Ekonomisk utbildning för barn och unga

Låt oss öppna en tråd om en viktig fråga. På forumet finns det utmärkta trådar om att spara till barn och innehållet i barns portföljer. Däremot pratas det inte så mycket om hur man vägleder barn att själva bygga upp sin förmögenhet eller använda sina besparingar.

På senare tid har ämnet diskuterats mycket i samhället; Helsingin Sanomat rapporterade denna vecka om hur barn värderar varandra och sig själva genom mobiltelefoner, och man fruktar att ungdomars konsumtionskrediter kommer att bli en tidsinställd bomb. Ordföranden för Finlands Aktiesparare, Snellman, krävde för några månader sedan i tidningen Viisas Raha att samhället måste satsa betydligt mer på ekonomisk fostran än idag.

Allt ger för närvarande intrycket att även om sparande och investeringar är aktuella fenomen, har de bakomliggande färdigheterna för en förnuftig penninganvändning inte rotat sig hos barn och unga. Var ligger alltså problemet och vad ska man göra åt det? :thinking:

Jag undervisar själv unga i ekonomiska färdigheter i mitt yrke, och ekonomi och entreprenörskap verkar intressera ungdomar betydligt mer nu än för femton eller till och med fem år sedan. På en allmän nivå är min subjektiva erfarenhet dock att grundläggande vardagsfärdigheter och uppskattningen av arbete samtidigt har försämrats. Allt detta verkar mycket motsägelsefullt. Å ena sidan upplever och förstår unga att pengar ger frihet och även uppskattning, men konkreta kunskaper och färdigheter relaterade till ekonomi är mycket svåra att hitta.

Mina egna barn har jag alltid försökt uppfostra med tanken att pengar, eller motsvarande förmåner, alltid måste förtjänas. Om inte varje gång genom direkt arbete, så genom att ta väl hand om sina egna vardagssysslor och genom att ta hänsyn till andra. Tanken är förstås den traditionella “pengar växer inte på träd”-ideologin. Precis som för vuxna har pengar även för barn en vägledande effekt på önskat beteende.

Naturligtvis kan och bör man enligt min mening inte kallt villkora barn till ett insats-utbytes-tänkande på samma sätt som vuxna. Detta kräver att varje förälder reflekterar över sin egen relation till pengar och ekonomi samt gör värderingsval om vilka delar av sina egna fördomar och kunskaper man vill överföra till sina barn. Även om ekonomi och pengar ofta betraktas som “kalla” saker, är de utmärkta verktyg att använda i uppfostran.

Genom ekonomi och pengar kan man alltså behandla värderingen av saker (använder jag mina pengar till en mindre sak nu eller sparar jag till en större sak senare), etiska prioriteringar (t.ex. materiella vs. immateriella förvärv) samt planering och uppskattning av sin egen tid och tidsanvändning (spelar jag ett videospel eller gör jag något mer målinriktat).

Mina egna barn är ännu inte i investeringsåldern (den äldsta har precis börjat skolan), men min tanke är att någon gång ska en del av barnets besparingar börja placeras i fonder och aktier så att barnet själv får vara med och fatta investeringsbeslut. Ur egna val växer inlärningsmotivation och intresse för ämnet. Detta bär förhoppningsvis vidare till ungdomsåren och senare till vuxenlivet.

Jag skulle gärna höra hur andra upplever ekonomins och pengarnas roll i uppfostran och framför allt hur ni uppfostrar era barn i ekonomiska färdigheter?

Förutom mina egna barn har jag även ett egenintresse i ämnet på så sätt att jag är involverad i ett företag som skapar verktyg för ekonomisk fostran för föräldrar, skolor och förskolor. Vi har precis lanserat ett lärande spel (Taloustaituri, denna mängd diskret produktplacering hoppas jag tillåts), med vilket barn i lågstadieåldern och yngre kan behandla grundläggande fenomen i vardagsekonomin.

Nästa steg är att även hjälpa unga att lära sig färdigheter för att hantera sin egen ekonomi samt mer komplexa koncept som investeringar. För detta skulle det också vara oerhört intressant och lärorikt att få höra om beprövade metoder i familjers vardag för att hantera den fråga som varje förälder funderar över, nämligen ekonomisk fostran.

Så, fram med era egna tankar och praktiker! :slight_smile:

23 gillningar

Religion, politik och pengar är ämnen som snabbt kan leda till osämja. Jag skulle tycka det var skrämmande att säga till ett barn att hens levnadsstandard beror på hur hen utför de hemsysslor jag har gett hen. Detta eftersom jag befinner mig i en enorm maktposition i förhållande till barnet, och barnet inte har någon verklig möjlighet att välja. Budskapet går inte alltid fram på det sätt som man själv har tänkt ut det i huvudet. Varje barn har sin egen personlighet. Även om jag skulle vara intresserad av pengar, sparande och investeringar, skulle mitt barn inte nödvändigtvis vara intresserad av dessa saker överhuvudtaget.

Jag minns från skoltiden när vi hade åskådliggörande exempel på pengars värde på matematiklektionerna. Man tar en summa pengar och ser vilka olika inköp den räcker till. Vi valde konsumtionskorgar. Kilopriser på livsmedel kan användas på samma sätt, genom att använda exempel på sådant som barnet själv upplever som meningsfullt. Nyckelordet är alltså att lära ut en färdighet, inte moralism. Den finska skolan gör redan ett bra jobb här och jag förundras över de “talking heads” på YouTube som frågar “varför lärde man inte ut ränta på ränta?”.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att först reda ut sin egen inställning till pengar. Varför i hela friden sparar jag? Varför avstår jag från konsumtion nu för att kunna köpa aktier? Vad ska jag göra som 70-årig miljonär? Hänger allt i livet bara på pengar? Jag tycker inte att det finns några riktigt rätta svar på detta, allt beror på ens egna övertygelser och värderingar.

