NVIDIA - Det omöjligas möjliggörare

Men de får ligga på en ganska hög nivå…

Om NVIDIAs nettomarginal förblir 50 % för evigt och avkastningen på eget kapital är 100 %, samt ett antagande om evig tillväxt i mognadsfasen på 4 % och ett avkastningskrav för investerare på 9 % (ganska standard i USA), så borde NVIDIA omsätta cirka 620 miljarder dollar. Jämför med nuvarande 250 miljarder.

Dock är det inte en helt omöjlig tanke om investeringar på biljonnivå (trillion) faktiskt förverkligas.

Men som @Pohjolan_Eka utmanade här, kan man tills vidare ha många åsikter om vad den slutliga rimliga nivån är.

Hittills har marknaden hela tiden underskattat hur massiv denna investeringscykel blir, vilket syns i NVIDIAs prognosers “trappstegsartade” beteende och i det faktum att till exempel minnesaktier inte har rusat förrän det senaste året.

Man kan närma sig denna diskussion ur ett perspektiv av teknologins hållbarhet, men också ur ett ekonomiskt perspektiv. Som jag skrev ovan är siffrorna så stora att hela världen snart får börja gräva djupt i fickorna om den nuvarande utvecklingen fortsätter. Det är inte konstigt att börsen inte helt köper Jensens kommentar om investeringar på 3–4 biljoner dollar, och NVIDIA värderas ännu inte utifrån antagandet att dess normala omsättning skulle vara över en biljon per år.

25 gillningar

När jag själv rör mig i korridorerna hos storföretag är sentimentet ett helt annat. Efterfrågan handlar inte om målet att nå AGI. Vi har inte passerat någon topp i AI-utgifterna och det handlar fortfarande om investeringsnivån. Frågan om man investerar tillräckligt jämfört med andra (konkurrenter) är den första (och ibland enda) frågan, och därefter frågar man om effekterna på sista raden. Först långt senare, på någon lägre kodarnivå, kan någon fråga om man kunde uppnå samma effekt billigare. Det finns ingen jämviktspunkt för efterfrågan eftersom ledningen ständigt funderar på om någon kan disruptera verksamheten genom att satsa mer på AI. Detta fenomen leder ibland till “tokenmaxxing” eller personalenkäter av HR-typ om hur och hur mycket man använder AI i sitt arbete. Om man hittar en pärla i AI-idélådan finns pengarna för dyr GPU-kapacitet lättillgängliga i IT- och FoU-budgetarna (R&D). 3–5 % av omsättningen är inget problem när man både hoppas på och fruktar disruption. Visst, i små företag finns inte samma entusiasm för investeringar, och i storföretag räknar man på lönsamhet och prioriterar projekt, men storföretagen har gott om hävstång och fördelarna på pappret ser tillräckligt bra ut – åtminstone jämfört med traditionella IT- och FoU-investeringar.

Den dagen taxichauffören eller chefen säger att nu räcker det med token-konsumtion, att det finns tillräckligt med AI och att vi når samma resultat billigare med kapaciteten i en hemma-PC, då tror jag på att hårdvaruinvesteringar baserade på NVIDIAs GPU:er sjunker. Även för samtal och meddelanden räcker det med betydligt mindre och billigare beräkningskapacitet än den senaste iPhonen. På andra håll kan det mycket väl finnas en AI-bubbla, precis som det fanns i mobilbranschen, där alla inte överlevde övergången till smartphones.

22 gillningar

Jag kan inte säga om det först kommer synas hos enskilda datacenterbolag genom att all kapacitet inte går åt, eller om det märks genom att Nvidia tvingas sänka priserna för att få hela sin produktion såld. Båda leder till samma slutresultat, men via lite olika vägar. Nu byggde ju SpaceX redan för mycket datacenterkapacitet åt sig själva, men de lyckades som väl var hyra ut den till Anthropic med 90 dagars uppsägningstid. Om kontrakten är så korta på fältet mer allmänt, så kommer det bli fult om utbudet inom den närmaste framtiden överstiger efterfrågan, när massiva investeringar har gjorts och kapaciteten måste hyras ut vidare även om det sker med förlust.

