Låt oss öppna en tråd om en viktig fråga. På forumet finns det utmärkta trådar om att spara till barn och innehållet i barns portföljer. Däremot pratas det inte så mycket om hur man vägleder barn att själva bygga upp sin förmögenhet eller använda sina besparingar.
På senare tid har ämnet diskuterats mycket i samhället; Helsingin Sanomat rapporterade denna vecka om hur barn värderar varandra och sig själva genom mobiltelefoner, och man fruktar att ungdomars konsumtionskrediter kommer att bli en tidsinställd bomb. Ordföranden för Finlands Aktiesparare, Snellman, krävde för några månader sedan i tidningen Viisas Raha att samhället måste satsa betydligt mer på ekonomisk fostran än idag.
Allt ger för närvarande intrycket att även om sparande och investeringar är aktuella fenomen, har de bakomliggande färdigheterna för en förnuftig penninganvändning inte rotat sig hos barn och unga. Var ligger alltså problemet och vad ska man göra åt det? 
Jag undervisar själv unga i ekonomiska färdigheter i mitt yrke, och ekonomi och entreprenörskap verkar intressera ungdomar betydligt mer nu än för femton eller till och med fem år sedan. På en allmän nivå är min subjektiva erfarenhet dock att grundläggande vardagsfärdigheter och uppskattningen av arbete samtidigt har försämrats. Allt detta verkar mycket motsägelsefullt. Å ena sidan upplever och förstår unga att pengar ger frihet och även uppskattning, men konkreta kunskaper och färdigheter relaterade till ekonomi är mycket svåra att hitta.
Mina egna barn har jag alltid försökt uppfostra med tanken att pengar, eller motsvarande förmåner, alltid måste förtjänas. Om inte varje gång genom direkt arbete, så genom att ta väl hand om sina egna vardagssysslor och genom att ta hänsyn till andra. Tanken är förstås den traditionella “pengar växer inte på träd”-ideologin. Precis som för vuxna har pengar även för barn en vägledande effekt på önskat beteende.
Naturligtvis kan och bör man enligt min mening inte kallt villkora barn till ett insats-utbytes-tänkande på samma sätt som vuxna. Detta kräver att varje förälder reflekterar över sin egen relation till pengar och ekonomi samt gör värderingsval om vilka delar av sina egna fördomar och kunskaper man vill överföra till sina barn. Även om ekonomi och pengar ofta betraktas som “kalla” saker, är de utmärkta verktyg att använda i uppfostran.
Genom ekonomi och pengar kan man alltså behandla värderingen av saker (använder jag mina pengar till en mindre sak nu eller sparar jag till en större sak senare), etiska prioriteringar (t.ex. materiella vs. immateriella förvärv) samt planering och uppskattning av sin egen tid och tidsanvändning (spelar jag ett videospel eller gör jag något mer målinriktat).
Mina egna barn är ännu inte i investeringsåldern (den äldsta har precis börjat skolan), men min tanke är att någon gång ska en del av barnets besparingar börja placeras i fonder och aktier så att barnet själv får vara med och fatta investeringsbeslut. Ur egna val växer inlärningsmotivation och intresse för ämnet. Detta bär förhoppningsvis vidare till ungdomsåren och senare till vuxenlivet.
Jag skulle gärna höra hur andra upplever ekonomins och pengarnas roll i uppfostran och framför allt hur ni uppfostrar era barn i ekonomiska färdigheter?
Förutom mina egna barn har jag även ett egenintresse i ämnet på så sätt att jag är involverad i ett företag som skapar verktyg för ekonomisk fostran för föräldrar, skolor och förskolor. Vi har precis lanserat ett lärande spel (Taloustaituri, denna mängd diskret produktplacering hoppas jag tillåts), med vilket barn i lågstadieåldern och yngre kan behandla grundläggande fenomen i vardagsekonomin.
Nästa steg är att även hjälpa unga att lära sig färdigheter för att hantera sin egen ekonomi samt mer komplexa koncept som investeringar. För detta skulle det också vara oerhört intressant och lärorikt att få höra om beprövade metoder i familjers vardag för att hantera den fråga som varje förälder funderar över, nämligen ekonomisk fostran.
Så, fram med era egna tankar och praktiker! 