INGA SPOILERS
Inderes har många bra fritidstrådar, från träning till musik, men en har jag saknat! Serier och filmer. I kvällarnas mörker (i Hesulis eviga mörker) kunde
Breaking bad
Breaking bad, som har skördat stor popularitet, dök upp överallt även för mig. Ett kriminaldrama med svart humor som hyllades på jobbet, av vänner och internet var fullt av lovordande upplevelser om serien. Jag har tidigare gillat den här typen av serier, så jag tänkte ge serien en chans.
Seriens huvudperson Walter fick veta att han led av lungcancer, och han börjar sedan koka meta (metamfetamin). Jag tittade på serien i tre avsnitt, och jag var tvungen att sluta. Jag har aldrig, aldrig, alltså aldrig, stött på en serie som börjar så uselt och långsamt. Dessutom ledde den ursprungliga hypen kring serien till alldeles för höga förväntningar. Serien har nu varit på “hold” för mig i cirka 10 år, och jag är inte alls säker på om jag vill ge den en ny chans. Så usel den var.
The Last of Us
Jag blev faktiskt inspirerad att börja titta på den här serien idag. Jag är på avsnitt 6/10, så den första säsongen av serien har inte helt öppnat sig för mig än. Nästa säsong borde komma nästa år.
I serien finns en sorts parasit/virus som sprids från människa till människa, i ett lugnt apokalyptiskt USA. Dessa smittbärare springer sedan efter de levande och försöker intensivt sprida sjukdomen så effektivt som möjligt. Det enda problemet i ett samhälle på randen till undergång är inte alls dessa zombies, utan också människor som avslöjar sin sanna natur när apokalypsen är runt hörnet.
Normalt har jag inte gillat zombie-filmer/serier som vuxen, men nu tog intresset över. Serien är ju baserad på ett över tio år gammalt spel (med samma namn) som släpptes till PS3. Spelet är, så vitt jag förstår, ett av de mest prisbelönta spelen genom tiderna, och det har vunnit över 200 “årets spel”-priser. Särskilt handlingen och karaktärerna har hyllats. Jag har inte spelat spelet själv (ännu), men redan nu har serien fångat mig starkt, och spelet måste spelas igenom någon gång!
Serien är alltså inte en traditionell walking dead hjärnmassa-slakt, utan den har en riktig och framåtskridande handling. I svåra situationer väljer man ofta hellre smygande än urskillningslöst skjutande. Detta är bekant för oss noggranna investerare; pengar eller ammunition slösas inte bort. Seriens huvudskådespelare är enligt mig helt fantastiska i sina roller, och särskilt Bella Ramsey gör en helt fantastisk rollprestation som den 14-åriga Ellie.
Trots mina fördomar vågar jag ge denna en stark rekommendation! Redan nu skulle serien platsa på min lista över favoritserier.
17 gillningar
Några verkligt föga överraskande (kvalitetsmässigt) seriejättar som man ganska lugnt kan rekommendera till vem som helst. Alla är kriminalserier, men de skulle förtjäna sin plats på listan även om de handlade om glassproduktion eller passiv indexsparande. Det blir lite HBO-tungt, men det var det som skapade seriernas och därmed streamingplattformarnas guldålder som förde med sig Game of Thrones, Squid Game, Stranger Things och Succession.
OZ (Kylmä Rinki)
En pionjär inom modern television när det kommer till berättande. En konstant hög spänning med en balans mellan avsnittsspecifika och längre berättelser med karaktärernas utvecklingsbågar. Världen var polariserad om man ville se det långt före sociala medier. Ändå, mitt i allt, var alla människor bland människor. Seriens superkraft var att ingen av karaktärerna var orörbar eller säker i Emerald City-fängelset.
The Wire (Langalla)
David Simons Magnum Opus. Berättar om krångligheterna i individers och samhällens samexistens på ett sätt som ingen annan ännu har lyckats med. OZs styrkor tagna till femte potensen. Seriens superkraft är dess ofattbart finslipade berättande. Breaking Bad kommer nära i skildringen av teman och skulle förtjäna att vara på listan, om den inte redan hade lyfts fram i det förra inlägget.
