Jag bygger gradvis en portfölj som förberedelse för en eventuell ökning av inflation och räntor. Målet är att undvika (uppenbar) tillväxt och kvalitet, vilka båda har gynnats av låga räntor och lett till höga värderingar (P/E>20).
Finns det andra på forumet med samma mål och vad har ni valt till era portföljer?
Om du med kvalitet menar så kallade kvalitetsaktier, skulle jag gärna höra hur inflation och räntehöjningar påverkar dem. Jag förstår att så kallade tillväxtaktier skulle lida och att värdeaktier skulle sjunka mindre, men om kvalitetsföretag betyder företag med starka resultat och stabil balansräkning, hur skulle scenariot påverka dem?
Som svar på frågan kommer guldproducenter att tänka på.
Jag tycker att det här är en hemsk röra från ingenstans. Det handlar mer om att värderingsnivåerna har varit helt löjliga i hela teknik- och reparationsbranschen. De är fortfarande det, oavsett om inflationen är noll eller ett par procent.
Om du har hyfsat förnuftigt prissatta tillväxtbolag kommer de på årsbasis att fortsätta leverera bra avkastning, även om värderingsnivån skulle skäras ner med ett par tiotals procent.
En klassisk situation där man stressar över fel saker. Bättre att bara fokusera på affärsverksamheten.
Håller med, att gissa makroekonomins riktning är ett nollsummespel. Ibland träffar man rätt och oftast inte.
I Europa är det mycket svårt att se varför inflationen nu skulle börja rulla när den har varit så totalt anemisk under lång tid. Speciellt när man beaktar att många sydeuropeiska länder sannolikt inte skulle klara sig med sina enorma skuldbördor ens med en räntenivå på 2%. Samtidigt har inga kortsiktigt smärtsamma strukturreformer som skulle gynna det långa loppet genomförts. Om räntorna stiger i USA kommer det säkert att återspeglas även hos oss i Europa, men vem kan egentligen i detta skede fortfarande säga om inflationen bara är tillfällig eller permanent? Först om månader kan man bättre börja se vilken utveckling som kommer att ske.
“Inflation kan uppstå även i Europa på grund av externa faktorer, till exempel stigande råvarupriser och priser på produkter som kommer från utanför EU, eller till följd av valutakursförändringar. Men knappast på grund av interna orsaker inom EU-området.”
Råvarupriserna stiger och de senaste KPI- och PPI-siffrorna från USA var högre än förväntat. Inflationsförväntningarna i USA stiger kraftigt. Är det möjligt att inflationen stiger med hjälp av psykologi? Råvaror stiger → inflationsförväntningar stiger → inflation uppstår → inflationsförväntningar stiger → inflationen accelererar? Powell upprepar på presskonferenserna att inflationen är tillfällig och att stimulansen inte kommer att minskas. Ingen vet om den är permanent eller tillfällig. Enligt honom har Fed verktyg för att hantera inflationen vid behov. Vad är de? I utvecklade ekonomier är skulden så stor i förhållande till BNP att en en-två procents uppgång skulle få korthuset att falla.
Om vi hamnar i en situation där inflationen stiger på grund av förväntningar och räntorna inte stiger, hur går det då för aktiemarknaden? Enligt min mening är nyckelfrågan om räntorna stiger eller inte om inflationen trots allt uppstår.
inflation + stigande räntor = statliga och zombie-företags fallissemang
inflation + 0% räntor/negativa realräntor och centralbanken som den enda köparen på obligationsmarknaden = hyperinflation
Inflation + 0% räntor/negativa realräntor + priskontroller + kapitalkontroller + t.ex. att pensionssystemet tvingas köpa obligationer = ?
Bör man därför föredra högt eller lågt skuldsatta företag? I ett scenario som litar på stigande räntor kommer de säkert inte att klara sig. I en accelererande inflation där räntorna inte tillåts stiga, klarar de sig bäst. Vad sägs om branscher? Företagets prissättningskraft är säkert viktig, men sådana företag är redan mycket dyra. Vad sägs om företag/marknader vars kostnader inte stiger med inflationen och som inte drabbas av eventuella priskontroller? Finns det någon “sweet spot” i detta scenario? Råvaruproducenter/jordbruks- och skogsbruksmark? Finns det andra branscher?
