Seligsons fonder har nämnts vid flera tillfällen i olika trådar, men någon egentlig diskussion har knappast förts. Seligson är ett fondbolag som grundades i slutet av 90-talet och en av de första, om inte den första, pionjärerna inom indexinvestering i Finland. En del av företagets fonder har varit giltiga sedan 90-talet fram till idag. Långsiktighet när den är som bäst.
Såvitt jag förstår hade Seligson länge en s.k. fördel inom indexfonder, då kostnaderna var låga och bankerna huvudsakligen erbjöd högavgiftsbelagda dolda indexfonder. Det fanns knappast någon reklam, så affärerna tog inte fart på något sätt. Senare har det tydligt dykt upp mer kostnadseffektiva indexfonder, och särskilt Nordnets superfonder var ett första steg i den riktningen.
Indexfonder finns geografiskt för huvudmarknaderna. Även Finlands enda ETF, nämligen OMXH25, är från Seligson. Några aktiva fonder finns också, och via partners finns några fonder för exotiska marknader. Några räntefonder finns, och det verkar också vara Finlands enda penningmarknadsfond idag.
Idag ägs Seligson av Lähitapiola, men de nuvarande fonderna bör behållas. En app finns också tillgänglig för telefonen idag. Även den kvartalsvisa informationsbladet är välkänd, som innehåller några kolumner, fondinformation samt nyheter.
Investerare av den äldre generationen har säkert dessa Seligson-fonder, hur är det med andra? Vilka tankar väcker Seligson överhuvudtaget? Är det fortfarande relevant och vid liv om 20 år? Personligen skulle jag vara intresserad av att höra tankar om Rysslands- och Latinamerikafonderna, skulle det vara meningsfullt att investera en liten summa i dem, eller är det bättre att hitta ersättare någon annanstans?
Jag blev kund hos Seligson i slutet av 90-talet och från den tiden har jag fortfarande kvar Phoebus-fonden som jag köpte 2001. Ett utmärkt företag, fantastisk kundservice och bra fokus på rätt saker. De kvartalsvisa fondöversikterna är fulla av tidlös information.
Rysslandsfonden är en aktiv fond, vilket på de marknaderna är rimligt på ett visst sätt, då marknaderna inte är helt effektiva. Jag var själv med i den i början av 2000-talet, då fondens avkastning var enorm, värdet tiofaldigades på relativt kort tid. Vid en viss punkt avyttrade jag sedan helt mina Rysslandsinvesteringar och flyttade till andra marknader, så tyvärr har jag ingen mer aktuell information om Rysslandsfonden.
Anders Oldenburg, portföljförvaltare för Phoebus-fonden, har en intressant blogg* som säkert är bekant för många. Även den är full av substans.
Ett utmärkt företag, jag är mycket nöjd, mina investeringsresultat skulle ha varit betydligt sämre utan Seligsons översikter, bloggar och liknande, från vilka jag har lärt mig mycket om investeringar. Dessa lärdomar kan man ju använda även i investeringar utanför Seligson.
Seligson var länge det enda huset jag rekommenderade till folk som ville börja omvandla sina besparingar till passivt sparande.
Nu har konkurrenslandskapet förändrats lite, Nordnets fonder är billiga och möjligheterna bredare. Å andra sidan kan man få en mer förmånlig behandling av en bank om fonderna finns hos dem (förutom om de är i någon av Nordeas fund of very expensive funds, då blir det förstås inget kvar till en själv).
Även ankomsten av aktiesparkontot har ändrat vad som är värt att öppna för barn. FPA (Folkpensionsanstalten) ser inte vänligt på ägande av värdepapper eller fonder, så ett aktiesparkonto är nog det enda hoppet för att låta potten växa även under studieåren.
Den mest intressanta förändringen är denna LähiTapiola-affär. Tidigare kunde man lita på Seligson när det gällde framtiden, eftersom visionen och syftet kom från de personer vars namn företaget bär och från deras långsiktiga bevisade arbete. Jag har inte särskilt stort förtroende för LähiTapiola och är ärligt talat rädd att de kommer att avveckla eller förhindra ytterligare investeringar i fonder med för bra villkor för kunderna.
Å andra sidan väcks ett försiktigt hopp och en optimism om att S-banken skulle tillåta att man använder Seligson-fondandelar som tilläggssäkerhet för bolån. Detta skulle vara en helt otrolig konkurrensfördel för S-banken, om de visste hur de skulle marknadsföra det.
