Saabs Q4, inga överraskningar
3 gillningar
4 gillningar
Renato har skrivit sin snabbkommentar om Saabs Q4-resultat. 
Saabs bästa kvartal någonsin, orderingången var rekordhög och koncernens omsättning uppgick till 27,7 BSEK, en ökning med 33 % jämfört med föregående år, vilket tydligt överträffade våra prognoser. Det justerade rörelseresultatet var 2,9 BSEK, vilket motsvarar en marginal på 10,6 % och överträffade även det våra prognoser. Tillväxten och lönsamheten drevs främst av volymer och projektgenomförande i segmenten Surveillance och Dynamics. Resultatet per aktie uppgick till 4,73 SEK, medan vi hade förväntat oss 3,73 SEK.
5 gillningar
Och här är bolagsrapporten från Renato.
Saabs Q4-resultat var starkt inom alla divisioner, och resultatet för helåret 2025 var mycket stabilt och överträffade både konsensus och våra förväntningar. Vi ser att efterfrågan fortsätter att ligga på en strukturellt högre nivå, som knappast kommer att återgå till den tidigare nivån inom den närmaste framtiden. Detta stärker utsikterna för försvarsutgifterna, men den strukturellt högre efterfrågan har endast betydelse om beställningarna kan omvandlas till levererad förmåga i tid. Eftersom Saab kontinuerligt visar att de kan generera lönsam tillväxt med en växande orderstock genom att vara proaktiva gällande kapaciteten, anser vi att bolaget är väl positionerat för att nå sina uppdaterade finansiella mål och bibehålla tillväxten. Mot denna bakgrund höjer vi våra prognoser från 2026 och framåt. Våra reviderade prognoser innebär en lägre nedsiderisk, men vi ser fortfarande avkastningsförväntningen som oattraktiv på grund av den höga värderingen. Vi höjer vår riktkurs till 615 SEK (tidigare 550 SEK) och höjer vår rekommendation till minska (tidigare sälj).
3 gillningar
Här är Renatos kommentarer om det avtal Saab har ingått med den ukrainska försvarsindustrin.
Saab meddelade att de har undertecknat en avsiktsförklaring (Memorandum of Understanding, MoU) med Joint Stock Company “Ukrainian Defense Industry” (JSC UDI) gällande samarbete inom flyg och luftövervakning. Syftet med avsiktsförklaringen, som undertecknades vid säkerhetskonferensen i München, är att stödja Ukrainas försvarsförmåga genom att utnyttja Saabs expertis inom flyg och sensorer. Även om partnerskapet är en betydande strategisk milstolpe, ser vi det snarare som ett långsiktigt optionsvärde än som en kortsiktig ekonomisk drivkraft. Detta meddelande leder inte till några ändringar i våra nuvarande prognoser.
1 gillning
Nedan följer Renatos kommentarer om bland annat hur bristen på europeiska lager av luftvärnsrobotar lovar gott för Saabs verksamhet.
Ett av de centrala budskapen från säkerhetskonferensen i München var att lagren av långräckviddigt luftvärn har sinat. Vi ser dessa kommentarer som potentiellt positiva för GLSDB och måttligt positiva för Saabs övervakningsverksamhet GlobalEye, och effekten kan öka omsättningen med cirka 1–2,5 BSEK år 2026, vilket motsvarar en tillväxt på cirka 1–3 %. Bristen på långräckviddig avskräckning stöder vår tes om europeisk suveränitet, som utgör grunden för Saabs investeringscase, men det ändrar inte våra prognoser.
1 gillning
Det finns säkert ett behov av ökad produktion av robotar. Men med tanke på Ukrainas försvar är bekämpning av drönare med robotar riktigt kostnadsoeffektivt, och det finns redan billigare lösningar. Ukraina har utvecklat bland annat interceptor-drönare som numera är till och med betydligt billigare än de drönare som Ryssland skickar. Ett alternativ är lasersystem där kostnaden per skott är en euro eller två. Inköp av systemet är visserligen ganska dyrt, men för långsiktiga behov som nu i Ukraina är det också ekonomiskt kostnadseffektivt. Åtminstone israeliska Rafael har redan färdiga lasersystem och tydligen har Ukraina ett eget lasersystem under utveckling.
Försvarsrobotar håller alltså på att, i takt med utvecklingen av mer kostnadseffektiva system, begränsas till att främst bekämpa ballistiska robotar/kryssningsrobotar och flygplan. Undrar om Saab har kostnadseffektiva bekämpningssystem i sin utvecklingspipeline?
