Håller med. Företaget hoppar verkligen från ämne till ämne, och det väcker oro för om det handlar om äkta opportunism eller om att den ursprungliga kärnverksamheten inte har kommit igång på ett lönsamt sätt. Exempelvis känns betongskyddsstrukturer för kritisk infrastruktur som ett långt hopp från företagets kärnkompetens, som om man söker en ny riktning var som helst när pressen på att leverera resultat ökar.
Och i samband med detta är det en sak som fortsätter att oroa: Betolars ursprungliga berättelse var stor – att lösa betongindustrins koldioxidavtryck, att “rädda världen” från cementens CO2-utsläpp. Om det verkligen fanns en marknad för detta enorma problem, varför letar företaget nu efter en riktning någon helt annanstans? Har efterfrågan visat sig vara mindre än väntat, har konkurrensen eller regleringarna förändrats, eller handlar det om att den egna lösningen inte har varit tillräckligt konkurrenskraftig för att kunna skalas upp?