Tack, Thunder, det var en utmärkt analys, något jag också har tänkt på men kanske inte så tydligt indelat. Några kommentarer till det:
Jag föredrar skuldfria företag, eftersom det är mycket lättare för företag att ta på sig skulder än att betala tillbaka dem. Att betala tillbaka skulder blir ännu svårare om kostnaderna stiger utan prissättningsförmåga att överföra kostnaderna till produkternas pris.
Jag tror att inflationen kommer till de utvecklade marknaderna indirekt genom ökad konsumtionsefterfrågan på tillväxtmarknader och eventuellt genom klimatpolitiken. Nu har priserna på många råvaror stigit med över 100 % från coronabotnarna och slagit decenniers ATH-priser. Koppar har traditionellt varit den starkaste indikatorn för detta och den har det humoristiska smeknamnet Dr. Copper och den bröt just ATH-priset.
I det stora hela övergår Kina sakta från en producent till en konsument. Befolkningen blir rikare och äldre, och en allt större andel av produktionsinsatserna riktas mot hemmamarknaden, samtidigt som importen av råvaror ökar. Detta ökar potentialen för efterfrågeinflation globalt, särskilt i konsumtionsvaror med begränsat utbud. I framtiden kommer även priset på utsläppsrätter, och naturligtvis även priset på kolintensiva produkter, att stiga om man på allvar börjar bekämpa klimatförändringarna.
Den globala teknologideflationen kommer sannolikt att fortsätta. Konkurrensen om jobb och kunder globaliseras, särskilt i digitala kanaler. Detta kommer att äta upp lönerna för dyra kontorsingenjörer i takt med att utvecklingsländerna tar ikapp oss i kunskap och konkurrerar om samma kunder. Detta kan leda till en förvärrad stagflation i länder med höga kostnads- och lönenivåer. Kostnaderna stiger, men lönerna gör det inte.
Många euroländer, USA och Japan är mycket skuldsatta och kommer sannolikt inte att betala tillbaka sina skulder. Det finns naturligtvis inget behov av att betala tillbaka skulder så länge valutan accepteras på internationella marknaderna, eller så länge utvecklingsländer är villiga att byta sina producerade varor (= främst råvaror) mot dollar och euro. Detta mönster har naturligtvis fungerat utmärkt för oss rika länder. Vi trycker pengar ur tomma intet och utvecklingsländer gör det smutsiga jobbet och förstör sin egen miljö, och samtidigt även atmosfären, och tar emot pengar som tryckts med ett knapptryck.
Centralbankerna kommer sannolikt inte att låta staterna fallera, det vill säga pengar trycks i den utsträckning som behövs för staterna. Beroende på yttre faktorer kan inflation och stagflation vara ett problem i denna process. Många skuldsatta fattiga länder plågas redan av dessa yttre faktorer och all penningtryckning driver upp inflationen. USA och dollarn är mest immuna mot penningtryckningens begränsningar på grund av dess höga reservvalutastatus, men å andra sidan, när gränserna för penningtryckning nås, kommer dollarn också att lida mest och kan i slutändan till och med förlora sin reservvalutastatus.
Jag är inte helt säker på att inflationen kommer att accelerera permanent och det är mycket möjligt att inflationen kommer att avta igen under vintern till sin traditionella bana. Jag ser dock en tydlig uppsida på marknaden i många tillgångar som klarar sig bra under hög inflation och till och med stagflation. Man skulle kunna säga att brandförsäkringen fortfarande är på rea trots att man redan kan känna röken.
Tillväxtföretag som fokuserar på teknik och ESG har enorm potential och de kommer förhoppningsvis att lösa de problem som plågar oss. Om de lyckas kommer dessa företag till och med att lösa klimatförändringarna och fortsätta en stark deflationsspiral. Deflation är ju bara bra för konsumenterna när man får saker billigare, så länge deflationen inte slår mot ens egen lön eller inkomst.
Tyvärr räknar jag mig själv till värdeinvesterare och jag finner inte dessa tillväxtföretag med P/E > 50 och P/S > 10 som intressanta investeringsobjekt på något sätt. Ur en värdeinvesterares perspektiv är det en tydlig bubbla och man kan helt enkelt inte investera i dem trots att de gör gott för världen. Tillväxtföretag lider om inflation och räntor stiger, eftersom vinster långt fram i tiden diskonteras till nutid med en högre ränta. Det betyder att nedsidan är tydlig i tillväxtföretag om inflationen blir ett mer permanent fenomen.