Peaky Blinders (Gangsteriklaani)
Cillian Murphy och Tom Hardy, med hjälp av manusförfattarna, lyfter karisma och imponerande karaktärer till en nivå som inte bleknar ens i jämförelse med de två första Gudfadern-filmerna. Seriens superkraft är att den får brittiska gangsters att verka coolare än Al Capones skottlossning med en Tommy Gun från en kapad bil i de rökiga neonljusen på Chicagos klubbar.
Sopranos
Jag såg om den här nyligen. Och insåg att den i symbolik och teman uppnår en detaljperfektion och en dissektion av människans natur som är jämförbar med Breaking Bad. Men den gör det på ett sätt så att ingen av seriens karaktärer är sympatisk på grund av sina handlingar och tankar, men man slutar ändå bry sig om nästan allas öden. Motsatsen till antipati är sympati, men serien utnyttjar tittarens empati på ett sätt som internetdiskussioner borde få fem års kvarsittning för att studera som modell.
Som en bonusnotering:
Fargo
Som en antologiserie gör den allt så att antologiseriernas problem inte existerar. Och kanske är summan av delarna, som en beräkning, mer fantastisk än någon enskild berättelseserie. 
Efter en perfekt handling kan man fortfarande bli intresserad av en ny. Efter en perfekt miljö kan man fortfarande bli entusiastisk över en ny. Efter en superförvirrande fantastisk karaktär kan man bli förtrollad av en helt annorlunda och mer överraskande. När en plötslig vändning har tappat hakan på soffbordet, faller den sedan ner på golvet och sjunker senare ner till jordens mittpunkt.
26 gillningar
Gör dig själv en tjänst och se hela serien. Om Breaking Bads långsammare berättande inte riktigt faller dig i smaken kan du försöka se seriens prequel, alltså Better Call Saul, först. Prequelen är åtminstone lika välgjord men lättare och mer humoristisk. Helheten borde fungera kronologiskt rättvänd alldeles utmärkt.
22 gillningar
Detta! Ja, absolut detta!
Som nämnts, så lysande berättande och många utmärkta skådespelare.
8 gillningar
Här är lite äldre produktion, men bara introlåten väcker känslor.
Action, mänskliga relationer och humor. Uppgörelse mellan de två huvudpersonerna.
3 gillningar
Jösses, som en storkonsument av streamingtjänster är detta en tråd som faller mig i smaken. Nedan följer några serierekommendationer från olika genrer. PS. Dessa är inte Sampo-koncernens officiella rekommendationer 
The Penguin (HBO Max)
Den bästa serien på min lista i år. Berättar, som namnet antyder, om Batmans fiende. Stämningen är mörk, scenerna och dialogerna genom hela serien är finslipade till perfektion och berättandet är utmärkt. Det bästa är dock de fantastiska skådespelarinsatserna (särskilt Cristin Milioti, som ibland till och med överglänser Colin Farrell). Det lönar sig att se den senaste Batman-filmen från 2020 som grund, eftersom serien är en direkt fortsättning på den.
Shogun (Disney+)
Om The Penguin var årets bästa serie för mig, kommer Shogun direkt efter. När serien utspelar sig i 1600-talets Japan och Hiroyuki Sanada är med, kan det inte gå fel. Visuellt, skådespelarinsatser och berättande 5/5.
Reacher (Amazon Prime)
För actionälskare. Baseras alltså på Lee Childs Jack Reacher-bokserie. Alan Ritchson (ungdomar minns inte Blue Mountain State) passar betydligt bättre i rollen som Reacher än den korta Tom Cruise. Rolig och underhållande. Kan ses även när man är lite trött, då den inte kräver omöjligt mycket tankearbete.
Fallout (Amazon Prime)
En postapokalyptisk sci-fi-western som baseras på spelet med samma namn. Fascinerande, rolig och actionfylld. De som har spelat spelet får säkert ut betydligt mer, men det är ingen nödvändighet. Lite bakgrundsforskning skadar dock inte.
