Här är ytterligare kommentarer från stålindustrins EU-lobbyist Eurofer gällande ståldelarna i Industrial Accelerator Act.
Man hoppas på ett striktare ramverk för att säkerställa EU-företagens deltagande, förmodligen om/när CBAM och tullreformen läcker. EU har en tendens att vara lite blåögd, så det borde väl finnas mer “fool proof”-system när dagens handelspolitik och geopolitik i världen är som den är, dvs. en annan riktning än tidigare.
Edit: värt att notera att IAA enligt detta endast skulle kräva en andel på 25 % lågkoldioxidstål (low carbon) i offentliga upphandlingar, vilket skulle motsvara ca 5 % av den totala förbrukningen. Det skulle även kunna baseras på handelsavtal med länder utanför EU (non-EU).
Förslaget erbjuder några välkomna grunder som skulle kunna stimulera efterfrågan på lågkoldioxidstål.
Men efterfrågesignalen är fortfarande begränsad.
Förslaget kräver att 25 % av stålet i offentlig upphandling och offentliga stödsystem ska vara lågkoldioxidstål – men det kräver inte att detta stål produceras i Europa.
Detta spelar roll.
25 % av den offentliga upphandlingen motsvarar mindre än 5 % av den totala stålmarknaden, och de offentliga stödsystemen varierar kraftigt mellan medlemsstaterna.
Utan starkare och tydligare efterfrågesignaler ger dessa åtgärder eventuellt inte den långsiktiga säkerhet som krävs för stora industriella investeringar.
För att få pionjärmarknader (lead markets) att fungera måste EU säkerställa att man stöder lågkoldioxidstål tillverkat i Europa, inte i tredjeländer.
Industrial Accelerator Act är en välkommen början – men den måste gå längre för att öka efterfrågan på grönt stål tillverkat i Europa.
EUROFER kräver därför:
en tydlig definition av ”Made in Europe” för stål, baserad på stål som smälts och gjutits i EU och EES