USA är en enorm oljeproducent. De kommer inte att få slut på olja, och om resten av världen minskar sin oljekonsumtion kommer oljeprisutvecklingen på längre sikt sannolikt också att bli väldigt måttlig. Europa har ett större behov av att bryta sitt oljeberoende än vad USA har.
Miljöfrågan kvarstår förstås, att fasa ut fossila bränslen vore bra för klimatet. Trafiken (alltså allt, inklusive tåg, fartyg och flygplan utöver bilar) står för knappt en tredjedel av USA:s klimatutsläpp. Det vill säga personbilarnas andel ligger väl på runt 15–20 %. Men det återstår faktiskt att se från vilka sektorer USA väljer att minska utsläppen och i vilken omfattning. Med tanke på oljereserverna är det möjligt att oljan inte prioriteras högst när utsläppen ska skäras ner.
Energisektorn är mycket känslig för politiska beslut (det lärde jag mig mycket om på sin tid när jag investerade i en amerikansk solpaneltillverkare), och vinglande och tvära kast är tyvärr ett helt permanent fenomen på energimarknaden – trots att det är där, om någonstans, som det behövs förutsägbarhet. Kempower står inför en stor politisk risk, fast den risken gäller förstås alla tillverkare.
Kempower har fortfarande gott om möjligheter, men ur ett mer långsiktigt perspektiv är den stora frågan om det går att skapa hållbara konkurrensfördelar i branschen, eller om konkurrensen kommer att pressa ner allas marginaler till medelmåttiga nivåer (det vill säga om laddarna blir ”bulkvaror”). Nu skulle det behövas en liten ”hiss-pitch” från Kempowers vd om på vilka sätt Kempower tänker bli en av branschens stora vinnare.