Bolagsskatt, fastighetsskatt och elskatt kom åtminstone först i åtanke av de skatter som betalas till Finland utöver lönerelaterade skatter. Är argumentet nu att någon datacenterbyggare har hittat ett sätt att etablera ett enormt lönsamt företag med hög produktivitet i Finland och ändå på något sätt kringgå hela vårt skattesystem? Eller hur kringgås dessa stora obligatoriska skatter som gynnar samhället i datacenterbranschen?
Vad är problemet med att datacentren driver en utmärkt lönsam verksamhet och betalar sin del av skatterna hit, utan att ens nämnvärt störa arbetsmarknaden genom att ta arbetskraft från andra produktiva sektorer? Om du har ytterligare material om hur datacentren kringgår obligatoriska skatter, så skulle jag gärna läsa det, men det låter som en ganska vild gissning vid första anblicken, att inga pengar skulle stanna i Finland utöver städarnas löner och de skatter som betalas på dem.
Skatter kommer förstås, men summan som stannar i Finland är ganska liten i förhållande till investeringens storlek. I det avseendet är det lite konstigt hur det enorma värdet av datacenterinvesteringar hyllas så mycket. Men även om det snarare är tiotals miljoner som stannar i Finland istället för tiotals miljarder, så är det ju också något.
I Finland finns det flera saker som skulle ha potential i världen. Om jag vore yngre skulle jag börja exportera efterugnsrågbröd till vinländer. En bra och exotisk kombination med ost. Vitt bröd skulle visa sig vara ohälsosamt. Rågbröd är inte populärt i dessa länder av en känd anledning: magen blir uppblåst. Men som efterrätt passar det bättre.
Tanken med den här tråden är väl att diskutera medel för att specifikt höja levnadsstandarden för finländare, och jag kommenterar själv främst ur det perspektivet.
Datacenter har marknadsförts till finländare som fina investeringar, och kritiken kommer från att de knappast för det här landet framåt på någon nivå. Om skatterna för dem är höga, så är det helt okej att de kommer hit, men de höjer knappast finländarnas levnadsstandard. De skapar huvudsakligen lågproduktivitetsjobb, som inte bygger upp samhället.
Om du kallar elproduktionsanläggningar för högproduktivitetsjobb, så titta ibland på deras kapitalavkastning. Jag vågar vara oense med ditt påstående. Dessutom uppstår särskilt vindkraftverk alltid på miljöns bekostnad.
Fortfarande behöver samhället tillverkningsindustri, och om vi håller oss till ämnet, det vill säga funderar på finländarnas välfärd i allmänhet, så är jobb inom tillverkningsindustrin mycket viktiga. Inom tillverkningsindustrin är det möjligt att sysselsätta en stor massa människor i högproduktivitetsuppgifter, vilket gör det möjligt att uppnå en hög levnadsstandard. Naturligtvis skulle mjukvarubranschen, att koda egen IPR och framgångsrikt skala den på världsmarknaden vara ännu bättre affärer, men hur väl har finländare någonsin lyckats med det? Praktiskt taget aldrig om man inte räknar Nokia.
För det första talade jag åtminstone själv tidigare om design av pappersmaskiner, vilket är just den typen av arbete som lönar sig att göra. Högproduktivitetsarbete där innovationer uppstår och som därmed driver klusterutvecklingen. När det gäller förädling av råmaterial med en pappersmaskin, så är det också bra affärer och skapar en stor mängd annan kompetens i samhället, precis som tillverkningsindustrin nästan alltid gör runt omkring sig. Ännu bättre när huvudkontoret och ägandet också är i hemlandet. Generellt strävar länder med hög levnadsstandard efter att göra så mycket som möjligt själva. Ju mer som importeras, desto sämre går det i regel ur levnadsstandardssynpunkt. Naturligtvis finns det i varje land en ägande klass som alltid har det bra, men för att garantera medborgarnas allmänna välfärd är tillverkningsindustrin avgörande.
Detta är ärligt talat rent skräp och bygger inte på någon verklighet. Det är redan på tankenivå helt klart att om ett jättelikt serverhall sysselsätter totalt cirka 100 personer, så producerar det knappast något för det omgivande samhället. Om byggindustrin bygger ett hus, så blir det en fastighet kvar som kan utnyttjas här. Om tillverkningsindustrin tillverkar en maskin, så kan man bygga mer med maskinen. Om en serverhall driver ett utländskt företags digitala tjänster för utländska kunder, och huvudkontoret kvitterar vinsterna i ett skatteparadis, så är detta just jämförbart med utvecklingslandsverksamhet, som du tidigare lyfte fram.
