Detta är en fantastisk tråd! Finska språket ska hedras! Jag la den under bevakning. Jag har funderat mycket på mitt eget uttryckssätt, särskilt när jag startade bloggen, åt vilket håll jag ska gå med textproduktionen. Jag tycker att talspråk är helt okej på ett diskussionsforum, men om man konstant missar grunderna i grammatik (t.ex. börjar en mening med liten bokstav och de vanligaste sammansatta orden är fel hela tiden) så är det svårt att ta skribenten 100% seriöst. Små stavfel gör förstås ingenting. Jag kan inte heller grammatiken helt perfekt, jag har snubblat mycket på till exempel “sekä/ja” (både/och) -konjunktioner när jag har skrivit jobbansökningar. “Sekä” (både) -konjunktionen gör plötsligt meningen riktigt fin jämfört med “ja” (och), men den är förrädiskt lätt att använda fel. Om du inte vet var “sekä” -konjunktionen används, använd “ja”. Det är en ständig inlärning.
Markkinat korjaa vai markkinat korjaavat? (Marknaden korrigerar (singular) eller marknaden korrigerar (plural)?)
Eftersom “typo” har hamnat i både Wikipedia och Wiktionary och kommer från ordet typografiskt fel, så får man för guds skull använda det ordet på diskussionsforum. Så det finns sarkasm här direkt. Idén med tråden var bra, men jag tar bort den från övervakningen. Dämpar den faktiskt.
I den här tråden skulle vi kunna komma överens om tydliga regler direkt. @Astrix kritik var mycket befogad.
Tråden är inte avsedd för gliringar, utan här kan alla lära sig något nytt om stavning och grammatik.
Tråden är inte för människors egna preferenser, utan för det finska språket.
Tråden handlar inte om “vad som irriterar dig i andras tal”.
Här kan man diskutera grammatiska fel som ofta förekommer till exempel på forumet eller i nyheterna. Sedan lär sig de som följer tråden av de fel som lyfts fram.
Här är min egen åsikt. För att detta inte ska bli Suomi24 (ett finländskt diskussionsforum), borde instruktionerna vara tydliga. Det finns ingen anledning att skriva meddelanden här som inte bidrar till diskussionen.
En intressant ny tråd, även om syftet förblir lite oklart på ett investeringsforum.
Jag läste igenom kommentarerna i tråden. Jag har en kort berättelse från verkligheten som kopplar samman skrivande och tankegångar.
Min chef och kollega med de klaraste tankarna under hela min karriär fanns i början av årtusendet. Han var överlägsen i analytiskt tänkande. Förenkling av saker och geniala lösningsförslag överträffade ständigt alla andras förmågor. Det fanns bara ett problem. Han behövde hjälp med att förbereda presentationer och ibland till och med att skriva meddelanden. Hans e-postmeddelanden var ibland så röriga att det skulle ha krävts en tolk för att översätta dem till finska. Alla gissade säkert att det rörde sig om en ganska svår dyslexi.
Vår dåvarande arbetsgemenskap lärde sig att inte bedöma människor eller deras prestationer enbart baserat på deras stavningsförmåga. Killen som briljerade på mötena var en respekterad ledare innan han flyttade till ännu mer krävande uppgifter. Små eller lite större skrivfel har länge inte stört mig, om meddelandets innehåll annars är läsvärt.
Jag håller med, även om man vid exempel 3 skulle kunna ge lite slack, det är lite tolkningsbart. Jag är ganska säker på att någon snart kommer att berätta hur det irriterar dem när någon säger “kekä” istället för “kuka”, även om det är ett fel som har smugit sig in i talspråket. Men det är naturligtvis inte meningen att tråden ska fyllas med otaliga “aargh, jag står inte ut när tonåringen säger att vårt wifi hade en glitch igen”, så jag förstår mycket väl vad du menar.
Så låt oss försöka hålla även detta analytiskt i forumets anda, även om det säkert kommer att ta ett tag att hitta sin form. Lite godmodigt skämt är naturligtvis tillåtet.
Jag tyckte inte att @RimaPoikas kommentar var illvillig, men jag erkänner att jag smålog åt @Astrixs motreplik På ett annat forum, där jag skamlöst stal idén, händer det ofta att även korrigeringsmeddelanden korrigeras lite. Det viktigaste är att man hela tiden har en positiv, inte pedantisk, inställning till det hela.
Stavning är lite som etikett. Båda kan användas som ett vapen och för att framhäva sin egen överlägsenhet. När man själv kan reglerna tillhör man en elitklass och kan kritisera dem som inte gör det. Det var ju så etiketten uppstod, att adeln skulle skilja sig från pöbeln.
Å andra sidan är vissa regler helt bra och underlättar livet. Det är till exempel bra att veta att det inte är korrekt att rapa vid matbordet, annars försvårar man sitt eget liv. På samma sätt kan man med dålig skrivförmåga försvåra att framföra sina egna tankar.
Så jag tänker att det inte är något fel med att vårda vare sig grammatik eller etikett. Om någon värderar andra människor baserat på deras skrivförmåga, så är det förstås deras egen förlust och talar om märkliga prioriteringar.
Det var inte meningen att hacka på någon.
Även om jag fick svar på det själv.
Jag erkänner mitt skrivfel, som jag redan
fick kritik för.
Visst finns det ett annat skrivfel i mitt meddelande, men det får vara.