From (säsong 1 på Netflix, säsonger 1-3 på Mtv Katsomo)
En Lost-liknande (inte överraskande, eftersom den är från Lost-skaparna) skräckserie som har fått relativt lite uppmärksamhet. En grupp människor från olika delar av landet blir fast i en liten stad som de inte kan lämna. Dessutom sprider varelser som kryper ut ur skogen skräck på nätterna.
Det är lätt att bli fast i serien, eftersom man vill veta vad mysteriet i slutändan handlar om. När vi tittar på serien med min fru, bollar vi olika teorier om detta. Det är också en serie som är lätt att inte alls tycka om, om den här typen inte faller en i smaken. Jag tycker att det är en underskattad serie som har förbättrats ju längre säsongerna har gått. Vid några tillfällen har dock handlingen stått och stampat i onödigt många avsnitt.
Industry (HBO Max)
Lite som Londons Billions, men med mer droger och utsvävningar (kanske inte tilltalar alla). Rikligt med finansjargong. Enligt mig en måste-se-serie för investerare. Har förbättrats ju längre säsongerna har gått.
Yellowstone (säsonger 1-3 på Netflix, säsonger 1-5 på Showtime)
Ett fängslande cowboydrama, med gott om action. Seriens handling från början till slut är att någon försöker ta Kevin Costners karaktär John Duttons mark. Ibland indianer, ibland elaka finansmän från New York. Det bästa med serien är dock de intressanta karaktärerna. Serien väcker känslan av att det skulle vara trevligt att bo på en ranch omgiven av vild natur. Å andra sidan är det mycket jobb och naturen är full av vilda djur, ormar och insekter, så det är säkrare att följa händelserna från soffan.
Peacemaker (HBO Max)
En fortsättning på DC-universums Suicide Squad-filmer, så det lönar sig att se dem först. När James Gunn skriver manus och John Cena spelar huvudrollen, kan resultatet inte vara något annat än hysteriskt rolig action i en superhjältemiljö. Dessutom är seriens soundtrack 5/5 (bl.a. Hanoi Rocks stort representerade).
Cobra Kai (Netflix)
Om du tittade på Karate Kid som barn och gillade dem, kommer du att gilla den här också (hur som helst, de lönar sig att se som grund). Vad sysslar Daniel LaRusso och Johnny Lawrence med 30 år efter All Valley-karateturneringen? Är Johnny trots allt en skurk eller bara missförstådd? Förvånansvärt nog har serien lyckats behålla sitt intresse i sex säsonger (den nuvarande säsongen är den sista). Samtidigt som filmens nostalgi har uttömts, har seriens fokus framgångsrikt flyttats från Daniel och Johnny till nya karaktärer. Striderna har ständigt förbättrats.
Rick and Morty (HBO Max)
Animation. En lätt alkoholiserad, filterlös vetenskapsman äventyrar med sitt barnbarn i rymden, på olika planeter och i olika dimensioner, där de stöter på alla möjliga varelser. Om någon påstår att säsong 3, avsnitt 3 “Pickle Rick” inte är det roligaste någonsin, har de fel.
Arcane (Netflix)
Animation. Jag vet inte varför, men jag började titta på den först nyligen. Baseras på League of Legends-videospelserien. Handlingen fascinerar (rik överklass vs underklass) och håller en fängslad från första minuten. Animationen är helt briljant.
Blue Eye Samurai (Netflix)
Animation där en samuraj ger sig ut på en hämndresa (hur annars?). Animationen är vacker och berättandet är i toppklass. Våldsamma stridsscener sparas inte på. Särskilt avsnitt 5 är berättarmässigt ett av de bästa jag har sett.
Chainsaw Man (Crunchyroll)
Slutligen ett helt slumpmässigt animationsval vars absurditet tilltalar. Kort sagt: en tonårspojke gör en deal med en motorsågshunddemon, förvandlas själv till en motorsåg och går med i en grupp som jagar demoner. Fantastiskt, eller hur? Dessutom är introlåten en banger.