Jag har också varit en nöjd kund hos Seligson i över tio år. Företaget är förstås inte längre det självklara förstahandsvalet när det gäller fonder som det var då, åtminstone inte när det gäller de indexprodukter som finns i min egen portfölj.
För mig skapar den högkvalitativa kvartalsrapporten varje gång det största mervärdet. Den utstrålar ett sådant lugnt tänkande med egna hjärnor och förmågan att inte bry sig om marknadens mani. Jag rekommenderar den till alla, även de som investerar mer direkt i aktier än i fonder.
Min investeringskarriär började just med Seligson-fonder (direkta aktieinvesteringar hos Nordnet). Seligson hade (och är förmodligen fortfarande) en förstklassig tjänst. Jag läser fortfarande Anders Oldenburgs hyllade blogg i den här tråden.
Senare har förmögenheten vuxit så pass stor att jag har fått så många fördelar genom att centralisera investeringar, lån och bankkonton till en traditionell bank, att det har lönat sig. Dessutom började det kännas onödigt att flytta pengar mellan olika konton, så jag har sålt alla fonder från Seligson, och även om bankens fonder är dyrare, är jag, med tanke på de ovannämnda fördelarna, villig att betala lite mer för dem.
Min egen investeringsresa började också med Seligson-fonder för ungefär tio år sedan. Som mest hade jag flera av deras fonder, men nu har jag bara Global Top Brands.
Även om Seligsons kostnadsstruktur inte längre konkurrerar med till exempel Nordnets utbud, uppskattar jag Seligsons roll som en av pionjärerna inom inhemsk indexinvestering. Kvaliteten på kundservicen, kvartalsrapporterna och hela företagets filosofi har också tilltalat mig.
Jag ser med intresse (och lite rädsla) fram emot de förändringar som LähiTapiola kommer att medföra för fonderna och deras kostnader.
Jag fortsätter att investera månadsvis i Global Top Brands-fonden. Med en genomsnittlig årlig avkastning på över 30 % under 15 år kan man inte vara annat än nöjd.
Jag har en Tropico Latam-fond. Jag tror att Latinamerika med tiden kommer att återhämta sig. Min enda oro är att eftersom den här fonden är ganska liten, kan den komma att slås samman med något annat på sikt.
Ett mycket bra företag och som säkert många andra, så var den första kontakten med aktiefonder just genom Seligson. Global Brands ägdes i flera år, tills pengarna hittade “bättre” användning. Jag anser fortfarande Global Brands vara ett bra alternativ för en större engångsinvestering om aktiemarknaden skulle kollapsa ordentligt. Även om historien inte är en garanti för framtida avkastning, så återhämtade sig Seligsons varumärkesfond mycket starkare från finanskrisen än USA-indexfonden och har sedan dess sopat mattan.
En rolig slump förresten, denna tråd. Idag kom min 69-årige pappa oväntat och frågade om man borde göra något med den hög med pengar som legat på kontot i åratal. Vi undersökte alternativ ett tag och bestämde oss för att börja med ett försiktigt månatligt sparande i just Seligsons kapitalförvaltningsfond Pharos
Jag har alltid uppskattat Seligson för dess transparens, goda kommunikation och kontinuitet. Det är det enda stället jag har kunnat vara relativt säker på (så säker som man nu kan vara i den här branschen) att om du investerar i fond X, kommer den (och dess avkastningshistorik) fortfarande att finnas kvar om 15-20 år. Delvis därför har jag rekommenderat ett litet antal människor att öppna konton hos Seligson för sina nyfödda barn. Att spara till ett barn är enligt min mening särskilt enkelt hos Seligson jämfört med många konkurrenter. Du berättar bara för släktingar och vänner kontonumret och referensen och säger att de kan sätta in pengar när de känner för det. Motsvarande är (?) inte möjligt med Nordnets månadssparande som kräver ständig justering.
Dessutom måste jag i andras fotspår lyfta fram Anders Oldenburgs blogg. Numera verkar det som om allt fler (yngre generationens?) investerare helt enkelt inte kan sitta stilla utan att göra någonting. Investeringar har fått allt fler spekulativa inslag, det finns alltid något nytt SPAC, WSB, tsugecoin, ESG, hypetypetothemoon -instrument/företag/trend som man måste hålla på med 24/7/365. Och det är okej, var och en har sin stil, men ändå tycker jag att Oldenburgs blogg “balanserar The Force” och för läsarna på ett lugnt och analytiskt sätt tillbaka till investeringarnas grundläggande element.
