Jag tänkte skapa en allmän tråd för psykologi inom investeringar och tips för hur man kan hålla känslor, FOMO och panik borta från investeringar.
Efter förra årets uppgång har röda dagar påmint oss om sin existens igen, och våren har väckt björnarna ur sin vinterdvala. Marknaden är instabil och det har synts i min egen portfölj, där YTD redan har dykt under noll. I mitt fall förvärras nedgången av större inköp som gjordes tidigare i år, vilka tyvärr (åtminstone med nuvarande information) sammanföll med topparna. Ingen vet förstås med säkerhet vart våren och sommaren kommer att föra marknaden – förhoppningsvis kan jag om ett år le glatt åt det här meddelandet.
Jag har ansett mig själv vara en rationell investerare som håller sig till sin investeringsplan och vet att man senast om 10 år förmodligen kommer att ligga på plus. Trots det har jag märkt att känslor, impulsiv FOMO och panik försöker överrösta förnuftets röst. Hur mycket jag än påminner mig själv om att investeringar är ett maraton, inte en sprint, och att min portfölj huvudsakligen består av stabila aktörer som Harvia och Qt, så dunkar ändå en känsla i bakhuvudet att jag borde göra något nu. Ofta förvärrar agerandet bara situationen, eftersom marknadstajming som bekant är svårt.
Situationen har kanske förvärrats av min övergång från indexinvestering till aktieplockning – index var trevliga eftersom inget egentligen kunde finjusteras, och jag följde inte portföljen lika flitigt. Med aktieportföljen skulle jag däremot vilja justera positioner alltför ofta, vilket traditionellt leder till ett uselt resultat.
Det vanligaste rådet verkar vara “titta inte i portföljen”, men i mitt fall känns “osäkerhet” till och med förvärra situationen. Under förra årets coronadipp bestämde jag mig medvetet för att “glömma” hela portföljen, vilket visserligen förhindrade panikförsäljningar, men samtidigt missade jag uppgångarna under slutet av året med nya inköp.
Har forummedlemmarna några bra knep eller erfarenheter för hur man kan tysta paniken och FOMO i huvudet och övergå till ett zen-liknande rationellt investerande?
Mina egna investeringsbeslut har jag fattat med affärsbaserad selektion, som starkt lutar sig mot analytikernas riktkurser och rapporter. I min egen portfölj verkar varje aktie ha en “lägg till” eller “köp”-stämpel och goda fundamenta. Baserat på detta är tron på de valda företagen i princip tillräcklig. Även om företag som Kindred, där riktkurserna är tiotals procent bort och kursen fortsätter att dyka med fem procent per dag, ibland sätter tron på prov. Samtidigt funderar man på om man borde kvitta förlusterna, tanka på mer, eller sitta med händerna i knät. Det är just från detta tankesätt jag försöker lära mig bort, eftersom mikromanagement av portföljen oftast leder till dåliga resultat.
En annan rädsla i bakhuvudet är att björnmarknaden drar även bra företag med sig ner i djupet. Därifrån kommer man säkert upp någon gång, men i detta skede vill den rationella tanken och den kittlande spänningen i bakhuvudet för dykningen återigen inte riktigt mötas.
Bara ett antal aktier som jag kan följa. För mig innebär det att min portfölj har varierande 6-9 aktier.
Jag har gjort en egen analys för varje aktie, så jag kan ungefär bedöma var vi befinner oss (vilka priser det lönar sig att köpa, när man eventuellt kan överväga att minska innehavet, var vi befinner oss under nästa kvartal, och om ett eller två år), vilket innebär att bruset från omgivningen inte påverkar mina beslut så negativt. Det viktigaste är att förstå företagets verksamhet, annars är det nästan omöjligt att fatta rationella beslut när kursen svänger.
Dessutom är det bra att komma ihåg att man inte ska sträva efter perfektion; ingen kan konsekvent sälja eller köpa vid den bästa uppgången eller nedgången.
