När pandemin slog till och rörde om hela världen hade jag inte ett öre investerat. (Jag började leken sommaren -22) Jag har ibland funderat på hur jag själv skulle ha agerat, OM jag hade haft pengar investerade när kollapsen var brant, världen stannade, och slutet på kursnedgången inte syntes.
Det skulle vara intressant att höra era personliga erfarenheter och tankar just ur ett Investerar-perspektiv. Själva pandemin, orsaker-konsekvenser, foliehattsteorier, vacciner och restriktioner intresserar inte.
Hur kändes det när portföljen smälte med tiotals procent? Världens undergång? Det här ordnar sig – sånt här kommer och går. Kände du av situationen – nu får man billigt!
Det skulle vara intressant att höra alla möjliga känslomässiga och/eller analytiska tankar kring ämnet. Det är nämligen varken den första eller sista börskraschen. Kanske jag kunde lära mig något av de mer erfarna. Att vara efterklok är förstås lätt. Javisst, jag visste hur och när pandemin skulle ta slut och kurserna skulle skjuta i höjden…
(Om ämnet är olämpligt, eller om det redan finns en tråd om detta, så är det bara att ta bort den.)
Jag har ganska goda minnen från Covidens kaotiska inledande stunder. Jag var nämligen i Thailand, och gränserna höll precis på att stängas och det fanns inga garantier för att komma hem. Det råkade också vara mitt bröllop då, och mitt under festligheterna smet jag iväg till toaletten för att göra köp, eftersom Sampo gick att få för 23.xx. Jag minns att jag tänkte då, när jag knappade på Nordnets app, att antingen kommer den här dagen att gå till historien som den lyckligaste dagen i mitt liv, eller alternativt som en av de sämsta. Nåväl, idag när jag tittar på både min bättre hälft och min portfölj kan jag konstatera att det första alternativet lyckligtvis har förverkligats.
Ja, och jag kom hem till slut. Det var en ganska spöklik stämning på Helsingfors-Vanda, om jag minns rätt, den 16.3 när gränserna precis stängts och det inte fanns en levande själ på flygplatsen. Även på tåget fick jag resa med två andra personer sträckan Helsingfors-Uleåborg. När jag frågade konduktören hade fem biljetter sålts till det tåget, men bara vi tre dök upp. Verkligen otroliga tider.
En så bra start att jag grävde fram min gamla text, som i praktiken sammanföll med botten av coronagropen (publicerad 2020-03-17). I efterhand är det lätt att säga att jag var för försiktig, men då var stämningen annorlunda. Från den kan man enligt mig ganska väl komma in i mitt eget själstillstånd vid den tidpunkten – utan att veta vad framtiden skulle föra med sig.
I början av 2020, innan pandemin hade startat, var min portfölj nästan helt i kontanter, eftersom jag inte hade hittat något att köpa innan dess. Den enda aktien var Macy’s-aktier köpta för $17,53, som jag köpte som en värdeinvestering i januari. Dessa kollapsade sedan rejält och den lägsta noteringen var nog runt $4,50. Jag startade till och med en tråd här på forumet om företaget under coronatiden.
Många saker var överraskande: hur länge pandemin skulle vara (den slutade inte sommaren 2020 som jag trodde), om ett vaccin mot sjukdomen skulle fås och hur företag skulle klara sig när utomhusaktiviteter minskade. Pandemins vinnare var i efterhand ganska förståeliga. All slags efterfrågan kopplad till distansarbete upplevde en enorm boom. I Finland var Harvia bland vinnarna när folk var hemma och det samtidigt slog alla att de kunde byta ut bastuugnen. Världsmarknadspriset på olja föll till NEGATIVT när resandet tvärstannade.
Att investera var verkligen enkelt. Man behövde inte fundera mycket i Excel om en Nordea som handlades till P/B 0,5 eller toppföretag som handlades till bokfört värde var bra långsiktiga investeringsobjekt köpta på de prisnivåerna. Om man alltså tänkte på saken så här. Dagliga rörelser på börsen var flera procentenheter upp och ner – det kunde vara så att många investerare under uppgångsdagar trodde att bottnarna redan var passerade tills man återigen sjönk till nya bottnar.
