Allokerings- och diversifieringstaktiker

Aktier
1

Jag skulle vilja inleda en ny diskussion om allokerings- och diversifieringstaktik. Ämnet ligger nära tråden om investeringsstrategier, men jag ser detta som ett mer specifikt ämne som förtjänar en egen diskussion. Här skulle vi inte diskutera aktieval alls, utan fokusera på kapitalallokering mellan olika investeringsprodukter. Verneri och forumvakter – slå ihop trådarna om ni anser det lämpligare.

Framför allt mer traditionella kapitalförvaltare menar vanligtvis aktie- kontra ränteviktning samt geografisk viktning inom aktiemarknaden när de talar om allokeringsbeslut. Lösningar i stil med “vi flyttar USA till övervikt och tillväxtmarknader till undervikt”.

Jag anser att man kan närma sig ämnet på ett ännu mer mångsidigt sätt och skulle vilja höra vilka taktiker ni på forumet använder och hur ni ser på allokerings- och diversifieringsbeslut.

Aktier:

  • Direktägande vs fonder: Direktaktier, ETF:er & fonder (och inom dessa: index vs bransch vs investeringsstil)
  • Aktievikt vs kontanter
  • Geografisk diversifiering av aktier
  • Inbördes okorrelerade aktieklasser
  • Short vs long-viktning
  • Tillväxt vs Värde
  • Småbolag vs stora bolag

Alternativa investeringar till traditionell aktieinvestering:

  • Deras vikt i förmögenheten
  • Deras korrelation (eller brist på sådan) med aktiemarknaden
  • Bostäder, fastighetsinvesteringar, fastighetsfonder
  • Energi, infrastruktur, omsorg och andra alternativa fonder
  • Räntefonder
  • Hedgefonder
  • P2P-lån (Vertaislainat)
  • Råvaror
  • Kryptovalutor

Jag anser att ämnet är mycket aktuellt av två anledningar: Aktiemarknadens värderingsnivå är hög och därmed exponerad för risker. För det andra bidrar centralbankspolitiken till en global inflationsrisk.

Valida frågor gällande dessa är:
Hur kan en privatinvesterare på ett förnuftigt sätt sänka sin aktiemarknadsrisk, förbättra sin risk/avkastningsprofil och minska sin inflationsrisk genom att allokera kapital mellan ovan nämnda alternativ?
Hur kan man uppnå okorrelerad avkastning och genom allokeringsbeslut mellan dessa skapa överavkastning över tid?

Jag antar att en typisk forummedlem ligger till 70–100 % i aktier, resten i kontanter, och har en särskild exponering mot små finländska tillväxtbolag. Det är förstås inget fel med det och passar säkert mångas investeringsplan väl.

Av vad jag hört använder i synnerhet Nomad Invest hela den ovan nämnda verktygslådan ganska flexibelt.

Hur har ni använt ovanstående allokeringslösningar? På vilket sätt upplever ni att dessa ger en avkastning som inte korrelerar med aktiemarknaden? Vilken avkastning har ni fått och vad siktar ni på?

Jag minns att åtminstone Sauli och Juha har nämnt att de investerat i några av Taaleris alternativa fonder (vilka?). Har andra erfarenheter? Vilken typ av avkastning har dessa gett?

Jag öppnar med min egen situation:
Jag upplever inte att jag har kommit särskilt långt med ovanstående lösningar i mina egna investeringar.
Jag vill inte heller ge mig in på en alltför komplex väg. Samtidigt skulle jag vilja lära mig och förstå mer samt utvärdera nya alternativ.

Aktievikt – Jag gör inga stora förändringar i aktievikten. Vikten ligger vanligtvis på 85–90 % – även om jag är beredd att sänka min aktievikt något nu successivt (till en nivå på ca 80 %). Om värderingsnivåerna och avkastningsförväntningarna förbättras skulle jag vara redo för en lätt hävstång.
Aktier vs. fonder – Jag investerar i båda. Direktägda aktier utgör en något större del. Med fonder och ETF:er strävar jag efter att jämna ut geografisk risk och risken i min egen bristande kompetens. Jag investerar även i marknader där jag inte vill/kan göra betydande direktinvesteringar (PYN Elite, USA, tillväxtmarknader) samt i specifika bransch-ETF:er (digitalisering, robotik, medicin).