Man bör försöka tysta FOMO (Fear Of Missing Out) i sin linda. När en situation uppstår där den inre FOMO:n stiger, börja bläddra igenom företagets rapporter, räkna och fundera över om det överhuvudtaget finns någon mening med dem. Dessa aktier kommer och går ständigt, man behöver (och bör inte ens) gripa sig an allt.
Jag håller gärna storleken på en enskild position på maximalt 20%, bara tillfälligt och med goda skäl maximalt 25%. Om jag känner att fluktuationerna i ett bolag som jag bedömer som bra påverkar min psyke, är vikten för stor och jag minskar den obarmhärtigt tills det känns bra.
Det finns säkert annat också, men där är lite av mina tankar.
Jag tycker att det fungerar ganska bra att: När jag köper vet jag vad jag köper och varför. Jag köper alltså företaget och inte kurserna. Redan vid köpet har jag en uppfattning om hur länge jag kommer att behålla aktierna i portföljen. En del av mina investeringar ligger alltså i en långsiktig portfölj för att samla utdelningar, till exempel Sampo och Fortum. Sedan har jag kortare investeringar, YoY och QoQ, vars verksamhet och utveckling jag bedömer utifrån kvartalsrapporterna. Om företagets utveckling och resultat är där jag vill att det ska vara, gör jag ingenting. Ett bra exempel på det är SEYE.
Nedgångsdagar är en del av marknadsutvecklingen och det har jag accepterat mentalt. Varför panikera och sälja i all hast om verksamheten i de företag jag äger inte har förändrats?
Jag har fallit för FOMO (Fear Of Missing Out) ett par gånger och de ligger fortfarande kvar i portföljen som en läxa. Det dyker ständigt upp nya FOMO-objekt och ofta leder de bara till förluster. Ett tips för FOMO skulle kunna vara att göra sin research ordentligt. Även om du inte hinner med idag, så blir de potentiella förlusterna mindre i framtiden när du vet vad du köper.
Det här har fungerat för mig: Jag siktar på >10% annualiserad avkastning efter skatt, vilket jag har uppnått med min diversifierade (tillväxt/utdelning) portfölj. Därför är det nödvändigt med periodiska skatteförsäljningar av förlustpositioner.
När kurserna sjunker kan jag tillåta mig att omstrukturera portföljen genom att göra skatteförsäljningar; men samtidigt kan jag också köpa nya företag/positioner. Detta gjorde jag under coronadippen. Netto hann jag sälja lite mer än jag hann köpa, det vill säga att risknivån totalt sett sjönk något.
Trots detta lyckades jag etablera betydande positioner i tillväxtbolag (Qt, Revenio) samtidigt som jag minskade några sämre presterande bolag. Nu i efterhand, och med tanke på den totala avkastningen, var förflyttningarna ganska lyckade. Jag förblev på marknaden med en risknivå som passade mig.
Jag är också mycket noggrann med de totala kostnaderna och låter mig inte köpa eller sälja för ofta eller i små poster. Detta lugnar också sinnet under marknadsturbulens och tvingar mig att tänka efter.
Utöver detta kan jag presentera ett Post-Mortem-tänk som jag själv utövar.
Det vill säga, hur såg och kändes världen ut för en ägare av EVO och Quut för 3-5 år sedan (hade ingetdera i portföljen då). Jo, på kursgrafen finns det sådana -20-30% fönster, t.ex. 140kr–>100kr eller 6,5€–>4,9€, uppgörelsens tidpunkt kom senare för båda och det lönade sig verkligen inte att stressa.
Detta kan tillämpas t.ex. på Leijona nu, och med hjälp av detta kan man med bättre sinnesro suga på tummen nu när det är ganska hemska procentsatser på tavlan. Man måste tåla risk om man ska bära, det är helt enkelt inte realistiskt att förvänta sig en linjär, explosiv och kontinuerlig uppgång även om förra året erbjöd det för många aktier.