2 gillningar
Att köpa luftvärn på samma sätt som man köper försäkringar är hur man hamnar i Maginotlinjen-problemet. Man kan bygga något imponerande på ett ställe, för att sedan bli kringränd genom de luckor man ignorerat.
Min tolkning är att många av Ukrainas snabbrörliga lösningar ligger i kort- och medeldistanssegmenten. Lasrar hör också hemma där. Ljus färdas långt, men stridslasrar är beroende av geometri eller väder. De kräver siktlinje, och atmosfären försämrar strålkvaliteten genom turbulens, absorption och spridning. Det begränsar de praktiska bekämpningsavstånden, åtminstone under de närmaste åren. Vi får se hur det utvecklas. Men även en högeffektiv kortdistanslaser behöver fortfarande långdistanssensorer för att upptäcka hot tidigt och vägleda insatsen innan målet befinner sig inom laserns begränsade fönster.
Bristen finns dock i långdistanslagret. Europa behöver fler långdistansinterceptorer och den industriella kapaciteten för att underhålla dem, eller riskera att bli evigt beroende av USA (vilket USA för övrigt inte verkar vilja). Men att bara bygga det lagret är inte ett kostnadseffektivt svar. Man behöver också de angränsande nivåerna: kortdistansförsvar, motmedel mot drönare (counter-UAS), sensorer samt ledning och kontroll, eftersom de ökar uppdragseffekten per dyr interceptor. Den billigaste “bekämpningen” är ofta den man inte behövde genomföra. Kostnadseffektivitet kommer från arkitekturen och bekämpningslogiken, inte från att satsa allt på en enda “billig” effektor.
När det gäller leverantörsexponering är Rheinmetall redan välpositionerat inom luftvärn, inklusive kanonbaserade kortdistanslösningar, långdistansrobotar genom partnerskap, och har laserexponering via samarbete med MBDA i Tyskland, vilket inkluderar planer på att etablera ett samriskföretag (joint venture) för marina lasrar under 2026 (vi får se). Saab ser ut att vara mer inriktat på sensorer och kortdistanseffektorer, vilket fortfarande skapar en uppsida, men mixen är annorlunda. På sidan för kostnadseffektiva effektorer har Saab Nimbrix, en kompakt counter-UAS-robot med ett bekämpningsavstånd på upp till 5 km. På långdistanssidan har Saab och Boeing GLSDB, som Saab marknadsför med en angiven räckvidd på 150 km. När det gäller lasrar rör sig även det brittiska DragonFire-projektet framåt, lett av MBDA tillsammans med Leonardo och QinetiQ, och Storbritannien har lyft fram en driftskostnad under £10 per skott i demonstrationer. Och du nämnde Israel där.
Om man zoomar ut behöver nationer fortfarande en balanserad luftvärnsinfrastruktur. Decennier av underinvesteringar har lämnat Europa med tunna ammunitionsförråd och ojämn skiktning (mer kortdistans när långdistans behövs och vice versa). Samtidigt har Europa förlitat sig tungt på amerikanska leveranskedjor och inte behållit tillräcklig kapacitet på hemmaplan. Att återuppbygga den försvarsindustriella basen är svårt eftersom den begränsas av brist på yrkeskompetens, kvalificerade underleverantörer, energi- och tillståndsfriktioner samt långa kvalificeringscykler. Implikationen är tydlig. Politiskt stöd och finansiering kommer att behöva bestå i åratal om vi vill ha en välfungerande försvarsindustriell bas, och det flödet kommer att lyfta huvudleverantörer (primes) samtidigt som det skapar utrymme för nya aktörer som förbättrar teknikbasen över tid. Det kommer inte att ske omedelbart.
5 gillningar
Amerikanska försvarsindustriföretag har en viss produktion (främst komponenter) i Europa. Ser du en möjlighet att öka den europeiska produktionen av slutprodukter för de europeiska ländernas behov genom amerikanska företags investeringar i Europa? Kräver detta tillståndsgivning från USA?
Fördelen skulle naturligtvis vara att utvecklingsarbetet är gjort och produkterna är testade i praktiken, så tid och kostnader skulle kunna sparas.
3 gillningar
Hej igen. Ja. Amerikanska försvarsföretag sysselsätter stora arbetsstyrkor runtom i Europa, och en ökad europeisk efterfrågan kan dra in ytterligare kapacitet i systemet, bland annat genom amerikanska huvudentreprenörer (primes) och deras europeiska dotterbolag.
Europa vill fortfarande bygga upp ett större inhemskt industriellt djup för att bli oberoende av USA och därmed en värdig allierad, men det är ett flerårigt projekt. Under tiden kommer sannolikt en betydande del av de ökade europeiska upphandlingarna att tillfalla amerikanska leverantörer genom köp av färdiga produkter (off-the-shelf) och snabba återfyllnadsprogram.
