Jag satt med kallt huvud på kontanter och väntade på den riktiga kollapsen.
Det hela var över på börsen på ungefär en månad och en del av coronakassan ligger fortfarande på sparkontot.
Som tur var insåg jag åtminstone att jag skulle lägga extra i index.
Jag lättade lite på aktievikten i början av coronakrisen för att öka kassan, eftersom jag spekulerade i en djupare nedgång. Jag sålde av en stor del av fastighetsfonden för att kunna köpa aktier. Jag tog också ett investeringslån från banken. Allt kontantkapital sattes i arbete på en fallande aktiemarknad. Vid något tillfälle hade jag också en måttlig hävstång via Nordnet. Investeringarna slog då mycket väl ut.
Jag hade precis i början av 2020 öppnat ett aktiesparkonto och för det ändamålet flyttat pengar från en annan portfölj och köpt aktier till aktiesparkontot.
Sedan slog coronan till och portföljerna sjönk med ca 45-50% från topparna på knappt ett par månader. Om något var bra så behöll jag jobbet och kunde fortsätta spara i ungefär normal takt. Fallet var dock så pass kraftigt att det var först i början av 2021 som vi återvände till nya toppar.
Jag minns att jag följde marknaderna och handlade ganska mycket, kanske det bästa köpet var Oma Säästöpankki, som jag kunde köpa för ca 10€ och sälja för ca 20€. Ingen jättevinst men nu när man tittar på bolaget är det bra att jag sålde.
Jag skulle inte säga att jag höll huvudet kallt, jag var orolig för den ekonomiska situationen och jag var tvungen att göra en del försäljningar för att ha kontanter i reserv ifall något skulle hända.
Jag investerade själv då fortfarande i fonder via en investeringsförsäkring (dum som jag var). Trots all uppståndelse hann jag byta alla fonder till en obligationsfond i tryggt förvar, vilket skyddade mot nedgången förvånansvärt väl. Att smyga tillbaka till marknaden var sedan för långsamt eftersom det gick i överlevnadsläge.
Det lönar sig att panikera, om du gör det först, eller bland de första. När det skrivs om saken i tidningarna är det redan dags att köpa. 
Det var ju en trevlig tid för nettoköparen. På något sätt har det alltid varit trevligare att köpa när värderingarna är mer måttliga. Fast jag köper oavsett vilken riktning det tar.
Jag minns att något köp skedde precis innan botten. Mindre än en vecka senare fick man samma aktie tiotals procent billigare. Sedan försökte man gräva fram fler spelmarker från gud vet var. Köpen upphörde sedan när covid tog jobbet också.
På den positiva sidan, ur ett investeringsperspektiv, var den tiden/botten.
Min chef var i Tokyo strax innan Covid började och han var imponerad, alla gator och tunnelbanor var tomma osv. När han återvände till Finland beordrade han hela teamet att arbeta på distans och jag satt hemma och undrade vad det handlade om.
Efter att ha läst lite antog jag att det snart kunde vara en bra tid att börja investera. Jag öppnade ett konto hos Nordnet och överförde cirka ett halvt års lön dit, med tanken att när det kraschar så börjar jag köpa.
Fram till dess gick allt bra, men när det sedan kraschade antog jag på något sätt att det skulle sjunka i veckor i sträck och jag tänkte öva med ett första litet köp. Så jag köpte OMX-index för några hundra och väntade. Naturligtvis började kurserna stiga ganska snabbt igen och den goda möjligheten gick till stor del förlorad. Några bra köp gjordes med ren logik (t.ex. antog jag att Microsoft skulle dra nytta av Covid och jag hade rätt).
Jag har behållit det första köpet bara för att påminna mig själv om hur man ibland bara borde hålla sig till planen, och göra övningarna i förväg. OMX-index är idag 108,8% på plus från det jag köpte det för.