Barn tänker i regel inte flera år framåt på samma sätt som vuxna gör. Till och med ett år är ett procentuellt sett betydande hopp, och livet är en ständig förändring och förnyelse. Livet bär ändå, även om man inte själv hela tiden driver på. Under barndomen måste man få erfarenheter för att utvecklas till en balanserad människa. Kanske är dessa sparfrågor sådana att deras fas naturligt infinner sig först i vuxenåldern? Jag vet inte, eftersom jag inte är någon expert på pedagogik.

10 gillningar

Dessa ämnen väcker naturligtvis alltid diskussion, men jag anser att många av dagens problem kulminerar i just det, särskilt om man börjar tillämpa detta tänkesätt mer allmänt. De där hushållssysslorna ska ju göras i vilket fall som helst. Man bör i grunden kräva mer av ungdomar, eftersom det finns gott om sådana som vuxit upp i bomull nuförtiden, som får höra ett nej för första gången i lumpen. Världen är en orättvis plats, och det lönar sig inte att skydda dem från den på alla möjliga sätt så länge som möjligt.

Man behöver inte pracka på dem investerande och dylikt, men det borde finnas mer allmän ekonomisk fostran i bland annat skolan. Det fanns åtminstone inte mycket av det på min tid, och mina egna föräldrar lärde mig inte heller särskilt mycket. Alltså till exempel vad en självdeklaration är, allmänna exempel på lån och allt sådant som en ungdom som flyttar hemifrån skulle behöva veta.

4 gillningar

Jag anser själv att det vore bra om man i skolan pratade mer om pengar, investeringar och sparande. Barn till rika föräldrar behöver inte oroa sig. De får stöd hemifrån. Barn till fattiga föräldrar bränner pengarna så fort de väl får chansen att använda dem. Detta är förstås bara ett grovt exempel.

Som ett resultat ser man alla dessa snabblåneskulder och liknande i Finland. Man behöver inte investera, men många förstår inte ens vad det krävs för att tjäna ihop 300 € när man jobbar.

Själv tillhör jag den senare kategorin. Varje gång jag fick pengar kände jag mig tvungen att göra av med dem, eftersom jag aldrig visste när nästa slant skulle trilla in. Mitt tänkande förändrades när jag vann 30 000 € på ett nätcasino. Som 19–20-åring började jag då fundera på om jag inte skulle börja investera. Kapitalet hade tillkommit genom ren tur. Jag vet inte om jag hade blivit lika entusiastisk om jag hade varit tvungen att sätta undan 50 € i månaden. Ingen hade pratat med mig om fonder, aktier och liknande. Ingen i min närhet hade tillgång till sådana ”lyxvaror”.

Lyckligtvis pratas det nuförtiden om att man inte behöver 5 000 € för att börja investera. Men det här borde man prata om i skolan, så att folk fick en bättre förståelse för dessa frågor även ur ett samhällsperspektiv. Det skulle inte bara vara något för en viss grupp människor. Kanske hade även jag börjat redan som 18-åring, utan att behöva ha tur.

4 gillningar

Jag håller med om att den ekonomiska fostran skulle kunna utökas. Det egna ekonomiska välbefinnandet borde vara vars och ens eget ansvar och varje person som blir vuxen borde vara medveten om det. Själv fick jag nästan ingen ekonomisk fostran hemifrån och jag gissar att situationen är densamma i många hem. Tack och lov fanns det inga snabblån i min ungdom…

Mina egna barn är fortfarande så pass unga att den ekonomiska fostran inte har påbörjats än. Ett par gånger har jag nämnt för min äldre son att man inte måste slösa bort alla pengar man får i present direkt, utan att man också kan spara dem för framtiden, och det har verkat som att en liten glimt av förståelse har tänts i hans ögon…
Tiden får utvisa hur den fostran kommer att ske i praktiken, men jag skulle vilja pränta in tanken i mina barn att 10 % av alla inkomster alltid ska gå till sparande. Genom att internalisera det skulle många vara i en betydligt bättre ekonomisk situation.

1 gillning

Det är en sak att studera och göra saker på grund av inre motivation snarare än för att uppnå en yttre belöning. En förälder överför sina egna attityder till barnet. När man väl har gett en ersättning för en handling, känns det meningslöst att utföra handlingen utan ersättning. Är ledarskap att jag säger till och barnet gör, eller att vi gör saker tillsammans och barnet lär sig genom mitt eget exempel? Genom att verksamheten blir en rutin minskar kostnaden, tidsanvändningen effektiviseras och stressen minskar.

Problemet med ekonomisk fostran är att dessa saker sällan intresserar ett barn som inte har egna pengar eller regelbundna inkomster att investera. Jag minns hur vi visserligen fick lära oss om bolagsformer, och på samhällskunskapen i högstadiet köpte vi till och med aktier på låtsas, vars värdeutveckling vi sedan följde på tidningens börssidor.

Det sägs att pengar gör människan girig. Jag har inte tagit sådana kommentarer på särskilt stort allvar, men jag blir bestört över hur rika människor i olika medier förhåller sig till sina egna barn. Hur kallt och kärlekslöst. När barnet har blivit myndigt är det som vilken främmande vuxen som helst, som man lånar ut pengar till med ränta. Därför måste man rannsaka sin egen inställning till pengar. Vad är det för arv man lämnar efter sig? Arvet är inte saldot på bankkontot, utan hur man blir ihågkommen som person. Här vilar en människa som älskade sina pengar mer än något annat.

3 gillningar