Publicerat 8.4.2020, mitt första inlägg på Sijoitustieto:
Jag har redan en längre tid funderat på att starta en egen blogg. Jag gillar att skriva och skulle vilja få till en bra rutin för att öva på det. Jag ser skrivandet som ett bra sätt att träna mitt eget tänkande, och jag anser att båda delarna är ett bra sätt att förbättra mina egna investeringar. Med ett sådant här offentligt skrivande hoppas jag dessutom på fördelen att mitt eget tänkande blir utmanat och utvecklat av personer som är betydligt mer insatta i ämnet och mer öppna i sin kritik – åtminstone jämfört med att söka bekräftelse för mina egna spekulationer bland mina mindre intresserade vänner…
Att det blev just en investeringsblogg hänger egentligen ihop med händelserna i början av året. Vid årsskiftet hoppade jag av mitt förra dagsjobb och fick betydligt mer tid över (ber redan på förhand om ursäkt för den enorma mängd anglifieringar som min blogg antagligen kommer att innehålla), som jag sedan började ägna åt att följa börsen och studera investeringar. Fördjupningen i börsvärlden tog fart på allvar när covid-19-krisen tog fart och kurserna började rasa kraftigt. Den 22 februari förstod jag antagligen inte i närheten av lika mycket om investeringar som nu – inte för att jag förstår enormt mycket nu heller – men jag kom fram till att den här coronacirkusen bara verkade bli värre, och att jag hellre följde den från läktaren efter att ha sålt av alla aktier. Intuition, tur, att ha följt covid-19-analyser, eller vad det nu var som klaffade då, träffade rätt så här i efterhand. Senare har jag skrattat åt träffsäkerheten i talesättet jag hört: ”if you’re going to panic, panic first”, åtminstone i mitt eget fall.
Som sagt har jag bara varit med i investeringsvärlden i ett par månader och vet därför fortfarande vääääääldigt lite om ämnena. Jag började förmodligen också studera och fundera på investeringar från en ganska ovanlig vinkel: först under de senaste veckorna har jag bekantat mig mer med nyckeltalsanalys och annat så kallat basmaterial, medan jag till en början snarare ville försöka förstå marknaden som fenomen bättre. Vilka aktörer består spelet av, vilka är förlorarna och vinnarna, vad skiljer förlorare från vinnare och vad grundar sig vinsterna på, vilka är reglerna, lagbundenheterna och antagandena…? Jag kan försöka skriva mer utförligt om mina preliminära tankar kring marknaden senare för att få mina funderingar brända på ett offentligt bål, vartefter tankarna kan resa sig stabilare än självaste Ford-fabrikerna. Det ska dock sägas i detta skede: ju mer man tror att man förstår, desto mindre förstår man oftast egentligen om någonting alls.
Men den nuvarande situationen är, i ljuset av min begränsade förståelse, kittlande spännande. I skuggan av mina kunskaper i humaniora – återigen extremt begränsade sådana – ger jag förvånansvärt mycket förtroende för teorin om effektiva marknader. Om man antar att det på andra sidan pölen finns några av världens skarpaste hjärnor för att skydda och föröka tillgångarna hos några av världens rikaste personer (och därmed även sina egna), så känner jag att de har misslyckats, eller åtminstone varit sena på bollen, när det gäller att bedöma coronahotet. I efterhand och utifrån är det förbannat lätt att vara efterklok – visst hade Nokia också borde satsat på bättre pekskärmar och köpt upp Android när de hade chansen… Kanske måste man blanda in lite av systemets komplexitet i detta: där finns massvis av olika aktörer som fokuserar på olika saker och där vissa har agerat i olika skeden och med olika spelförståelse. Dessutom är det trots allt till stor del människor som fattar besluten, vilket gör att all verksamhet präglas av samma rörighet som vi har i vår vardag. Marknaden må vara effektiv och rationell, men inte människorna i den, och i takt med att irrationaliteten ökar hos människorna ökar den sannolikt även i hela systemet.