Även om nästan alla aktier köpta i mars 2020 skulle ha varit rejält lönsamma ett år efter köpet på grund av centralbankens stimulanser, var det ändå viktigt att fundera på vad som skulle vara tillfälligt och vad som skulle vara hållbart. Pandemins verkliga förlorare var flygbolag och hotell, vars skuldbördor ökade och nyemissioner fick göras för att reparera balansräkningarna. Distansarbetet fortsatte inte för evigt, utan den därmed sammanhängande efterfrågan och den kraftiga uppgången i aktiekurserna blev tillfällig för många företag.
Gjorde jag då enorma vinster när jag med min kontantlast såg pandemigropen? Bara delvis. År 2020 köpte jag fler aktier i AQ Group, JM och Macy’s. Alla dessa har jag behållit fram till idag, men endast AQ Group har varit en verklig stjärna. Aktier köpta vid andra tillfällen har också presterat bra och detta må vara en påminnelse om att goda investeringar inte alltid kräver en enorm kris.
Jag köpte diversifierat mer än vanligt med extra kontanter men i ganska liten skala (jag tog t.ex. inte lån för extra investeringar). Tanken var ungefär att människor och företag nog anpassar sig och återhämtar sig någon gång och att under en krasch skulle det garanterat inte vara den sämsta tiden att vara på köpsidan, även om aktierna skulle falla ännu mer.
När jag nu tittar på listan över dåvarande order fick jag tag på ganska många olika aktier under kraschen, som jag alla redan hade i portföljen då. I efterhand var några utmärkta förvärv, varav exempelvis kan nämnas 24€ (splitjusterad 4.8€) Sampo som fortfarande är i portföljen, samt ca 42 kronor Nobina (ett bussbolag som köptes ut från börsen året därpå till ett pris av 108 kronor per aktie) och 6.9€ Uponor (det köptes ut från börsen 2023 till priset 28.85€ per aktie), och en del ganska bra (Starbucks) eller medelmåttiga. Några dåliga också, som YIT, men i det här fallet var hela investeringscaset dåligt, inte bara det dåvarande priset.
Jag märker dock också att några aktier som jag redan hade i portföljen då och som därefter presterat utmärkt, köpte jag dock inte mer av då, t.ex. Alphabet, Amazon (dessa fortfarande i portföljen) eller Tesla (jag sålde de sista förra året). Jag minns att jag antog att deras multiplar kunde ha haft mer utrymme att falla i osäkerhet.
Faktiskt började jag några månader innan nedgången började med att investera i finska, SP500-, Nasdaq-, London- och Europa-index.
Jag blev rädd när Nasdaq sjönk några procent och sålde allt
Det var tur att jag hade nybörjarnervar, jag gick till och med med vinst.
Sedan fördjupade jag mig i Indens material och började med direkt aktieinvestering. Jag var inte rädd för något längre, nerverna var av stål och varje dipp var en möjlighet!
Så jag brände 1/3 av portföljen när jag inte förstod komponentflaskhalsar eller inflationen/räntorna som drevs upp av Trump1:s helikopterpengar och deras betydelse för aktierna.
Å andra sidan - hur naiv man skulle vara idag om allt hade gått bra då?
Jag köpte helt fel papper, när hela årets saldo från deklarationen blev en handfull skatteförsäljningar “för kommande år” Lyckligtvis köpte jag också tråkiga aktier till sonens portfölj, vars portfölj är långt in på grönt även idag - t.ex. Sampo är fortfarande 50 % på plus
Jag har just granskat den nuvarande portföljen. Om jag hade köpt varje nuvarande aktie från botten, skulle portföljen nu vara 50 % större. Väntar på nästa krasch…
Med tur seglar även skeppen… Precis innan kollapsen gjorde jag ganska rejäla utförsäljningar i min portfölj, betalade av ett lån för mitt eget hem och köpte en investeringslägenhet. Det sistnämnda har visat sig vara ett mycket bra förvärv även efter alla bostadsprisfall.
Om försäljningarna prickade rätt, kan man inte säga detsamma om köpen och hela coronadippen utnyttjades inte. Nåja, kanske det mest lyckade ekonomiska beslutet relaterat till corona var att jag tänkte att ekvationen med coronastimulans och minusräntor inte riktigt kan fungera i längden, och jag säkrade räntorna på alla gamla och även nya bostadslån på en ganska förmånlig nivå under åren 2020-2021.