När det gäller okorrelerade tillgångar har jag inte så många bra lösningar på plats. Jag investerar en del i P2P-lån (under 5 % av förmögenheten). Dessa är främst kortfristiga lån som omsätts ofta och fungerar därmed som en extra kassabuffert som kan lösas ut när avkastningsutsikterna på aktiemarknaden förbättras. Dessa ger en liten (~5 %) avkastning på “kontanterna”. Risken finns där, men kreditförlusterna har varit ganska små hittills.
Dessutom har jag provat fonden Smart15 med en liten insats. Denna har hittills bara genererat förlust. Jag tänker behålla den tills vidare, då insatsen inte är stor och jag vill se om den på lång sikt kan ge okorrelerad avkastning.

Jag vore intresserad av att bekanta mig mer med alternativa fonder som kan ge en avkastning nära aktiemarknadens men med en annan riskprofil. Till exempel infrastruktur-, fastighets-, energi- och omsorgsfonder.

Jag har även övervägt guld eller krypto som inflationsskydd. Investeringarna har uteblivit då det faktum att de inte genererar något kassaflöde inte lockar. Jag förstår mig inte heller på krypto, så jag har traditionellt sett varit avvaktande. Dessutom är det mycket svårt att bedöma i vilka scenarier och hur mycket jag skulle gynnas av en liten guldposition.

Eget boende är förvisso också en investering, men själv räknar jag inte in det i dessa aktiva lösningar.

15 gillningar
Inderesin kahvihuone (Osa 8)
2

Min amatörmässiga uppfattning är att sådana komplexa och mycket avancerade allokeringar behövs om:

  1. du är jätterik, det vill säga en extremt konservativ strategi behövs
  2. du inte kan identifiera så kallade vinnaraktier
  3. en kombination av dessa

När jag väljer aktier har jag aldrig tänkt på det genom riskallokering. Till exempel deltog jag inte i Titaniums emission med en halv årsinkomst, inte för att jag ville diversifiera risken inom vårdhemssektorn, utan för att jag såg ett lämpligt risk/avkastningsförhållande.

3

Bra fråga, enkelt svar:

  • Fastigheter 1/3: investeringsbostad, vårdinrättningsfond, skogsfond.
  • Aktiemarknaden och övrigt 1/3: huvudportfölj med värdeföretag. Största innehavet är ett välskött internationellt familjebolag (familjeägt 80%)/holdingbolag, som också investerar i onoterade företag och är extremt diversifierat. Bolagets årliga kostnader är cirka 0,45% av GAV och utdelningen 2,5%/år (inkl. coronaåret 2020). Mindre lotterifond. Några aktivt förvaltade fonder (OP-Venäjä, OP-mikroyhtiöt Suomi, Seligson Phoebus, Brands 25 och Pharma 25). KPY, eftersom jag gillar låg utdelningsbeskattning.
  • Kontanter 1/3.

Egen bostad. Inget guld. Inga kryptovalutor. Detta är alltså en konservativ strategi.

1 gillning
4

Kan du berätta om vård- och skogsfonder. Vilka fonder har du investerat i?
Vilken avkastning har du fått och förväntar du dig att få i framtiden?
Vilka kostnader har fonderna?

5

OP fastighetsfonder. Avkastning ~ 5%/år. Förvaltningsavgift 1.9%.
S-Skogsfond. Avkastning ~ 7%/år. Förvaltningsavgift 1.5%.
Jag måste dock säga att deras gemensamma vikt i portföljen är <5%, och jag skulle inte gå in med en större vikt. När man har en egen bostad och en investeringsbostad, anser jag att dessa fastighetsfonder inte får vara överviktade.

2 gillningar
6

Jag har cirka 70-75% i aktier och nästan alla är small och midcap, förutom Sampo och Evolution.

Jag försöker nu hålla kontanter i portföljen, eftersom jag tycker att portföljen är tillräckligt stor, även med 30% kontanter.

Med undantag för Sampo är alla investeringar för närvarande avkastningsorienterade och fokuserade på digital disruption och tillväxtbolag.