Detta händer ständigt på hårdvarusidan: man når en “tillräckligt bra” nivå och sedan försvinner konsumenternas köptryck helt från marknaden. Som exempel kan nämnas brännhastigheten på CD-skivor eller hastigheten på bredbandsuppkopplingar. I ett tidigt skede, när ingen produkt på marknaden var tillräckligt bra för att tillgodose behoven, kom folk från grannskapet för att beundra en 1-megabits kabelanslutning, men idag är det knappt någon som vill ha eller behöver en 1-gigabitsanslutning, så högre hastigheter är inte längre betydelsefulla för konsumenterna på något sätt.

Förr köpte man separata ljudkort till datorn eftersom skillnaderna var så enorma, men idag bryr sig ingen om vilket ljudkort som sitter i datorn då de alla är tillräckligt bra för en genomsnittlig användare. När specifikationerna är tillräckligt bra är det priset som i första hand avgör, och SOTA-produkter (State-of-the-Art) efterfrågas bara av en liten minoritet.

Denna dynamik verkar man inte vilja acceptera som ett axiom i AI-debatten. Om du har en AI med typ IQ 50 och någon annan utvecklar en AI med IQ 70, så är det ett enormt kliv i användbarhet. Men om du redan har tillgång till en AI med IQ 150 och en konkurrent utvecklar en med IQ 250, så har det inte nödvändigtvis någon betydelse för andra än en mycket liten grupp användare, och man är inte beredd att betala för den hyperintelligenta AI:n när man kan få en superintelligent AI till halva priset.

Claude och OpenAI är exempel på “commodity”-AI-bolag som utöver sitt varumärke inte har någon produktbaserad, äkta konkurrensfördel. De är fortfarande relevanta just nu eftersom vissa användare är villiga att betala extra för prestanda, men vi är redan mycket nära den punkt, eller har till och med passerat den, där vilken konkurrerande “budget-AI” som helst räcker för de flesta användare. Claudes påstådda värdering på 1 biljon (trillion) är i detta sammanhang helt obegriplig, såvida inte deras verktyg automatiskt buntas ihop med varje Windows-operativsystem på samma sätt som Word och Excel.

Jag håller med dig och detta är typiskt för fasen där de första AI-lösningarna tas i bruk, där ledningen befinner sig i en “AI-psykos” och söker obegränsad AI-capex med enorm brådska, antingen av rädsla för disruption eller genom att föreställa sig enorma produktivitetsvinster så snart AI-lösningar har tvingats ut så brett som möjligt i organisationen. Det sker också mycket av den klassiska “R&D-bluffen” i storföretag, där ett projekt som är viktigt för den egna organisationen klärs ut i AI-kläder för att på så sätt lura till sig pengar från ledningen för den önskade investeringen.

Nästa fas är när man går över till AI-opex. De tidigare anskaffade, snabbt ihopslängda “AI-spagettilösningarna” börjar gå sönder och generera stora underhållskostnader, den fruktade disruptionen uteblev och produktivitetsvinsterna materialiserades inte som önskat, hur mycket man än försökte trixa med statistiken. Token-kostnaderna rullar dock på konstant, så man börjar optimera dem genom att försöka sänka antalet använda tokens, och nya investeringar börjar granskas med ett kritiskt öga för att inte upprepa misstagen från den första fasen.

Olika bolag rör sig här med lite olika klockfrekvens beroende på organisationens erfarenheter och ledningens visioner, men antagandet att investeringskranarna skulle förbli permanent öppna hos traditionella mogna bolag som optimerar sin operativa kostnadseffektivitet hårt, tycker jag är ett ganska modigt antagande. Sådana bolag utgör trots allt den största delen av ekonomin.

25 gillningar

Jag håller med i princip, men den tekniska utvecklingen kan ibland också stanna av för att en viss teknologi är en återvändsgränd, till exempel på grund av fysikens lagar, som i fallet med CD-skivor. Om det vore möjligt att tillverka ett optiskt lagringssystem som hade fördelarna hos CD/DVD/Blu-ray (arkiveringsbeständighet och fysiskt skydd mot överskrivning) och samtidigt modern hastighet och kapacitet, så skulle det säkert bli en försäljningssuccé, men det är tydligen helt enkelt för svårt/omöjligt. Bredbandsuppkopplingar är å andra sidan ett väldigt bra exempel på där “tillräckligt bra” duger till nästan allt, så efterfrågan avtar gradvis.