Angående framtiden delar jag användaren Lars74:s oro, och inte bara på grund av LähiTapiola-affären. Seligsons nyckelpersoner är inte längre helt unga, och jag är orolig för vad som händer med förvaltningen av fonderna efter att till exempel Oldenburg går i pension.
Fortfarande ett utmärkt fondbolag, även om man numera kan få billiga alternativ från andra. Top Brands och Pharma är enligt mig fortfarande konkurrenskraftiga val och jag skulle fortfarande kunna lägga till pengar i båda. Det finns även idéer i aktiva fonder, om man litar på att förvaltaren lyckas.
Ett plus är också den utmärkta papperstidningen fyra gånger om året. Hoppas de inte slutar publicera den.
Låt mig tillägga att jag även har öppnat portföljer för mina barn hos Seligson, dit en liten summa pengar går automatiskt från nätbanken varje månad. Som småbarnsförälder uppskattar jag även Seligson’s enkelhet här.
Tropico var intressant, men sedan tittade jag på vad den innehöll: En riktig “anti-ESG”-fond, med gruvbolag, flygbolag, ägare av köpcentra, som anses vara världens största bovar… Passar inte min moral, så jag sålde den med förlust.
Jag har läst det här forumet regelbundet i åratal, och nu har jag äntligen bestämt mig för att registrera mig.
Jag gick från bankens dyra kombinationsfonder (2,5 % avgifter) till Seligson & Co:s lågavgiftsindexfonder 2014, inspirerad av Marko Erolas bok “Paras sijoitus” (Talentum, 2009). Jag har inte ångrat det beslutet.
Det bästa med Seligson & Co är just stabiliteten och bristen på oro. De flesta fonderna är från slutet av 90-talet eller början av 00-talet, och investerare kan verkligen lita på att deras kurshistorik inte har förbättrats artificiellt genom att slå samman fonder, avveckla de sämst presterande och starta nya. Även Seligson & Co:s kvartalsrapporter är år efter år läsning av högsta kvalitet. De återför effektivt investeraren till verkligheten mitt i marknadsbruset.
För tio år sedan var Seligson & Co en av de få fondbolagen som erbjöd indexfonder. Sedan dess har konkurrensen hårdnat avsevärt. Jag öppnade själv en investeringsportfölj hos Nordnet 2016 och sedan dess har jag gradvis koncentrerat ytterligare köp dit. Nollavgiftsfonder är bara en så bra affär.
Trots allt har Seligson & Co fortfarande ett par konkurrensfördelar på dagens marknad. En av dem är långsiktigheten. Ingen vet till exempel hur länge Nordnets nordiska fonder, som fungerar som lockvaror, kommer att vara avgiftsfria. Den danska fonden har redan fått en förvaltningsavgift på 0,20 %. Situationen kan ändras snabbt.
En annan fördel med Seligson & Co är att investeraren med en enda anmälan kan ändra sina tillväxtandelar till utdelande avkastningsandelar. Såvitt jag förstår har inte många denna fördel.
I teorin kan en investerare alltså hos Seligson & Co aldrig betala skatt på kapitalet, den ackumulerade räntan (utdelningar) och räntan på räntan (utdelningarnas utdelningar). Detta möjliggör en kapitaltillväxt på ett helt annat sätt än till exempel vid direkta aktieinvesteringar, även om ett aktiesparkonto ger viss lättnad på den fronten.
Man bör förstås komma ihåg att inte ens Seligsons fonder har varit oförändrade. Indexfonderna ändrades från vanliga index till SRI-index någon gång i slutet av 00-talet, kan det ha varit 2007 eller däromkring.
Och Seligson lade ju också ner den svagt presterande fonden APS Far East och ersatte den med Asien Indexfond (Aasia Indeksirahasto).
Edit: Det var faktiskt så att APS och Japan Indexfond (Japani Indeksirahasto) slogs ihop till den nya Asien Indexfond (Aasia Indeksirahasto) i samband med att den tidigare Japan-fonden började investera även i övriga Asien.
Ibland har jag läst att när man byter från en tillväxtandel till en intäktsandel, måste man betala skatt däremellan. Jag är inte helt säker på detta, så jag skulle gärna vilja höra tillförlitlig information.