Jag försöker hitta nya bolag med stark tillväxt till ett tillräckligt överkomligt pris, helst i en fas av accelererande tillväxt och skalbar lönsamhet.

Helst, omsättningstillväxt, relativ lönsamhetstillväxt och multiplar i samma paket, tack.

Jag strävar efter att öka kassan, eftersom aktierna redan är värda över en miljon…

Kassan är redo att allokeras till säkra stora stabila företag med måttlig tillväxt, om de kan köpas billigt! (önskelista redan sammanställd)

Jag har lite skulder om man räknar med bolånet, och är beredd att ta lån vid behov, om marknaden dyker ordentligt.

4 gillningar
8

Tack hittills till alla som har skrivit här. Tyvärr har diskussionen inte riktigt kommit igång ännu, kanske ämnet inte intresserar många på forumet.

En utmärkt Inderes-podd om aktie- och kassanivåer som är relaterad till ämnet.
Dessa ämnen passar enligt mig bra in i denna tråd.

I andra diskussioner verkar många nämna att de gör försäljningar för att öka kassanivån.
Detta handlar då just om ett allokeringsbeslut mellan aktienivå och kassanivå.

Att definiera aktienivån visade sig vara utmanande i podden.
Jag använder följande metod:
(aktie- och aktiefondsinvesteringar) / (investeringsförmögenhet + kontanter - investeringsskulder)

Detta är entydigt och orsakar ingen motsättning i situationer där man tar skuldsättning.
T.ex. den situation som Sauli beskrev där han tog hävstång under coronadippen.
Låt oss föreställa oss att utgångsläget var 90 monetära enheter i aktier och 10 monetära enheter i andra investeringar. Kassa 0.
Vi ökar aktienivån genom att ta lån på 20 enheter och investera dem i aktier.
Aktienivå: (90 + 20) / (90 + 20 + 10 - 20) = 110 / 100 = 110 %
Investeringsnivån skulle här vara 120 % (kassanivå -20 %)

Min investeringsstrategi innebär att jag rör mig mellan 80–120 % investeringsnivå beroende på situationen. Även om över 100 % skulle innebära en undantagssituation.
Aktier har nyligen utgjort cirka 90 % av investeringsförmögenheten. Aktienivån skulle jag se glida mellan 80–100 % av investeringsförmögenheten beroende på situationen. Med andra ord skulle aktienivån enligt ovanstående siffror teoretiskt kunna vara 64–120 %.
Jag har inte opererat med en så stor spridning, och jag har faktiskt aldrig tagit hävstång, även om krediten finns tillgänglig.

Den senaste kassanivån har varit cirka 10 %, och jag skulle nu se det som lämpligt att investera i aktier under sparkvoten och öka bufferten. Jag funderar på om jag ska behålla detta som kontanter eller överväga andra tillgångsklasser.

Som det framgick av podden är det i denna djungel av alternativ mycket viktigt vilken investeringsstrategi man har, vilken risktagningsvilja, investeringshorisont och möjlighet till framtida besparingar.

Även om man i podden talade om att aktienivån kan vara högre om sparkvoten är positiv, anser jag att det är mer relevant att jämföra sparkvoten med storleken på den nuvarande portföljen. Om portföljen vore 1 M€ och man sparade 15 k€ per år från lönen, skulle detta framtida sparflöde vara nästan irrelevant. Om portföljen däremot är 100 k€ och man sparar 15 k€ per år, kan man lugnt lämna aktieallokeringsövervägandena lite åt sidan.

PS. Ännu en tankelek. Sauli påminner oss hela tiden om att man inte kan lägga till pengar i modellportföljen. Jag tycker att den smärtan är mycket lätt att känna med ett aktiesparkonto… Så modellportföljen är inte så exceptionell trots allt.

3 gillningar
9

Det är lite utmanande att beräkna hävstångseffekten på en bostad. Till exempel använde jag själv amorteringsfria månader under coronadippen och investerade i aktier. Jag flyttade alltså fram bostadslånet. Jag tog också ett litet lån mot bostaden när en del av lånet var betalt, så att månadskostnaderna förblev desamma men den investerbara förmögenheten ökade. På ett sätt är det att betala av bostadslånet på 20 år och samtidigt investera överskott hävstång.