7 gillningar

Säkert finns dessa tankar i många storföretag, men jag skulle vilja se den CIO/CTO som uttalar detta högt i media. Vanligtvis säger man det motsatta; de företag du nämnde (UPM och Outokumpu) berättar båda om sin AI-användning i sina årsredovisningar.

Min egen erfarenhet är att man betydligt hellre tar upp “AI-spaghetti” på listan än traditionell “IT-spaghetti”. AI-opex-kostnader anses vara enklare och mer flexibla än vanliga mjukvarulicenser och tjänsteunderhåll. Själv ser jag som ett framtidsscenario att AI i praktiken tar över IT- och FoU-budgetarna (5–8 %). Det är betydligt enklare att bygga egna AI-agenter eller implementera AI-kapacitet i befintliga produkter än att i ett storföretag motivera införandet av ännu en ny mjukvara/hårdvara och tillhörande tjänster (spaghetti). Som exempel kan nämnas SAP Joule, som för sin del stöder tillväxten i NVIDIAs hårdvaru- och mjukvarubusiness i storföretag.

6 gillningar

Vissa CD-romskivor är en applikation på kuriositetsnivå som berörde ett fåtal, medan intåget av AI är ett paradigmskifte som i slutändan kommer att beröra nästan alla. Även om dina exempel på CD-skivor eller internethastigheter skulle stämma, är det alldeles för tidigt att dra en direkt analogi från dem till AI:s framtid.

Sådant där säger man naturligtvis inte högt i någon årsredovisning, eftersom man då framstår som omodern. Vid decennieskiftet fanns det för övrigt en liknande entusiasm kring metaversumet, och traditionella storföretag investerade mycket tveksamt i kompetenscenter och utrustning för virtuell verklighet. Tidsandan (Zeitgeist) styr mycket av ledarnas prioriteringar för teknologiinvesteringar, men även om man tillfälligt kan fylla Helsingfors centrum med elsparkcyklar när man investerar med andras pengar, måste verksamheten vid något tillfälle börja bära sig själv lönsamt genom konsumenternas plånböcker eller företagskunder från den traditionella ekonomin. För att de hårdvaruinvesteringar som driver NVIDIA-aktien ska ligga på en hållbar nivå, skulle aktörer som OpenAI och Anthropic behöva nå lönsamhet, och enligt min mening finns det ännu inga tecken på detta. Nu när man försöker börsnoteras kan man förstås manipulera kvartalsresultaten tillfälligt så att en sådan berättelse kan konstrueras.

Icke-deterministisk spagetti är ett helvete att underhålla och genererar mycket mer spillkostnader i form av felanvända tokens, så underhållskostnaderna för AI-programvara är betydligt högre än underhållskostnaderna för traditionell deterministisk spagetti-IT. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med erfarenhet av detta på bred front ännu.

Jag skulle rekommendera att prova att fråga den där AI:n vad CD-ROM-skivornas tekniska betydelse för samhället var och hur utbrett de användes överallt i människors liv, inklusive i affärsvärlden :slight_smile:

15 gillningar

Här nedan finns en text om hur Nvidia investerar stora summor i teknologi där data överförs med hjälp av ljus istället för elektricitet.

Tanken är att minska energiförbrukningen i AI-infrastrukturen och underlätta bland annat flaskhalsar i datacenter, eftersom traditionell dataöverföring som förlitar sig på koppar och elektricitet redan börjar begränsa skalbarheten. Denna typ av teknologi intresserar även andra jättebolag, men ett brett införande är fortfarande i ett tidigt skede då storskalig produktion av den komplexa teknologin är utmanande att genomföra.

Key Points

  • Nvidia has committed at least $6.5 billion to companies developing photonics technology since March this year.
  • Photonics is considered to be a more efficient way to transfer data than the current standard process of using more costly electricity running on copper, which is thought to be a major blocker to the rollout of AI.
  • “The amount of silicon photonics technology capacity that we need is substantially higher than the world has today,” Nvidia CEO Jensen Huang said at GTC in March.

https://www.cnbc.com/2026/05/29/nvidia-photonics-investment-ai.html

12 gillningar

Noniin, upprampningen av Vera Rubins produktion och distribution har nu officiellt dragit igång! Den världsförsta VR200 NVL72 som Dell levererat till Coreweave har redan passerat L11-diagnostiken – det vill säga 72 GPU:er, 36 CPU:er och NVLink fungerar felfritt.