35 gillningar
Le Bureau des légendes
Om jag skulle nämna en serie, så skulle det vara den här. En serie som är populär bland många finska myndigheter, till och med Skyddspolisen (Suojelupoliisi) var fans av den.
TV-serien handlar om en avdelning inom den franska underrättelsetjänsten, med spioner som reser runt om i världen. Serien har lovordats och hyllats som realistisk även av mer officiella instanser, men det som bidrar till dess intresse är hur serien till stor del baseras på före detta agenters autentiska upplevelser.
Serien försöker enligt mig inte vara något speciellt eller strävar efter att vara unik, men den är på ett genuint positivt sätt annorlunda. Karaktärerna verkar äkta och är inga karikatyrer, och skådespelarna lyckas otroligt bra förmedla djupare, olika känslor på ett sätt som till och med kan vara svårt att titta på. Serien är mycket fint och högkvalitativt producerad och inga större kompromisser har gjorts – den passar säkert inte alla, men den erbjuder en helhetsupplevelse, särskilt för dem som gillar ett brett utbud av serier och filmer, och om man verkligen gillar att intensivt njuta av serier, kanske till och med utmana sig själv lite, så är det värt att kolla in denna.
För någon kan detta till exempel vara svårt eller tråkigt, och det finns verkligen inga speciella actionscener eller liknande.
Jag tycker att man får ut mest av den här serien om man ger den sin egen lugna tid utan andra distraktioner. Visst kan man titta på den på ett “mer avslappnat sätt”, men då kommer man enligt mig inte tillräckligt djupt in i seriens värld. Enligt min åsikt är detta en mycket genomgående utmärkt serie, och jag har sällan en tydlig favorit i något, men när det gäller TV-serier är det absolut Le Bureau des légendes.
Jag tycker inte att det finns tillräckligt bra trailers för serien, men dess soundtrack är lovvärt, och öppningsspåret på soundtracket förmedlar seriens stämning väl.
https://www.youtube.com/watch?v=iW1DCKt9y8c&list=PLzhk329J-YhKCry-eOyXjkC4QIGm23a9p
12 gillningar
En nörd här som väntar på den första serien/filmen jag inte sett än. 
På senare tid har det varit ganska positiva överraskningar:
Rematch (Max) om Garri Kasparovs prövningar när han spelade mot den första “AI:n” Deep Blue.
När det gäller skräck var Midnight Mass en riktigt bra skräckserie.
Av de tidigare nämnda måste jag verkligen rekommendera att se om Sopranos och Breaking Bad, och för yngre även att se dem för första gången. Det kan till en början verka tråkigt och scenerna långa med dagens mått mätt, men innehållet fängslar till slut och är fullt av helt briljant skådespeleri.
10 gillningar
Kort sagt. Jag kan fortsätta listan och motiveringarna för andra serier också, men här är ett par gamla som jag har sett minst fem gånger och fördjupat mig i dessa världar med hela mitt hjärta.
Historiens bästa och mest betydelsefulla utländska serie och far och mor till många serier: Twin Peaks
När jag har sett den, både som ung och äldre, har jag gråtit, skrattat, varit rädd och känt stämningen. Man bara sjunker in i den världen. Jag har “tvingat” båda våra söner och min fru att se den. Speciellt de första 10 avsnitten är ren diamant. Tyvärr finns det också utfyllnadsavsnitt och nonsens mot slutet. Och musiken och stämningen…
Historiens tuffaste och mest legendariska inhemska är: Raid Den är helt enkelt så fantastisk på alla sätt. Trevlig handling. Utmärkta rollbesättningar och legendariska repliker! Jag kan nästan alla repliker utantill. Även filmen som gjordes efter serien fungerar utmärkt, vilket i sig är en sällsynthet.
Jag återkommer till nyare favoriter senare. Om du inte gillar dessa, då måste det vara något fel på dig. Allvarligt. Sök hjälp 
17 gillningar
Frasier kan man ju dessutom alltid rekommendera. Kemin mellan skådespelarna är påtaglig och för övrigt en genuint rolig serie.
6 gillningar
Seinfeld, alla 9 säsonger är för närvarande åtminstone på Netflix.
