Här måste jag förlita mig på äldre medarbetare. 
Kan till exempel @Marianne_Palmu kommentera ovanstående?
7 gillningar
Är inte Inderes en förkortning av “Independent ? research” (jag minns inte vilket ord som är på platsen för frågetecknet, kanske security?), och förkortas det sista ordets böjning av research till resin?
9 gillningar
Ja, men förkortningar brukar böjas enligt förkortningens uttal.
Till exempel är FPA mindre informellt Folkpensionsanstalten. Jag skulle gå till Folkpensionsanstalten men till FPA. I det ena fallet vokal, i det andra -n. Ingen skulle förhoppningsvis säga “FPA:n” (till FPA).
13 gillningar
På samma sätt något som “kostar nu två gånger mer”. Oftast syftar man på en fördubbling av priset trots att formuleringen betyder en tredubbling. “Dubbelt så mycket” är inte samma sak som “två gånger mer”.
Själv använde jag länge en felaktig formulering när jag hänvisade till kommande vecka. Om jag på måndagen pratade om torsdagen, menade jag den aktuella veckan, men med “nästa torsdag” menade jag i mitt eget huvud torsdagen veckan efter. Detta orsakade naturligtvis förvirring 
5 gillningar
Huh huh, jag har inte tänkt så mycket på böjningen av ordet Inderes förut, men Inderesin är den etablerade formen för oss. Jag skulle tro att det kommer just från ordparet Independent research, som Inderes alltså är en förkortning av. I språkvården är det tydligen så att om ett namn har två böjningssätt, kan man ta hänsyn till den berörda partens eget sätt men det är absolut inte det enda rätta sättet. Så det rika finska språket erbjuder många former för detta
För övrigt en jättebra tråd, låt oss värna om det vackra finska språket!
21 gillningar
Det är förstås omtänksamt att respektera den berörda partens önskan.
2 gillningar
{“content”:“Jag vet inte om det är hårklyveri, min egen okunskap eller vad, men man hör ofta talas om jämförelser som X gånger mindre/färre än Y. Vad betyder det och vad bygger det på? Om person A har 100€ i fickan och person B har fem gånger mindre, har B då fordringsägare som rotar efter sina tillgångar i fickan, eller har B 1/5 av 100€ där? I det här sammanhanget skulle ett bråktal fungera, men om det vore sex gånger mindre skulle man behöva ta till ett närmevärde när man söker ett förhållande, eller hur? Finns det alltså en tydlig definition för en sådan jämförelse, eller hör det till samma kategori som till exempel termen ”genom tiderna”, där begreppet endast har en vägledande betydelse och syftet är att framhäva vikten av en viss sak.”,“target_locale”:“sv”}
5 gillningar
Vissa får en märklig tillfredsställelse av denna **-disciplin. En vän var journalist en gång i tiden och pensionärer skickade ständigt meddelanden om hur ett visst ord borde ha böjts.
Min egen skrivförmåga är inte särskilt bra, och har aldrig varit det. Ett dumt huvud drabbar både kroppen och skrivandet.
Generellt kan man säga att ungdomars språkbruk är oerhört irriterande. Särskilt bruket av utländska ord mitt i meningarna. Detta märks särskilt i investeringsrelaterat ordförråd, men för många termer verkar det helt enkelt inte finnas någon inhemsk motsvarighet.
1 gillning
Såvitt jag förstår kan saken inte uttryckas så i det exemplet. Om ett positivt tal multipliceras med ett tal större än ett, växer det, det minskar inte.
Fem gånger 100 euro är 500 euro, så om jämförelsepersonen fysiskt har 100 euro i fickan, kan den andra personen inte ha -400 euro i fickan. Men den personen kan ha 80% eller fyra femtedelar mindre pengar, eller en femtedel av vad jämförelsepersonen hade.
1 gillning
En alldeles utmärkt tråd!
Jag stör mig på användningen av engelska uttryck mitt i finsk text. Det är som att gäspa mot vinden. Däremot passar finska uttryck in i texten som hand i handske och gör texten trevligt lättsam.
6 gillningar
Jag kollade google, exceptionellt nog, som sa följande..
Screenshot_20211012-130703~2|690x337
En snabb sökning visade att detta användes mycket för att beskriva förhållandet mellan de två, men man kan utgå från att när rubriken innehåller en sådan jämförelse, talar man inte om särskilt exakta eller betydande mängder, summor etc.
På samma linje skriver Kolumniaarrearkku - Kotus
Någon tycker kanske att nu viftar svansen på hunden, och inte hunden på svansen Kanske är det bra att dessa uttryck som blivit etablerade i talspråket “accepteras”. Ändå håller jag med slutsatsen:
"Uttryck där det jämförda är mindre än det som jämförs är svårare att förstå än de som jämför större med mindre. Inte ens “två gånger så lite” är lättare att tolka än “två gånger mindre”. Det är tydligare att använda andra typer av uttryck: “min nuvarande arbetsresa är hälften av den tidigare”, “man behöver bara hälften så mycket nytt tvättmedel jämfört med förut”. Även “hälften mindre” är lätt att förstå: “Jag dricker hälften så mycket kaffe i morgon som idag.”
Detta strävar jag själv efter att föredra.
9 gillningar
Det är irriterande när bokstaven q uttalas fel. På finska uttalas det “kuu”, inte “guu”.
T.ex. Oksaharju har sagt “guuteesta” (Qt).
Kan det bero på att q och g båda är främmande konsonanter, och liknar varandra till formen? Ändå tycker jag att det är konstigt att någon inte får det rätt.
17 gillningar
Det här stör mig också. Etablerade engelska termer är okej, men onödig användning av nya termer sticker ut. Till exempel, “carryta” från en tråd fick just nu ett medelstort blodkärl att brista i mitt huvud
“X och Y carryar portföljen med båda händerna idag.”
5 gillningar
Keuruu, den gamla pionjärstaden. Kalettoman-depån blev bekant, så expeditionen gick mot Kaleton. Jag har inte tänkt mer på saken, men det verkar böjas på samma sätt som rahaton (penninglös).
3 gillningar
Det är någon som inte har kale/kalea.
Han är alltså kaleton (utan kal). Och hans väg är den kalalösa vägen eller vad som helst. Till exempel Kalettomanträsk (Kalalösa sjön).
Pengalös Pengalösvägen.
Skuldfri Skuldfriavägen
Akatslös Akatslösavägen
Osv.
2 gillningar
Jag har aldrig uttalat q som k, inte ens i grundskolan 
Nåja. Jag åker till Kepekki för att titta på hockey.
1 gillning
Den enda anslutningen där under min grundskoletid
Q uppträdde, var Dingos trummis Keijo Q eller Quuppa 
Här försöker man säga en främmande bokstav på ett främmande sätt: när den ser konstig ut måste den också uttalas konstigt.
På samma sätt har jag hört att piano uttalas “pieno”. Tydligen har en del fått på tafsen när de har uttalat ordet “hieno” som “hiano” och är undermedvetet rädda för att uttala piano “fel” också
edit: hyperkorrekt verkar vara termen för detta
2 gillningar
Man märker samma stil när vissa försöker uttala ett främmande ord ännu finare än vad som behövs. T.ex. bubi, bointti, abligaatio, allogaatio osv. K och G samt B och P blandas ihop när finländska medvetandet omedelbart överreagerar när det handlar om ett främmande ord
2 gillningar