Tidsschemat för H2/26 som kommunicerades i mars verkar alltså hålla fint, och man ligger till och med lite före. Som jag ser det förväntar sig marknaden knappt någon VR-försäljning ens för Q3. Nu ser det ut att vara på kommande – möjligtvis i ganska stor omfattning, även om jag förstått att till och med H-serien fortfarande genererar försäljning i miljardklassen.

Priset för ett sådant rack har spekulerats ligga på 7 miljoner styck.

20 gillningar

Det finns förmodligen inget direkt nytt i den här artikeln. :slight_smile: Den handlar om hur Kina på allvar försöker göra sig oberoende av Nvidia.

Företag i landet utvecklar egna chip för bilar, AI och beräkningar, eftersom Nvidia är dyrt och ett osäkert val ur ett geopolitiskt perspektiv. Artikeln påpekar att saker inte händer över en natt, men riktningen är tydlig: kinesiska modeller och enheter byggs allt oftare för att fungera med landets egna chip.

Key Points

  • Företag i Kina utvecklar i allt högre grad alternativ till Nvidia-chip.
  • Detta gäller även för mindre avancerade Nvidia-halvledare som används i förarassistanssystem.
  • Nyare kinesiska AI-modeller utökar också kompatibiliteten med inhemska chip.

https://www.cnbc.com/2026/06/01/china-learns-to-build-without-nvidia.html

8 gillningar

Nedan följer information om hur Nvidia expanderar inom hälso- och sjukvård samt läkemedelsforskning med sin nya programvara BioNeMo Agent Toolkit.

Detta verktyg ger AI-agenter färdiga vetenskapliga och medicinska arbetsmodeller, vilket påskyndar forskningsarbetet och minskar kostnaderna. Med hjälp av verktyget kan man till exempel söka efter läkemedelskandidater, analysera genomdata och tolka medicinska bilder mer effektivt än tidigare.

Från Social- och hälsovårdsministeriets (SHM) webbplats:

Användningen av genomdata, det vill säga information som fås från människans hela arvsmassa, kommer att bli vanligare inom hälso- och sjukvården under de närmaste åren. I framtiden kommer hälsofrämjande och behandling av sjukdomar ofta att planeras individuellt med hjälp av information från arvsmassan.

5 gillningar

17 gillningar

NVIDIA:s forward P/E (19,4x) är nära bottennivåerna för de senaste tio åren. Ser det billigt ut?

Omsättningen har tiodubblats på några år. Vinsttillväxten har varit så kraftig att trots att aktien har mer än “tenbaggat” på fyra år, är den ändå billigare sett till vinstmultiplar än tidigare.

33 gillningar

Och det ser ännu billigare ut när man jämför med konsensusprognoserna för 2027

13 gillningar

Nvidias lansering av nästa generations Kyber-server-system skjuts enligt ett analysföretag upp till 2028 på grund av tillverkningsproblem.

Förseningen väcker oro kring företagets viktiga konkurrensfördel, det vill säga den täta takten i produktlanseringar, och kan ge konkurrenter som AMD och Google en sällsynt möjlighet att tävla inom avancerade lösningar för AI-beräkningar. De nuvarande Rubin-systemen fortsätter dock mot produktion enligt plan.

Key Points

  • The Kyber NVL144 has been pushed to 2028 due to difficulties in manufacturing a key circuit board: SemiAnalysis.
  • The reported delay adds to concerns that Nvidia’s breakneck annual release cadence contested manufacturing limits.
  • That delay could give rivals, such as AMD and Google, a rare technical opening at the high end of the market.

https://www.cnbc.com/2026/07/06/nvidia-kyber-rack-system-delays-manufacturing-taiwan-rubin-chips-.html

6 gillningar

Enligt twittern är Nvidia undervärderat.

Twittraren tror att AI kommer att öka efterfrågan på chip i minst ett decennium till, vilket minskar betydelsen av branschens konjunktursvängningar.

It’s trading at just 16x 2027 earnings despite almost 32% annual growth expectation by 2028. Cheapest of the major designers.

https://x.com/oguzerkan/status/2075318004124930058


3 gillningar

Undervärdering är en term som man kan skriva böcker om och diskutera hur länge som helst. Jag tar mig an ämnet så här och rundar lite av den svåra termen undervärdering. Jag tänker själv så att marknadens fokus, dit man går via rotation, nu ligger någon annanstans. Bilden nedan visar Nvidias volym längst ner som mörka staplar. Handelsvolymen har avtagit för Nvidias aktie.

