Jag måste nog komma och förklara mina uttalanden, då jag i min irritation vräkte ur mig oneliners. Den främsta känslan är fortfarande en besvikelse över kvartalet.
Jag håller med om att resultatet var bra i förhållande till marknadens förväntningar och jag noterade själv kassaflödet.
Men det jag är orolig för är den här delen som syns även i din tabell:
Jag gillar själv att titta på omsättningsutvecklingen genom dessa ”tysta” kvartal, eftersom de är mer jämförbara med varandra när stora släpp inte förvränger bilden.
Trenden för Q1 har varit sjunkande sedan '24. Under '23 var nivån fortfarande ungefär flat ~476 MSEK. Vad ska man tänka om detta? Försvagas kärnverksamheten? Är konsumenterna bara så försiktiga? I min bok borde EU5 ha synts ännu tydligare i siffrorna för detta kvartal.
Jag kan acceptera att kärnverksamheten försvagas när vi på sätt och vis befinner oss i botten av cykeln i och med att core-katalogen håller på att förnyas. Åtminstone enligt min egen tes . psst… Stellaris 2 alldeles snart. Och härifrån är tanken att skjuta fart mot nästa tillväxtspår, och DLC:erna säger återigen BRRRRR när de börjar pumpa in pengar i kassan på allvar.
Som ett hängivet EU4-fan ser jag ingen anledning att uppgradera till 5:an på länge än. Borde man inte satsa lite på kvalitet om man vill sälja nya versioner?
Som dilettant glömde jag förresten bort att den stärkta kronan åt upp 40–50 MSEK av omsättningen. Om bolaget skulle rapportera valutajusterade siffror hade tillväxten varit 2–3 %.
Tillväxten kom delvis fortfarande från Bloodlines, vilket enligt deras egna utsago kommer att torka ut. Å andra sidan utvecklas kärnspelen väl, till exempel Cities Skylines 2 efter att det togs över för utveckling av den egna studion, och exempelvis Stellaris växte kraftigt mot en stark jämförelseperiod.
Mer info här, liven är fortfarande igång.
Så ser nog många andra det också: EU IV har haft ca 8 300 spelare dagligen de senaste 30 dagarna, EU V cirka 7 070.
EU V lanserades dock som ett helt fungerande spel, vilket är en fantastisk prestation av Paradox.
Detta är just en av kärnfrågorna gällande Paradox. Lyckas Paradox göra bra spel som når framgång? Och lyckas de stora spelseriernas nya plattformar (jag kallar dessa hellre plattformar eller live-tjänster än “spel”) utmana sina föregångare, som har utvecklats i 10–15 år!
Paradox publisher sale har dragit igång på Steam, vilket innebär att nästan allt är på rea. Det är värt att ta en titt
Som konsument satte man kaffet i halsen igen när man kollade prissättningen på vissa produkter. Ta Stellaris som exempel: det nyaste “season passet” säljs för 5 gånger priset av grundspelet!
Kan någon Stellaris-spelare komma och säga om det här är vettigt överhuvudtaget
(grundspelet till vänster och det senaste extrainnehållet till höger)
Jag skulle säga att det finns en viss logik i det där.
Man får fast kunden på kroken med grundspelet och drar sedan in pengar med DLC. Sen är det förstås en annan sak om det där Season Passet är för dyrt.
Själv spelar jag Stellaris aktivt ungefär vartannat eller vart tredje år, och däremellan plockar jag upp åratal gamla DLC:er som ligger och skräpar till ett betydligt lägre pris. Jag betalar inte priset av ett helt spel för det allra senaste, utan jag plockar hellre ut de delar ur DLC-paketen som jag faktiskt behöver.
I Season Pass ingår det vad jag förstår alltid species packs och annat dylikt, som egentligen inte ändrar spelupplevelsen så jättemycket. Sen plockar man bara de två större paketen vid något tillfälle. I det här paketet är det ju Nomads som intresserar, och resten är mest onödigt. Nomads kostar väl 20–30 euro på egen hand.
Men Paradox-spel har helt klart sina egna fans som det här paketet garanterat säljer till. Oavsett vilket så genererar den här DLC-taktiken resultat i det långa loppet, eftersom man spelar de här spelen i åratal och ständigt återvänder till dem om och om igen.