De olika spelarna började alltså vid olika tidpunkter spela lite olika spel, med lite olika drivkrafter, regler och kunskaper – och plötsligt accelererar spelets tempo, insatserna höjs och reglerna samt kunskapen förändras ständigt under resans gång. Dessutom finns det extremt komplicerade samband mellan dessa redan i sig komplexa spel eller system. Och i sina försök att förstå dessa system kommer människor garanterat att hemfalla åt förenklingar och felaktiga val – ”I Kauppalehti stod det att Dow Jones kan falla ytterligare 25 %, bäst att sälja Nokia-aktierna nu och köpa tillbaka när priserna har kraschat” – precis som jag.
Okej, system är alltså förbannat komplicerade och svåra att förstå. Men om vi går vidare till vad investeringar är enligt mig och i ljuset av min nuvarande förståelse. Mycket förenklat ser jag investeringar som ett bettingliknande spel, där man kan välja objekt utifrån deras risknivå och potentiella avkastning, sin egen kompetensnivå eller specialisering osv. Jag, som köpare av en tillgång, slår vad om att jag i framtiden kommer att få ett bättre pris för tillgången än vad den tidigare ägaren säljer den till mig för. Den andra spelaren har i sin tur helt egna drivkrafter, regler och kunskaper som gör att hen vill byta sin tillgång till en annan form. Det där blev på något sätt väldigt förenklat och fånigt formulerat, så jag nöjer mig med att förklara det så där och återkommer till saken när jag har tänkt igenom det bättre. Människor har lika många anledningar att göra sina drag som det finns olika spelobjekt i världen; det är alltså lönlöst att försöka förenkla någon ”modell för framtida prisförväntningar”. Vanligtvis förstår man egentligen någonting först när man på ett någorlunda trovärdigt och begripligt sätt kan förklara det för andra, men lyckligtvis förbättrar man sin egen förståelse avsevärt redan genom försöket att förklara, och inser sina brister. För mig personligen har betting som exempel gett ett sätt att förstå investeringsverksamhet, men å andra sidan förstår jag ännu inte fullt ut karaktären hos dessa bettingobjekt, eftersom den i sig är så komplex. Till exempel tänker jag för närvarande att aktiekurser i grunden, på sin allra mest fundamentala nivå, baseras på vilket pris en människa är villig att sälja någonting för, och om det finns en annan människa som är villig att köpa saken till det pris säljaren begär. Ovanpå detta kommer sedan en enorm mängd säljare och köpare (som i sig är extremt komplexa aktörer), mäklare, verklig verksamhet och affärsverksamhet samt försök att förutspå allt ovan nämnt.
Men om vi fortsätter och säger att investeringar handlar om att försöka förutspå framtiden och satsa utifrån det. Vi sitter och tittar på en match med en polare, och jag får femhundra om det gula laget vinner, medan polaren får en lax om det blå laget vinner. Slutresultatet är omöjligt att förutse på förhand, men båda har sina egna komplicerade skäl för att slå vad: jag vill bara njuta mer av matchen genom den spänning vadet ger och framstå som en skön lirare, medan min polare har kollat oddskonsensus på bettingsajterna, har insiderinformation om skadeläget i det gula laget och behöver pengar för att betala sin försenade hyra. Min polare kommer i det långa loppet garanterat att gå mer med vinst, eftersom han är bättre på att förutspå framtiden. Men efter en enskild match kan han åka på en rejäl smäll och hamna i ännu större problem med sin hyra.
I investeringar kan man välja sina bettingobjekt, man kan välja vem man spelar mot och hur mycket, och man kan göra allt man kan för att i längden förutspå framtiden bättre än sina genomsnittliga motparter. Man kan sträva efter att välja ett bettingobjekt vars framtid är så säker eller osäker som möjligt, man kan välja extremt dedikerade och smarta personer som motparter eller så kan man välja nöjesspelare, man kan välja en liten eller stor insats, och man kan försöka skaffa information för att förbättra sin förmåga att förutspå framtiden, till exempel genom att läsa analytikers syn på olika bettingobjekt och deras framtid.