Börsen är en auktion och priset bildas genom utbud och efterfrågan. Oftast leder en ökning eller minskning av volymen till en motsvarande rörelse i kursen. När en aktie är intressant handlas den, och när rotationen flyttar marknadens fokus någon annanstans, sjunker volymen och kursen faller. När det gäller Nvidia ligger vi nästan vid ATH (all-time high), d.v.s. inte ens rotationen har pressat ner kursen särskilt mycket. Starka fundamenta bär upp kursen. Nvidia är ett bra exempel på att det som påverkar aktiekursen mest på ett par års sikt är just dessa börsrotationer (“modefenomen”). Nvidias handelsvolym har flyttats till t.ex. dess underleverantörer, såsom minnesföretag. Och på så sätt har Nvidia blivit undervärderat i ljuset av värderingsmått. Det är intressant att fundera på om undervärderingen kommer att utlösas av en ökande efterfrågan, det vill säga stigande handelsvolymer. Jag tänker själv att undervärderingen kommer att lösas upp inom ett par år.

7 gillningar

Här är värderingsnivåerna för “Mag7” i ljuset av de senaste konsensusprognoserna. NVidia är billigast mätt med både P/E- och PEG-tal.

8 gillningar

Under de senaste veckorna och månaderna har jag på allvar börjat överväga att likvidera min (oproportionerligt stora) Nvidia-position och diversifiera mig bredare över tech, AI och möjligtvis även till aktörer i den första vågens applikationslager – särskilt inom cyber och liknande. Nu kommer ett långt meddelande som jag skriver främst för min egen del för att strukturera mina tankegångar. Jag vet att Nvidia rent siffermässigt ser exceptionellt billigt ut just nu – billigare än i stort sett någonsin tidigare under sin historia – men min tilltro till att Nvidia skulle vara en helt överlägsen vinnare i AI-värdekedjan håller sakta på att svalna.

Mättnad i rå beräkningskraft
Nvidias enorma uppgång har baserats på skalningen av monolitiska modeller i ett zero-shot-paradigm (Deepmind, 2022). Detta håller nu på att brytas från åtminstone tre olika håll: 1) fysiska begränsningar (el, infrastruktur, etc.), 2) begränsningar i datatillgänglighet (forskningsrapporter från bl.a. Epoch AI och Shumailov et al., som redan är 1,5–2 år gamla), 3) ekonomiska begränsningar (svärmar av små modeller verkar ge lika goda resultat som monolitmodeller med gigantiskt antal parametrar).

Pre-training kommer säkerligen att fortsätta utvecklas, men för mig börjar det se ut som att det inte kan fortsätta särskilt länge till på ett sätt där ett växande antal konkurrerande företag tränar konkurrerande basmodeller – ekonomin håller helt enkelt inte för det. Det ser även ut som att olika typer av “AGI-experiment” håller på att ebba ut, och man försöker nu få ut mer av det befintliga genom att bygga “harnesses” (omgivande ramverk), smartare RAG (Retrieval-Augmented Generation), minnes-/kontexthantering, optimering, etc. – mer om detta senare. Dessutom tränas de bästa nuvarande modellerna redan på konkurrerande chip (Googles TPU v8-serie och Antropics Amazon Trainium).

Tyngdpunktsförskjutning till inferens och agentisk orkestrering
Här har ett definitivt genombrott skett under de senaste 6 månaderna. Nvidia har inte samma konkurrensfördel här som de har inom rå parallellberäkning. De bygger fortfarande ut sitt CPU-utbud, och olika knep för inferens och test-time-optimering sker långt borta från hårdvaran jämfört med träning.

Detta syns tydligt i benchmarks. Medan zero-shot-inferens med monolitmodeller har planat ut, senast i och med o1/R1-resonemangsmodeller, har ARC-AGI och liknande börjat stiga i takt med att man fått ut mer av inferensen (vilket också visar på mättnaden i monolitmodellernas råa beräkningskraft). Äkta, abstrakt generalisering verkar slutligen ske när man kör agentsvärmar med lämplig topologi som har tillgång till rätt verktyg.

