Fokuserad värdeinvesterares dagbok

Underhållning
, , , ,
1

Jag frågade Verner i våras om jag kunde starta ett nytt liv på det här bloggområdet. Jag bestämde mig då för att genast skrida till verket och starta bloggen nu i december.

Jag döpte min blogg till den fokuserade värdeinvesterarens dagbok. Jag tyckte det var ett alldeles passande namn, eftersom fokus är en av mina största svagheter. Å andra sidan är min portfölj enligt den allmänna opinionen mycket koncentrerad och riskabel. Ett delvis passande namn med dubbel betydelse alltså?

Jag har brukat blogga om några olika ämnen, där jag har behandlat långsiktiga planer och sedan följt hur planerna har förverkligats över tid. Investering passar utmärkt in här, så jag tänkte varför inte? Jag är inte välsignad med en vass penna. Ibland saknar mina meddelanden en röd tråd. Eller så försvinner den åtminstone när styckena fortskrider. Vad var det jag skulle skriva om…?

–

Bloggens syfte är framför allt att vara en dagbok för mig själv. En plats där jag åtminstone i stora drag motiverar tesen för mina investeringar. Varför jag köpte företag X till pris Y. Är företaget av hög kvalitet eller hoppas jag på en så snabb värdejustering och exit som möjligt? Jag tror att när dessa skäl är nedskrivna någonstans, kommer de inte att glömmas bort eller förändras över tid. Jag kan granska mina egna tankar i efterhand. Oavsett om förväntningarna var rätta eller felaktiga.

I bloggen följer och kommenterar jag också utvecklingen av de företag jag äger och olika intressanta företagshändelser.

–

Som investerare ser jag mig själv som en värdeinvesterare. Jag undersöker företag som intresserar mig och fastställer ett värde för dem. Om företaget uppfyller mina kriterier baserade på kvalitet, ekonomisk hälsa och allmän magkänsla, strävar jag efter att köpa företaget när dess pris på marknaden är betydligt lägre än min egen värdering. Hur betydligt…?

Jag sätter några olika värden på företaget. Först och viktigast är affärsverksamhetens värde. Sekundärt är företagets bokförda värde, närmare bestämt ett Graham-liknande likvidationsvärde. Jag går inte in närmare på mina värderingsmetoder i denna blogg.

Ett kvalitetsföretag, som i sig genererar tillräcklig kapitalavkastning, strävar jag efter att behålla i portföljen långsiktigt. Jag kan dock sälja om värderingen blir löjligt hög.

Å andra sidan, ett företag som jag har köpt baserat på affärsverksamhetens värde, men som jag inte anser genererar tillfredsställande kapitalavkastning på lång sikt, strävar jag efter att sälja när priset har korrigerats nära min egen värdering.

Ett företag som köpts baserat på likvidationsvärdet säljer jag så snart som möjligt, redan innan värderingen har korrigerats fullt ut.

Jag är snål. Jag är snål för att jag vill ha största möjliga avkastning. Jag är också snål för att jag vill ha största möjliga säkerhetsmarginal när jag har fel. Jag vet att jag kommer att ha fel ofta. För att citera Buffett (eller Graham?); regel nummer ett för investeringar är att inte förlora mycket pengar. Regel nummer två är att inte glömma regel nummer ett.

–

Jag är i början av min investeringsresa. Jag bygger upp förmögenhet. Jag fokuserar på investeringar på deltid, med den tid som blir över efter arbete och hemliv. Jag vill inte äga tjugo aktier. Det finns helt enkelt inte tid för att förstå dem fullt ut. Jag upplever att jag kan följa cirka fem företag på en detaljerad nivå. Därför består min investeringsportfölj av maximalt fem företag åt gången. Naturligtvis har jag flera tiotals företag på min bevakningslista, som jag har undersökt ganska väl och satt värderingar på.

Förutom att jag känner mina koncentrerade portföljföretag särskilt väl, ger det också en fördel i förväntad avkastning. Om min analys i genomsnitt är korrekt, är det mer lönsamt att investera en större del av investeringstillgångarna i mina bästa idéer. För att citera Buffett igen – varför skulle jag investera i den tionde bästa idén om jag kan investera mer i den första?

Jag njuter oerhört av att göra investeringsanalyser. Jag känner att det är mitt kall. Jag vill dock inte göra det för någon annan, och därför har jag medvetet gjort karriär inom ett annat område. Ganska framgångsrikt, åtminstone enligt mina egna standarder.