När den vilda nedgången under coronvåren 2020 började och fortsatte, förstod jag situationen att det var tillfälligt och att marknaden hade en överdriven panikkänsla. Just därför kände jag ingenting, jag är en ganska känslolös investerare i övrigt, med ett “tusenkronorssedel”-uttryck i ansiktet under både upp- och nedgångar på marknaden.
Mitt värdepapperskonto sjönk som lägst med cirka -35% och jag utnyttjade det för aktiva, tidsmässigt diversifierade tilläggsköp (bl.a. Wärtsilä, Sampo och Nordea) under hela år 2020, jag sålde ingenting före eller efter coronvåren. Jag gjorde också oftare tilläggsköp i indexfonder under det året.
Dessa samma coronadippköp är fortfarande fint på plus i portföljen, må de fortsätta att växa där, långsiktigt ägande är min grej. Aktieköpen även före coronatiden är till största delen på plus, så panikförsäljningar hade inte lönat sig i detta fall heller.
Man kan alltså säga att det är grundläggande, sådant kommer och går, och det ändrar ingenting i min investeringsplan.
Man måste förstås komma ihåg att ganska många människor dog under covid-pandemin och många blev också drabbade av olika grader av långcovid för resten av livet. Jobb försvann och osäkerheten slog hårt mot många branscher med oåterkalleliga konsekvenser. Detta kan förstås betraktas som “grundläggande skräp” men det är ganska kallt tänkande.
Min egen investeringskarriär var då fortfarande ganska i början och det hela förstördes av brist på kontanter. Jag fick visserligen några träffar på ganska låga kurser, men min överdrivna försiktighet och brist på pengar hindrade mig från att dra full nytta av situationen. Dessutom sålde jag det som steg lite för tidigt.
Covid fungerade som en bra läxa i min investeringskarriär. Trumpetistens röriga dippar gick redan bättre, även om jag fortfarande är för försiktig. Jag känner förstås mig själv, när jag sedan ibland kastar försiktigheten åt sidan, skulle det just då ha funnits skäl till det.
Som jag skrev ovan är jag som investerare ganska känslokall. Jag tar inte ställning till orsakerna bakom nedgångar eller uppgångar, utan utnyttjar dem kallblodigt och målmedvetet, enligt investeringsplanen.
Vad covid-pandemin åstadkom är beklagligt och sorgligt, jag har själv legat på sjukhus några nätter på grund av den där förbannade coronan, men även från sjukhussängen gjorde jag billiga tilläggsköp.
Som en påminnelse. Skriv om saker från ETT INVESTERARPERSPEKTIV. Låt oss inte skrämmas av sjukdomen, symtomen, de sjuka, de döda etc. Utan vad gjorde du eller lät bli att göra och varför? Vad kände du? Var du rädd att tillgångar som samlats under åratal skulle försvinna som en fis i Sahara? Börsen och världsekonomin kommer inte att återhämta sig från detta?
Jag antar att många tittade på sin smältande portfölj med svettiga armhålor och sålde i panik. Andra agerade lugnt och sansat, som flera redan har skrivit här. Jag antar att många gick och sålde och förlorade väldigt mycket.
Låt oss nu bara prata om pengar, aktier, siffror och naturligtvis de stora känslorna som denna pandemi säkert orsakade hos nästan alla.
Jag sålde, köpte, sålde, köpte, helt bajsbrun i blöjan. På (distans)jobbet kollade jag kurserna varannan minut och min vilopuls steg till runt hundra.
Till slut, när stimulanspengarna och räntesänkningarna skickade kurserna i höjden, var jag ungefär plus minus noll tack vare det där dumma vevandet. Jag gödde Nordnet betydligt på grund av vevandet.
Numera har jag kulor av stål och varken Trumps eller Putins eller någon annans galenskaper påverkar särskilt mycket.
För skojs skull kollade jag hur corona-våren 2020 såg ut när det gäller transaktioner. Från minnet vill jag säga att Aktiesparkontot (ASK) lanserades vid årsskiftet 2020, så där finns också t.ex. Nordeas överföring från Värdeandelskonto (VP-konto) till ASK. Jag minns att Nordnet också hade ett introduktionserbjudande, så man kunde göra köp relativt billigt, så åtminstone jämfört med idag gjordes ganska små summor per köptransaktion. Dock var investeringsförmögenheten som ung också ungefär en femtedel av den nuvarande.