När det gäller amerikanska företags expansion av tillverkning i Europa är begränsningen snarare tillstånd och incitament än kapital. Den verkställande ordern om försvarsupphandlingar från den 7 januari 2026 inför restriktioner för aktieåterköp och utdelningar för företag som anses underprestera, och den driver framtida avtalsstrukturer mot att koppla ledningens incitament till leverans i tid och ökad produktion.
Även om en amerikansk entreprenör vill lokalisera produktionen till Europa blir investeringen endast ekonomiskt meningsfull om den omfattar kontrollerade tekniska data och produktionsrättigheter. Dessa överföringar kräver vanligtvis amerikanska exportkontrolltillstånd, till exempel ramverk för ITAR-tillverkning (International Traffic in Arms Regulations) eller tekniskt bistånd, samt relevanta godkännanden för det specifika programmet. Om den politiska hållningen stramas åt kan tidsramen och omfattningen för godkännanden bli en bindande flaskhals för europeisk industrialisering via amerikansk teknologi. Och som jag sa tror jag att det är mycket, mycket lättare att skala upp produktionen av färdiga produkter i Europa via amerikanska huvudentreprenörer.
Jag tror att USA vill hjälpa Europa, men de vill hjälpa sig själva mer.
1 gillning
Här är Renatas kommentarer om hur Iran-härvan kan öka efterfrågan på Saabs produkter i Europa.
USA och Israel inledde den 28 februari ett omfattande gemensamt militärt angrepp mot Iran, och konflikten fortsätter att eskalera. Saab har ingen direkt exponering mot regionen, men Europas accelererande upphandlingsbeslut och den ökade efterfrågan på dess produkter skulle kunna lägga till ett par procentenheter till de kortsiktiga omsättningsförväntningarna. Vi behåller dock våra prognoser för Saab oförändrade i samband med denna kommentar.
2 gillningar
Låt oss fundera lite på Mellanöstern ur Saabs perspektiv; behovet av olika typer av sensorer för luftförsvar är helt enkelt enormt. När det gäller sensorer är Saabs flaggskepp GlobalEye, och UAE har fem sådana i bruk.
Det här fångade min uppmärksamhet idag:
”Sedan starten av Irans attacker har UAE upptäckt 205 ballistiska robotar och förstört 190 av dem, medan 13 föll i havet och två landade inuti landet.
Ministeriet sade att man även hade upptäckt 1 184 iranska drönare och skjutit ner 1 110, medan 74 drönare föll inom UAE:s territorium. Dessutom upptäcktes och förstördes åtta kryssningsrobotar.”
Det kan konstateras att GlobalEye är ett stridsprovat (combat-proven) system. Före den senaste konflikten erbjöd Saab planet till Saudiarabien och Qatar. Om GlobalEye har något att göra med UAE:s bekämpningsgrad, borde affärer vara på gång. På annat håll har Pakistans äldre Saab Erieye-radarplan varit en huvudvärk för Indien vid flera tillfällen.
Om man vill klara sig i modern luftkrigföring måste man ha ett modernt radarplan, såvida man inte på något sätt får samma lägesbild i realtid från en satellit.
8 gillningar
Renata har skrivit kommentarer om Saabs polska kontrakt.
Saab har tecknat nya samarbetsavtal med polska PGZ och WB Group, vilket fördjupar det samarbete som inleddes i september 2025 gällande underhåll av ubåtar och autonoma system. Avtalen är avsiktsförklaringar och ändrar inte våra prognoser, men de stärker våra långsiktiga tillväxt- och lönsamhetsutsikter.
1 gillning
Här är Renatas kommentarer om att Saab slår samman affärsområdet Kockums och Surveillance-enheten Naval Combat Systems till ett nytt affärsområde, Naval, från och med april, vilket bör förtydliga bolagets struktur och stödja synergier.
Saab meddelade idag att de slår samman affärsområdet Kockums och enheten Naval Combat Systems inom Surveillance till ett nytt affärsområde vid namn Naval från och med den 1 april 2026. Vi ser omorganisationen som ett logiskt strategiskt steg som förtydligar bolagets struktur och stöder de eftersträvade synergierna mellan plattformar och deras stridssystem. Kockums nuvarande chef kommer att leda den nya divisionen. Förändringen har ingen inverkan på koncernens omsättning eller resultat. Våra prognoser förblir oförändrade.
Jag håller med dig, och den nuvarande miljön har gjort argumentet betydligt starkare än det var när jag senast skrev om detta.