Mitt investeringsmål är ekonomisk frihet. Frihet att övergå till att förvalta min egen portfölj på heltid. Frihet att tillbringa tid med familjen. Frihet att ta semester när man behöver det. Frihet att göra vad man vill.

När jag uppnår ekonomisk frihet planerar jag att diversifiera portföljen till totalt tio aktier. Det är inte optimalt. Men om jag redan har lämnat arbetslivet är en extra diversifiering ändå en bra försäkring. Det kan också vara klokt av skattemässiga skäl.

–

Min portfölj består för närvarande av fem aktier, en från Kina och fyra från Finland. Jag följer huvudsakligen finska företag, men jag har inget mål att hålla portföljen Finland-fokuserad. Det har varit en naturlig plats att börja analysarbetet. Jag lägger till större summor kontanter i portföljen en till två gånger om året.

Jag tänkte berätta om mina innehav och deras investeringsteser i kommande inlägg, men eftersom meddelandet blev ganska långt och om du orkade läsa så här långt, kanske du skulle bli besviken om portföljen förblev en hemlighet. Så här är en lista. Mer om dessa senare alltså.

Viafin Service 34,95%
Alibaba Group 28,42%
SRV Group 12,54%
Inderes 11,52%
Saga Furs 10,72%

Kontanter 1,85%

47 gillningar
2

Mer Saga Furs, med Viafins intäkter

Jag gjorde en liten omviktning i portföljen igår. Jag sålde en del av mitt största innehav, Viafin Service, för att finansiera fler köp av Saga Furs. Det känns dåligt att sälja ett bra och växande företag för att köpa, om inte dålig, så åtminstone en cyklisk och på lång sikt döende verksamhet. Men girighet är girighet, och jag kan inte vända blicken från Saga Furs eurobaserade nettokassa.

Viafin Service har funnits i portföljen en ganska kort tid, men har stigit över 60% från de första köpen och lite (15%) från tilläggen också. Jag överviktade den medvetet, eftersom jag då inte hittade något annat vettigt att köpa, och mitt eget förtroende för Viafins långsiktiga framgång är stort. Så övervikt var okej för mig – jag upplevde det inte som riskabelt. Nu har dock det mesta av undervärderingen släppt, så en lättning för att finansiera en investering med bättre pris/värde-förhållande var på sin plats.

Jag skrev tidigare i Saga Furs-tråden lite om mina tankar kring företagets investeringscase. Detta är alltså en helt ny investering även annars:

Det aktuella räkenskapsåret för Saga Furs har gått ganska mycket med samma siffror som föregående räkenskapsår. Första halvåret låg man rejält efter, men under andra halvåret har man enligt företagets meddelanden kommit upp till ungefär samma nivåer.

Värdet av förmedlingsförsäljningen under det aktuella räkenskapsåret är efter septemberauktionen 343 miljoner euro (2022/2023: 349 miljoner euro).

Omsättningen har vid stickprov varit ganska konstant 13% av förmedlingsförsäljningens värde, så den kommer att ligga på cirka 44,6 M€. Med förra årets motsvarande EBIT% (6,9) skulle man uppnå ett EBIT-resultat på cirka 3,1 M€ under det avslutade räkenskapsåret. Företagets historiska genomsnitt (från 2005) har varit EBIT 8,5%. Dessutom har företaget historiskt sett i genomsnitt genererat 36% högre nettoresultat än EBIT, eftersom företaget erbjuder finansiering till både producenter och köpare. Med ett genomsnittligt antagande skulle nettoresultatet för det avslutade räkenskapsåret alltså bli 4,216 M€, vilket motsvarar en avkastning på cirka 14,5% på aktiernas nuvarande pris (29 M€).

Men låt oss ta en nypa salt med dessa siffror. Företagets verksamhet är mycket cyklisk. Det är verkligen svårt att uppskatta den normaliserade EBIT-nivån när verksamheten har normaliserats, med tanke på att det har varit corona, förbudslagar i producentländer och så vidare. Men å andra sidan har även konkurrenter försvunnit från spelplanen. När den sista konkurrenten meddelade att de skulle stänga, höjde Saga Furs sitt EBIT-mål till 15%. Jag vet inte om det är realistiskt, men bara riktningen ger en positiv signal.

