Det går faktiskt inte att uppnå någon hållbar konkurrensfördel med hjälp av dessa nya investeringar som ett sågverk skulle kunna använda för att skydda sin marknadsandel eller lönsamhet. Vid toppen av cykeln lyckas även sämre sågverksföretag, men hur går det för sågverket under sämre tider?
Priset på finskt sågat virke har aldrig varit en konkurrensfördel på marknaden. Sågverken har varit tvungna att bygga sin framtid på kvalitet och andra faktorer. Ett sågverk kan också klara sig genom sämre år om man har en tillräckligt mångsidig kundbas och långvariga kundrelationer.
Enligt noteringsprospektet är Koskinens kunder främst slutkunder (s. 86) och kundrelationernas genomsnittliga längd är 10 år (s. 65). Dessa långvariga kundrelationer är viktiga i Japan, som är en viktig geografisk marknad för Koskinen. Just nu slutför Koskisen Oy också certifieringsprocessen för JAS-certifikatet för den japanska marknaden.
Självklart är inte alla kunder intresserade av att binda sig till en långvarig kundrelation. I Östeuropa finns det producenter av billigare sågat virke vars priser de finska sågverken i regel haft svårt att matcha. I det här investeringsobjektet uppnås inte särskilt djupa vallgravar, så man måste följa cyklerna.
Ännu en sak om dessa investeringar: om vi bara pratar om själva såglinjen, så levereras 80 % av HewSaws maskiner till utlandet där det ändå är billigare att driva verksamhet. Det kommer även att byggas en hel del sådana runt om i Finland under de närmaste två åren.
Om man vill fördjupa sig i sågverksbranschen och dess historia rekommenderar jag boken ”Kun niin perkeleesti sahaa”. En riktigt intressant bok som ligger nära till hands i det här sammanhanget. Sammanfattningsvis är marginalerna små, konkurrensen hård, det krävs ständiga investeringar och effektivare utrustning för att hänga med i matchen, och i praktiken får man stryk av konjunkturen 95 % av tiden. Men i boken konstaterades det att om man bara sågar utav bara helvete så kan det bli något kvar i handen också… om man kan kliva av i rätt tid Hoppas att Koskisen sågar så att klingan glöder så att det blir något över till aktieägarna också
Bekant bok och ett ännu mer bekant bolag. Det överraskade lite hur öppet det berättades om familjens öppna konflikter. Visst lämnades en hel del osagt också. Tråkigt för Pekkas del att han manövrerades ut ur bolaget, då min egen uppfattning är att han var den mer kompetenta halvan av brödraparet. Som en fortsättning på den sagan köpte Ville ut Pekka helt ur bolaget för en vecka sedan. Nåväl, Pekka har själv grundat ett ganska framgångsrikt sågverksföretag, så han förblir inte sysslolös. Inte för att han på ett tag skulle ha varit involverad i Versos verksamhet på något sätt, även om han ägde 49,5 % under en lång tid. Men det är faktiskt en bra bok som visar lite hur rå sågverksbranschen är. Och den är inte särskilt tråkig heller. Keijo har åtminstone varit en riktig karaktär förr i tiden, och han har ju varit i rätten även på senare tid för sina skattetrix.
Verso är en betydande aktör för Koskinen även i den meningen att de köper timmer från samma områden och har även varit aktiva med sågverksaffärer. Verso har till stor del byggts upp genom dessa lyckade sågverksförvärv och jag skulle inte bli förvånad om de aktiverar sig igen, då de också har fickorna fulla, även om en del pengar förmodligen var tvungna att tas ut ur bolaget för utköpet av Pekka.
Jag stod över Koskinens emission. Enligt min uppfattning går det redan svagt för sågat virke under Q4, och jag kan inte bedöma efterfrågan på spånskivor. Plywood har väl klassiskt sett varit en ganska dålig bransch, även om det väl inte har vänt nedåt på samma sätt som för brädor ännu. Visserligen gick den enda plywoodfabrik jag själv kände till i konkurs redan -08. Sågverksindustrin brukar i en högkonjunktur överinvestera i kapacitet istället för effektivitet, och sedan döda ett par bolag genom överproduktion under lågkonjunkturen. Visst, som det nämnts här också, så dödar lågkonjunkturen även de bolag som inte investerat, eftersom investeringar också är ett livsvillkor i branschen. Den här gången har investeringarna förvisso kunnat betalas ur egen ficka, eftersom de senaste åren har varit historiskt sett enastående.
