Vad har folk för tankar kring ränteplaceringar nu när den allmänna räntenivån har stigit rejält? Vilka faktorer och mekanismer bör man ta i beaktande? Det är främst Nordnets företagsobligationsfonder jag funderar på. Nya lån som beviljas kommer säkert att ha en högre ränta, men samtidigt försvårar företagens höga räntekostnader återbetalningen. Tror någon att avkastningen för räntefonder med låga avgifter och relativt låg risk skulle kunna slå index (i Finland och/eller Europa)? Ser fram emot välmotiverade tankar!
Avkastningen för räntefonder hamnar lätt långt på minus när räntorna stiger, vilket är vad som har hänt nu. Räntefonder ger bäst avkastning när räntorna sjunker (som de gjorde utmärkt i åratal innan räntorna vände uppåt). I teorin balanserar räntefonder portföljen, men på sistone har både börserna och räntefondernas värden sjunkit (för räntefonder ligger avkastningen för till och med flera år på minus). Så om man nu tror att räntorna kommer att sjunka tydligt är räntefonder säkert ett helt bra alternativ. Själv investerar jag inte i (långa) räntefonder.
5 gillningar
Innan nollräntemiljön höll jag min kassa i Seligson Penningmarknadsfond, som investerar i 3-månadersräntor utan tecknings- och inlösenavgifter. Nu har jag för första gången på länge gjort samma drag igen, då fondens avkastning återigen har slagit över på grönt. Värdet på en så pass kort ränta fluktuerar inte med räntenivån på samma sätt som en längre ränta. Å andra sidan är avkastningen inte särskilt märkvärdig ur ett investeringsperspektiv, men för kassa som väntar på annat arbete är det ändå bättre än ett bankkonto med nollränta (förutom om räntorna ligger på noll).
4 gillningar
Jag känner att för tillfället skulle en räntefond som investerar i skuldebrev med en återstående löptid på mindre än ett år och behåller dem till förfall ge bäst avkastning. När man köper och säljer papper fram och tillbaka kan man i teorin nå högre avkastning, men i praktiken kan det bli tvärtom.
2 gillningar
Det stämmer, men man får väl en helt okej avkastning även om räntorna skulle ligga kvar på nuvarande nivå. Enligt OP har High Yield-företagslåne-ETF:er, som de rekommenderar, en löpande avkastningsnivå på cirka 8 %. Och detta torde ge skydd även mot en liten ytterligare ränteuppgång.
The Great Rotation
Under det senaste året har vi sett en rotation från tillväxtaktier till värdeaktier. När inflationen stiger har även räntorna varit i kraftig uppgång. Värderingen av tillväxtaktier har rasat då en högre diskonteringsränta innebär en kraftig sänkning av nuvärdet på deras framtida kassaflöden. Värdeaktier har klarat sig bättre eftersom de genererar positiva kassaflöden och de mest högkvalitativa bolagen kan föra vidare kostnadsökningar till priserna.
Vad sägs då om räntorna? Räntemarknaden har varit i rejäl gungning i år. Som ett resultat av den breda ränteuppgången har räntepapper förlorat en betydande del av sitt värde. Vi börjar dock närma oss den tidpunkt då räntorna inte längre stiger – åtminstone inte markant. Då blir räntemarknaden en attraktiv marknad även för privatsparare. När räntorna under nästa år förmodligen vänder nedåt till följd av recessionen och Feds pivot, finns det betydande avkastning att hämta från räntor. Många av dagens investerare har inte nödvändigtvis upplevt den tid då räntor har gett bättre avkastning än aktier, och förstår inte hur sjunkande räntenivåer påverkar obligationers (bonds) värde. Jag rekommenderar var och en att sätta sig in i ämnet.
Jag antar att värdeaktier kommer att klara sig bättre än tillväxtaktier även nästa år, även om deras avkastning också sannolikt förblir negativ. En avkylning av ekonomin, företagens ökade räntekostnader och investerarnas högre riskmedvetenhet pressar ner aktiekurserna. Är det alltså ett bra läge nu att rotera den egna portföljen mot räntemarknaden? Absolut, även om framtiden inte skulle följa de riktlinjer jag målat upp ovan, har räntor återigen blivit ett trovärdigt investeringsobjekt som erbjuder både avkastning och diversifieringsfördelar.