Japp, och den där kroken är ganska värdefull. Tydligen har totalpriset för hela Stellaris redan klättrat upp till 394 euro! Nu på rea för “bara” 153 euro.
Detta förklarar väl varför Paradox kan uppnå en så riklig lönsamhet.
Jag är ganska säker på att det här är ett marknadsföringsknep i sin helhet som styr en till att köpa just season pass eller en monthly subscription. Jag funderade på det här ibland, varför de visar upp det här vansinnigt dyra, och kom inte på något annat än att det styr en mot de mindre alternativen och i synnerhet mot subben.
I tråden har det pratats mycket om utvecklingen av Paradox spelarantal. Jag noterade att Fredrik Wester delade detta på LinkedIn för tre månader sedan.
Grafen visar antalet samtidiga spelare för alla Paradox-spel. I praktiken är spelarantalet den viktigaste indikatorn för Paradox, eftersom bolaget verkligen kan konsten att monetärisera sina spelare förtjänstfullt.
Tillväxten verkar visuellt ha saktat ner efter 2022 och nästan planat ut efter 2024, även om släppen av Bloodlines 2 och EU V skapade nya rekordtoppar. Naturligtvis skulle man som ägare vilja se att tillväxten fortsätter.
Grafen visar också hur stabilt spelarantalet beter sig när portföljen är bred, spelarbasen är rimligt stor (MAU = sex miljoner) och spelarna är aktiva. Jag gissar att en motsvarande kurva för exempelvis Remedy, som släpper budget-AAA-spel med flera års mellanrum, skulle vara en låg horisontell linje som präglas av kraftiga toppar efter nya spelsläpp.
Till och med på det ryggdunkande LinkedIn fick inlägget en del kritik, vilket Wester ödmjukt kommenterade. Tummen upp för att VD:n tar emot feedback med ett öppet sinne.
Precis så. Själv köpte jag basspelet i tiden för de där fyrtio euro eller vad det nu kostade. Totalt har det gått åt omkring 150 euro på Stellaris för min del under 10 år, trots att jag har köpt alla DLC:er när de har kostat en tia eller mindre. Samma sak med Cities: Skylines. Där har det också plöjts ner en rejäl summa euro under årens lopp.
Om jag hade mer tid eller en mer begränsad spelsmak, skulle Paradox få ännu fler euro av mig; nu räcker tiden helt enkelt inte till för att lägga oändligt med tid på Paradox evighetsspel om man vill spela andra spel också.
Det där är faktiskt en lönsam business, särskilt när det inte finns andra liknande spelutvecklare.
Om de bara kunde få den övriga spelproduktionen att fungera ens någorlunda och få in några hits där emellan.
Anledningen till det dåliga mottagandet är förmodligen uppenbar. De släppte en enorm uppdatering med marint tema som resulterade i att nästan alla AI-länder tar bort sina egna flottor direkt i början av spelet, och bland annat Storbritannien kör hela 1800-talet utan flotta
Jag tycker dock att mottagandet är onödigt negativt, eftersom det är självklart för alla äkta fans att man inte rör Paradox expansioner under den första månaden efter lansering, och att spelen är värda att köpa först efter ett par år när merparten av buggarna och de dåliga mekanikerna har rättats till. Det är ens eget fel om man medvetet köper ett trasigt spel från en studio som alltid släpper sina spel i ett trasigt skick.
När det gäller Victoria 3 var situationen den att flottans dåliga roll var spelets “elefant i rummet”. Nu förbättrades dess roll rejält, men det följde med ett par buggar.
Nåväl, så snart de blir fixade har spelarbasen lov att ge positiva recensioner igen
Bland annat lades tullmekanismer till för viktiga sund i spelet. I och med detta startade jag en ny Persien-kampanj igår, så att jag kan kontrollera ett visst sund i Persiska viken…
Denna “särprägel” hos Paradox skiljer det från många andra spelbolag.
Om Take Two lanserade GTA VI och recensionerna var negativa, skulle det vara en katastrof.
När Paradox lanserar ett tillägg till ett spel (eller till och med ett nytt spel) och recensionerna är negativa, är nästa fråga om de svaga recensionerna beror på buggar som går att åtgärda eller om spelet i sin kärna är genuint dåligt.