Jag har faktiskt inget riktigt förtroende för Koskinens ledning när man ser på bolagets mål, som i mina ögon verkar ligga någonstans mellan överoptimistiska och utopiska. Något borde verkligen vara annorlunda den här gången eller så borde bolaget bli aktivt med förvärv, och jag är inte särskilt entusiastisk över förvärv inom sågverksindustrin. De köpta sågverken ska ju fås att leverera resultat också, vilket historiskt sett inte har varit lätt. Bolaget pratade visserligen själv om förvärv. Men för att ge bolaget lite lina så ser prissättningen i emissionen inte ut som om bolaget själva tror att de ska nå sina mål.
För övrigt förundras jag över att man tar in 30 miljoner i emissionen från nya sijoittajia och sedan delar ut 10 miljoner till alla. Det innebär att man genom att delta i emissionen skänker pengar till de gamla ägarnas fickor. Dessutom verkade en del gå till att återbetala lån. Även de antagligen till ägarna. Och jag orkar inte riktigt tro att bolagets resultatförmåga efter cykeln kommer vara tillräckligt stark för att upprätthålla den utdelningen på 10 miljoner, även om det nya sågverket planerades ge en marginalförbättring på 8 miljoner.
Men vem vet. Sågning är en svår bransch att förutse och bolagets balansräkning är helt sund. Men efter de här två åren är situationen densamma för hela sektorn.
Men å andra sidan, vilken nytta skulle huvudägarfamiljen ha av att värdet per aktie föll direkt från sex euro till exempelvis två euro? Även om de fick en rejäl pott i utdelning direkt, vad är poängen om en stor del av bolagets värde snart skulle smälta bort?
Den enda förklaringen kan vara att värdet på ägarnas innehav utan åtgärder skulle ha sjunkit mer än i detta fall. Ägarna har ett informationsövertag gällande den nuvarande situationen och externa investerare inser inte detta. Då är de externa investerarnas förväntningar på bolagets framtida framgång för positiva, och de är beredda att betala ett överpris för innehavet. I misslyckade nyemissioner har de externa investerarna identifierat situationen korrekt och emissionen avbryts.
Många kritiserar tidpunkten för börsnoteringen (slutet av en supercykel), men jag tycker att det är helt rimligt att noteras (om man nu tänkt göra det) när man står inför något nytt: företaget har en stor investering som snart är färdigställd, ekonomin är i ordning och man befinner sig inte i ett trängt läge. Det är skönare att gå in i cykelns kalla fas med kassan full av pengar.
Ett frågetecken för min del är rysslandshandelns kollaps. Själv tror jag att det snarare är en möjlighet (mindre konkurrens) än en risk (minskad tillgång på virke).
Själv tecknade jag minimibeloppet i Karos fotspår. Sannolikt blir det hold, om inte aktiekursen rusar ordentligt. Trevligt att se ett i sin helhet rimligt värderat emissionsbolag (det senaste jag minns från tidigare var LapWalls emission).
De har redan gått ner: jämför US 1-4 fura torr (10 %) 585 € m3 för 6 månader sedan och 495 € m3 nu. Dessutom meddelar Koskinen själv att det för närvarande är omöjligt att förutse priset på björkstock (plywood). Det innebär att råvarorna fortfarande kan bli betydligt dyrare, och det ger definitivt ingen fördel för en industri som lever på export. Den värsta konkurrenten finns ju i väst, där man fortfarande har sin egen valuta, vilket åtminstone nu gynnar dem. Om Koskinen är Apple, så är Verso tydligen Huawei? Sågverksindustrin är bulkverksamhet när den är som värst. Det finns skäl att hitta betydligt fler produkter med högre förädlingsgrad för Finlands gröna guld.