Problemet med kvalitetsföretag är att de utsätts för en stark skuldsättning från investerarnas sida. Investeringsmål med hög kvalitet (= likvida, låg volatilitet, stigande pristrend) får mer skuldsättning på marknaden än mindre kvalitetsföretag. Kanske tydligast kommer denna effekt av skuldsättning på kvalitet fram inom bostadssektorn, men samma fenomen gäller även aktiemarknaden. Skuldsättning är inte ett problem så länge räntorna förblir låga. Om inflationen stiger ökar också risken för stigande räntor, och då börjar skuldsättningen fungera i motsatt riktning. De som har investerat med lån säljer sina tillgångar, vilket pressar ner marknadspriset på kvalitet.
På systemnivå har jag avgränsat mina inflations-/stagflationssäkra tillgångar:
Thunders framförda skogar passar nog faktiskt mycket bra in här och den marknaden hade jag inte tidigare funderat på. Jag känner inte skogsmarknaden särskilt väl, men jag fick en aha-upplevelse och inspiration att studera den! Tack!
Tack för ett bra svar och dina insikter. Ömsesidighet och att få något från andras tankar för egen del är antagligen kärnan i hela diskussionsforumet.
Det anses allmänt att det är bortkastad tid för investerare att följa makrodata och diskussionen om inflation/deflation/stagflation eftersom det är så svårt att förutsäga. Det är svårt att förutsäga, men jag tycker att det är fördelaktigt att följa det. Genom att förbereda sig för olika scenarier kan man bättre fokusera sin egen uppföljning på enskilda marknader, branscher och företag. Ganska effektiva marknader prissätter framtida händelser i huvudsak korrekt, så genom att studera pristrenden för dessa övervakade branscher kan man hitta bra företag/branscher/marknader som har en trevlig medvind från makroekonomin eller, mer trendigt, en megatrend. Jag tror att just upptäckten av dessa nya megatrender i tid kan vara nyckeln till överavkastning i framtiden. Nuvarande megatrender som redan är kända av alla är redan prissatta på marknaderna och det är svårt att slå index med dem.
Att bedöma effekterna av skuldsättning var en bra synvinkel. Det är sant att skuldsättning fungerar som en förstärkare för både uppgångar och nedgångar. Starkt skuldsatta objekt korrigeras då mycket kraftigt. Ett bra exempel på detta var den cirka 30-procentiga prisändringen på hela kryptovalutamarknaden i onsdags. Jag ser snarare skuldsättningen inom företaget. Om ett företag har mycket skulder och vi hamnar i inflation/stagflation där räntorna ändå inte tillåts stiga, så smälter företagets skulder bort av sig själva och då stiger dess företagsvärde snabbt. Om man kunde kombinera detta med prissättningskraft och att företagets egna kostnader skulle stiga mindre än den allmänna prisnivån. Då skulle det komma medvind från tre olika faktorer. Om vi ens i stort sett hamnar i det sista jag skisserade (Inflation + 0% räntor/negativa realräntor + priskontroller + begränsningar av kapitalflöden + t.ex. att pensionssystemet tvingas att köpa obligationsmarknaden = ?) då kommer obligationsmarknaden säkert att bli den viktigaste faktorn. Om pensionsinstitutioner i allt högre grad tvingas att äga obligationsmarknaden i tillväxtländer som erbjuder negativ realavkastning genom lagstiftning (i Europa är detta redan delvis fallet), så måste de sälja av andra tillgångar. Detta leder naturligtvis till att pensionslöften bryts, men det är antagligen resultatet i nästan alla möjliga scenarier och det är en annan diskussion. Dessa institutionella försäljningar skulle dock särskilt påverka aktiemarknaderna i utvecklade ekonomier. Borde man i detta scenario också utesluta de tillgångar/marknader som de äger? Vad blir kvar då?
"På systemnivå har jag begränsat mina inflations-/stagflationssäkra objekt till:
→ alla dessa är bra punkter. Uppfyller en tillväxtmarknads (emerging market) värdering alla dessa punkter? Alltså, förenklat, till exempel ett lagom skuldsatt skogsbruksföretag eller råvaruproducent i tillväxtländer som har ett tydligt positivt kassaflöde. De mest intressanta marknaderna för detta skulle kunna vara t.ex. Ryssland, Turkiet och Egypten. Värderingarna på dessa marknader är rimliga, alla hatar dem och deras demografiska utveckling är också gynnsam. Tyvärr har myntet alltid en baksida och i dessa fall är det naturligtvis politisk instabilitet.