Joo, APS och Japan slogs samman och Asien-indexfonden bildades. I den nya fonden har Japans andel länge legat på 52%, vilket är anledningen till att jag aldrig har investerat i den med särskilt stor vikt. Jag ser nämligen ingen anledning att vikta Japan i mina investeringar.
På grund av ändrade regleringar blev även Tillväxtmarknader en “fond-i-fond” för några år sedan.
För några år sedan började Seligson-fonderna också följa ESG-index. Nordnet och andra har sedan följt efter.
Så ja, det har skett förändringar, det kan man inte komma ifrån. Trots det har fonderna långsiktigt följt marknadsutvecklingen på sina målmarknader, även om jämförelseindexet har ändrats ett par gånger på vägen.
Seligson Asienfond är också en av de få fonderna som inte verkar ha något Kina alls, med undantag för Hongkong. Och andelen Australien är nog inte heller särskilt hög i många fonder. Hur väl detta nu återspeglar Asien som marknad är kanske en annan fråga. Men det är bättre så här, åtminstone enligt mig.
Företaget tilltalar mig också eftersom det är få fondbolag som erbjuder fonder med en viss “idé”. Jag syftar särskilt på Phoebus och Phoenix, det vill säga Familjeföretag. Idén med båda fonderna tilltalar mig mycket när det gäller denna passivt-aktiva aktieplockning. Det finns inte för många butiksföretag med skarpt fokus och en meningsfull minimiteckning/avgiftsstruktur.
Jag är fortfarande lite oroad över effekterna av LähiTapiola-affären på Seligson-medarbetarnas känslor och engagemang. Det vore synd om Seligson bara blev ytterligare ett generiskt gelhårshus.
När man överväger avkastningsandelar bör man också komma ihåg att om de utdelningar man får från fonder under ett år understiger tusen euro, är det skattemässigt mer fördelaktigt att äga tillväxtandelar och skapa sin egen utdelning genom att sälja av fonden.
Under året bör man i så fall inte göra några andra värdepappersförsäljningar (inklusive även bostadsaffärer). En överlåtelsevinst är skattefri om de totala överlåtelsepriserna för all egendom som överlåtits under skatteåret uppgår till högst 1 000 euro.
Exempel:
Fonder med avkastningsandelar: Fondinnehav 30 000 €, vilket med en direktavkastning på 3 % ger en utdelning på 900 €. På detta betalar du 30 % i kapitalinkomstskatt, vilket innebär att 900 - 270 = 630 € återstår i handen.
Fonder med tillväxtandelar: Du säljer fonder för 900 euro och behåller hela beloppet på 900 euro. Skatteförmån 900 - 630 = 270 euro.
Är detta en liten förenkling, även om det fungerar fint för ett år?
I en sådan beräkning måste man, så vitt jag förstår, också tänka på vad som händer över tid, eftersom med avkastningsandelar förblir antalet fondandelar detsamma, och med tillväxtandelar börjar det minska.
Om man tänker att fonden har en raketliknande utveckling får man till exempel efter tio år att det finns drygt 22 000 € kvar av tillväxtandelarna, och den 3 % ”utdelning” som genereras av försäljningarna är fortfarande 684,21 €, alltså fortfarande mer än med avkastningsandelarna. Situationen vänder vid 13 år, då det efter de årliga ”utdelningsförsäljningarna” endast finns drygt 20 000 € kvar i kapital och den egna utdelningen med 3 % försäljning är 624,46 €.
Visst kan man finjustera detta nästan i oändlighet i önskad riktning, till exempel genom att göra samma försäljning på 630 € årligen med tillväxtandelarna, varvid kapitalet minskar långsammare. På motsvarande sätt kan man med tillväxtandelar om man så vill helt avstå från att ta ut ”utdelningarna” något år.
Om man sedan tänker på förändringen i fondens värde uppstår problemet att med avkastningsandelar får man ett större antal euro från ett stigande värde, eftersom det efter år finns fler fondandelar. På motsvarande sätt är värdefallet för användaren av tillväxtandelar mindre mätt i euro, när det inte längre finns så många fallande andelar kvar.
Det kan vara så att tillväxtandelar är mer lönsamma, men är de alltid det i olika scenarier? Det verkar bli en ganska utmanande beräkning med olika antaganden, om mina slutsatser överhuvudtaget har något praktiskt värde.
