Järnvägsbolag - Verkliga salongsvagnar

[kilpikonna]

Det är helt otroligt att forumet hittills har saknat en egen tråd för rena järnvägsbolag. Trots att “salongsvagnen” diskuteras i nästan varje tråd och sektorn har lyfts fram i Berkshire Hathaway, Det Perfekta Företaget (punkt 5) samt tråden Globala Kvalitetsbolag.

Vi söker ständigt marknaden efter hållbara konkurrensfördelar, prissättningskraft och högkvalitativ värdeskapande. Ändå har vi ignorerat en av världens äldsta och starkaste affärsmodeller. Nu är det dags att rikta blicken mot spåren, som har fungerat som solida ankare för välståndsskapande i över hundra år.

Varför är järnvägsbolag en exceptionell investering?
Investeringscasen för järnvägar bygger på en oöverträffad vallgrav (MOAT). Att bygga ett omfattande järnvägsnätverk på tusentals mil från grunden är idag omöjligt på grund av astronomiska kostnader och markanvändning. Detta skapar regionala monopol och duopol för befintliga jättar.

Detta återspeglas direkt i prissättningskraften. Företagen överför inflation och bränsleprisfluktuationer till fraktpriserna. Eftersom tåget är betydligt mer energieffektivt än lastbilar på långa sträckor, accentueras järnvägens relativa fördel ytterligare när energipriserna stiger.

De nordamerikanska jättarna klarar även den strängaste kvalitetsanalysen:

Lönsamhet:
Nettomarginalerna (NPM) är exceptionella, typiskt 25–30 %

Avkastning på eget kapital (ROE): Varierar mellan företagen, men ligger stabilt över målnivån på 8 %. Toppföretag som Union Pacific uppvisar upp till ~40 % ROE-tal, stöttade av aktiva återköp av egna aktier.

Kassaflöde & Värdeskapande:
Avkastning på sysselsatt kapital (ROIC) för kvalitetsoperatörer är regelbundet över 10 % (t.ex. CNR 12,9 %, UNP 16,3 %). Fria kassaflödesmarginaler är starka, som bäst nästan 20 % av omsättningen.

Hållbarhet:
Utdelningsandelarna (Payout Ratio) hålls måttliga (ofta 20–50 %), vilket lämnar enormt kapital för att “snöbollen” ska växa genom annullering av egna aktier.

Fusioner
Järnvägsbranschen står inför en historisk omvälvning. Union Pacifics och Norfolk Southerns (uppskattningsvis 85 miljarder USD) fusionsplan, som inleddes 2025, är på väg att skapa den första verkliga kust till kust-jätten i USA. Detta har satt igång spekulationer om CSX:s motdrag och ett möjligt samarbete med Berkshire Hathaways BNSF eller det nya CPKC.

Följande företag i korthet:
Canadian National Railway (CNR)
Union Pacific (UNP)
Canadian Pacific Kansas City (CPKC)
CSX & Norfolk Southern (NSC)

[Sfinski]

Av dessa har jag följt CNR längst, men de senaste utdelningarna/köpen av egna aktier finansierade med lån har minskat mitt intresse något. Det har inte uppstått några problem från det, än.

Mitt fokus har alltså flyttats mot Canadian Pacific, där värderingsnivån är mer irriterande.

Visst kommer jag att hoppa på tåget någon gång, så länge jag orkar vänta tillräckligt länge.

[Szanne]

Bra att generellt konstatera att de nordamerikanska jättarna alltså äger järnvägar och åtminstone driver godstrafik på sina spår, vilket skiljer sig avsevärt från Finlands och såvitt jag förstår Europas praxis gällande spåren. Därför är tröskeln för att anlägga nya järnvägar också mycket hög, eftersom spåren inte i princip är i offentlig ägo.

[Ilkka6]

Järnvägsbolag finns förresten också på asiatiska börser.

Särskilt i Japan finns det gott om börsnoterade järnvägsbolag. Dessa företag äger sina spår och är monopol på sina egna linjer. Till skillnad från nordamerikanska järnvägsbolag är dessa passagerartransportorienterade. Praktiskt taget alla Japans industriella centra ligger vid kusten och landet har inga stora naturresurser, så det finns inget särskilt stort behov av inrikes godstransporter.

Dessa japanska järnvägsbolag har vanligtvis också andra verksamheter än själva tågverksamheten; ofta äger de till exempel fastigheterna vid sina järnvägsstationer, som innehåller olika typer av värdefulla kommersiella lokaler.

Många av dessa är ganska billiga baserat på resultat men har inte varit särskilt värdeskapande för ägarna. Tillväxtutsikterna inom persontransporter är dämpade eftersom landets befolkning fortfarande minskar – turismen drar dock.

[Ilkka6]

MTR Corporation (namnet är en förkortning av Mass Transit Railway) är ett tunnelbanetågsbolag som är noterat på Hongkongbörsen.

Bolagets ursprungliga huvudsakliga verksamhet är Hongkongs tunnelbana som det driver med ensamrätt åtminstone fram till år 2057. Hongkongs tunnelbana har cirka 5,5 miljoner dagliga resenärer och en marknadsandel på 50 % av stadens kollektivtrafik. I samband med tunnelbanan har bolaget köpcentrum i anslutning till stationerna samt en fastighetsutvecklingsverksamhet som utgör en stor del av resultatet. Hongkong står för drygt hälften av bolagets omsättning.

Ett annat affärsområde för bolaget är utveckling och drift av tunnelbane- och pendeltågslinjer i andra städer: Peking, Shenzhen, Hangzhou, Melbourne och Sydney. Tidigare drev bolaget även tåg i Sverige, men detta var inte lönsamt, så bolaget drog sig tillbaka från marknaden.

Hongkongs regering äger 74 % av bolaget.

Tack vare sin monopolställning profilerar sig bolaget som en ganska defensiv infrastrukturell investering, även om det också finns en exponering mot marknaden för kommersiella fastigheter. Utdelningsavkastningen är för närvarande cirka 4 % och utdelningsandelen cirka 57 %. Bolagets marknadsvärde är för närvarande cirka 207 miljarder HKD, det vill säga cirka 22,5 miljarder euro.

Här är finansiella siffror för 2015-2024 (förra årets årsredovisning har ännu inte publicerats, så 2025 ingår inte) – förstora bilden genom att klicka.

Bolaget kan köpas på Hongkongbörsen under tickerkoden 0066.