt på att läsa vad som faktiskt står i läroplanerna och läroböckerna i omgivningslära för lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Ekonomiska färdigheter är redan ganska brett integrerade i läroplanerna. Dessutom finns det i matematiken (ränteberäkningar osv.) samt i hemkunskapen (privatekonomi, budgetering osv.).

Man ska inte basera sin uppfattning på sin egen skoltid. Och man ska inte vältra över allt ansvar på skolan och de redan belastade lärarna. Jag funderar på det här när diskussionen handlar om ”grundskolans och utbildningens framtid”, vad som egentligen är skolans roll och vad som är hemmets ansvar. Skolorna har fått allt mer ansvar, och lärarna tvingas delvis vara socialarbetare och psykologer. Samtidigt är det fenomenbaserat lärande och så borde man prata om investeringar också…
Som en förälder intresserad av ekonomikunskap skulle jag faktiskt vilja ta bollen lite mer i egna händer i hemmen. Skolan kan till viss del jämna ut skillnader som beror på familjers socioekonomiska bakgrund och erbjuda information. Men det är i hemmen som den vardagliga värderings- och attitydfostran sker, liksom modellinlärningen genom vårt exempel.

I Pisa-undersökningen 2018 bedömdes de finländska elevernas kunskaper](https://okm.fi/-/pisa-2018-talousosaaminen-suomalaisoppilailla-vahvaa-osaamista-ja-vastuullista-rahankayttoa) i undersökningen som de näst bästa. Skillnaderna mellan eleverna var dock väldigt stora. Elevernas socioekonomiska bakgrund påverkade ekonomikunskaperna i Finland näst mest av alla jämförelseländer.

Jag skrev lite mer om detta i min blogg:

14 gillningar

Egna erfarenheter från en yrkeslärares resa.

  1. Allt har förändrats under de senaste åren, precis allt. Förr undervisade man, nu vägleder man. Man vägleder till att komma i tid till skolan, komma till verkstaden i arbetskläder, äta rätt och på rätt tid, man vägleder de blyga i sociala relationer och de överaktiva att lugna ner sig. Man vägleder till att den unge överhuvudtaget ska klara sig i livet. Vi börjar med att lära oss klockan och att knyta skosnörena. Orsaken finns delvis i många hem, varav en stor del numera är trasiga. Följaktligen finns det ingen som vägleder eller berättar hur man bör agera. För att inte tala om att det finns regler som bör följas. Dagens arbetsliv är krävande; om man inte har färdigheterna faller man bort. Om någon förälder känner ett styng i hjärtat så är det bra. Många ungas dygnsrytm är uppochnervänd. Nätterna går åt till att bland annat spela, och på dagen förväntas man tillägna sig nya färdigheter. Hur ska man kunna tillägna sig någonting alls när man är dödstrött med en energidrycksburk i handen? Många ungas fysik är obefintlig. Inom logistikuppgifter behövs styrka, bland annat för saker relaterade till lastsäkring.

  2. Grupperna är stora. Arbetssäkerheten är svår att övervaka. Lägg därtill mångkultur samt de tidigare nämnda utmaningarna, så där står vi. Speciallärare orkar inte sköta sitt jobb eftersom motparten inte förstår språket ens hjälpligt. Det uppstår farliga situationer nästan varje dag på grund av oförstånd. Gå ni och undervisa i trafik med en lastbil utan att ditt budskap förstås, eller så att det missuppfattas…

  3. En förvånansvärt stor del av arbetet sker vid datorn och det ökar hela tiden. Uppföljning av elevernas undervisning, saker relaterade till körkort osv. Allt detta tas från undervisningstiden. Det måste helt enkelt göras. Ofta tar det upp en stor del av arbetsdagen. Dessutom sitter läraren var och varannan vecka i halvonyttiga möten som arbetsgivaren förpliktar en att delta i. Vems bröd man äter, dens visa sjunger man…

  4. Man ska vara alla till lags. Negativ feedback är förbjuden för att ingen ska bli ledsen. Föräldrar är väldigt snabba med att lära ut hur just deras barn ska vägledas. Vi har bland annat fått höra att “mitt barn har aldrig blivit besviket. Se till att det inte händer i yrkesskolan heller”.