Kan rekommenderas till dem som roar sig med egna, andras och okända fixeringar, egenheter, neuroser.
Som en bonus; även om huvudkaraktärerna är permanenta, och serien har förstås en kontinuitet som i livet, är avsnitten å andra sidan fristående. Så 25-minuters avsnitt kan ses även i snävare tidsluckor.
7 gillningar
The Office. Både den brittiska och den amerikanska versionen.
Genre: Mockumentär, arbetsplatskomedi och situationskomedi.
Finns på Netflix och Katsomo?
Karikatyrerna av kontorsarbetarna presenteras på ett rörande träffande och roligt sätt.
1 gillning
Cobra Kai är verkligen en fantastisk serie som inte borde ha rätt att vara så bra som den är. Rolig men behandlar brett olika teman, och karaktärernas utvecklingsbåge under serien är utmärkt genomförd.
Jag kastar in en av mina egna favoriter från de senaste åren, finns på Netflix.
Suburra (och uppföljarserien Suburra Eterna)
En stilren kriminalserie från den eviga stadens undre värld. I kampen om byggnadsrättigheter i Roms förort och den regionala kontrollen över narkotikahandeln söker tre personer, som är utstötta i sina egna kretsar, sin väg till makten och söker allianser för att utmana Roms undre världs ledare, Samurajen.
Dessa underdogs försöker överleva mellan stridande kriminella klaner där personliga och familjeintressen står emot varandra. Med i soppan finns korrupta politiker, maffian och Vatikanen.
En fint gjord serie som skildrar hur fiender blir vänner, och hur långt man är beredd att gå för makt, pengar och familj.
Särskilt de första två säsongerna är fantastiska, men även den sista tredje säsongen samt den nya serien Suburra Eterna som fortsätter berättelsen är kvalitativ underhållning.
Innan serien har det också gjorts en film vid namn Suburra som jag inte har sett, men som jag förstår löst är kopplad till seriens händelser. Att inte se den påverkar dock inte njutningen av serien på något sätt.
Förutom att serien kvalitetsmässigt tål jämförelse med vilken annan produktion som helst, ger den italienska miljön och språket ett eget bidrag. Jag tittar huvudsakligen på amerikanska serier (som förmodligen många andra här) så det är skönt att ibland hitta produkter från olika kulturer.
5 gillningar
Många, även bra, serier, lämnar mig efteråt med en tom, oinspirerad och banal känsla som får mig att önska att jag hade använt tiden jag lade på att titta på serien till något annat.
Med dessa serier har det inte varit så. Jag har rentav blivit förtrollad av dem.
- Mysterious Cities of Gold
En japansk-fransk animerad serie från 1983. Detta är en barnsaga. Den innehåller en del dumheter och element som kan vara för mycket för en cynisk, modern och kvalitetsmedveten vuxen. Men för dem som vill lämna fördomarna vid dörren och låta sig ryckas med, erbjuds en fantastisk atmosfär, utmärkt berättande och ett visuellt fyrverkeri med handritade illustrationer vars färganvändning smeker ögat. Detta är en unik helhet.
- PLANETES
Denna animeserie om rymdskräpsamlare i omloppsbana erbjuder detaljerad och trovärdig fysikmodellering samt personliga karaktärer, drama och humor.
- Jeeves & Wooster
En aristokratisk ungkarl (Hugh Laurie) benägen att hamna i pinsamma situationer klantar sig och hans lojala betjänt (Stephen Fry) städar diskret upp röran. Fantastiskt ordväxling och situationskomik med bra skådespelare och autentisk tidsskildring.