P.S. The Great Rotation är i den meningen en dålig term att den ger intrycket av att pengar så att säga flyttas från ett tillgångsslag till ett annat. Så är ju inte alls fallet, eftersom det alltid finns en köpare när någon säljer ett värdepapper. Man bör snarare tänka att ett tillgångsslag blir populärare än ett annat, vilket syns i deras värderingar. I den egna portföljen kan man förstås göra den rotationen!
7 gillningar
Ja, om räntenivån förblir oförändrad får investerarna en avkastning som ungefär motsvarar den dåvarande räntenivån.
Den där löpande avkastningsnivån på 8 % tyder på att det rör sig om skräpobligationer (junk bonds); sådana räntor betalar inte normala företag i gott skick för sina lån. Dessa lån är förknippade med högre risker än vanligt, särskilt när räntenivån stiger är det möjligt att sådana bolag inte kan betala tillbaka sina lån i sin helhet. Det är därför avkastningsnivån är så hög – det finns inga gratisluncher. (Gällande risk ligger high yield någonstans mellan räntor och aktier.)
4 gillningar
Varken genom egna studier (om grunderna, se t.ex. https://www.porssisaatio.fi/wp-content/uploads/2011/12/korko_opas_2018_www.porssisaatio.fi_.pdf ) eller genom diskussioner med bankens kapitalförvaltare lyckas jag på något sätt få grepp om räntemarknaden.
Min kapacitet räcker till för att förstå – när det förklaras pedagogiskt – hur värdet på en enskild obligation förändras beroende på räntenivån, men jag lyckas inte ta mig vidare därifrån för att greppa dynamiken i helheten.
Så jag undrar. Och frågar.
För det första: Är inte det där en ganska tydlig uppskattning om när räntetoppen nås:
Ska man nu vänta till nästa sommar och sedan satsa i en räntefond? Det känns för enkelt? Det finns inga gratis luncher, så vad är haken här. Om aktiemarknaden blickar 6-x månader framåt, prissätter inte räntemarknaden också detta i förväg?
För det andra:
Jag frågade kapitalförvaltaren om det scenario som @kapteeni_indeksi skissade upp, eftersom jag funderat på samma sak. Att förutse en situation där ekonomin och aktierna stampar på stället, men där man får en relativt säker avkastning från räntor när de sjunker, inklusive optionen att hoppa på aktier om ett stort fall väl kommer. Som ett alternativ till att sitta på resten av kontanterna (ca 30 % av ursprungskapitalet) och i värsta fall konstatera att båda tågen har gått och att inflationen dessutom har slagit till. (Målet är att i första hand nå 100 % aktievikt, men inte till vilket pris som helst.)
Kärnan i rådgivningen var (om jag förstod rätt) att eftersom obligationer emitterade under lågränteperioden har en låg nominell ränta, kommer de som emitteras framöver automatiskt att vara mer lönsamma i framtiden då de får en högre nominell ränta. Kanske lyckades jag inte ställa frågan rätt. Som lösning för en tillfällig parkering rekommenderade han ett räntekonto (Nordeas flexibla depositionskonto).
Och för det tredje:
TINA var förra årets ord, men har det redan smält bort eller har aktiepriserna bara föregått kapitalflödet till räntor? Det vill säga, ligger det egentligen fortfarande framför oss? Jfr första punkten. Jag lyckades inte hitta (från gratis källor) en graf som visar kapitalflöden till ränteinvesteringar.
5 gillningar
Idag fanns det intressant information om korträntefonder i Kauppalehti. I takt med att räntorna har stigit har jag varit ganska investeringsskeptisk, men det går inte att förneka att investeringarna i korträntefonder rullar på snabbt och att medlen kan återinvesteras kvickt.
1 gillning
Jag gillar inte räntefonder alls, men däremot gillar jag ränteinvesteringar.