Ukraina blottade en kritisk brist på luftvärnsrobotar inom Nato, vilket skapade ett andra ordningens problem som är lätt att förbise. När lagren av luftvärnsrobotar sinar kan försvararen inte bekämpa varje inkommande hot utan måste prioritera de farligaste. Den selektiviteten kräver bättre lägesbild, mer tid för beslutsfattande och en tydligare realtidsbild av vad som faktiskt är på väg in. Det är precis vad GlobalEye tillhandahåller. Det utökar radarhorisonten, det är multidomän – vilket innebär att det spårar hot i luften, till sjöss och på marken samtidigt – och det matar in den bilden direkt i en nations övergripande ledningsarkitektur. Marginalvärdet av att äga den förmågan ökade redan före de senaste händelserna.
Nu är problemet mer omfattande och, som du korrekt påpekar, betyder det att marginalvärdet är större. Konflikten i Mellanöstern har introducerat en andra aktiv krigsskådeplats där allierad infrastruktur attackeras av ballistiska robotar, kryssningsrobotar och drönarsvärmar i flera länder samtidigt. Var och en av dessa hottyper är exakt vad GlobalEye är byggt för att upptäcka tidigt och hjälpa till att hantera. En nation som omvärderar sin luftvärnsarkitektur i ljuset av allt detta – och det finns flera som nu har starka skäl att göra det – kommer att finna argumenten för ett system som GlobalEye betydligt mer brådskande än för tolv månader sedan.
Exportfiltret förblir en reell begränsning. Sverige måste godkänna varje försäljning, så köparna måste vara allierade eller åtminstone icke-fientliga nationer. Men gruppen av länder som uppfyller det kriteriet och som nu aktivt tänker om kring sin luftförsvarsförmåga har vuxit avsevärt sedan den 28 februari, och det måste återspeglas i hur vi ser på GlobalEyes efterfrågepipeline på medellång sikt.
Risknotering: Den verkliga risken är inte att satelliter plötsligt ersätter system som GlobalEye. Det är att den snabba kommersialiseringen av radarkonstellationer i låg jordbana gradvis minskar den adresserbara marknaden för flygburen tidig varning över en tio- till femtonårsperiod. Den mer omedelbara risken är att kunder börjar räkna in satellitalternativ tidigare i upphandlingsprocessen, vilket kan förlänga försäljningscyklerna och öka bevisbördan för flygplattformar. För mig är Saabs tydligaste hedge därför att äga datafusions- och ledningslagret snarare än att försvara själva insamlingsplattformen. Det är det som gör investeringarna i rymden och autonomi strategiskt viktiga, även om intäktsbidraget fortfarande ser blygsamt ut idag.
3 gillningar
Hej,
Saab pressmeddelade nyligen att de har ingått ett industriellt partnerskap med ett kanadensiskt AI-företag, Cohere. Detta fick mig att tänka på flera skäl till att detta är bra för Saab, verksamma på olika nivåer. Länk.
Den tydligaste läsningen är den kanadensiska GlobalEye-kampanjen. Kanada har ett väletablerat ramverk för industriellt deltagande, vilket innebär att utländska leverantörer måste visa ett meningsfullt lokalt ekonomiskt engagemang för att vara konkurrenskraftiga. Att samarbeta med ett välrenommerat kanadensiskt AI-företag stärker direkt Saabs industriella samarbetsmeriter på den marknaden och förbättrar dess konkurrensposition inför vad som kan bli en betydande kontraktvinst.
En andra dimension är produktkapacitet. Cohere bygger AI-modeller av företagsklass designade för säker, lokal distribution, vilket är ett hårt krav i försvarsmiljöer. Samarbetet riktar sig mot datadrivet uppdragsstöd och informationsbearbetning inom GlobalEyes operativa arkitektur, vilket innebär att plattformen blir bättre på att hjälpa operatörer att bearbeta sensordata snabbare, prioritera hot tydligare och agera mer beslutsamt under tryck. Det gör GlobalEye mer kapabel och mer konkurrenskraftig på varje marknad, inte bara Kanada.
Den tredje dimensionen är den strategiskt viktigaste. Som vi diskuterade är en av Saabs viktigaste långsiktiga säkringar mot den gradvisa mognaden av satellitsensorteknik att äga fusions- och beslutsnivån snarare än att enbart försvara insamlingsplattformen. Att bädda in företags-AI direkt i GlobalEye är ett konkret steg i den riktningen. En plattform som inte bara samlar in data utan tolkar och prioriterar den i realtid med hjälp av avancerad AI är strukturellt svårare att förskjuta, oavsett hur det underliggande sensorlandskapet utvecklas.
2 gillningar