Där avses förmodligen specifikt de svaga marginalerna på nya elbilar? Varför är de låga i så fall, tvingar den hårda konkurrensen från Kina hela kedjan att nöja sig med en lägre marginal? Eller är det bara generellt svag efterfrågan, marginalen förblir låg med liten volym och ett stort glaspalats?
Oavsett det är jag ganska förvirrad över den här diskussionen, det vill säga finns det för många begagnade bilar ute nu (hård konkurrens) eller för få (nya bilar säljs inte, inga inbytesbilar kommer ut på marknaden)?
Det börjar kännas som att handel med begagnade bilar inte kommer att vara lönsam under några omständigheter. Är inte problemet trots allt att folk inte byter bil lika ofta som den nuvarande konkurrenssituationen skulle kräva? Det vill säga, situationen löser sig antingen genom att folk börjar byta bilar oftare eller att vissa företag helt enkelt lägger ner. I väntan på det, då.
Det finns säkert många orsaker till stagnationen; när konsumentförtroendet är lågt klarar man sig med den gamla bilen i ”ett” år till, bilfebern lägger sig märkligt nog när plånboken är tunn.
Dessutom har värdet på i alla fall elbilar sjunkit så snabbt att om den är köpt på kredit kan inbytesvärdet vara lägre än den återstående skulden, och då blir det naturligtvis ingen affär.
Själv tror jag att övergången till eldrift kan liva upp handeln lite, nu kan man trots allt få helt rimliga begagnade elbilar för under 20k.
Som en sista lösryckt kommentar: bilbranschen och dess intresseorganisationer orkar hålla på och gapa om att försäljningen av nya bilar måste komma igång, annars finns det inga bra begagnade bilar för låginkomsttagare. Jag skulle säga att vi säkert klarar oss med 2–x år gamla begagnade bilar som importeras från Europa; nybilskänslan försvinner ändå på ett par veckor och bilarnas säkerhet eller bränsleekonomi förbättras inte längre i någon betydande takt.