Hur har andra investerat i reala tillgångar utan investeringsbostäder? Bankernas fastighetsfonder har genomgående mycket höga avgifter. Så vilka kostnadseffektiva och “säkra” objekt använder folk?

3 gillningar
10

[quote=“Porssi-Petteri, post:8, topic:13318, full:true”]
Tack till alla som skrivit här hittills. Tyvärr har diskussionen inte riktigt kommit igång än, kanske ämnet inte intresserar många forummedlemmar.

Det intresserar säkert, men jag tror att en stor del av forummedlemmarna har en lika ansvarslös allokering som jag. Vi läser gärna, men skriver inte eftersom vi inte har ryggrad att leta efter andra tillgångsklasser till portföljen.
Tiden har också gynnat detta slarv i åratal. Jag har många gånger försökt skärpa mig och börja diversifiera till andra objekt, men det är först nu jag på något sätt känner att tiden verkligen är inne. För hysteriskt är det redan på aktiemarknaden för min smak.

1 gillning
11

Bra text av Jarkko Aho / Random Walker.
Många av samma tankar som jag har. Även om jag måste erkänna att jag absolut inte är så disciplinerad än. Jag blir nog tillräckligt exalterad.

Mina egna tankar i denna marknadsmiljö:

  • Sannolikheten för en korrigering verkar hela tiden öka.
  • Jag försöker dock inte tajma marknaden särskilt mycket. Jag ökar dock kassaandelen genom att vara nettosparare och minskar måttligt när tillfälle ges. Aktieandelen har redan minskat lite och tanken är att fortsätta detta 90% → 86% → 80%
  • Om marknaderna verkar fortsätta i månader utan korrigering (och kontanter börjar ackumuleras) letar jag mer aktivt efter alternativa investeringar. T.ex. fastighets- eller vårdhemfonder
  • Om en korrigering å andra sidan kommer, kan jag med gott samvete köpa aktier och öka aktieandelen närmare 100%
  • Nu är det en “vänta och se”-situation, där det känns lämpligt att hålla kontanter.

PS. Vet någon vad RW praktiskt taget menar med dessa penningmarknadsinvesteringar?
Om det syftar på produkter som de i länken nedan, verkar det inte särskilt attraktivt…

4 gillningar
12

https://twitter.com/OPHelsinki/status/1376799266782507008?s=19

Här är ett lämpligt diversifieringsalternativ för någon i sin portfölj, ränta 3,25 %.

3 gillningar
13

Ränteintäkter är 75 % skattefria upp till 5000 €

1 gillning
14

Bra öppning. Själv läste jag Marko Erolas Paras Sijoitus (Den bästa investeringen) när jag var trettio (~10 år sedan), vågade börja investera och man kan säga att jag fortfarande är på den vägen (nyckelorden är passivitet, indexbaserad, låga kostnader, effektiva marknader).

I min egen portfölj:

  • 70-80% passiva indexaktiefonder med global spridning (Handelsbanken, Seligson, OP)
  • 15% ränte- (passiva, Seligson) och fastighetsfonder (eQ)
  • 0-10% direkta aktieinvesteringar, och
  • 5% kontanter
  • (dessutom en uthyrningsbostad)

Jag har investerat jämnt varje månad de senaste 5 åren och har uppnått mitt mål på 7,5% årlig avkastning. Målet är att spara till “min egen pension”, vilket innebär en horisont på ~25 år kvar.

Enligt den klassiska tumregeln ska man ha 100 minus ålder i aktier, vilket för mig skulle vara ~60%, men jag har medvetet tagit lite mer risk där. Min intuition har sagt att man inte ska hålla fast vid 10 år gamla läror om att balansera med ränteplaceringar (när räntorna har varit låga). Jag har därför börjat söka alternativ för denna balansering och har bland annat landat i eQ:s Vårdfastigheter + uthyrningsbostad. Även Fellow Finance’s peer-to-peer-lån har varit på radarn.

