Invigningen av Leuna ägde verkligen rum i slutet av förra veckan. Jag har fortfarande förundrats över hur UPM kan kalla Leuna för världens första bioraffinaderi i kommersiell skala. I den senaste artikeln i Kauppalehti (som också länkades hit) kallar vd Massimo Reynaudo anläggningen för världens första bioraffinaderi som tillverkar träbaserade kemikalier. I slutet av artikeln finns en intressant notering där det konstateras: ”Artikeln har redigerats 19.10.2026 kl. 10.25. Reynaudis beskrivning av Leuna-anläggningen har preciserats. Det rör sig om det första bioraffinaderiet som tillverkar träbaserade kemikalier”.
Påståendet om att det skulle vara den första och största anläggningen som producerar träbaserade biokemikalier stämmer givetvis inte. Åtminstone Borregaards anläggning i Sarpsborg är större och har varit i drift i årtionden, vilket också har konstaterats här i forumet. Jag frågade därför branschfolk vad UPM:s marknadsföringspåstående kan tänkas grunda sig på. UPM:s påstående stämmer troligen om man begränsar jämförelsen enbart till glykoler framställda av trä. Leunas verksamhet bygger i huvudsak på glykoler och även cellulosan bryts ned för att kunna utnyttjas vid tillverkningen av glykoler. Av ligninet gör man sedan separat fyllnadsmedel. Borregaard å sin sida förädlar cellulosan till slutprodukter genom att bevara dess fiberstruktur. Grovt uttryckt är Leuna alltså världens största anläggning som tillverkar glykoler av trä, men som tidigare nämnts inte på något sätt generellt som bioraffinaderi eller sett till virkesanvändning.
Jag måste också korrigera mitt eget tidigare inlägg om anläggningens virkesanvändning och förädlingsgrad. De cirka 0,5 miljoner kubikmeter bok som nämns i media motsvarar cirka 300 000 ton i torrvikt (jag vet inte vilketdera man syftar på). Med den angivna kapaciteten på 220 000 ton skulle utbytet alltså ligga mellan 70 och 80 procent, vilket är på samma planhalva som Borregaard. Norrmännen förbrukar cirka en miljon kubikmeter gran per år, men bok är mer kompakt, så i ton räknat ligger siffrorna närmare varandra. Oavsett vilket är Borregaard en större anläggning med alla mått mätt. Leuna verkar ändå förvånansvärt effektivt, med tanke på att cellulosan bryts ned. Givetvis är 220 000 ton bara den angivna kapaciteten, som man inte nödvändigtvis når upp till, och virkesmängden är också bara en vag uppgift tagen från medieartiklar. Det vore därför intressant att se effektivitetssiffror rapporterade av bolaget självt, så att det inte blir så här grova gissningar. De inköpta kubikmeterna medför i vilket fall en kostnad och intäkterna kommer endast från den slutprodukt man får ut.
Till sist ännu lite egna magkänslaberäkningar, så ta detta med en nypa salt. Enligt en grov uppskattning borde Leuna göra ett rörelseresultat före avskrivningar (EBITDA) på cirka 200 miljoner euro för att uppnå en tillräcklig avkastning på kapitalet (avskrivningar på cirka 50–60 miljoner och så klart skatt på vinsten). Med en EBITDA-marginal i nivå med Borregaards innebär det en omsättning på 800–1 000 miljoner euro. Vid full kapacitet borde man alltså få ut 3 500–4 500 euro per ton, det vill säga 3,5–4,5 euro per kilo. Det känns ganska mycket, och enligt källor jag hittat på nätet skulle MEG kosta i storleksordningen en euro per kilo. Jag känner inte till dryckesindustrins exakta kostnader per flaska, men vad jag förstår är det betydligt mindre än den finska panten. MEG utgör säkert inte hälften av flaskan, då materialet även består av annat samt etiketten. Därmed borde en tredubbling eller fyrdubbling av råvarukostnaden för flaskans grundstruktur inte kunna påverka slutprodukten med mer än drygt tio cent. En kostnadsökning på slutprodukten som köps från hyllan skulle alltså kännas väldigt måttlig, om man verkligen vill rädda världen från plast.
Den totala investeringen i Leuna blev ju till slut 1 300 MEUR, men 373 MEUR skrevs ju ner redan 2025. Fanns det med i beräkningen? Kvar i balansräkningen finns nu alltså uppenbarligen 927 MEUR.
Den ursprungliga uppskattningen var ju 550 MEUR år 2020. Det drog alltså över rejält. Förhoppningsvis kan det där bokförda värdet på 927 MEUR ge avkastning i linje med avkastningskravet (var det inte 14 % per år?)