Andra omnämnanden (inte lika starka rekommendationer som de ovanstående)
-
Curb Your Enthusiasm
Humor genialiskt uppbyggd kring vardagliga situationer. (DISCLAIMER: jag har inte sett den helt, men alla ca 10+ avsnitt jag har sett har varit bra) -
Legend of Galactic Heroes
Jag har sett 2 avsnitt av denna episka rymdanime. Jag insåg att den krävde så pass mycket koncentration och regelbundenhet att jag sköt upp den till en bättre tidpunkt. Baserat på två avsnitt verkar detta dock vara något jag inte vill missa. -
Firefly
En fin “western-sci-fi-serie” som tyvärr avbröts på grund av sin politiska laddning. -
Brooklyn 99 säsong 1
En s.k. poliskomedi. Jag har bara sett de två första säsongerna. Den andra säsongen var inte alls lika bra som den första, så jag tittade inte längre. Men den första säsongen träffade mitt i prick och fick mig att skratta.
ps. Cobra Kai säsong 1 har jag också sett någon gång och den var verkligen bra! Måste nog se den hela vägen till slutet någon gång.
3 gillningar
Slow horses (Apple tv)
https://www.imdb.com/title/tt5875444/
Follows a team of British intelligence agents who serve as a dumping ground department of MI5 due to their career-ending mistakes
Det är i korthet en beskrivning av denna spionthrillerserie, det finns också lagom mycket svart humor. Baserad på Mick Herrons böcker.
Jag upptäckte den här serien först i år och sedan sträcktittade jag de första tre säsongerna i snabb takt precis innan den fjärde började sändas på Apple TV.
6 gillningar
Dexter var bra. Liksom Californication. Oz var redan nämnt. Jag har tittat på Salkkarit i 25 år men kan inte rekommendera det. Narcos är bra.
2 gillningar
Hej, toppen, många rekommendationer har kommit in! Jag har redan fått upp ett par serier på min att-göra-lista. 
Tack också för uppmuntran att ge Breaking Bad ett nytt försök. Jag överväger det!
Lost
Vad ska man göra när ett flygplan störtar på en öde ö, vars lokalisering på kartor visar sig vara överraskande svår? Kommer någon att hjälpa till, eller börjar en ny civilisations segertåg på den nya obebodda ön? Serien är enligt mig en bra blandning av realistiska händelser och lite fantasi, vilket har skapat en riktigt smakfull handling som sträcker sig från första säsongen ända till sista avsnittet.
Första gången jag såg serien tyckte jag att den var helt OK, med ett svagt slut. Andra gången jag såg serien tyckte jag den var av hög kvalitet, och tredje gången jag såg den höjde serien riktigt högt bland mina favoriter. Det finns karaktärer för varje smak, och flera är ganska mångfacetterade.
Det finns tillräckligt att titta på för många säsonger, och utöver det skickliga manuset och skådespelarna får man dessutom fantastiska landskap där Lost är inspelad. Stark rekommendation!
Prison Break (Flykten)
När Michael Scofield rånar en bank blir han fast, och allt verkar gå åt skogen. Eller gör det det? Av en slump hamnar Michael i samma fängelse där hans bror väntar på sin dödsdom. Här börjar en kamp mot klockan, och Michael måste hitta ett sätt att ta sig från insidan av murarna till friheten. Det hjälper lite om man lyckas smuggla in fängelsets planritning.
Den genomtatuade Michael gör enligt mig en verkligt fantastisk rollprestation. Prison Break har gjorts i många säsonger, men som i nästan alla serier är de första säsongerna klart bäst. Jag skulle säga att säsong 1-3 är riktigt toppklass, därefter fortfarande bra. Den senaste säsongen är medelmåttig. Säsong 1-3 av Prison Break är kanske det bästa jag någonsin sett på TV. Dessa har jag sett många gånger.
Serien innehåller mycket motbjudande människor som man lär sig tycka om allteftersom serien fortskrider. Brottslingarna som Michael lär känna är inga börsspekulanter, utan riktiga brottslingar med hårda domar. Huvudpersonens anpassning till undervärlden följer man med stort intresse under den första säsongen, där allt är fantastiskt kalkylerat.
Enastående, enastående serie.
Spartacus
Bröst, mer bröst, svärd, våld och många shirtless män – samt en nypa historia. Vad finns det att inte gilla?!