Marknaderna utvecklas dock inte linjärt och det finns gropar både i upp- och nedgångar. Särskilt vid kollapser korrelerar alla tillgångar med varandra och om det sker någon form av chock/kollaps i utvecklade ekonomier så påverkas även dessa. Någon form av trailing stop-loss-strategi är därför antagligen på sin plats även när man investerar i dessa.
Tillväxtmarknader:
Jag har haft en relativt stor vikt i tillväxtmarknader (Emerging Markets) och hittills har det varit fel val sett till avkastning. Å andra sidan köpte jag dessa för en långsiktig portfölj och fundamenta har inte förändrats, så i den meningen har det inte funnits någon anledning att minska vikten. Värderingsnivåerna har visserligen sjunkit men det spelar ingen roll eftersom jag har haft köpknappen redo.
De allra senaste veckorna har portföljen också gått upp, även om det har varit ett bredare nedgång på andra håll. Detta brukar betyda att portföljen innehåller nedtryckta och impopulära tillgångar och att en slags botten har nåtts. Men jag utesluter inte risken för att det kan gå ännu mer ner.
Inom tillväxtmarknaderna har avkastningen under lång tid minskat, särskilt på grund av fallande priser på lokala valutor. Aktiekurserna kan ha tredubblats i lokal valuta, men i euro kan priserna ha sjunkit med 50%. Detta är den största förverkligade risken som har varit kopplad till tillväxtmarknader för min del. Denna trend verkar inte ha upphört helt ännu, även om rubelns och yuanens kurser verkar ha gjort åtminstone en tillfällig vändning. I vilket fall som helst skulle jag undvika marknader där valutans värde är i en nedåtgående trend. I dessa fall är de låga värderingsmultiplarna låga av en anledning.
I ETF-fonder är andelen finansiella tjänster ofta också stor. Jag skulle personligen inte vilja ha dessa företag inom finanssektorn i min portfölj, även om de uppenbarligen drar nytta av inflation eller åtminstone högre räntor. Motpartsrisken i ETF:er oroar mig också, och jag ser inte att det är särskilt utvecklande att följa dem. Av dessa skäl har jag försökt hitta direkta aktieköp.
Telenor och telekommunikation:
Ett av mina bevakade objekt är norska Telenor, som har en betydande del av sin omsättning från Central- och Sydostasien. Telenor har också långsiktig tillväxtpotential inom IoT och 5G. Ur ett värdeinvesteringsperspektiv ser telekommunikationssektorns siffror bra ut, om inte till och med mycket bra. Det enda problemet är telekommunikationssektorns höga skuldsättning. Å andra sidan har Telenor norska staten som huvudägare, så pengarna kommer säkert inte att ta slut för dem, och med positivt kassaflöde kan skulderna betalas av på relativt kort sikt om utdelningen avskaffas under några år. Telenor är visserligen dyrare i förhållande till andra företag.
Telekommunikationssektorn har också många andra attraktiva objekt och många har en vikt i tillväxtmarknader. Jag är dock inte helt säker på om det långvariga lågtrycket ännu är över. Dessa kan också vara sårbara för stigande inflation, särskilt när 5G-investeringarna ligger framför oss.
Gazprom:
I våras köpte jag Gazprom. Här finns det mer än tillräckligt med politisk risk. Förra året och eventuellt i år har resultatet varit under stort tryck när gaspriset var mycket lågt.
Å andra sidan håller stora investeringar på tiotals miljarder euro på att färdigställas under de kommande åren, vilket kommer att öka omsättningen avsevärt. Gaspriset verkar också normaliseras till en högre nivå i Europa. Gazprom har också investerat i växande gasmarknader i Centralasien och Kina, vilket skapar tillväxt långt in i framtiden. Gazprom kommer också att bli världens största heliumproducent inom några år.
Risken för Gazprom är att den globaliserade LNG-marknaden kan äta upp marknadsandelar i Europa, men å andra sidan kommer utvecklingen av LNG-infrastruktur och “kommodifieringen” av naturgas att öka den globala efterfrågan på gas, vilket knappast skadar världens största ägare av gasreserver på lång sikt.