Enligt min mening räcker det med att överträffa ett avkastningskrav på 10 % för att detta ska räknas som en bra prestation. Det är fortfarande svårt att uppskatta det totalt bundna kapitalet, eftersom verksamheten utöver anläggningen även kräver bland annat rörelsekapital. Därmed är den där EBITDA-siffran på cirka 200 miljoner ganska grov. Om man landar på 100–125 miljoner på sista raden, så skulle man kunna se Leuna som en tillräckligt bra investering. Givetvis måste man också ge ett visst värde till optionsvärdet för uppskalning och andra utvecklingskostnader som investeringen kan möjliggöra. Dessutom är det bra att komma ihåg att investeringen redan är gjord och kostnaderna är tagna (“sunk costs”), så i sig är kassaflödet det mer intressanta måttet. Man kan alltså närma sig det rätta räknesättet från många olika håll. Syftet med beräkningen var snarare bara att grovt uppskatta vilket pris man ungefär borde få per producerat ton när kapaciteten är känd.
Bioraffinaderi kan ju betyda vad som helst. Även nya massabruk har ju kallats för bioraffinaderier.
Leuna är en kemifabrik och därifrån kommer inga fibrer. Borregaard producerar även fibrer, så någon purist kan tycka att det där varken är ett bioraffinaderi eller en kemifabrik.
Idén med ett bioraffinaderi är ju att det ska komma ut många olika produkter, inte bara massa. Integrerade oljeraffinaderier producerar till och med tusentals olika produkter.
Ponsse inleder omställningsförhandlingar, över 1 100 anställda kan komma att permitteras.
“Bolaget motiverar omställningsförhandlingarna med det försvagade marknadsläget. Enligt pressmeddelandet påverkar skogsindustrins svåra situation efterfrågan på skogsmaskiner, och Ponsses orderstock är inte på en tillräcklig nivå i förhållande till produktionskapaciteten. Dessutom har bolagets lönsamhet försvagats”.
Billerud inledde de nordiska skogsbolagens rapportsäsong med att slå förväntningarna något för Q3. Operativt låg siffrorna ungefär i nivå med den svaga jämförelseperioden. Rapporten finns här.
Vid en första anblick bjuder Billeruds rapport inte på några större överraskningar ur de finländska bolagens perspektiv, utan helhetsbilden av marknadsläget är stabil eller mycket långsamt förbättrande.
Holmen rapporterade också sina Q3-siffror idag. Resultatet försvagades från jämförelseperioden och underskred förväntningarna, framför allt på grund av Paper&Board-enheten (underhåll och leveranser). Wood Products gick fortfarande med förlust.
Baserat på telefonkonferensen skulle en pappersfusion mellan UPM och Sappi passa Holmen alldeles utmärkt (överraskning, överraskning, då utbudet genom fusionen skulle konsolideras och minska). Holmen väntade sig ett beslut i frågan i början av året, det vill säga i slutet av det tidsfönster som UPM och Sappi har kommunicerat.
Här är Anttis förhandskommentarer inför att UPM presenterar sitt Q3-resultat nästa veckas onsdag.
. Vi förväntar oss att bolagets omsättning har sjunkit något, vilket i väsentlig grad påverkas av att Plywood-verksamheten överförts till avvecklad verksamhet. Vi prognostiserar att UPM:s justerade rörelseresultat har förbättrats från en mycket svag jämförelseperiod, vilket är en mer försiktig prognos än konsensus. Bolaget väntas upprepa sin guidning för H2. I rapporten riktas uppmärksamheten, utöver resultatet och guidningen, mot effekterna av inflationen och ränteuppgången på bolagets efterfrågan samt kostnader. Gällande Sappi-pappersfusionen, som hamnat under Europeiska kommissionens lupp, eller tidsplanen för upprampningen av Leuna-fabriken förväntar vi oss inte att bolaget har något konkret nytt att berätta.
Antti och Tuukka har gjort en förhandsrapport om Metsä Board inför bolagets Q3-rapport nästa veckas torsdag.
Vi upprepar vår minska-rekommendation och riktkursen på 3,00 euro för Metsä Board. Vi sänkte våra prognoser för bolagets Q3 och de närmaste åren något på grund av makro- och marknadsdata som var något svagare än väntat. Vi anser fortfarande inte att Metsä Boards avkastningspotential är attraktiv, med beaktande av en resultatvändning som i bästa fall tar tid och en delvis strukturellt försvagad verksamhetsmiljö.
@Verneri_Pulkkinen, vad var det nu det betydde när ett företag bygger ett nytt huvudkontor åt sig självt?
Metsä Groups huvudkontor är verkligen fantastiskt.
På det nya huvudkontoret, Metsä Portti, arbetar cirka 600 av Metsäs anställda. Metsä Portti samlar vår identitet som härstammar från skogen, moderna träprodukter och avancerade bygglösningar under samma tak. Metsäs träprodukter har använts i både byggnadens konstruktioner och ytskikt.
Det är en fantastisk träbyggnad. MG verkar flytta som hyresgäst till Kägeludden. Med dessa manövrar har man tjänat pengar på att omvandla det gamla huvudkontorets tomt i Hagalund till flervåningshustomter.
