Jag är inte Atte eller VD, men jag svarar ändå 
Dessa kan bara kommenteras på en allmän nivå, eftersom alliansavtal är mycket fallspecifika (ibland ganska komplicerade konstruktioner) och vanligtvis inte offentliga. Generellt används inte traditionella bonusar och sanktioner i samverkansentreprenader, såsom allianser, utan hela entreprenörens fakturering baseras på faktiska byggkostnader samt olika arvoden.
Entreprenörens arvoden består vanligtvis av en fast del och flera incitamentsdelar. Den fasta delen (inkl. omkostnader, tjänstemannakostnader och marginal) är den som entreprenören anger i sitt anbud utöver målkostnaden (ibland fastställs den slutgiltiga målkostnaden först under utvecklingsfasen). Incitamentsdelen baseras på ett avtalsspecifikt incitamentssystem med olika mål som beställaren har definierat. Målen gäller nästan alltid målkostnad, tidtabell, kvalitet, säkerhet och miljö, men det kan även finnas andra.
Om exempelvis målkostnaden eller tidtabellen underskrids, får entreprenören en tilläggsersättning (utöver det fasta arvodet) baserat på en procentsats som definierats i avtalet.
Om däremot t.ex. målkostnaden överskrids, fördelas de överskjutande kostnaderna mellan beställaren och entreprenören enligt en överenskommen procentsats, vilket därmed minskar entreprenörens fasta arvode. Och så vidare.
För varje mål fastställs en egen beräkningsgrund för arvode/sanktion.
Visst kan avtalet även innehålla så kallade direkta sanktioner eller grund för uppsägning vid grova försummelser, såsom grå ekonomi eller arbetsmiljöbrott, men verkställandet av dessa är generellt sett sällsynt och på börsbolagsnivå bör det aldrig behöva komma på tal.
Samverkansmodeller (även projektledningsentreprenader) är ofta populära hos stora entreprenörer (läs: börsnoterade byggföretag) och de lobbar även hårt för dessa, särskilt mot beställare som omfattas av lagen om offentlig upphandling. Vid upphandlingar av samverkansentreprenader ges kvalitet (vanligtvis företags- och personreferenser) högre vikt, vilket gör att valet inte baseras lika brutalt på lägsta pris som vid totalentreprenader. Dessutom inkluderar dessa nästan alltid en utvecklingsfas, under vilken entreprenören kan fakturera beställaren för lönerna till de tjänstemän som deltar i projektets planeringsskede (som en del av det fasta arvodet eller som ett separat arvode för utvecklingsfasen). Beställaren har också en mycket hög tröskel för att byta ut entreprenören efter utvecklingsfasen, då man redan har fått in en fot i dörren.
Överlag kan man säga att entreprenörens ekonomiska risk är mycket mindre i ett alliansprojekt än i en fastpris-entreprenad. Å andra sidan är marginalpotentialen begränsad.
Detta är alltså ett svar på helt allmän nivå. Jag vet ingenting om de avtal Kreate har ingått.