Även forskningen verkar fokusera mycket starkt på att utvinna mer ur redan befintliga modeller genom att innovera runtomkring dem, snarare än att försöka uppfinna något helt nytt i själva modellen (vilket skulle kräva flexibel beräkningshårdvara á la Nvidia). Nya RAG-arkitekturer, SML-svärmar / multi-agentsystem är nu det som skapar entusiasm, även utanför AI-scenen och även här i Finland, tack vare nya och lättanvända orkestreringsverktyg (Copilot Studio, Codex, Claude code, LangGraph, etc.) – åtminstone baserat på mina egna observationer.

Konkurrenternas vertikala strategi
Jag tror att jag har skrivit om detta tidigare. Utmaningen för Nvidia kommer inte nödvändigtvis ens från AMD, Cerebras eller Huawei. Den kommer från att både hyperscalers som OpenAI och Antropic har öppnat, eller håller på att öppna, för en egen vertikal stack där allt från hårdvara till applikation är egenutvecklat. Det är logiskt om man lyckas: det minskar strategiska risker relaterade till en enskild monopolleverantör (Nvidia) och möjliggör samtidigt skapandet av djupa konkurrensfördelar.

Att bygga chip är inte lätt, och ett skämt i branschen är väl att tidigast tredje/fjärde generationen är användbar. Google har redan en vertikal stack, MSFT ryktas ha tredje generationen av MAIA på gång, AWS/Antropic bildar tillsammans en stack, etc. En brytpunkt kan alltså vara möjlig att se relativt snart.

Synkron träning vs. asynkrona agenter (och CUDA-vallgravens upplösning)
Pre-training av monolitmodeller är till sin natur en tätt sammankopplad och synkron process. Detta fysiska krav har varit den främsta skyddsmuren för Nvidias mjukvaruvallgrav, CUDA, samt deras rack-/DC-scale-strategi (Mellanox / Infiniband). Agentisk orkestrering är däremot i mångt och mycket en asynkron process. När en agentsvärm löser ett problem är uppgifterna oberoende av varandra. Och eftersom uppgifterna är uppdelade i små, asynkrona delar och ofta körs på mindre modeller (SLM), får de plats i minnet på ett eller två chip. Denna asynkronitet förstör vallgraven från två håll:

  • Behovet av kommunikation försvinner: När modellen inte behöver delas upp mellan tusentals chip försvinner behovet av Nvidias överlägsna NCCL-bibliotek och NVLink-switchar. Detta gäller åtminstone i det nuvarande paradigmet – det kan förstås hända att avancerad agentkommunikation en dag realiseras på hårdvarunivå istället för via .md-, .json-dokument och MCP-/API-anrop.
  • När man väl blivit av med tung synkronisering kan själva inferensen köras på hårdvaruoberoende mjukvara. Öppna standarder som OpenAIs Triton-kompilator möjliggör att en AI-modell kan kompileras direkt för exempelvis AMD:s, Googles eller AWS:s chip utan en enda rad CUDA-kod.

Första varningarna om en avmattning i CAPEX-cykeln
Överkapaciteten hos Colossus och Meta är en liten varningsflagga för mig. Jag har tidigare sagt att Capex-investeringar (tillsammans med TSMC:s efterfrågeprognoser) är den viktigaste signalen för mig att börja omvärdera exponeringen mot AI-hackor och spadar. Än så är detta inte en “deal breaker”, främst på grund av att försäljningspriset för (Colossus) överkapacitet var mycket högt, vilket indikerar att den totala efterfrågan på beräkningskraft finns kvar – den är bara inte längre lika jämnt fördelad som tidigare.

Jag tror alltså inte att AI i sig är en bubbla. Tvärtom, i enlighet med Jevons paradox tror jag att efterfrågan kommer att fortsätta växa i takt med att priserna sjunker. Men detta flyttar oundvikligen värdekedjans tyngdpunkt till dess flaskhalsar – och som jag ser det ligger dessa inte längre nödvändigtvis hos Nvidia på samma sätt som de gjort under de senaste 2–3 åren.

Jag hoppas att någon utmanar dessa tankar :slight_smile:

32 gillningar

Jag vet ingenting om just det här bolaget och sålde mina aktier för redan 1,5 år sedan på $140-nivåer. Därför vågar jag utmana:

Om AI-beräkningar verkligen växer 10–100 gånger under de kommande 5–10 åren, varför skulle just Nvidia vara den aktör vars marknadsandel kollapsar först?

16 gillningar