Arm, som noteras på den amerikanska börsen i morgon den 14 september, är ett företag som designar och tillverkar mikrochip. Arm grundades 1990 som ett joint venture mellan Acorn Computers, Apple Computer och VLSI Technology. Huvudkontoret ligger i Cambridge, Storbritannien. Företaget var noterat på börserna i London och USA från slutet av 1990-talet fram till 2016, då SoftBank köpte det för 31 miljarder dollar. Nvidia och SoftBank kom överens 2020 om att Nvidia skulle köpa Arm för 40 miljarder. Affären strandade på grund av konkurrensmyndigheterna.
I IPO:n kommer aktiepriset att ligga i intervallet 47-51 dollar, och marknadsvärdet vid IPO:n, innan handeln inleds, kommer att uppgå till cirka 52 miljarder.
Arm tillverkar mikrochip som används i nästan alla mobila enheter, liksom omfattande inom IoT, och även i många andra datorer och servrar. En central egenskap hos mikrochipen är låg strömförbrukning. Arm har alltså en monopolställning inom mobila enheter. Konkurrenterna är främst andra chiptillverkares ”öppna” mikrochipslösningar, som åtminstone har känts som en motkraft till Arm.
Jag vågar påstå att Arms mikrochip finns i lösningarna hos alla de viktigaste teknikföretagen.
Den som investerar i Arm bör vara medveten om Kina-beroendet. Arm China har en andel i företaget. Därför finns det en risk att patent och IPR läcker ut utanför företaget på ett sätt som inte kan kontrolleras av västerländsk lagstiftning. Dessutom kommer nästan 25% av företagets marknad från Kina, och företagets finansiella data visar att andelen obetalda fakturor är överrepresenterad i Kina. Landrisken är alltså uppenbar. Men den andra sidan av myntet är att Apple, Nvidia, Samsung etc. behöver Arms lösningar åtminstone tills vidare. Arm har nu en monopolställning.
Värderingen på 52 miljarder före handelsstart är mycket för ett företag med en omsättning på under 3 miljarder. Men Arm är först nu på väg in i molntjänstlösningar. Där ligger den nya stora tillväxten. Och å andra sidan kommer tillväxten inom mobil- och IoT-tjänster knappast att avta. Ett monopol inom mobila lösningar är ingen dålig position. Marknaden driver gärna upp priset på ett sådant skuldfri, centralt och dessutom monopoliserat företag till skyarna. Men molnslottet punkteras av det kinesiska ägandet, som om det så önskar kan rasera företagets affärsförutsättningar på ett sätt som vi i väst ännu inte är vana vid.