Men som jag redan skrev i mitt citerade inlägg. Jag investerade inte i företaget på grund av dess affärsverksamhet. Det finns för många frågetecken för att jag ska kunna bygga ett investeringscase kring det. Men det är ett trevligt litet tillskott när man väntar på att kontanter ska frigöras från balansräkningen. Vi går vidare med en marknadspriskorrigering, större utdelningar eller ett förbud mot hela branschen (och därmed en likvidation av företagets tillgångar). Företaget har betalat ut utdelningar i genomsnitt cirka 3 M€/år, vilket är över 10% avkastning med nuvarande värdering. Kommer vi dit? En sund skepticism måste hållas i åtanke, men i siffrorna och balansräkningen hittar jag ingen anledning till varför vi inte skulle.

Där har ni lite tankar. Får se hur det går. Förtroendet är inte stort, men jag vet ännu inte varför jag har fel. Om ett par år klarnar nog orsaken :slight_smile:

Portföljen idag:

Alibaba Group 28,3%
Viafin Service 25,6%
Saga Furs 20%
SRV Group 12,7%
Inderes 11,6%

Kassa 1,9%

23 gillningar
4

Investeringsåret 2024 är avslutat. Året gick resultatmässigt bra. Under det gångna året handlade jag med portföljen mer än jag förväntade mig. Jag strävar efter att minimera transaktionskostnaderna och kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt detta under 2025.

Portföljens avkastning 2024: 26,70%

Screenshot 2024-12-31 085221

Portföljens rörelser 2024:

  • Viafin Service +55,88%
  • SRV Group +40,48%
  • Alibaba Group +19,71%
  • Vincit -23,09% (såld)
22 gillningar
6

USA:s handelskrig mot världen

Trump strular med tullarna, som man kunde förvänta sig. För mig kom det dock som en överraskning att handelskrig förs t.ex. med Kanada. Med Kina mer måttligt, trots att 60% tullar ropades ut före valet.

Makrofrågor intresserar mig i min investeringsverksamhet inte alls. Men nyhetsflödet är svårt att undvika, så jag funderade här på tullarnas/handelskrigets effekter på mina portföljbolag.

Alibaba

Alibaba är ett massivt bolag som också har direkt verksamhet mot USA. Dess betydelse för Alibaba-helheten är dock som en fis i Sahara. För Alibaba är det viktigaste Kinas och övriga Asiens ekonomiska utveckling. Handelskrigets effekter? Inte obetydliga, men inte heller betydande. Kina stimulerar+, molnverksamheten rullar på i Asien+, bolaget säljer av icke-kritiska verksamheter+.

Viafin Service

Viafins verksamhet är 100% inhemsk. Indirekta effekter förstås från kundernas minskade produktion. Å andra sidan är minskad produktion en möjlighet att utföra underhåll under stillestånd. Handelskrigets effekt? Praktiskt taget obefintlig.

Saga Furs

Försäljningen i Nordamerika utgör några procent av Saga Furs totala verksamhet. Kina är 90%. Kina stimulerar, särskilt konsumentefterfrågan. Handelskrigets effekt? Praktiskt taget obefintlig.

SRV Group

SRV bygger i Finland. Indirekta effekter kanske på råvarupriserna? Å andra sidan, kommer jänkarnas tullar att pressa resten av världen att importera mer till Europa och därmed billigare? Handelskrigets effekt? Obefintlig eller till och med marginellt positiv?

Inderes

Inderes verkar i Finland och något i övriga nordiska länder. Handelskriget orsakar osäkerhet på finansmarknaderna. Antalet IPO:er kan förbli lägre? Något av Inderes kundföretag kan kollapsa och därmed tappa bevakningen? Handelskrigets effekt? Inte nödvändigtvis obetydlig, men ingen oro.

Generellt sett upplever jag att portföljen knappast kunde ta mindre stryk av USA:s handelskrigskampanj. Aktierna kan förstås röra sig, men det erbjuder bara bättre köptillfällen.

Det var allt för idag. Saga Furs rapporterade förra veckan. Inderes imorgon. SRV på torsdag. Jag skriver om dessa så snart jag hinner, orkar och blir motiverad.

En avkopplande rapportsäsong till alla!

14 gillningar
7

Heh. Hehhe-hee. Javisst.