Jag hade tur på så sätt att jag hade förberett mig för aktiesparkontots ankomst genom att inte köpa något, och jag hade till och med sålt aktier från VP-kontot 2019 när det verkade dyrt, så jag satt på mycket kontanter.
Med en smak av kräk i munnen köpte man där, och jag minns att mina egna köpnivåer var med ca 5-10 % intervall, vilket innebar att man i mars kunde köpa allt en eller två gånger i veckan i praktiken. I efterhand hade man kunnat köpa mer och större, men stämningen var ganska dyster och under lockdown fanns det inte mycket som kunde leda tankarna någon annanstans. En löprunda kunde lufta hjärnan lite, men annars var det ganska ensamt, även för en introvert. Lyckligtvis känner jag många investerare och det fanns redan då forum, så det fanns gott om likasinnade att skratta och beklaga sig med över utvecklingen. Utan det hade det kunnat vara något tuffare att ensam se förmögenheten smälta bort. Visst var jag då en studerande investerare, så investeringslitteratur hade hamrats in i huvudet intensivt på sistone och i alla kunde man berätta att kriser är just de ögonblick då man måste köpa. Där påminde den oerfarne hoyhoy sig själv om att man måste köpa när blodet flyter på gatan och tryckte på knapparna, även om en del av blodet kändes som ens eget. Jag sov till slut till och med ganska gott om nätterna. Fem år senare måste jag dock säga att det egna illamåendet nog redan glömts bort lite, när det är lätt att säga att det naturligtvis lönade sig att köpa genom att titta på kurskurvorna. Då var dock atmosfären lite annorlunda, när tidningarna räknade ut intensivvårdsavdelningarnas kapacitet och ritade offerkurvor som växte exponentiellt.
Under nedgången agerade jag i sig korrekt i förhållande till min egen ekonomiska situation. Jag köpte ganska stabila bolag, varav t.ex. Sampo tycktes främst dra nytta av pandemin. Misstagen kom sedan när jag började lätta på positionerna för tidigt, trots att aktierna absolut sett fortfarande var ganska billiga. Där syns också redan ett par lättningar av Sampo i april. Jag var förvisso i slutändan en nettoköpare långt efter det också, men jag borde ha köpt ännu modigare även i uppgången. Lyckligtvis fick jag dock köpa ganska billigt igen hösten 2022, då jag kunde reparera den minskade aktieandelen lite. Dessutom missbedömde jag delvis min egen ränteuppfattning, även om inflationen efter sådana helikopterpengar nog inte överraskade, och jag förstod åtminstone inte hur starkt räntorna påverkar till exempel Citycon.
Såvitt jag minns köpte jag ganska rejält. Min portfölj var dock ganska liten, liksom de tillgängliga pengarna, så i euro räknat var vinsterna inte svindlande. Men de procentuella uppgångarna fick mig ändå att le.
Intressant och viktigt ämne. Jag hade vid den tiden ungefär lika mycket erfarenhet som investerare som @Suppilovahverolla. Jag var ganska mycket all in, och det är en ganska vanlig historia att jag i full panik sålde allt vid -10% när det hetsades om världens undergång här och där. Vid det skedet kunde jag inte tänka rationellt, och jag hade ingen erfarenhet av något liknande under min korta investeringskarriär. I efterhand kan man konstatera att beslutet var rätt, eftersom jag började köpa tillbaka från botten. Jag skulle dock inte fatta samma beslut igen, eftersom det är omöjligt att tajma marknaden. Den strategiska rörelsen jag har gjort sedan dess är att jag strävar efter att hålla kassaandelen runt 15-20% just för både mindre och större dippar. Nu under tullnyhetsfallet köpte jag fler aktier under hela nedgången under flera dagar. Jag flyttade till och med mitt fysiska kontantlager till kontot, eftersom jag ansåg det vara ett bra köpläge som nettoköpare, särskilt när alla företag i panik vanligtvis sjunker oavsett bolag. Nu har jag återigen tagit hem vinster och kassaandelen är rekordhög (över 20%).
Börserna har dock alltid nått nya toppar någon gång, så man ska inte panikera, även om det känns obehagligt att se portföljen smälta med femsiffriga belopp på några dagar.
Jag hade samma situation. I början av 2020 var allt kontant och jag letade efter investeringsobjekt eller eller vad jag skulle göra. Sedan slog coronagropen till.
Jag själv väntade ut den värsta nedgången och började investera igen i maj 2020.
