Biosimilarfältet är fortfarande under utveckling och det syns i form av ett visst famlande i marknadsföringsbolagens verksamhet. Sedan en tid tillbaka har så kallad big pharma avyttrat sina biosimilarverksamheter och B&L skiljer sig inte från den stora bilden i detta avseende, även om det inte är ett särskilt stort företag, ungefär i samma storleksklass som Stada, för vilka ett läkemedel som Ximluci skulle vara relativt betydelsefullt.
“Pure-play” biosimilarbolag saknas fortfarande på fältet, det finns bara en handfull. Biosimilarer tenderar att ha för liten omsättning för de ursprungliga läkemedelsbolagen, men är vanligtvis ändå läkemedel för relativt allvarliga sjukdomar, såsom Ximluci, vilka kräver ett säljteam som vet hur man hanterar dem. Därför passar de inte nödvändigtvis in i portföljen hos företag som säljer traditionella generiska kemiska läkemedel, för att inte tala om OTC-läkemedelsföretag. Stada verkar vara ett bra undantag som spelar det långa spelet med biosimilarer.
Hela USA-sagan med FDA-förseningar och B&L-trassel understryker hur utmanande den amerikanska marknaden är ur ett europeiskt innovativt utvecklingsbolags perspektiv. Det viktigaste vore att hitta en långsiktig och stabil partner som har en tydlig strategi för att sälja produkten kostnadseffektivt. I USA framstår Biogen som starkast nu med ranibizumab, eftersom Coherus kraftigt har förstört sitt företagsvärde på ett par år genom att ledningen svävat iväg med strategin.
I Europa verkar Biogen däremot inte ha sålt praktiskt taget någonting. Detta är ett gott tecken för Stada, eftersom Stada och Biogen vann upphandlingen i Storbritannien, Teva blev utanför, och i Frankrike kan man få ranibizumab från Teva och Stada, medan Biogen än så länge inte finns med på listorna. Vi lever i riktigt spännande tider och fler vändningar är att vänta; förhoppningsvis är den nya amerikanska partnern samarbetsvillig och förhoppningsvis kan Opdivo-biosimilaren också licensieras ut med ett bra avtal till en långsiktig partner.