Det som är bra med EIP-finansieringen är den positiva återkopplingen, det vill säga att tillväxt leder till en uppnådd milstolpe (vars kriterier inte har kommunicerats), vilket gör att en ny lånedel kan lyftas, vilket i sin tur driver utvecklingen av fler modeller och ökad försäljning, vilket driver på tillväxten ytterligare. Rinse and repeat.
Inga kunder har förlorats hittills, användningen av kundernas olika modeller ökar, Aiforia utvecklar ständigt nya modeller, antalet kunder växer (Paris, de nya sjukhusen i Spanien) och implementeringen går framåt nu när italienarna äntligen har fått sina skannrar, så det ser inte alls så tokigt ut. Man kan förstås oroa sig för tillväxtens riktningskoefficient.
Minskningen av omsättningen som vi ser nu beror på att nya avtal genererar intäkter jämnt över tid istället för att som tidigare ge en stor klumpsumma i början. Därför är det svårt att jämföra detta H1 med tidigare år.
Om det H1 vi ser nu är den nivå som vi kommer att jämföra med framöver, så må det vara hänt, eftersom det är lättare att förbättra en svagare siffra än en stark. Det måste finnas en utgångsnivå som utvecklingen mäts mot. Det är knappast fråga om bokföringstrick, utan snarare en överenskommelse med EIP om hur omsättningen ska mätas under kommande år. Och att förseningar i implementeringen är en annan orsak till omsättningsminskningen innebär också att pengarna faktiskt kommer och syns då.
En bra sak till. Både vd:n och styrelseordföranden är aktieägare med egna pengar, så de tänker också på de befintliga ägarnas intressen i sina beslut. EIP-lånet är av den typen, även om det har sina finansiella kostnader (ränta och syntetiska teckningsoptioner).
Webcast-transkript: Inderes
Aiforias expansion till prediktiva modeller (vilket oundvikligen är framtiden) har ju redan pågått, men även till bildhantering och arbetsflöde? Det skulle helt klart vara en fördel om kunden får så många delar av diagnostikprocessen som möjligt från samma ställe.
Målen oförändrade, även om marknaden skrämdes upp
detta
