Vid planering av en pensionsportfölj hittade jag ingen diskussionstråd i ämnet.
Världens bästa företag är sådana som man kan köpa till portföljen och tryggt glömma bort för att skapa värde – och titta till efter till exempel 10 år för att se hur det går.
Det vill säga företag som år efter år på ett mycket tillförlitligt sätt kan förbättra sin prestation.
Sådana företag, eller nästan sådana, skulle kunna vara till exempel Berkshire Hathaway, Costco, CGI, Visa osv.
Vilket företag känner du till som du skulle kunna bli ägare i idag och förbli ägare i fram till åtminstone år 2040 utan minsta oro för morgondagen?
Vilket företag har övertygat dig med sina kvalitativa faktorer i så hög grad att du skulle anförtro en betydande del av dina investeringstillgångar i dess händer för 15 år?
Och framför allt, varför?
Sampo. Stabil verksamhet som inte svänger mycket. Tillväxten är anspråkslös, men stadigt lite mer än inflationen. En gång om året kollar man det försäkringstekniska resultatet och i övrigt kan man fortsätta ta det lugnt. Utdelningar.
UPM. Solid skogsjätte med många ben att stå på, bland annat inom energi och produkter tillverkade av förnybara råvaror. Utdelningar.
Som framgår av de senaste inläggen i tråden har det nu slagit den svenska börsen 13 år i rad. Förhoppningsvis fortsätter de kommande 15 åren i samma spår.
Om avkastningsförväntningarna i praktiken enbart ligger i en stabil direktavkastning, så skulle jag välja Nordea istället för Sampo, vars utdelningsprognoser för de närmaste åren är betydligt högre än Sampos.
Jag ser inte heller UPM som särskilt lockande för en långsiktig portfölj till nuvarande pris och med de närmaste årens mediokra förväntade direktavkastning.
Inte bara utdelning, utan i båda dessa ser jag stor potential på lång sikt (10–15 år) även för tillväxt genom att surfa på megatrendernas vågor. Till skillnad från de utdelningsmaskiner du nämnde.
Om tankeexperimentets idé är att försöka minimera allt aktivt ställningstagande nu och under de kommande 10 åren, bör bolaget vara diversifierat till det yttersta så att dess verksamhet tål bland annat disruptiva innovationer och marknadsrelaterade stormar (politiska, naturkatastrofer osv.) och drar nytta av positiva drivkrafter. Det enda bolag jag kommer att tänka på som är sådant är Berkshire Hathaway, som till viss del närmar sig en fondinvestering i sin riskprofil.
Det är tydligt att finska bolag som är kopplade till ett fåtal produkter, en enskild bransch och utmaningarna på vår marknad inte är sådana som man bara kan köpa och glömma i ett decennium utan att ta en mycket stor aktiv risk.
Av de finländska bolagen är Sampo det första som dyker upp i tankarna, och det finns även i portföljen. Den nordiska sakförsäkringsmarknaden har varit mycket stabil och kunderna har varit lata med att jämföra priser. Det verkar som att detta kommer att fortsätta, eftersom priskonkurrens varken från försäkringsbolagens eller kundernas sida verkar uppstå ens i en något svagare konjunktur. Ett annat sannolikt “säkert kort” för pensionsportföljen skulle vara Kesko. Dagligvaruhandeln har länge varit ett duopol mellan Kesko och S-gruppen, där Lidl rör sig lite i bakgrunden. Kesko har också haft en fin tillväxt inom den nordiska bygghandeln under de senaste åren, vilket säkert tar fart igen så snart konjunkturen förbättras.
Bland de amerikanska bolagen där jag tror att det finns potential för att skapa ägarvärde under decennier återfinns Visa, Mastercard, S&P Global och Moody’s i portföljen. Det tydligaste hotet för dessa är reglering, eftersom det i praktiken inte finns någon konkurrens och det är mycket osannolikt att sådan skulle uppstå. Det skulle krävas enorma ansträngningar för att uppnå nätverkseffekten hos Visa och Mastercard samt det rykte och det berg av data om företag och marknader som S&P och Moody’s har samlat på sig under årtionden.
På bevakningslistan över amerikanska bolag finns dessutom Copart (nätverkseffekt och ingen vill ha en bilskrot på sin bakgård → svårt att etablera nya på logistiskt bra platser), Microsoft (det finns ingen ersättare för operativsystemet och Office, stor aktör inom molntjänster → skalfördelar samt att AI-relaterade saker kan bli ett nytt stödben), Apple (varumärke), Costco (lojala kunder) och Waste Management (det uppstår alltid avfall/återvinningsbart material att hantera, det finns några större aktörer i branschen som konsoliderar marknaden över tid, nackdelen är en kapitalintensiv affärsmodell).
Jag skulle personligen inte säga att ett försäkringsbolag, verkstadsbolag eller liknande som verkar i periferin är den ultimata “köp och glöm”-investeringen.
Om jag måste nämna något så skulle Brookfield-konglomeratet få min röst. Fastigheter i världens mest eftertraktade områden, elnät, järnvägar, datacenter, hamnar, vattenkraftverk, telemaster osv. osv.
En verksamhet som världsekonomin inte går runt utan låter i mina öron mer som en önskvärd investering.
Det är just det. Grovt förenklat är nedgången för Keskos affärsverksamhet bara ett Amazon eller ett politiskt beslut gällande duopolet bort, ett försäkringsbolags fall hänger på en naturkatastrof eller ett kvävande regleringsbeslut, och ett verkstadsbolags nedgång beror på en enda innovation som revolutionerar huvudproduktens marknad. Det faller inte riktigt in i kategorin “utan minsta oro för morgondagen”.
Det som ofta verkar glömmas bort är att bolagen på den finländska börsen är små och därmed ganska riskfyllda småfiskar i de stora bolagens världshav. Av våra “stora” bolag är endast 10 stycken storleksmässigt för stora för att rymmas på exempelvis småbolagslistan Russell 2000. Oironiskt nog är förmodligen något megatech-bolag värderat till hypermultiplar mycket mer av ett “köp och glöm-papper” än småkioskerna på vår perifera börs.