Jag har växlat portföljen mer än på mannaminne sedan början av året. Resultatsäsongen har ändrat mina bedömningar av portföljbolagens verkliga värden något. Så jag har ändrat viktningen i min portfölj och nyligen även avyttrat en av mina investeringar.

I början av året, redan före resultatsäsongen, sålde jag lite Viafin för att köpa mer Inderes. På motsvarande sätt, efter resultatsäsongen, sålde jag lite Saga Furs för att köpa mer Inderes. Denna vecka sålde jag min SRV-position – för att köpa mer Inderes.

Inderes är på min bevakningslista den lätt billigaste kvalitetsviktade investeringen. Saga Furs är billigare, och SRV var ungefär på samma rabatt. Men till skillnad från SRV – tror jag att jag skulle kunna äga Inderes långsiktigt även efter att värderingen har korrigerats. Världen förändras förstås och fakta med den, men med nuvarande information ser det ut så här.

Mina mått, kryddade med mina egna justeringar, som presenterar företagets avkastningsprocent på kapital, är båda på kvalitetsbolagsnivå. Företagets värdeskapande är större än mitt avkastningskrav, varav det senare är ganska högt. Utöver det en rabatt på över 50% på min egen värdering.

Jag är något förbryllad över hur detta företag inte värderas på marknaden. Det passar förstås mig som ägare utmärkt. Efter bolagsstämman hoppas jag att egna aktier köps tillbaka rejält igen. Kanske förstår investerare inte effekten av goodwillavskrivningar i FAS-redovisningen på resultaträkningen, oavsett ledningens årliga påpekanden. Kassaflödet utvecklas dock som förväntat.

Sammanfattningsvis min överviktning i Inderes. Jag köpte ett utmärkt företag som har utvecklat sin egen nischmarknad och som verkar monopolistiskt, som har utmärkta utsikter att växa geografiskt, samt inom utvalda parallella tjänster. Ledningen tänker långsiktigt och har visat det genom sina handlingar (och inte bara sina ord). Företaget verkar skapa mer värde än jag kräver i avkastning, så det behålls i portföljen i princip även om det är överprissatt. Dessutom får man det idag med 50% rabatt. Om rabatten är på samma eller högre nivå när kassa trillar in på investeringskontot → ökas vikten ytterligare.

–

Jag har förresten inte ändrat min syn på SRV, även om jag tog bort det från portföljen. En liten fråga kvarstår dock angående SRV:s finansieringslösning som förfaller sommaren 2026. Eftersom vändningen inom byggbranschen har dröjt ganska mycket, har jag funderat lite på hur SRV tänker betala den räkningen så att de inte behöver konvertera till aktier. Det var dock inte avgörande. SRV var den svagaste i portföljen och lämnade därför. Inderes är bättre.

–

Alibaba har stigit över 50% sedan årsskiftet och har också ökat till en betydande övervikt i portföljen. Avsikten är att lätta positionen med ett visst eurobelopp i slutet av året och samtidigt utnyttja kapitalförluster utanför investeringsportföljen i beskattningen. Alibaba kommer dock att finnas kvar i portföljen i betydande omfattning även efter försäljningarna. Beroende på priset beräknas 50-67% av aktierna finnas kvar i portföljen i väntan på sin 10-årsdag (2032) och anskaffningsvärdesantagandet.

–

Portfölj:

Alibaba 37,34%
Inderes 34,82%
Viafin Service 15,88%
Saga Furs 11,89%

Kontanter motsvarande ett par flugskitar.

9 gillningar
8

När handelskriget eskalerade till en USA vs. Kina-duell, bestämde jag mig för att avyttra min Alibaba-position, eftersom det fanns en ännu bättre investeringsmöjlighet tillgänglig. Jag ökade också “lite” Inderes-vikten i portföljen från ~35% till ~70%.

Det är möjligt att inga större förändringar i portföljen kommer att ske inom den närmaste framtiden. Portföljen kommer att få, genom utdelningar och andra kontanttillskott, kanske cirka 10-15% kontanter inom en till två månader, så det kommer snart att finnas spelmarker för en position. Vi får se vad som finns tillgängligt då!