Dessutom måste diversifieringen i portföljen givetvis vara i ordning (enligt egen smak). Om en 10% del tar -30% på tavlan, så är det inte en så hemsk sak för särskilt många i absoluta tal. Till exempel, i en portfölj på hundra tusen är det 3 tusen. Faller världen samman för det om man tänker hänga på marknaden i flera decennier?
Fatta inga förhastade beslut åt något håll. Detta hjälper dig att inte köpa på uppgångsdagar och inte sälja på nedgångsdagar.
Känn till hur du agerar som investerare. Varför har du köpt, vad strävar du efter. Bekanta dig med marknaden i allmänhet och försök mentalt förutse dess rörelser samt dina egna rörelser: till exempel köpte jag senast Kamux i mars (före detta till ett för högt pris efter kvartalsrapporten till över 15). Kursen sjönk som ofta sker och har nu återhämtat sig. Jag gjorde ingenting. Jag gör ingenting heller inom QT-, Efecte-, Evo-sektorn. Jag väntar fortfarande på köptillfällen, kanske ända till september, men jag har bestämt hur jag ska agera och följer det. Obs! Om det inte kommer negativa nyheter om företaget. Jag är redo att sälja, även vid en dålig kvartalsrapport om jag upplever situationen så, och jag har förberett mig för detta.
Man kan också fundera på hur man förhåller sig till andra livssituationer och hur man reagerar i dem. Samma psykologi ligger bakom, även om investering är en annan sak.
Om hela börsen är starkt röd och börsen har varit öppen i mer än 15 minuter, radera då ”sälj”-knappen om du inte är helt säker på att det finns en stor universell orsak till nedgången som kan dra ner kursen i dagar. Du är förmodligen redan för sent ute och kommer bara att förbanna dig själv ett par dagar senare över att du sålde på botten.
Nå, min egen portfölj har gått ner -6% från ATH, och nu känns det redan som om jag har svalt en kall sten.
Man kan bara gissa hur det känns när det en dag står -30% på tavlan.
Kanske en ganska rimlig idé skulle vara att sälja av portföljen helt och hållet och bara sätta igång något slags månadssparande i ETF-himmel, och inte ens kolla portföljens status mer än ett par gånger om året.
Nu går det åt en massa v*****s tid till att läsa alla möjliga rapporter och sånt, varav jag ändå inte förstår hälften, så det skulle man ju slippa.
Jaja, vi får se. Det här öppna snacket kanske bara är ett av dessa “minusdagar-depressionsutbrott”.
Nu lär sig alla att känna igen sina känslor, och varför de agerar som de gör. Eller tänker som de tänker. Samma idé i mänskliga relationer. Jag har -6,08% på min tavla idag och det stör mig inte alls. Jag kan inte påverka kurserna, så jag gör ingenting.
Om flygplanet gör konstiga ljud i luften kan jag inte heller göra något annat än det som är möjligt, det vill säga förstå situationen och förbereda mig på det värsta. Vanligtvis är det inte världens undergång.
-Sätt upp en strategi.
-Investera inte pengar som du tänker ta bort från portföljen inom 10 år (ju längre tid, desto bättre).
-Köp och behåll (Buy & Hold), om inga negativa fundamentala förändringar sker. Varje dipp är en utförsäljning.
-Fokusera alltså inte bara på dagens nedgång. Det är lättare att tåla volatilitet när saker går enligt strategin och du kan inte påverka andras köp-/säljbeslut.
PS. Jag kommenterar inte spekulativ handel, trading, FOMO osv… det är ens egen strategi.
