Jag gjorde en lite lustig sak igår: jag gick och köpte mig en liten guldtacka. Vilken dårskap nu igen, tänker kanske någon, eftersom guldpriset handlas på rekordnivåer. Dessutom har jag pratat varmt om Helsingforsbörsen på sistone, och borde inte de här pengarna ha investerats där istället!?
Det rörde sig egentligen om en bytesaffär, det vill säga jag sålde samtidigt skrotguld, alltså “orena” guldringar och guldkedjor, så jag ser inte affären som en särskilt stor risk eftersom man ju fick ett bra pris även för dessa med nuvarande guldkurs. Grampriset för guldtackan landade på drygt 70 euro och affären gjordes hos välrenommerade K.A. Rasmussen på Södra kajen, precis mittemot Saluhallen (i Helsingfors alltså, för dem som saknar lokalkännedom, reds. anm.). Köp- och säljtransaktionen måste göras separat, så systemet på det här handelsstället klarar åtminstone inte av ett byte rakt av, och naturligtvis accepteras inte kontanter som betalningsmedel. Du betalar alltså ditt köp direkt och pengarna från försäljningen kommer in på kontot senare; ganska snabbt ändå, pengarna syntes på kontot redan igår kväll eftersom affären gjordes före kl. 13.00. Det kan tilläggas att ju större tacka du köper, desto billigare blir det relativt sett.
Det är kanske för tidigt att tala om ett öppningsdrag i guldinvesteringar, det kan mycket väl bli en engångshändelse, men framöver kommer jag säkert att följa guldprisets utveckling mer noggrant och man vet ju aldrig om det blir köp vid eventuella dippar. Man bör förresten komma ihåg att grampriset på guld var under 10 euro så sent som i början av 2000-talet, så det finns ju fallhöjd i mina inköpspriser 
https://suomenkultareservi.fi/kullan-hinta/
Jag ser min enda tacka som en slags hemberedskap för krissituationer där tillgången till kontanter skulle kunna vara hotad. Förhoppningsvis behöver man aldrig uppleva en sådan dag. Det lönar sig inte att förvara alltför stora mängder guld hemma, och man bör definitivt ta ett foto av tackan med dess serienummer samt på inköpskvittot för försäkringens skull. Det var egentligen den här artikeln från Salkunrakentaja som väckte mitt intresse för guld: Kiina hamstraa kultaa - varustautuuko maa sotaan?