Mitt i denna röriga hög av metaforer kommer vi fram till varför jag för tillfället väljer mindre finländska bolag som mina bettingobjekt. I många objekt består motståndet mestadels av nöjesspelare, eftersom de mer seriösa och dedikerade spelarna inte kan få in tillräckligt stora insatser, vilket gör att de måste satsa på objekt där det finns färre nöjesspelare och fler spelare som på lång sikt förutspår framtiden korrekt. Många av objekten har inte ens analytiker som kan jämföras med bettingsajter, som försöker jämna ut spelplanen genom att tillgängliggöra sina prognoser för dem som inte orkar lägga mer tid på att förutspå framtiden för nöjes skull. För de objekt som har en enskild analytiker kan analytikerns inverkan bli alltför likriktande. Alltför många orkar inte göra en egen prognos om framtiden, så de litar på analytikerns prognos och satsar därefter. Och detta sker främst mot motparter som kanske baserar sin egen satsning på samma prognos, varvid bettingobjektets karaktär kan förändras från en blå vs. gula-dynamik till ett läge där de flesta antar att de blå vinner, och allt nu handlar om vem som tippar bäst med hur många poäng. Den enskilda analytikerns inverkan kan förstärkas ytterligare när osäkerheten kring bettingobjektet verkar ha ökat: på grund av coronan är jag ännu sämre på att förutspå framtiden, så jag litar ännu mer på den person som mitt i all denna osäkerhet verkar veta hur det kommer att gå framöver.
Och den allra största effekten på bettingmiljön är förstås den händelsekedja som corona utlöste på motparternas tänkande och agerande: i skräckens grepp börjar man följa större objekt och hur de mer seriösa spelarna agerar där, utan att man med säkerhet vet det slutgiltiga utfallet för deras objekt. I en stor del av fallen är de stora objekten säkerligen också kopplade till de små objekten: om smartare spelare börjar betta emot ett objekt de tidigare stöttat, och det på något sätt är kopplat till det mindre objekt du har satsat på, då är det förstås smart att hålla koll på de större objekten. Jag kom att tänka på ett förmodligen ganska dåligt exempel från sportbetting. Det börjar regna i staden, och de smartare spelarna börjar dra tillbaka sina insatser från laget i mästerskapsserien som presterar sämre i regn – det kan hända att laget ändå slutar med att vinna, men sannolikheten för seger har plötsligt minskat, vinstoddset har sjunkit och de som tidigare satsat på vinst måste betala mer för att bli av med sitt bet. Nåväl, om du samtidigt har satsat på en match i division 4 som spelas i staden, och använder de smartare spelarnas agerande som grund för ditt eget beteende utan att veta deras motiveringar, kan du av en ren slump träffa helt rätt, helt fel eller vad som helst däremellan. Det kan hända att laget du tidigare spelade på också är sämre på att spela i regn. Det kan också vara så att laget är seriens bästa på att spela i regn, eller att matchen du spelat på spelas under tak utan att du ens känner till det.
Om jag har förstått det här upplägget rätt åtminstone till någon del, erbjuder det också enorma möjligheter att vinna vad i det långa loppet. Jag kan till exempel fokusera på de bolag som inte ens analytiker följer, varvid objekten åtminstone till synes är mer osäkra och riskabla, men där jag i högre grad kan spela mot nöjesinvesterare som väljer roliga lottokuponger att följa på skoj. Ungefär som att jag bara skulle slå vad med min polare om ett objekt som ingen annan egentligen bryr sig om, men som jag råkar veta enormt mycket om. Eller så kan jag satsa på lite större objekt och gå emot en enskild analytikers framtidsprognos, varvid jag förmodligen också satsar mot de flesta nöjesinvesterare som baserar sina vad på analytikerns prognos. Till exempel kan jag via något Nordicbet satsa på någon finländsk lägre division och lita på att jag i längden förutspår mitt eget byalags prestationer bättre än någon analytiker som sitter i Helsingfors eller på Malta. Eller så kan jag försöka göra en egen bedömning och anta att analytikern kommer fram till ungefär samma prognos, varvid många kommer att vända kappan efter vinden och ändra sin prognos när hen publicerar sin analys. Och sedan finns förstås alternativet att jag tror mig kunna förutse slutresultatet bättre på världens mest bevakade marknad eller i finalen i en idrottsserie, där extremt dedikerade personer ägnar dagar enbart åt att förutspå vilken färg det är på Gatoraden som hälls över den vinnande tränarens nacke.