  5. Tröskeln för eleverna att kontakta praktikplatser är numera enormt hög. Man är rädd för det och därför blir kontakterna inte av. De sociala begränsningarna i att möta en främmande människa kan vara helt otroliga. Tack vare smarta enheter och sociala medier. Att binda sig till en långsiktig praktik är utmanande för många. Inom logistik till exempel måste man vakna tidigt och arbete utförs även i regn.

  6. Allt detta gör att det i allt högre grad finns lärare som bara gör det som arbetsgivaren kräver. Intresset för att utveckla den egna yrkeskompetensen finns inte längre, man väntar bara på sommarlovet eller ledigheter överhuvudtaget. På teammöten får man inget gjort när alla bråkar och inga beslut om att förbättra verksamheten fattas.

  7. Det bästa tacket för mig som lärare är inte att den unge får sin examen avklarad. Det bästa tacket är när en före detta elev kommer emot en på till exempel en bensinstation och bjuder på kaffe, klädd i något transportföretags arbetskläder.

  8. Trots allt negativt har jag arbetat som yrkeslärare i 12 år. Jag får kraft från den sista meningen i punkt 7…

Ta inte detta helt bokstavligt. Jag försökte få med lite svart humor också…
Jag känner att det är bra att öppna upp även om sådana här saker.

46 gillningar

Allmänt

Nåväl. Resultaten har kommit och här är en supersnabb sammanfattning av dem.
image

Proppen är alltså fortfarande ur, och trenden har fortsatt nedåt. En observation från fältet är att ingen vändning är i sikte.

  • Särskilt kollapsen i läsförståelse är oroväckande. Den har trots allt en ganska stor inverkan på nivån av allmänbildning och utbildning. Vi ligger dock fortfarande på den bättre sidan av OECD-genomsnittet (Finland 490, OECD 476).

  • Vid jämförelse med vår södra granne har Finland fallit som en sten även när det gäller matematik. Nu ligger vi på 20:e plats, medan Estland ligger på sjunde plats. Undervisningsstilen i de estniska skolorna är idag vad vi hade på 90-talet (källa: konkreta besök och diskussioner med kollegor där). Allt är inte digitalt, IKT (TVT) eller fenomenbaserat lärande. Penna, papper och munläder är mer bekanta.

  • När det gäller naturvetenskaper är prestationen bättre, och vi håller oss inom topp 10 bland OECD-länderna. Kanske har vi fortfarande någon form av ursprunglig skogsrelation kvar…

Kön

  • Vi utmärker oss som det enda OECD-land där flickorna presterar bättre i matematik än pojkarna. Som en trend har pojkarnas resultat också sjunkit något snabbare än flickornas, men här finns ingen revolutionerande skillnad.

  • I läsförståelse har flickornas resultat sjunkit mer än pojkarnas, men skillnaden mellan könen är fortfarande betydande till damernas fördel.

  • Även i naturvetenskaper presterar pojkar sämre. Hos oss är skillnaden mellan könen den största bland OECD-länderna.

Bakgrund

  • Inte oväntat fanns ett samband mellan föräldrarnas bakgrund (utbildning, yrke, förmögenhet) och elevernas kunskapsnivå.

  • Till exempel i matematik presterade de som hör till den högsta socioekonomiska kvartilen betydligt bättre än de i den lägsta kvartilen (skillnad på 83 poäng, 529 mot 446). Denna skillnad har vuxit avsevärt sedan PISA 2012 (då matematik senast var huvudområde i undersökningen).

  • Skillnader i socioekonomisk bakgrund syntes även i läsförståelse och naturvetenskaper. Skillnaderna var inte lika brutala som i matematik.

  • Prestationen i matematik för elever med invandrarbakgrund jämfört med elever med inhemsk bakgrund var tydligt svagare (poängskillnader på 49–78 p beroende på vilken generations invandrare det rör sig om).

  • I läsförståelse var skillnaden mellan elever med invandrarbakgrund och inhemsk bakgrund verkligen betydande. Poängskillnaderna mellan inhemska (500) och invandrare (384–439) är riktigt radikala.

Skolor

  • Skillnaderna mellan skolor har tidigare varit små, men nu är variationen allt större.

  • Skillnaderna mellan elever inom skolorna har ökat.

27 gillningar