Grundidén med ränteinvesteringar är att (om man bortser från kreditrisken) när man väl har gjort investeringen, så vet man exakt hur kassaflödet ser ut och det förändras inte. Om du till exempel ger ett bullet-lån på 1 000 euro med 5 % årlig ränta på ett år, så saknar du den tusenlappen under ett år, men vid årets slut dyker det upp 1 050 euro. Det enda som kan ändra på detta är motpartens betalningsoförmåga eller ovilja att betala.
Räntefonder saknar denna egenskap. Du kan visserligen sätta in 1 000 euro i fonden, men du kan inte förutse vad du har om ett år, inte ens i en situation där fondens motparter betalar sina skulder punktligt.
Jag upplevde detta själv för ett år sedan. Jag köpte en lägenhet i ett RS-objekt sommaren 2021, och i väntan på färdigställandet ville jag placera pengarna jag öronmärkt för detta någon annanstans än på ett bankkonto med nollränta. Inflationen hade ju redan stigit vid det laget. Jag letade då upp ett par räntefonder som hade en bra räntenivå. På våren när jag realiserade dessa investeringar för att täcka betalningarna för lägenheten, hade de förlorat betydligt i värde och jag blev tvungen att finansiera denna förlust på annat sätt.
I en direkt ränteinvestering är den allmänna räntenivån en alternativkostnad (vad du skulle ha fått om du investerat på ett annat sätt) och den påverkar inte investeringens kassaflöde på något sätt, såvida inte investeraren själv säljer sin investering på andrahandsmarknaden före förfall eller om räntehöjningen orsakar motpartens betalningsoförmåga.
Det största problemet med räntefonder är att deras investeringar värderas till marknadspris dagligen (vilket förstås är nödvändigt för att fonden ska kunna vara öppen för inlösen och teckning varje dag utan begränsningar). Då dominerar förändringen i den allmänna räntenivån (omvänt) investeringens värde, och den faktiska ränteavkastningen syns bara om den allmänna räntenivån förblir stabil.
Idén med ränteinvesteringar skulle bättre motsvaras av en fond där varje teckningsdag hade ett fastställt kassaflöde, som man endast skulle avvika från om de räntepapper som öronmärkts för medlen från den teckningsdagen drabbades av kreditförluster. Eventuellt skulle man kunna tillåta förtida inlösen av andelar från en viss teckningsdag, vilket då naturligtvis skulle ske till marknadspriset på de underliggande räntepappren. Jag känner inte till någon sådan fond som är tillgänglig för privatinvesterare.
Egentligen är den enda fördelen man får med räntefonder i deras nuvarande form skatteeffektiviteten, eftersom skattemyndigheten inte kommer åt att beskatta räntorna före inlösen (i fråga om ackumulerande andelar).
Direkta ränteinvesteringar är förvånansvärt svåra att göra som privatinvesterare. Det som erbjuds är främst bankinsättningar och person-till-person-lån (P2P). Jag använder båda dessa för mina egna ränteinvesteringar. Tyvärr har jag också några räntefonder, då jag inte har hittat lämpliga direkta ränteinstrument på de aktuella marknaderna.
(Min investeringsportfölj har förstås också en stor aktiekomponent, men det är ett ämne för en annan tråd.)
Edit. Man bör förstås även beakta förtida återbetalningar och ändringar i betalningsplaner, men om man räknar in dem under kreditrisk så stämmer det som sagts ovan fortfarande.
17 gillningar
Räntemarknaderna är i regel effektivare än aktiemarknaderna. Det finns inga gratis luncher där heller. Marknadspriserna speglar de nuvarande marknadsförväntningarna på framtiden. Om framtiden sedan ligger närmare dina förväntningar än marknadens, har du möjlighet till en bättre avkastning än den nuvarande förväntade avkastningen, minus kostnader.
Att investera i US 20y+ statsobligationer i tider som dessa är ganska riskfyllt. Få kan förutse ränte- och valutarörelser ens i den närmaste framtiden, än mindre över en period på 20 år. Ett 20-årigt räntepapper rör sig grovt räknat 20 % när räntenivån rör sig en procentenhet. Det är sant att den förväntade avkastningen på 20 år rör sig ganska långsamt jämfört med kortare räntor, men så långa lån har också en hel del hävstång. Lägg därtill valutarisken.