Alla alternativ medför förmodligen enorm risk och varierande väntevärden – det handlar ju trots allt om betting. De minsta objekten är av goda skäl svåra att förutse och folk följer deras utveckling sämre, vilket gör att det kan ta lång tid innan du får tillräckligt med motparter att spela mot. Å andra sidan, när du spelar mot eller föregriper analytikerns syn kan du helt enkelt bara vara ett arrogant rövhål som har fel, som inbillar sig att hen som hobby kan förutspå framtiden bättre eller snabbare än ett proffs som gör och har gjort det som yrke i många år och följer bettingobjektet dagligen. Och ju större insats du satsar på en desto större avvikelse från analytikerns prognos, desto större blir din förlust när analytikern visar sig ha förutspått bättre, och därmed även nöjesspelarna som ryggade denne.
Puh, vad mycket man gör och skriver bara för att kunna rationalisera för sig själv att man inte är ett arrogant rövhål. Nåja, om det inte redan framgått av den tidigare förvirrade redogörelsen och min investeringskarriärs massiva längd på tre månader: jag är alltså förmodligen bara en fullständig idiot som representerar starttoppen på Dunning-Kruger-kurvan.
Just nu pågår dock enligt mig en synnerligen intressant tid på bettingmarknaden, då mörka moln plötsligt tornade upp sig på himlen i Asien och spred sig till en stormig, global regnperiod vars natur och varaktighet vi har mycket svårt att få grepp om. Även världens största och smartaste spelare har haft svårt att få grepp om dess effekter på olika serier och lag, men efter regn kommer solsken förr eller senare, och i efterhand kommer det återigen att framstå som självklart hur denna nya sorts storm påverkade olika serier och lag. Serier som gynnas av regnet blomstrar, vissa seglar på som vanligt och vissa drunknar nästan i översvämningsvattnet – de lag som tål regnet bäst kommer å sin sida antingen att stärka sin redan starka topposition eller oväntat knipa pole position.
Härnäst följer alltså mina egna största bettingobjekt under denna coronacirkus, som jag antagligen gjorde helt i affekt och impulsivt, för att i efterhand koka ihop de mest storslagna motiveringarna och historierna för dem. Jag vill än en gång understryka att jag verkligen är en fullständig amatör i branschen, hela min text är full av enbart mina egna åsikter, och inget jag har skrivit ska tolkas som en investeringsrekommendation eller användas som grund för egen investeringsverksamhet. I följande bolag har jag investerat under de senaste veckorna, i tämligen små summor:
Remedy
Remedy var egentligen den investering som gav mig själv lite förmodligen felaktigt självförtroende kring mitt eget investerande. I Inderes Remedy-tråd och -analys, samt i Jeans blogg på Sijoitustieto, finns ganska bra motiveringar för detta, så jag tänker inte upprepa dem. Jag måste nog utveckla min bettinganalogi lite till, men enligt mig var det uppenbart att Remedy spelar en sport som i sin helhet gynnas av regnet (folk blir fast inom fyra väggar, Steam slår rekord och andra spelbolag hyllas), och Remedy verkade vara ett lag som kommer att klara sig i ur och skur även inom sin egen serie på lång sikt. Samtidigt var allt färre optimistiska till Remedy som bettingobjekt, vilket jag såg som ett bra läge att lägga mina spel på Remedy. Jag ökade mina insatser i ytterligare två omgångar: när jag förutsåg att analytikerna skulle göra sina prognoser i samma riktning, samt efter att dessa prognoser hade kommit ut. Sedan dess har jag sålt av mina bets, eftersom Remedy som bettingobjekt enligt mig har vuxit och blivit kanske lite väl populärt, och det lär finnas mindre populära och mer förmånliga objekt på annat håll.
