Helt otroligt. Det var väl i torsdags som jag nöjd och belåten köpte på mig fler aktier i den ”tekniska” nedgången. Jag kände mig som en kung: finns det ens så här lätta pengar? Men i stället för Midas hand visade det sig nog snarare vara en gest från hovnarren. Man borde minnas att hybris leder till fall, ända sedan antikens myter.
Mer allvarligt talat så har jag följt bolaget så gott det går. Men som vanlig icke-teknisk lekman har jag inte direkt något djupgående att tillföra. Här i tråden finns det helt klart noggrannare bevakning och bättre kompetens. Men låt oss ändå strukturera tankarna genom att delta i diskussionen, utifall att detta blir ekonomisk historia och inte bara ett sidospår i NVIDIAs resa.
Jag håller med de andra ovan. Huang är inte en vanlig vd, utan snarare en blandning av en mikromanagande ledare, en stor visionär och en grundare. Hans status inom bolaget är vad jag vet närmast messiansk. Även om det ovan refererades till honom som någon sorts mediemannekäng köper jag inte det. Mannen har haft händerna i myllan i allt viktigt som skett i bolaget under årtionden före den heta AI-boomen (och ännu mer därefter). Dessutom är NVIDIA affärsmässigt sett på sätt och vis en ”one-trick pony”. Jag misstänker att de viktigaste personliga relationerna, till exempel med USA:s administration, vilar på Huangs axlar. Vid sidan av relationerna med TSMC och andra underleverantörer är detta unika styrkor som har hjälpt bolaget till en särställning. Förhoppningsvis kan de bibehållas i en post-Huang-era.
Det har alltid funnits spänning och risker kring aktien, från kundernas cirkelfinansiering och framåt. Men jag har ibland funderat över Huangs avgång som en risk. Fast ett så här dåligt sätt hade man ändå inte kunnat föreställa sig. Vanligtvis kan ett skifte ske över flera år genom olika faser (t.ex. styrelseordförande som Gates; sedan rådgivare till ledningen; sedan hjälpsam pensionär, och så vidare). Nu verkar det inte gå att lösa så, och det finns ingen kronprins redo i kulisserna (jfr Apple/Cook). Allt som allt en tråkig och, åtminstone för mig, helt oväntad vändning.
Å andra sidan är det ett fantastiskt bolag. Rent fundamentalt är det förmodligen tidernas bästa megacap-bolag. Enligt mig håller produkterna global elitklass på tekniknivå, på en helt annan nivå än till exempel de stora AI-labbens (bara utifrån att inlåsningseffekten där är mindre och bra språkmodeller verkar ploppa upp som svampar ur jorden). I det här läget väger jag två motstridiga perspektiv:
(A) De närmaste årens pipeline är redan ”klar”, bolaget har en fungerande roadmap och kompetensen att genomföra den. Kanske Huangs avgång i detta skede ligger närmare Steve Jobs 2011 (fast utan efterträdare) än Steve Jobs 1985? Bolaget har alltså tid att hitta en topprekrytering till efterträdare och gå vidare.
(B) Å andra sidan är tidpunkten mitt i den intensiva AI-kapplöpningen problematisk. Man borde ånga på som ett tåg. Marginalerna pressas redan nu från båda sidor av resultaträkningen. Man måste lyckas hålla fast vid gynnsam politik, försprånget med CUDA och förturen i leverantörernas tillverkningsprocesser. Huangs avgång lär få en negativ effekt, men exakt hur stor är svårt att säga.
Tja, vi investerare borde väl fatta några beslut i ljuset av den nya informationen. Eller så inte. Det kan hända att det har kommit fram mer nytt, men jag tycker bolagets reaktioner hittills har varit helt okej, behagligt lugna och trygga.
Jag tänker att man kanske måste smälta detta lite. Alltså avvakta Q3-rapporten, se hur utredningarna/utfrågningarna fortskrider och naturligtvis vad det blir för vd som ersätter. Själv kan jag inte alls modellera detta i siffror och var och en gör som den vill, men på ren magkänsla tänker jag nog inte sälja en enda aktie här under runt 170 USD. Samtidigt känns kursreaktionen inte överdriven, och det här känns inte heller som något himmelskt köpläge.
Så får det bli. I efterhand är det alltid lätt att vara efterklok.