Naturgas är en fossilt energikälla som är misskrediterad, men jag tror personligen inte att vi kommer att bli helt av med den under de närmaste 30 åren. Det kan till och med vara tvärtom. När kol fasas ut ersätts det för närvarande med vindkraft, sol, värmepumpar och naturgas. Detta verkar leda till en ökning av naturgasförbrukningen även i länder som är starkt emot användning av fossila bränslen. Naturgas ersätter också oljeanvändning, till exempel inom sjöfarten. Risken för “stranded assets” inom naturgas är alltså enligt min mening ganska liten, åtminstone i ett 30-årigt perspektiv, även om dess tillväxtpotential i Europa är begränsad. Gazprom kan också ha tillväxt på marknaden för “blått väte”, men detta är relevant för omsättning och kassaflöde först i framtiden.
Om inflation och räntor börjar stiga, och priserna på metaller fortsätter att stiga, kommer detta att minska förnybara energikällors relativa konkurrenskraft. Förnybara energikällor är ofta kapitalintensiva och kräver mycket metaller. Jag ser att prisökningen på metallmarknaden delvis bygger på denna spekulation om förnybara energikällors ökande behov av metaller. Förnybara energikällor kommer dock att drivas ut på marknaden på olika sätt runt om i världen, så tillväxten inom förnybart kommer säkert inte att upphöra, men det reala kassaflödet för investerare kan vara mycket litet om räntorna och metallpriserna stiger.
Även naturgasfracking i USA kan vara under press när pengar och metallpriser stiger och USA:s klimatpolitik skärps. Detta skulle förbättra Gazproms relativa position på gasmarknaden.
Fortum-Uniper:
Fortum-Uniper är en annan aktie där man får en stark exponering mot naturgas och delvis även Ryssland, men här är värderingsmultiplarna ganska mycket högre än i Gazprom, och jag är inte helt säker på om den politiska risken är mindre på EU:s energimarknad än på Rysslands. Fortum har visserligen mycket vattenkraft som kommer att mala ut energi även år 2100, men det går redan över min egen investeringshorisont. Vattenkraft har också en tydlig windfall-risk om vattenkraft producerar “för” bra för sina ägare medan väljarna betalar dyra elräkningar. I vilket fall som helst ångrar jag att jag inte köpte Fortum under coronadippen.
Köpläge:
Telenor och Gazprom är alltså för närvarande under köpknappen och noggrann bevakning, men jag har hoppats på en köpdipp i maj, men den har inte riktigt kommit för dessa objekt. Nu väntar jag på resultaten för första kvartalet för att se om min radar stämmer överens med dessa objekt innan jag börjar tanka.
Jag har samlat på mig mycket kontanter i portföljen, så en bredare marknadsturbulens med dippar skulle vara välkommen, men den gryende inflationen verkar vara den största risken med att hålla den kontantkassan. Inflationens kraft har redan setts en gång i EM ETF:er… “Cash is trash” säger vissa.
Sant det där med Telenors situation. Jag tycker att Telenor är prisvärd på nuvarande nivå. Säker och stabil verksamhet. Jag tycker att NOK-valutan också förstärker detta.
Det har inte varit så mycket diskussion här om inflation och stigande räntor, även om de nu är en stor del av världsordningen för första gången på länge.
Därför skulle jag vilja väcka en diskussion om möjliga vinnande och förlorande aktier i tider av hög inflation? Med min begränsade erfarenhet och kunskap skulle jag åtminstone våga placera Sampo i “vinnar”-kategorin.
En annan fråga/fundering: Banken föreslog en gång i tiden olika fonder till mig just för att pengarna “inte skulle ligga på kontot, även om pengarnas värde sjunker”. Och nu när pengarnas värde på allvar börjar sjunka, så faller/har aktiekurserna generellt sett redan fallit något. Vad är det jag inte förstår?
även om priserna sjunker är aktier ganska bra skydd mot inflation på lång sikt. Snabb inflation kan äta upp ett företags vinster kvartals- eller årsbasis, men till exempel på en muggfabrik kan stigande råvarukostnader så småningom bakas in i priset på produkterna, så att de högre råvarukostnaderna återfås från konsumentens ficka
Fem räntehöjningar i USA förutspås i år:
“Goldman Sachs expects five rate hikes this year”
https://www.investing.com/news/economy/goldman-sachs-expecting-five-rate-hikes-this-year-2752514
Här är en uppdatering. Inflationen har verkligen galopperat högt, precis som jag anade. Jag tog en 10-årig fast ränta på bolånet i rätt tid.