LeadDesk
Det här är väl då i kategorin ”jag slår vad mot analytikern”, vilket som tidigare nämnts är en ännu mer riskabel syssla. I en stor del av fallen träffar en analytiker som gör detta på heltid rätt tack vare sin yrkesskicklighet, men nu ville jag ta risken, även om jag med största sannolikhet har fel och har lagt ett dåligt bet. Här är dock min tankeprocess:
LeadDesk dök upp i min kikare redan i januari, när Seppo Saario råkade nämna bolaget ända borta i en intervju i Helsingin Sanomat. Vanligtvis tar jag gärna emot sådana bettingtips, eftersom det ger en uppmaning att undersöka ett bolag närmare som någon klok investerare av någon anledning har ansett vara ett bra objekt. Nåväl, jag landade inte i att investera i bolaget då, eftersom HS som tipsforum kändes lite väl uppenbart och det fanns andra objekt som verkade ännu mer lockande vid den tidpunkten.
LeadDesk dök upp starkare på min radar igen när hela coronasituationen började gå åt helvete och Zoom med flera dök upp i rubrikerna. Efter att själv för många år sedan ha harvat med distansförsäljning hemifrån via LeadDesk började jag undra hur det kommer sig att LeadDesk rasar i samma snabba takt som alla andra, trots att det vid ett första intryck verkade vara ett topplag i en serie som man inte borde tro tar skada av denna regnperiod. Nåväl, precis på botten av den hittillsvarande nedgången kom Inderes rapport, vilket fick en naturlig motvalls kärring som mig att vakna till ännu mer och samla fler argument för att jag redan hade bildat mig rätt uppfattning (samt naturligtvis förneka allt som talade för motsatsen).
I den tidigare rapporten hade riktkursen redan sänkts när den långsamma omsättningstillväxten överraskade analytikern, samtidigt som LeadDesks kärnverksamhet växte i snabb takt och intäkterna försvann från den avyttrade enheten. I den nya rapporten reviderades riktkurs, omsättning och resultat ned ännu mer på ett ganska motstridigt sätt, samtidigt som rapporten hade den lockande rubriken ”corona borde inte vara en katastrof för ett programvarubolag inom distansarbete” och de nya siffrorna motiverades med ”utsikterna för tillväxt och resultat på kort sikt, då nyförsäljningen försvåras och tillväxten i efterfrågan på teletjänster avtar”.
Nåväl, efter att ha dykt ner i CCaaS-branschen (Contact Center as a Service) och den underliggande contact center-branschen, till stor del med hjälp av Inderes tidigare rapporter och källorna som nämnts i dem, hade jag kommit fram till tanken att LeadDesk är ett tillräckligt intressant bettingobjekt som är värt att investera i till så låga priser.
I värsta fall är LeadDesk ett av de lag och i den serien som drabbas lika hårt av regnet som alla andra, om inte värre. Ett stort antal contact centers går i konkurs, LeadDesk tappar snabbt en rejäl del av sina återkommande intäkter trots sina i snitt ettåriga avtal, och tilläggssatsningar på verksamheten kommer vid sämsta möjliga tidpunkt. En oerfaren förvärvare kan till och med försämra utsikterna ytterligare genom att ge sig på misslyckade uppköp av mindre lokala konkurrenter.
I basscenariot (genomsnittsutfallet), som den professionella analytikern med största sannolikhet har lyckats förutspå helt korrekt, är LeadDesk en av de genomsnittliga förlorarna i en serie med ganska dåligt väder. LeadDesks nyförsäljning försvåras verkligen och tillväxten i efterfrågan på teletjänster mattas av, varvid jag litar på att analytikern har räknat ut sin riktkurs på 9,00 helt korrekt, men inte heller det är någon katastrofal prestation om ett år.
Sedan har vi en sådan här optimistisk idiots drömscenario, där det finns en osannolik möjlighet att analytikern faktiskt har varit onödigt pessimistisk eller gjort sin prognos med hjälp av ganska bristfällig data vid en dålig tidpunkt, och resten av investerarna har hängt på i pessimismen och paniken. När verkligheten i själva verket kan vara den att LeadDesk är ett lysande regnvädersteam som spelar i en serie som gynnas av denna orkan. I mitt eget huvud är detta ett osannolikt, men fullt möjligt alternativ av följande skäl:
-LeadDesk erbjuder sin programvara till contact center-marknaden, där enligt branschrapporter som även Inderes citerar, fortfarande 70–80 % använder lokalt installerade on-premise-ringsystem som kräver en kombination av hårdvara och mjukvara. Enligt min förståelse är alltså hela ringsystemet med telefonväxlar bundet till en fysisk plats, vilket gör det i praktiken omöjligt att flytta över verksamheten till distansarbete. Det kan hända att jag har missuppfattat även detta.