Till exempel passar den ETF som hittas med tickern TLT som en del av en diversifierad portfölj med en mycket lång horisont, men även för spekulativ handel. Jag skulle dock inte börja investera i den instinktivt utan en plan och en riktigt välmotiverad syn.
2 gillningar
Jag skulle vilja investera en äldre släktingas pengar i max 2 år i euro, i stil med italienska statsobligationer.
Finns det någon ränteprodukt/fond som inte återinvesterar, utan där man kan låsa ränteavkastningen för de kommande två åren på nuvarande nivå?
Summan är ca 50k–100k, hen vill investera kortsiktigt i väntan på ett stambyte, utan risk för att kapitalet minskar, alltså enbart med ränterisk. Finns det ens sådana produkter för småsparare? 
Du tar en rejäl risk om du ger dig på att placera pengar som behövs om två år i räntefonder, och dessutom andras pengar. Inte heller jag förstår mig särskilt mycket på räntemarknaden, precis som du uppenbarligen inte heller gör. Undrar om det ens finns någon räntefond med kapitalskydd.
Är inte ett 2-årigt fasträntekonto i banken säkrast nu när man börjar få lite ränta igen. Ett alternativ är att höra sig för hos banker/fondkommissionärer om företagsobligationer (Investment Grade-nivå) där 50–100k räcker och som förfaller inom två år. Med dem kan man få en bra avkastning om man får dem rejält under nominellt pris + ränta på det. Risken är att företaget går i konkurs eller hamnar i rekonstruktion. Men man kan tycka att t.ex. Finnair eller Citycon eller något annat mer stabilt finskt bolag inte borde gå omkull under de kommande två åren…
Alla investeringar innebär alltid en risk, i vissa fall större och i vissa fall mindre. Vid ränteinvesteringar kan låntagaren hamna i mer eller mindre omfattande betalningssvårigheter. Tidsbundna insättningar är förmodligen de enda som omfattas av en statlig garanti vid insolvens. Det erbjuds visserligen kapitalskyddade ränteplaceringar, men deras teckningskurs tenderar att vara högre än kapitalet, vilket innebär att skyddet inte täcker hela investeringen.
Själv har jag också saknat fonder med bestämd löptid, men det verkar inte finnas sådana tillgängliga. På börsen finns obligationer från olika företag med varierande löptider. Bland dessa kan man välja alternativ som passar ens egen risk- och avkastningsnivå.
Märklig kommentar. Jag vill hitta en produkt som har en löptid på cirka 2 år kvar (det har sålts hur många sådana obligationer som helst på marknaden).
Emittenten ska vara Italien eller ett större euroland.
Med en sådan produkt förlorar man inget genom att sitta på den hela den återstående löptiden, förutom om landet blir insolvent, eller relativt sett om räntorna stiger kraftigt.
Absolut sett (om landsrisken inte realiseras) kommer detta att ge mer än ett bankkonto under dessa två år, även om en kraftig ränteuppgång förstås skulle ge bättre avkastning genom att vänta med kontanter.
Det kan hända att sådana produkter inte finns tillgängliga för småsparare till rimliga kostnader. En räntefond är en helt annan sak och dess nominella värde kan sjunka till nära noll om vi får hyperinflation. Men det var ju inte det jag frågade om.
1 gillning
Rätt ställe för de här slantarna är enligt min mening en penningmarknadsfond.
På ett inlåningskonto i banken. Till exempel hos Aktia med 2,75 % ränta.
[Obligationer - Nasdaq (nasdaqomxnordic.com)]https://www.nasdaqomxnordic.com/bonds/bonds_mainpage/)
1 gillning
Finns det några erfarenheter av sådana här ”kapitalskyddade” produkter?
Dessa har börjat dyka upp från åtminstone OP, och de marknadsför dem effektivt.
Delar det här inlägget även här: Finanssisektori sijoituskohteena - #308 käyttäjältä Sauli_Vilen - Osakkeet - Inderes forum
Alltså räntepodd på kommande nästa vecka, skicka in förslag på ämnen! 
19 gillningar