Jag kan ge ett Pirkka-tips som du inte hittar i Saarions Börsbiblar. Om en nedgång stressar dig, gör en lite oortodox lösning och sälj bort någon liten “mörnijä” (en liten, trög aktie) som har hamnat i din portfölj och som du ändå har tappat tron på. Det svider bara en gång. Ett annat alternativ är att köpa en dipp av en lång position som du tror på med en liten summa pengar, med inställningen att även om fallet fortsätter, så köpte du en liten bit billigare än om du hade köpt igår. I bästa fall träffar du en kurs som är lägre än dagens stängningskurs, och även om portföljen är djupt röd kan du tänka att den här affären var vinstgivande. En investering på några hundra euro känns inte i portföljer på 10 000-100 000 euro när det går till courtage, men det kan lätta på huvudet. Man blir alltid rådd att sitta på händerna, vilket beroende på portföljen kan vara den bästa lösningen för portföljen, men för vissa är detta oändligt svårt mentalt. För många hjälper det att göra något, så att man får känslan av att man åtminstone är lite herre över situationen. Detta kan också hjälpa till så att man inte i sin stress fattar ett beslut som är mycket skadligare för portföljen.
Edit. Vi är alla olika, och för vissa är investeringar mentalt mycket svårt, oavsett vad de har i portföljen. Om jag inte minns helt fel, så berättade Mikael Jungner i sin tid i en intervju på Yle att han sålde hela sin portfölj precis innan sändningen. Då var vi ganska nära coronans värsta botten, och han sa att han inte vågade äga längre. Jag har dock inga minnen av vad han ägde då.
Investera i bolagets verksamhet, inte i aktiekurser. Om du ger dig in på marknaden med tanken att du köper en aktie bara för att sälja den dyrare en stund senare till nästa dumhuvud, då är du ute på farligt vatten. Analytiker ska man inte lita på. De förutspår alla resultat fel med tiotals procent och väver sina narrativ för att passa den aktuella aktiekursen. Om analytikerna hade rätt, skulle de själva vara miljonärer och inte sitta och skriva rapporter dagarna i ända. Detsamma gäller alla andra marknadskommentarer. Kursen sjunker och blixtsnabbt kommer förklaringen att det beror på någon coronapessimism eller liknande. Om detta är en självklarhet, varför berättade de inte det redan på morgonen? Att gissa aktiekursutvecklingen är ett meningslöst tidsfördriv.
Efter att ha köpt aktier bör man ha känslan att även om börsen skulle stängas i 10 år, skulle man vara nöjd med sitt köp. Så agerar investerare som investerar i onoterade bolag. Då är man tvungen att titta på verksamheten. Att stirra på tidigare transaktionspriser förändrar inte investeringens fundamenta.
Menar du att Inderes (Inderes) analytiker har förvrängt den historiska informationen i sina analyser? Att rekommendationernas datum skulle vara falska? För med de datum som finns i rekommendationernas historiska data, hade man slagit index om man investerade i köprekommenderade aktier.
Jag beräknar målpriserna för aktier några år framåt med neutrala historiska nyckeltal, och när börsen svänger upp och ner kan jag granska den framtida avkastningsförväntan. När aktiekursen sjunker ökar avkastningsförväntan lika mycket som värdet sjunker idag. När börskursen stiger, om avkastningsförväntan verkar närma sig noll, minskar jag.
Många analytiker är miljonärer, och ofta har de en rimlig uppfattning om framtiden. Det är upp till investeraren att lära sig hur man identifierar en potentiell analys bland de genomsnittliga, och hur man gör egna justeringar av analysens slutsatser.
Många goda tankar och traditionella investeringsråd har redan förekommit i tråden, men här är mina egna tankar:
Som ung trodde jag att jag kunde identifiera bottnar och toppar. Aktieinvesteringar har blivit märkligt mycket lättare sedan jag insåg att mina egna förmågor inte räcker till för det.
Jag väljer endast företag till portföljen där jag har bildat min egen (obs, inte analytikers eller forumanvändares) uppfattning om målkursen och prisintervallet där jag är villig att lägga till och minska mitt innehav i aktien.
Antalet företag i portföljen är litet, max 6-8, så att jag har tillräckligt med tid för den ovannämnda punkten.
Ordspråket: “En lugn sjö skapar ingen skicklig sjöman” gäller även för investeringar.