-Andelen molntjänster vs. on-premise på contact center-marknaden har före denna coronakris spåtts växa i följande takt: 2010 var den bara 3 %, 2018 18 % och 2022 väntas den vara 31 %, samtidigt som själva contact center-marknaden växer svagt. Vi befinner oss alltså inte nödvändigtvis på en dålig marknad ens utan hela denna coronaröra, vilket säkert syns i de positiva tillväxtprognoserna för LeadDesk och därmed även i priserna redan på förhand.
-LeadDesks verksamhet växer alltså i takt med att a) det startas fler molnbaserade contact centers som börjar använda LeadDesk b) befintliga contact centers byter ut sina on-premise-lösningar mot LeadDesk och c) LeadDesks befintliga kunder ökar användningen, antalet användare och tecknar dyrare månadsfakturerade avtal. Gällande a) är det nog svårast att förutspå något: knappast någon börjar öka volymen på telefonförsäljning i det här vädret, men behovet av kundtjänst kan öka rejält åtminstone inom vissa branscher – jag kan tänka mig att det till exempel har ringt hett på Finnairs linjer. Kring c) är det likaså svårt att säga, säljarna kanske försöker förhandla ner sina avtal, medan det i vissa fall kan finnas mer användning för kundtjänst. Men b) är enligt mig det allra mest intressanta bettingobjektet. Om du driver ett litet eller stort contact center, som antingen är internt på något större bolag (kanske just Finnair), eller ett eget bolag till vilket något företag har outsourcat sin försäljning eller kundtjänst, vad gör du då i en sådan här kris? Enligt de där branschrapporterna arbetar man tydligen i snitt ganska trångt och på delade arbetsstationer på contact centers. Jag skulle åtminstone varken ha nerver eller samvete till att fortsätta i gamla hjulspår eller börja snickra ihop system med arbete vid varannan station och desinficering efter varje skift.
-Kanske är det då ett bet på optimism och människans godhet, men i stället för försvårad nyförsäljning vill jag tro att LeadDesks säljrekryteringar kom i precis rätt tid, och att skiftet till molntjänster på marknaden accelererar aggressivt av ren nödvändighet i dessa stunder, och inte först om ett halvår när man har hunnit reflektera över hur illa ute man var med dessa usla on-premise-lösningar. Om läget verkligen är detta och jag satt på vd-stolen i LeadDesk, skulle jag definitivt trimma organisationen till max inför detta, klocka in så mycket nyförsäljning som möjligt och kanske försöka mig på någon snabb produktutveckling inom videokonferenser också.
-Om jag behärskade metoderna för att räkna fram riktkurser skulle jag göra alla möjliga beräkningar just nu. I nuläget måste jag alltså lita på att Inderes analytiker har använt dem på rätt sätt, och själv gör jag så att säga ett bet på att situationen, i stället för den nuvarande gällande riktkursen, faktiskt kan utvecklas till något ännu bättre än den tidigare riktkursen. Om multipelanalys med jämförelsebolag (peer group-analys) är en av metoderna som används, så har åtminstone LeadDesks branschkollegor återhämtat sig (reboundat) kraftigt från de bottnar vid vilkas tidpunkt Inderes analytiker förmodligen gjorde sin jämförelse.
Allt detta är alltså rena spekulationer och åsikter från en person som förstår väldigt lite om branschen eller investeringar, och som själv har investerat i dessa bolag – vilket inte ska tolkas som investeringsrekommendationer, om det inte blivit tydligt vid det här laget… Jag tar mer än gärna emot tankar och i synnerhet rättelser från kunnigare personer kring mina funderingar. Längre fram ska jag åtminstone skriva ner min investeringsplan här, så kanske jag faktiskt tar tag i att göra en och förhoppningsvis även håller fast vid den under större socialt tryck.
Om man vill skapa nya tankar (i sitt eget huvud eller i sin egen kultur), måste man vara beredd att ha fel ganska ofta.
