Beaktandet av kundfordringar, leverantörsskulder och lager i EV är i sig en intressant fråga. Ofta när man beräknar nettoskulden (inkl. kovenanter) används hela kassan (dvs. bruttoskulder - likvida medel), men faktiskt inte fordringar eller lager. Enligt finansiell teori bör man dock beräkna: nettoskuld = bruttoskulder - överflödiga likvida medel (dvs. inte de likvida medel som behövs för den dagliga verksamheten och som inte kan frigöras för att betala skulder annat än vid en likvidation av företaget). Jag anser att det är en helt valid poäng att om man kan motivera att nettorörelsekapitalet ligger över den nivå som verksamheten kräver, och det kan avvecklas till minst bokförda värden utan att skada verksamheten, så bör den delen behandlas som en tillgång “likställd med likvida medel”. Men de obligatoriska lager som krävs för att driva själva verksamheten skulle jag inte räkna med vid beräkning av företagsvärdet (EV), eftersom de inte kan realiseras utan att verksamheten upphör. Förhoppningsvis lyckas man med den länge omtalade minskningen av NWC under Q4, så att man inte ens behöver diskutera saken 
edit. om någon undrar vad som menas med en “icke-överflödig likvid reserv”, så är det till exempel en kioskföretagares växelkassa som hanterar kontanter. I tider av kortfristiga kreditlimitar och digitala pengar är detta förstås en mer teoretisk övning 