Fint resultat, jag kommenterar det inte närmare utan skriver ner lite mer långsiktiga tankar i stället.
På sistone har jag funderat mycket på varför Röko skulle vara en bättre investering än de tiotals, om inte hundratals, andra noterade serieförvärvare som på ytan opererar med en liknande decentraliserad modell.
Funderingarna har kokat ner till några centrala punkter:
-
Incitament. Det här gillar jag mest med Röko. Incitamenten är både på huvudkontors- och dotterbolagsnivå kopplade till rent ägande, vilket enligt mig är det enda rätta sättet för en serieförvärvare. I kärnteamet som ansvarar för Rökos kapitalallokering (Karlsson, Billing, Bladh och Nordby) äger var och en en ansenlig mängd aktier.
Den framtida utvecklingen av deras personliga förmögenhet beror alltså till stor del på hur Röko skapar värde under de kommande decennierna. Endast ett genuint ägande får en att på riktigt balansera risk mot avkastning, undvika permanent kapitalförlust och arbeta passionerat samt långsiktigt.
I början växte Röko visserligen i snabb takt genom att ta in kapital från ägarna, men nu har vi redan ett tag varit i en fas där tillväxten uteslutande sker genom att återinvestera kassaflöden med måttlig skuldsättning medan antalet aktier hålls konstant.
Detta är också logiskt ur ett incitamentsperspektiv: varför späda ut sitt eget ägande om man bygger något som ska stå sig över tid och öka markant i värde under de kommande årtiondena? Om det är något Buffett ångrar så är det användningen av den egna aktien som betalningsmedel vid företagsförvärv.
-
Prestationer och historik. Rökos grundare Karlsson (f.d. Lifco-vd) och Billing (f.d. Nordstjernan-vd) har en oomtvistlig och långsiktig historik av mycket framgångsrik kapitalallokering, värdeskapande och ledning av decentraliserade organisationer.
Det yngre gardet (Bladh och Nordby) har ännu inte en motsvarande historik, men om några år kan man även för deras del tala om 10 års resultat i Röko. Att leda en decentraliserad organisation och bygga dess kultur är väldigt svårt i praktiken, så den kompetensen är mycket värdefull.
-
Branschoberoende. För att denna punkt ska kunna räknas som en fördel måste de två föregående punkterna stämma. Enligt mig gör branschoberoendet det möjligt för Röko att verkligen hitta de högkvalitativa bolagen och de rätta entreprenörerna.
Då kan investeringsobjekten verkligen jämföras utifrån avkastning och risk, oavsett var de finns eller inom vilken bransch de verkar. Kapitalet allokeras alltså dit det är mest rationellt, oberoende av andra faktorer. Om en serieförvärvare enbart fokuserar på en specifik bransch eller region blir möjligheterna betydligt mer begränsade. Branschoberoende förutsätter förstås ett mycket mångsidigt, kompetent och erfaret team, vilket jag anser att Röko har.
-
Liten storlek. Även om de tre föregående punkterna stämmer skulle Röko inte nödvändigtvis vara ett lika intressant investeringsobjekt om bolaget vore t.ex. 10–15 gånger större än i dag. Då skulle värdeskapandet enligt den nuvarande spelboken redan gå långsammare, och det nuvarande teamet skulle förmodligen inte ha en chans att återinvestera kassaflödet med attraktiv avkastning i små och medelstora bolag.
Inte heller då skulle värde förstöras, men värdeskapandet skulle gå betydligt långsammare när de stora talens lag börjar ta emot. Med nuvarande storlek och spelbok har bolaget utrymme att mångdubblas utan flaskhalsar, då avsaknaden av låsningar till en viss bransch eller region inte begränsar möjligheterna.
Dessutom anser jag att bolaget rapporterar mycket tydligt och transparent kring de saker som faktiskt spelar roll. Redovisningen är sund; till exempel värderas skulder relaterade till minoritetsandelar till verkligt värde i balansräkningen, vilket bland annat underlättar värderingen för investerare.
Och avslutningsvis givetvis en stor brasklapp om att jag äger aktier i bolaget, så jag är partisk i min åsikt! Det vore därför konstruktivt att gå vidare till att fundera och diskutera varför Röko skulle vara en sämre investering än andra serieförvärvare 