Spartacus, fängslad i gladiatorskolan i Capua, var en thrakisk soldat. Han började tränas till gladiator i Quintus Lentulus Batiatus gladiatorskola, där han efter en svår start började utvecklas till ett riktigt odjur på slagfälten. Striderna fortskrider, motståndet hårdnar och insatserna i spelet ökar. Till slut ger sig Spartacus ut för att kämpa mot hela Rom, för att stoppa slaveriet.
Det bör nämnas att seriens huvudperson (säsong 1) avlider i lymfkörtelcancer, och därför byts huvudrollsinnehavaren ut i den andra säsongen. Jag tyckte mycket om skådespelaren i säsong 1, Andy Whitfield. Skådespelaren, som tränat sig till en fantastisk fysik, gör Spartacus karaktär rättvisa och lyckas utmärkt i sin roll.
Serien innehåller MYCKET våld och bar hud. Det är ingen serie för hela familjen. Blod syns, och dödanden utförda med gladiatorns verktyg visas ibland i närbild. Sexscener saknas inte heller i serien, så att titta på serien med sina egna föräldrar kan också vara lite pinsamt.
Seriens skådespelarensemble är en ganska vältränad skara, så det är redan visuellt trevligt att titta på män och kvinnor med kroppar som är som gudar.
Handlingsmässigt är serien bra, och den är trevlig att följa! Mycket händer och man ska inte förälska sig i någon, för inte heller i den här serien får någon immunitet i dödens händer.
Jag rekommenderar serien till dammiga börsforskare som längtar efter lite vildare underhållning än vad indexsparande har att erbjuda.
11 gillningar
Många filmer och serier har man sett genom åren. Dessutom vet man inte alltid om man skulle gilla den filmen nu om man såg den igen. Frågan är alltså överraskande svår 
Bland serierna gjorde den redan nämnda Kylmä Rinki, det vill säga Oz, som man en gång kunde se på Nelonen, ett stort intryck. Sedan sci-fi-serien Babylon 5, som visades på Yle 2. Ursprungligen blev jag inte ens entusiastisk över hela serien, men jag försökte igen och sedan var jag fast. Det tråkiga med streamingtjänster är att dessa serier inte nödvändigtvis finns tillgängliga någonstans längre. På MAX-tjänsten finns åtminstone Oz.
Bland nyare HBO-serier gillade jag verkligen att titta på serien som heter Barry.
Oz
En serie som skildrar de dagliga aktiviteterna på en ovanlig fängelseanläggning och dess kriminella invånare.
Babylon 5
I mitten av 2200-talet är rymdstationen Babylon 5, som tillhör Jordalliansen och ligger på neutralt territorium, en viktig knutpunkt för politiska intriger, rasistiska spänningar och olika krig under fem års tid.
Barry
En yrkesmördare från Mellanvästern flyttar till Los Angeles och blir indragen i stadens teaterkonstscen.
4 gillningar
Må bra-serien Ted Lasso
Finns på Apple TV
Ted Lassos första säsong började sändas på Apple TV+ i augusti 2020. Serien blev enormt populär och fick mycket beröm från kritiker. Den första säsongen fick hela 20 Emmy-nomineringar (bl.a. bästa regi, manus, scenografi, ljudeffekter och signaturmelodi), varav den vann priserna för bästa komediserie, manliga huvudroll, kvinnliga biroll, klippning och ljud, utöver detta vann säsongen en Golden Globe för bästa manliga huvudroll och nominerades för bästa komediserie.
Även om fotboll inte intresserar dig det minsta, så är denna ändå värd fem stjärnor.
Här kommer även en filmrekommendation, då åtminstone min vänkrets inte ens hade hört talas om denna, nämligen Old Henry.
Old Henrys berättelse och upplägg är enkla, och därför också fängslande.
Filmens förtjänster ligger i att den förlitar sig på ett enkelt upplägg och bildspråk, samt i den gradvis uppbyggda spänningen och skådespelarna. Stephen Dorffs karisma fyller lätt rollen som ledare för revolverligan, men filmens verkliga ryggrad är Tim Blake Nelson som ses som bonden Henry.
Finns åtminstone på YouTube (VOD) och jag tror även på Amazon/Apple TV. Titta inte på trailern, den spoilar händelserna
6 gillningar