Jag blir alltid entusiastisk över direkta aktieinvesteringar då och då – senast i coronagropen. Jag skulle dock ha gjort bättre avkastning under det senaste året genom att investera även de pengarna i index. Jag lyckades plocka några bekanta Fortum och Nordea men verkligen inte Kuutti, Plug eller Nio.

Nu är jag i en situation där undersökning av direkta aktier (och detta forum) tar cirka 100 gånger mer tid än att följa den bekanta indexstrategin, men ger sämre avkastning. Jag håller mig dock disciplinerad och håller mig till max 10% vikt, så jag förlorar ingen nattsömn.

A. Jag är redo att ifrågasätta mina gamla uppfattningar.
B. Jag skulle vilja tro att jag kan utvecklas inom aktieplockning så att jag kan få överavkastning.
C. Dessutom funderar jag på vilken taktik och vilka verktyg jag ska använda för att gradvis sänka aktievikten (=risken) när jag närmar mig pensionsåldern.

Hoppas jag höll mig till ämnet. :slight_smile:

5 gillningar
15

Jag har funderat på om man kan tillämpa samma ombalanseringsstrategi mellan olika aktieinvesteringsstilar (värde/tillväxt, large cap/small cap, etc.) som mellan aktier/räntor (t.ex. 60/40%) och om det skulle vara fördelaktigt? Det är i princip genialt att gradvis flytta tillgångar från “för mycket” presterande tillgångar till “för lite” presterande tillgångar, om denna skillnad beror på ett tillfälligt prissättningsfel (jag förstår att på effektiva marknader borde tillväxt/värdeaktier avkasta lika mycket i förhållande till risk, om de är korrekt prissatta).

I investeringslitteraturen återkommer fenomenet “reversion to the mean”, där en delmängd av aktier (t.ex. tillväxtbolag) presterar bättre än en annan, tills skillnaderna utjämnas efter år eller decennier (när marknaderna är pinsamt effektiva). På grundval av detta borde det ovan beskrivna tillvägagångssättet fungera, eftersom tillgångarna då flyttas från övervärderade aktier till undervärderade.

Vad tycker ni?

1 gillning
16

Jag ser ingen anledning till varför det inte skulle kunna fungera.

Jag har själv delat in mina direkta aktieval i tre olika korgar:

  • Tillväxtbolag 40-60%: nya teknologier, branschkonsoliderare, de som drar nytta av megatrender etc.
  • Kvalitetsbolag 30-50%: Stabila långsiktiga värdeskapare, låg risk, rimliga konkurrensfördelar, stabil utdelning
  • Vändningsbolag (& värde) 0-20%: resultatvändningar, prissättningsfel. Dessa försöker jag använda med eftertanke.

Man skulle kunna säga att grundvikten är 50/40/10 men jag är inte helt låst till dessa utan försöker utgå från investeringscase. Till exempel är det nu svårt att hitta kvalitetsbolag till ett pris som beaktar mina avkastningskrav. Motsvarande har tillväxtkorgens vikt ökat i takt med goda prestationer. Jag har inte med särskilt stark styrning börjat vända mot den grundvikten. Alltså får jag själv kanske inte utnyttjat fenomenet “reverse to mean” fullt ut.

Med den indelningen tror jag att jag uppnår en mer balanserad avkastning och en lättare riskprofil, än genom att bara investera i en korg eller inte alls beakta saken.

Och även om det inte skulle ge någon betydande nytta… är det att fundera över dessa frågor och hantera sin egen portfölj en del av denna hobby, som jag gärna ägnar tid åt.

17

Det har varit utmärkta öppningar här om hur man utnyttjar fonder, aktievikt och alternativa investeringar, så jag ser inte att jag skulle kunna tillföra något värdefullt där.