PS. Det kan finnas flera.
Men man lär sig genom att göra.
Diskussionen om behovet av stavning är helt giltig. Jag vet att inte ens alla lärare i lågstadiet längre kräver versaler eller punkter. Dessa är naturligtvis bara enskilda anekdoter.
Jag själv arbetade många somrar med tonåringar på en lantlig ort. En stor del av hundratals och åter hundratals tonåringar hade en helt bedrövlig handstil. Allt var skrivet med blockbokstäver och hur som helst på papperet. Slutresultatet var mer som att rita än att skriva. De första åren försökte jag tyda vad som egentligen stod på papperet, men senare insåg jag att jag behövde ändra strategi.
Jag lämnade tillbaka papperen omedelbart och sa att istället för att jag försöker gissa vad det står, skriv som folk skriver (med humor). Jag lärde dem versaler och att texten ska gå rad för rad. Med en enda anmärkning började alla alltid skriva så att det gick att läsa. I den lokala skolan krävdes det tydligen aldrig.
Idag skrivs all väsentlig text på dator, och världen är full av bra stavningskontrollprogram. En bra handstil har inte längre någon betydelse, och kanske inte stavningen heller snart.
Detta var vad jag letade efter när jag öppnade tråden, och korrekt stavning kan behövas mer senare än vad man hade förväntat sig.
Som @OldFeki:s exempel har jag fått feedback för min förmåga att snabbt uppfatta helheter och kondensera verbalt. När jag i mitt nuvarande arbete behövde skriva en del dokument och instruktioner, märkte man att de innehöll en orimlig mängd stavfel, onödiga utfyllnadsord och meningsbyggnader som var något utmanande att förstå. I ungefär ett år korrekturläste och rättade min kollega och jag dem, vilket fick mig att bättre förstå vikten av att skriva. Resan fortsätter, och målet med den här tråden är verkligen inte att magisterstudenter i modersmål ska rätta meningsbyggnader som om det vore en uppsats.
Jag tror att detta också kommer att vara en allmännyttig tråd för forumets kvalitet, men bara tiden får utvisa. Nu, efter introduktionen, ser vi med intresse fram emot vilka typer av diskussioner om böjningar etc. som kommer att börja dyka upp här.
E. Började förstå → förstod och lade till några kommatecken och punkter
Många nya möjligheter i livet kan vara beroende av förmågan att producera korrekt stavade texter. Det är obestridligt. Jag har själv använt kollegor för korrekturläsning, där man också måste förstå textens innehåll. Och liknande tjänster har fungerat åt båda håll.
Min chef, som jag hyllade ovan, gick förresten över till ett annat globalt företag där hans närmaste kollegor inte var finländare och arbetsspråket enbart var engelska. Jag måste erkänna att jag inte vet mycket om dyslexi, men för den här kollegan som kämpade med att skriva på finska orsakade engelska inte samma problem.
“du använder vilket-relativpronomenet korrekt i din tweet”
Från Språkrådets (Kielitoimisto) rekommendationsbank:
“Som” (joka) är vanligt när referensobjektet i den föregående meningen är konkret, väl avgränsat, specificerat (Hon är en person som är trevlig att vara med)
“Vad” (mikä) är vanligt när referensobjektet är en abstrakt sak (t.ex. solen skiner, vilket är trevligt)
Våra kommunikationsmänniskor rekommenderade meningar på max cirka 13 ord. Jag vet inte om det är någon undersökt sak eller en allmän branschstandard.
E: Skrivs det ”suositteli” eller ”suosittelivat” i samband med plural? Han ”suositteli” (rekommenderade), de ”suosittelivat” (rekommenderade) men människor ”suositteli”… …vat?
Vår kommunikationsavdelning rekommenderade. Våra kommunikationsmänniskor rekommenderade. Alltså helt normalt singular eller plural beroende på hur du definierar subjektet.
Detta påminner mig om hur vissa på annat håll har börjat skriva det sista skiljetecknet i en mening öppet på detta sätt. Punkt. Osäkerhet eller någon annan anledning?
Hej, det är inte lätt att skriva. Jag märker själv hur klumpig meningsbyggnaden är, men jag har inte förmågan att rätta till den, eller så måste jag fundera länge. Jag har medvetet utelämnat alla kolon, semikolon osv., eftersom jag inte vet var de ska placeras med säkerhet.
Ibland skulle det vara roligare att skriva längre texter, men den röda tråden försvinner väldigt snabbt och texten blir så förvirrande att man inte riktigt vill publicera den.
Jag kom förresten att tänka på om ett bättre namn för tråden skulle vara “Språkvårds- och stavningstråd”. Att vara en paragrafryttare (pilkunviilaus) är förstås ett humoristiskt uttryck, men någon kan säkert ta illa upp om de är på det humöret . Dessutom kan det oavsiktligt ge en felaktig uppfattning om syftet med tråden.
Detta var bara en subjektiv observation, som ingen annan nödvändigtvis tänker på .
Tillägg: Ska meningen förresten avslutas med punkt trots smileyn, det blev svårt !?
Det är en ständig inlärning.
Våra kommunikationsmänniskor rekommenderade meningar på max cirka 13 ord. Jag vet inte om det är någon undersökt sak eller en allmän branschstandard.
. Dessutom kan det oavsiktligt ge en felaktig uppfattning om syftet med tråden.