Det bästa köpet var Sampo från botten och några påfyllningar runt 30€. Dessutom började jag med indexinvesteringar då, och det har varit en utmärkt lösning.
Jag kan dock inte säga att jag lyckades. Jag var ganska försiktig och köpte alldeles för mycket även under den värsta uppgången under 2021 och 2022. Dessutom, när allt gick så bra hela tiden, kunde jag inte släppa något.
Coronanedgången lärde mig och förändrade hela mitt sätt att investera avsevärt.
Jag panikade inte utan sålde övervägt allt strax efter att jag tyckte att en ännu djupare, bredare nedgång var uppenbar (vilket den sedan också blev), köpen tajmades relativt väl efter att uppgången redan hade börjat något, tydligt under försäljningarna. Av någon anledning låste sig huvudet när Rysslands attack 2022 började, jag insåg inte genast – och inte heller riktigt senare – att köpa aktier eller ETF:er inom försvarsindustrin. Nu i våras, när Trumps tullkaos började, köpte jag shorter, som jag tjänade en del på. Enligt min mening borde sådana stora “diskontinuitetspunkter”, “marknadsstörningar” eller vad man nu vill kalla dem alltid kunna utnyttjas, även om jag i princip bara ägnar mig åt långsiktiga investeringar. Av någon anledning är jag ganska långsam att reagera även när de tydligaste tecknen finns där, vilket delvis beror på att jag inte följer marknaderna särskilt aktivt och behöver en större väckarklocka.
2018-19 hade jag börjat spara mer målmedvetet mot en tidig pension, men huvudfokus låg på räntesidan.
2020, när coronan spred sig, försvann cirka 30% av portföljen på grund av kursfallen, och från mitten av mars (två dagar innan botten, om jag minns rätt) började ett ganska aggressivt köpprogram, både när det gäller aktieval och indexfonder. I juli var portföljen redan dubbelt så stor som vid coronabottnen och i slutet av året var den tredubbel.
I slutet av 2021 var portföljen fem gånger större jämfört med coronabottnen, och vid denna tidpunkt hade även det nuvarande hemmet köpts och kontantkassan var 100% använd.
2022 kändes raset egentligen värre, eftersom ett storkrig i grannskapet generellt kändes som en skrämmande tanke. Det är dock redan ämnen för en annan tråd.
I princip är jag ganska lite intresserad av börsernas kollaps eller värdet på mina egna investeringar, även om jag följer dem noggrant. När pengarnas betydelse i mitt eget liv är mycket obetydlig, så när systemet förstörs eller skadas allvarligt hoppas man främst att samhället tar ansvar för människor och att ingen (eller mer realistiskt: så få som möjligt) lämnas utan något.
Aktiesparkontot hade öppnats precis i januari och lite “skattefria” vinster hade hunnit ackumuleras. Under en tid såg jag hur vinsterna på aktiesparkontot smälte bort och slutligen kändes det som kraftiga minus. Samtidigt ångrade jag värdepapperskontots utdelningar, så jag bestämde mig för att tömma aktiesparkontot för att få avdrag för förlusterna och börja om (tillbaka till insättningstaket på 50k). Jag hade satt in 14k i början och fick till slut ut 9970€. Jag skulle ha köpt tillbaka samma aktier direkt, men det var en veckas fördröjning med att stänga och öppna ett nytt aktiesparkonto (till min lycka). Så jag slapp turligt nog uppleva veckans nedgång i den andra portföljen. Nya 15k insättningar in och samma aktier tillbaka i portföljen den 16.3, vilket råkade vara ganska nära botten för många aktier.
Jag köpte mer index 1-2 gånger i månaden då under cirka 6 månader. Jag planerade alltså ett 6-månaders köpprogram som besparingarna skulle räcka till. Från värdepapperskontot sålde jag inget, men å andra sidan var återhämtningen från kraschen ganska snabb. Om det hade handlat om månader istället för veckor så kanske paniken hade slagit till hårdare.
Jag har aldrig haft lån i aktier och pengarna jag lägger in i portföljen är alltid med tanken att de inte behövs på flera år. Detta har kanske delvis lugnat ner agerandet.
Lyckligtvis köpte jag också tråkiga aktier till sonens portfölj, vars portfölj är långt in på grönt även idag - t.ex. Sampo är fortfarande 50 % på plus 
