Centralbankerna har höjt sina räntor länge nu. I USA är räntehöjningarna möjligen över, då inflationen har sjunkit tydligt. I Europa är situationen sämre. Inflationen har inte dämpats som önskat och en eller till och med flera räntehöjningar är garanterat fortfarande på väg. ECB kan inte lämna inflationen på nuvarande nivå, och kommer inte att göra det.
I morse skissade jag återigen upp för mig själv i “sunt förnuft-stil” vad allt detta kan betyda härnäst för aktiemarknaden. Jag hetsar inte upp mig om någon har en annan åsikt, så utmana mig gärna eller berätta din egen syn om det är något fel i mitt tänkande eller om du ser på saken på ett annat sätt.
Situationen försvåras av att USA och Europa rör sig i olika takt. Att inflationen viker av – nästan normaliseras – har tagits emot positivt på USA-börserna och samma reaktion är säkert att vänta i Europa också, så snart inflationen någon gång är i en lika tydlig nedgång. Det verkar faktiskt som att USA:s ekonomi just nu bromsas av resten av världen.
Lägre inflation förbättrar förutsägbarheten i företagens och konsumenternas ekonomi och vänder för sin del efterfrågan gradvis uppåt. Som en sista bekräftelse på att situationen förbättras kan man se centralbankens besked om att räntehöjningarna upphör, vilket på marknaden säkert tolkas som att centralbanken tror att inflationen är under kontroll. Härnäst skulle räntorna sedan möjligen röra sig mot en försiktig sänkning.
Enbart ett stopp för ECB:s räntehöjningar lär knappast få de europeiska ekonomierna att skjuta i höjden, men kanske kan nedgången på Helsingforsbörsen äntligen få ett slut. Olika sektorer reagerar i olika takt på situationen. Slutet på räntehöjningarna torde stoppa nedgången för räntekänsliga branscher, som till exempel bygg- och fastighetsbranschen, men en verklig uppgång får vänta tills räntorna vänder nedåt eller så följer en lång period av anpassning till nuvarande läge.
Situationen inom finanssektorn har gnagt i tankarna en tid. Jag kan inte tolka marknadens reaktioner, även om jag misstänker att de är överdrivet försiktiga, åtminstone när det gäller de nordiska bankerna. Räntorna stiger inte nödvändigtvis mer i Europa efter september, men de är inte heller på väg att vända nedåt. Kanske håller något “major disaster”-scenario delvis bankerna billiga. Det handlar knappast enbart om att inlåningsräntorna har återvänt till transaktionskontona… Marknaden verkar dock kunna ta en stabil ståndpunkt gällande bankverksamhetens framtid. Inget annat förklarar väl bättre att kvalitetsbanker har P/E-tal som börjar på sju, där man inte ser några massiva rörelser i E-komponenten i sikte.
Detta leder oss smidigt in på investerare och sentimentet. Jag tror att investerare kommer att förbli försiktiga även om vissa indikatorer skulle vända till det positiva. Det säkerställs särskilt av geopolitiken, det vill säga Kinas och USA:s exportrestriktioner, Kinas provokationer i riktning mot Taiwan och naturligtvis Rysslands härjande i Ukraina. Redan nu, men även under höstens gång, håller företagens försämrade resultatrapporter volatiliteten på en ganska hög nivå och stämningen låg.
Hösten verkar förlorad för den finländska investeraren utan något oväntat. Det skulle kunna vara att Kina fokuserar på att vända sin ekonomi istället för Taiwan-provokationerna? En oväntad avspänning i relationerna mellan Kina och USA? Rysslands kollaps i Ukraina? Man kan ju hoppas…
Jag betraktar inte min nyligen nämnda egna viktning mot OMXHEX som ett misstag. Det finns enligt min mening bra, stabila bolag till bra priser. För många tillväxtbolag kan slutet av året bli lika dystert som början.
Vad gäller resten av året – under höstens gång följer jag noga några bolag som tillverkar cykliska konsumtionsvaror och tjänster, och särskilt halvledarbolag (i deras egen forumtråd). AI-efterfrågan stör dock bevakningen på halvledarsidan. Från dessa branscher borde de första signalerna om en kommande uppgång hittas, och i det skedet är det senast dags att öka aktievikten om det finns krut kvar.