Jag strävar själv efter att utnyttja fördelarna med aktiesparkonto och värdeandelskonto i allokeringen.
Värdeandelskonto (AOT): Här investerar jag i bolag vars avkastning/risk-förhållande lutar mer mot risk på grund av fördelen med att minska förluster. Detta kulminerar i att den tid jag håller bolag som jag investerar i på värdeandelskontot är 1-2 år. Jag strävar också efter att öka vikten på värdeandelskontot och öka kontantvikten på aktiesparkontot när jag ser osäkerhet i horisonten.
Aktiesparkonto (OST): Jag skulle kunna dela upp investeringarna på aktiesparkontot i två kategorier:

  1. Bolag som jag avser att hålla i 2-5 år. Jag ser att dessa bolag har t.ex. en bra historik, att den sektor de verkar inom är byggd på sund grund, att de har någon stark vallgrav osv… marknadsturbulens är en möjlighet att tanka på med dessa bolag.
  2. Bolag som jag inte nödvändigtvis vill behålla de nämnda fem åren, men vars avkastningsförväntan är mycket god, till exempel på grund av en marknadsstörning.

Ett exempel på ett sådant bolag av typ 2 är Ilkka-yhtymä. Jag ser att den största undervärderingen har försvunnit från värderingen och jag säljer den på aktiesparkontot och köper på värdeandelskontot. På så sätt ökar kontantvikten på aktiesparkontot, aktievikten förändras inte men risken minskar. Tanken med detta är att pengarna på aktiesparkontot är “värdefullare” och jag strävar efter att undvika förluster. Naturligtvis flyttar jag inte pengar från aktiesparkontot på grund av den nämnda gränsen på 50 tusen.

Tanken med detta är att maximera skattefördelen och risk/avkastningsförhållandet till förmån för avkastningen.

2 gillningar
18

Jag anser att när man diskuterar diversifiering av investeringar är det absolut nödvändigt att beakta andra tillgångsslag än bara aktie(fonds-)tillgångar. Det är en helt annan sak att vara “all in” i dessa tillgångsslag än att tillgångarna fördelas exempelvis 70 % i fastigheter och 30 % i aktier.

Med detta sagt, skulle jag gärna höra andras åsikter om i vilken utsträckning man kan betrakta sin egen bostad som en investeringstillgång?

Själv känner jag press att diversifiera genom att skaffa en investeringsbostad, men att förvalta den känns besvärligt jämfört med att hantera värdepapper… Jag har funderat på om jag med gott samvete kan förlita mig enbart på aktier så länge deras värde är mindre än den skuldfria andelen av min ägarbostad?

1 gillning
19

Liknande tankar här. En enda investeringsbostad ger inte heller någon direkt diversifiering inom fastigheter. Finns det några beprövade fastighetsfonder? Deras avgifter verkar överraskande höga

20

Den där frågan om ägarbostäder är verkligen en evig nöt att knäcka. Jag skulle säga att åtminstone de inom Tillväxttriangeln kanske skulle kunna klassificeras som en investering? Åtminstone om ett fristående hus underhålls och hålls i gott skick. Smaksak. En hyresbostad är definitivt en investering. Men hur är det till exempel med fastighetsinvesteringsbolag och -fonder? Räknar du till exempel amerikanska REIT-bolag som fastighetsinvesteringar?

Jag kanske själv skulle räkna bostaden som en egen post i förmögenheten, men jag skulle inte ta med den i allokeringen. Åtminstone inte om jag inte äger några hyresbostäder.

Jag har funderat på om jag kan känna mig trygg med att fortfarande vara beroende av aktier, så länge deras värde är mindre än den skuldfria andelen av min ägarbostad?

Det finns inget rätt svar på detta, utan du måste göra som du tycker är bäst. Jag ser ingen anledning (nåja, kanske skuldsättning) att diversifiera till fastigheter, förutom via REITs. Jag vill dock inte diversifiera bara för att diversifiera.

1 gillning
21

Jag har själv separerat investeringstillgångar och totala tillgångar.
Ägarbostaden ingår i de totala tillgångarna och erbjuder en ekonomisk buffert (särskilt när skuldsättningsgraden sjunker). Denna buffert kan användas som säkerhet i framtiden.

Jag har en investeringsbostad, så fastighetsdiversifieringen är inte i sin ordning på det sättet. Jag har också tecknat EQ Hoivakiinteistö (nu Iirc Samhällsfonden) och köpt ett par fastighetsfondbolag.
På lång sikt förbättras diversifieringen när man kan köpa mer av den fonden och fastighetsbolagen. Dessutom, när bostädernas belåningsgrad förbättras, kan man överväga en andra investeringsbostad.