Jag förstod också att investera i råvaror, men Rysslandsrisk slog hårt mot dessa investeringar. Det är lite synd att vissa av de objekt jag hade under bevakning har stigit hundratals procent, medan investeringarna i Ryssland effektivt sett har fallit 100% just nu och jag kan inte ens bli av med dem. Men som tur är är dessa så små spelkuponger att världen inte går under. Men vi lär oss också av detta och av kleptokratin.
Jag borde ha tänkt lite mer på geopolitiken. Ryssland är kategoriskt svartlistat resten av mitt liv om det inte kommer en mer liberal regering där.
När räntorna sjunker är det förmodligen smart att ta ett nytt lån med lägre ränta och betala av det gamla lånet med högre ränta i förtid. Men vilka medel har företag för att kontrollera räntekostnaderna för rörliga lån just i en miljö med stigande räntor? Några derivat? Hur effektiva brukar sådana medel vara? Typ om räntorna fördubblas, så ökar räntekostnaderna bara med hälften?
Från industrin kommer det då och då intressanta nyheter. Jag var en gång VD för ett stort inhemskt industriföretag och har fortfarande goda arbetskamrater från det företaget. De senaste “ryktena” jag hörde var att en stor centraleuropeisk beslagsleverantör har höjt sina priser flera gånger under de senaste 6 månaderna, och nu är de nästa höjningarna 30 % i maj och ytterligare 30 % i juli. Hur kan sådana höjningar överföras till slutkonsumenten?
Där går vi igen. Jag tror inte att kostnadsöverföringen till priserna kan fortsätta i denna takt särskilt länge. Som en björn ser jag bara mörka moln både för byggbranschen och även för Finland i stort. Är en recession på väg? Kommer vi att se konkurser inom branschen om utvecklingen fortsätter på samma sätt? Som köksekonom misstänker jag att finländarnas köpkraft helt enkelt inte kommer att tåla denna prisökning i längden, vilket innebär att konsumtionen flyttas till att skaffa nödvändiga produkter och fylla spargrisen. Riktiga ekonomer kunde ta ställning till detta om de hinner med sina valborgsfiranden 
Bristen på byggmaterial syns i den vanliga konsumentens plånbok. Till exempel, i renoveringsentreprenader överförs stigande materialkostnader direkt till kundofferterna.
– Vi måste överföra materialkostnaden till kundens pris. Det finns inget annat alternativ, säger Männistö.
Samma sak säger byggentreprenören Antero Ahtiainen.
– Man måste bara lägga en nolla efter på fakturan och förhandla med ägarna om de fortfarande vill utföra entreprenaden. Det finns inga alternativ, för entreprenören kan inte själv betala för det, säger Ahtiainen.
Går de med på att betala mer?
– Vissa tvekar. Andra säger igen att entreprenaden ska göras, kosta vad det kosta vill. Men särskilt hushållen har det tufft, konstaterar Ahtiainen.
Här är vi, över den magiska nolltröskeln, det vill säga den första hela veckan då 12 månaders euribor är stadigt positiv – och det betyder naturligtvis en negativ siffra för bostads- och andra låntagare. De mer framsynta har kanske gjort en hemmagjord (kostnadsfri) räntesäkring, vilket har uppmärksammats i pressen. En del har lyckats med säkringar genom att köpa en lösning från banken. Får se om räntans uppåtgående trend är stabil eller om det blir hopp upp och ner, eller till och med accelererande?
Jag vet inte om det här är rätt tråd för min fråga, men jag kunde inte snabbt komma på något bättre.
Som ett resultat av räntehöjningarna i USA kan jag vara intresserad av att diversifiera en del till amerikanska räntepapper med god kreditvärdighet. Jag skulle definitivt förlora mot inflationen, men mindre än med kontanter.
Vad vore det mest kostnadseffektiva och förnuftiga sättet att göra investeringar?
Diversifiering till kanske flera företag och belopp från några tusen till tio tusen per intressant papper. En ETF eller liknande kan också vara av intresse. Konton hos Mandatum och Nordnet.