Tecknat här också. Med ganska stor säkerhet kan man konstatera att resultatet kommer att vika nedåt under de kommande åren, men prissättningen är i förhållande till det ändå riktigt lockande. Emissionen är visserligen liten så det lär knappast bli några jättemängder, men det klarnar nästa vecka.
Erbjudandet övertecknades och noteringen genomförs.
Koskisen Oyj:s (”Koskisen” eller ”Bolaget”) styrelse har idag 30.11.2022 fattat beslut om genomförandet av Börsnoteringserbjudandet (enligt definition nedan) (”Genomförandebeslut”). Teckningskursen för de erbjudna aktierna (enligt definition nedan) var 6,14 euro per aktie i det Publika erbjudandet och det Institutionella erbjudandet (enligt definition nedan) och 5,53 euro per aktie i Personalerbjudandet (enligt definition nedan), vilket totalt motsvarar ett marknadsvärde på cirka 141,5 miljoner euro för Bolaget omedelbart efter Börsnoteringserbjudandet, förutsatt att Övertilldelningsoptionen (enligt definition nedan) utnyttjas till fullo. Investerarnas efterfrågan var stark i Börsnoteringserbjudandet, och Börsnoteringserbjudandet övertecknades. I det Publika erbjudandet mottogs teckningar från cirka 4 000 investerare. Antalet aktieägare i Koskisen stiger i och med Börsnoteringserbjudandet till över 4 000 aktieägare. Handeln med Bolagets aktier (”Aktierna”) förväntas inledas på Nasdaq Helsinki Ab:s (”Nasdaq Helsinki”) börslista uppskattningsvis den 1.12.2022.
Bästa rådet gällande emissioner: vänta i lugn och ro så att bankens personal hinner göra alla tekniska bokningar i din portfölj; det kommer att göras flera bokningar relaterade till emissionen i din portfölj. Man bör inte dra några slutsatser baserat på preliminär information ännu. Senast på den första handelsdagen bör allt synas korrekt.
Enligt meddelandet får alla 80 aktier. Om så inte är fallet är formuleringen i meddelandet felaktigt utformad, och det är inget jag själv skulle satsa på. Åtminstone i tidigare emissioner har formuleringarna varit noga genomtänkta.
Jag tycker inte att formuleringen i pressmeddelandet är fel, allas teckningar accepteras till fullo upp till 80 aktier, om den del som överstiger detta sägs ingenting. Det är helt givet att om det finns 500 000 aktier i publikemissionen och 4 000 tecknare, så måste det bli mer än 80
Om det stämmer är det första gången jag hör talas om en sådan här praxis för pressmeddelanden. Jag har följt och deltagit i tiotals emissioner. Hittills har det i meddelandena alltid stått i stil med “teckningar godkänns upp till X st + för den överskjutande delen t.ex. 0 % eller 15 %”.
Vems intresse skulle det tjäna att publicera ett luddigt meddelande där man svepande meddelar “80 aktier till alla” och “vi ger inga närmare uppgifter, alla som deltagit i emissionen får nu sväva i ovisshet ett tag och själva gissa om det blir mer eller inte”. En sådan här praxis är kanske inte felaktig, men den ger ett mer oprofessionellt intryck av emissionsarrangören jämfört med tidigare emissioner.
När många investerare läser dessa meddelanden om flera år och vill veta den faktiska allokeringen, skapar det onödig förvirring om otydliga uppgifter publiceras. Detta vore i vilket fall som helst ett avsteg från normal praxis, ett sämre sätt att informera än tidigare… Berätta gärna här hur det gick till slut, det är intressant inför framtiden.
Det har kommit ett pressmeddelande om Koskisen Oyj:s senaste investering.
Träproduktbolaget Koskinen investerar i en ny spindellös svarvlinje vid plywoodfabriken i Järvelä. Den nya svarvlinjen effektiviserar användningen av träråvara och förbättrar möjligheterna att använda mindre stockdiametrar än tidigare vid fanertillverkning. Investeringens värde är cirka 2 miljoner euro.