Inderes 68,77%
Viafin Service 16,24%
Saga Furs 13,36%
Kontanter 1,64%

10 gillningar
9

Dags för en uppdatering av portföljen efter en lång tid. Det har hänt ganska lite. Viafin och Saga Furs avyttraades, GRK kom in i portföljen och mer Inderes köptes. Undrar när man lär sig att sätta full limit på dessa positioner? Inderes får nu förbli ett stort innehav, jag känner ingen särskild oro för det ur ett riskperspektiv.

image
image450×265 14.8 KB

I övrigt oroar jag mig inte särskilt för riskerna med en stor position – jag anser mig förstå bolagen och deras affärsmässiga risker väl. Aktiens volatilitet påverkar inte mitt humör. Men en utmaning med en stor position har blivit att det är svårt att allokera kapital till andra intressanta investeringar, eftersom jag jämför allt med min bästa idé, och inget annat når upp till den nivån.

Genom att begränsa den maximala positionsstorleken vid inköpspris skulle jag få in åtminstone 2–3 bolag till i portföljen. Investerandet skulle också kännas mer meningsfullt om det fanns lite mer aktivt att följa. Visst har jag en bevakningslista med bolag som jag uppdaterar kontinuerligt, men man följer och förstår ändå ett bolag man äger betydligt bättre.

Om jag i fortsättningen kör på något i den här stilen (startposition/max vid inköpspris):

  • Kvalitetsbolag: 10 % / 25 %
  • Medelbra bolag: 10 % / 15 %
  • Turnaround-case/net-net osv: 5 % / 10 %

Bolagen får dock växa sig större i portföljen utan att jag trimmar positionerna.

Målet är att låta Inderes löpa från dessa nivåer. Jag säljer inte för att öka kassapositionen även om värderingen skulle mångdubblas. Jag säljer om värderingen stiger betydligt och jag hittar ett nytt investeringsobjekt. Visst finns det en sorts deadline här, då aktieprogrammet för Inderes nyckelpersoner var så pass absurt till sin storlek att man i huvudsak måste ta sig ur positionen senast 2029. Synd.

8 gillningar
10

Sommaren är över och det är dags för en portföljuppdatering.

GRK tog fart ganska snart efter att jag tog positionen och har stigit med ~100 % från inköpspriset. Jag bestämde mig dock för att trada lite redan efter en uppgång på 50 % genom att sälja hela min GRK-position och öka vikten för Inderes i portföljen något från ~80 % till 100 %. Det gick ju strålande, eftersom GRK fortsatte att stiga och Inderes har legat kvar på samma prisnivåer. På samma sätt har mina tidigare, om än också lönsamma, exiter i bl.a. Saga Furs & SRV stigit avsevärt från försäljningspriserna.

Måhända att jag lär mig att lämna portföljens vinnare i fred någon dag. De sistnämnda exemplen är knappast långsiktiga vinnare, men ändå…

Nåväl, under sommaren gjorde jag en diversifiering av portföljen. Jag sålde av lite Inderes (100 % → 77,5 %) och tog en position i Admicom (22,5 %). Enligt min mening var båda ungefär lika billiga och kvalitetsbolag. På inköpslistan finns några till företag som ligger ganska nära mina inköpspriser, men som ändå är dyrare än portföljens två innehav. Och inte lika bra. Jag kan inte rättfärdiga försäljningar av Inderes eller Admicom för att diversifiera, även om jag skulle vilja. Om Inderes bara kunde ta fart uppåt snart så skulle man kunna banta ner och diversifiera.

Inderes har uppvisat en god tillväxt under Q2 och Q3. Fyra månader med över 10 % tillväxt är enligt mig en ganska ok indikator på “hållbar tillväxt”. Eller en vändning. Hur man nu vill uttrycka det. Inderes har trots allt vuxit igenom de här svåra åren. Mjukvarubeskissen växer så det knakar och överraskade med 10 % lönsamhet redan i H1-rapporten, trots att bolaget har indikerat att de plöjer ner alla vinster i investeringar igen. Hur som helst, jag gillar när ett bolag jag äger kan investera i verksamheter med hög mariginal. Ju längre, desto bättre.

Även Admicom har vuxit igenom byggbranschens krisår. Vilket är rentav lite förvånande, även om det är ett utmärkt bolag. Men med en i praktiken skuldfri balansräkning skulle inte ens år med minusresultat orsaka någon större oro. Man får dock antagligen vänta på Admicoms bättre tillväxt ett tag till.

_____

Inderes 77,5 %

Admicom 22,5 %

6 gillningar