Jmf. Cities Skylines 2, som nu i och med studiobytet har börjat renoveras ordentligt. Det rör sig ändå om ett spel som lanserades 2023!
Och eftersom spelarna bara förväntar sig förträfflighet, väcker Paradox “beta-filosofi” känslor.
But man skulle aldrig få ut de där spelen om man slipade dem till perfektion. De är så pass komplexa och spelarbasens behov är så mångfaldiga och motstridiga att tillfredsställa.
Jag har ibland undrat, när Wester i resultatrapporterna kommenterar att något spel/tillägg fått ett gott mottagande och recensionerna på Steam lyser rött och orange, vad detta egentligen grundar sig på. Å andra sidan erkänner han också öppet om det går åt skogen, som för några år sedan med Lampfighters eller vad det nu var, och på senare tid har Bloodlines 2 slagit snett.
Spelbolaget ser dock i datan hur spelarna beter sig.
T.ex. i EU V syns negativa recensioner från spelare som har spelat hundratals timmar. Genomsnittliga spel spelas inte ens nödvändigtvis i 10 timmar! Hur kan man spela hundratals timmar utan att gilla spelet? Det fungerade väl på något sätt? Sådant här tvingas man nog väga hos Paradox när man överväger om spelet faller spelarna i smaken eller inte.
I det här första exemplet har spelaren spelat spelet i 932 timmar!
Här får man också en datapunkt att följa gällande hur recensionerna fördelas bland dem som spelat över 100 timmar. I samband med lanseringen följde jag hur de som spelat över 10 och 100 timmar recenserade spelet, och då var jag orolig när deras nöjdhet låg runt 50 %.
Nu efter en lång tid tog jag en titt på det igen och märkte till min glädje att även deras nöjdhet har ökat i och med uppdateringarna, precis som det ska vara.
Säkert förstår merparten av köparna också att det är helt omöjligt att betatesta dessa spel fullt ut utan kundbasen.
Spelens storlek, djup och komplexitet är på en sådan nivå att man skulle behöva plöja ner helt orimliga mängder pengar på testning om man vill få ut en buggfri produkt.
Vissa verkar förstås inte fatta detta faktum ens efter det femte spelet och vem vet hur många tusen timmar.
De har haft öppna betor tidigare också när utvecklarna haft dötid och behövt jaga rätt på de där mer svårfångade buggarna. Nu när dessa season passes har tagits i bruk är problemet inte längre testningen, utan det faktum att man är tvungen att trycka ut nya nominella funktioner vid release oavsett om de fungerar eller ej, eftersom lanseringsdatumet bestämts långt i förväg. Till exempel för V3 kom det tre korrigeringsuppdateringar på två dagar, och inte ens efter dem har de fått spelet att fungera då mängden trasiga funktioner är så enorm:
Den här veckan kommer återigen en hotfix och förhoppningsvis kan de på torsdag publicera en offentlig tidsplan för när de tänker återställa spelets grundläggande funktionalitet:
Om alla mekaniker i ditt spel är trasiga och multiplayer kraschar efter typ en minuts spelande oavsett var på skärmen man klickar, då har varenda QA-testare flaggat för det. Felet ligger alltså någon helt annanstans än att spelet påstås inte kunna testas på annat sätt än i produktion
När jag snabbt skummade igenom recensionerna verkade det inte finnas mycket djup och det är dåligt optimerat. Dessutom är det dyrt eftersom det bara rör bysantinerna. Märkligt att det här upplägget gick hem i CK3 utan problem.
Jag har för mig att följande serie brukade delas angående Dota förr i tiden:
Det här är ju kvartalsekonomi, kamrater! Publiceringskalendern är i stort sett känd när säsongskortet (season pass) släpps till försäljning, och när ett datum väl är spikat så kör man. Innehållet släpps precis enligt plan, inte en timme senare än vad man kommit överens om med försäljning, marknad och finans. När de riktiga säljarna är i farten är produktionsfaktorerna bara i vägen.
Men världen snurrar vidare, så här har det väl mer eller mindre alltid varit. Great Wave påminner faktiskt om det gamla Paradox.
. psst… Stellaris 2 alldeles snart. Och härifrån är tanken att skjuta fart mot nästa tillväxtspår, och DLC:erna säger återigen BRRRRR när de börjar pumpa in pengar i kassan på allvar.