Om man ändrar perspektivet så att man ser på saken ur en amerikansk hyperskalas eller dess aktieägares synvinkel, så kan en serverhall naturligtvis vara en alldeles utmärkt affär, och dess avkastning sagolikt bra.
Serverhallar har funnits i Finland i årtionden, de behövs, men de är i sig inte utmärkta affärer ur ett finskt perspektiv, och högavlönade jobb samt ny kompetens och innovationer uppstår lite eller inget i dem.
I mån av möjlighet strävar man efter att placera serverhallar på utmärkta platser innanför ringvägarna. Det är inte alltid möjligt på grund av elnätets begränsningar, vilket kan leda till att de byggs längre bort. Extra pengar som investeras i elnätet är i praktiken en extra skatt för områdets invånare. Du verkar stödja skattehöjningar?
Av dina inlägg att döma förstår du inte vad du pratar om. Tuike Finland Oy, som driver Googles serverhallverksamhet, gjorde 12 miljoner i vinst förra året, varav vi kan dra slutsatsen att cirka 3 miljoner betalades i bolagsskatt. Om det är mycket eller lite kan var och en räkna ut själv. Man kan om man vill relatera det till Googles resultat och omsättning, och fundera på om mervärdet skapades i Hamina eller någon annanstans.
Berätta mer om Googles och Microsofts produktutveckling i Finland och hur de relaterar till byggandet av serverhallar.
Har du läst och förstått något av mina meddelanden? Om du har det, skulle du förmodligen inte skriva så här. Serverhallar har sina fördelar, men de är inte på något sätt en särskilt bra affärsverksamhet eller några speciella lottovinster för Finlands nationalekonomi. De var särskilt skadliga tidigare när de inte ens betalade elskatt i den normala skatteklassen. Lyckligtvis ändras detta, så nettovinsten ökar.
Det berättar om de vitaliserande effekterna av industriell produktion runt omkring sig. Inte om något annat.
Det låter som att du är betydligt äldre än undertecknad, eftersom du talar om saker som jag själv fick läsa om i skolböckerna under historie- och samhällskunskapslektionerna. Alltså om hur Finland, som ett av de sista västländerna, övergick från jordbrukets självhushållning till massanställning inom fabriker. Då var det viktigt att få helt nya tillverkningsanläggningar med inhemska kontor (bl.a. Nestes oljeraffinaderi), så att ett industrikluster kunde utvecklas runt dem.
Själv fick jag aldrig uppleva den tiden, utan mitt Finland är ett tjänsteekonomidrivet Finland där människor bor i städerna. Fabriker som sysselsätter stora massor har för länge sedan flyttat utomlands, där de naturligt passar bättre, och kvar finns bara ett fåtal fabriker i slutet av sin livscykel från avtagande sektorer och tillverkning av teknologiskt komplexa industriutrustningar, som ännu inte lönar sig att flytta utomlands.
Danny beskrev en gång i sin sång denna förändring i makroekonomins näringsstruktur utmärkt:
Produktiviteten ökar när en större produktion uppnås med samma produktionsinsats eller samma arbetsinsats med mindre produktionsinsatser. I välmående västländer lever man på teknikens framkant och på fria marknader är det sällan brist på kapital, så den enda produktionsinsats som är flexibel är mänskligt arbete. Om du inte är politiker är målet alltså alltid att sysselsätta så få som möjligt människor, för att produktiviteten ska öka. Jordbruksproduktionen krävde en gång miljontals finländare, medan antalet idag räknas i tiotusentals. I fabrikerna upplevdes en liknande utveckling när produktiviteten ökade. Digitaliseringen har minskat antalet banktjänstemän, kollektivtrafikkonduktörer och pappersvändare, och frigjort dessa arbetstagare till mer produktiva uppgifter.
Du säger att ett jättelikt datacenter med 100 personer knappt producerar något för det omgivande samhället, men det är den modell som vår levnadsstandard växer med. Få anställda, vars arbetsinsats resulterar i en enorm produktion. På Supercell uppnåddes ett resultat på några hundra miljoner med arbetsinsatsen från några hundra personer. Oura har hundratals personer i utvecklingsarbete i Finland och miljontals ringar har sålts. Även om Oura tillverkar högteknologi, har fabrikerna naturligtvis byggts utomlands, liksom för Nvidia, Apple och praktiskt taget alla andra extremt värdefulla företag.
Detta syns även på elproduktionssidan. Tankesättet att med stort kapital och många anställda bygga ett gigantiskt fabrikskomplex för elproduktion är oundvikligen föråldrat. Teknologisk utveckling har gett oss vindkraft och solkraft, som idag är de billigaste och mest produktiva sätten att producera el, även i ett så kallt och mörkt land. Utvecklingen har varit otroligt snabb även under de senaste åren:
Bäst av allt är att dessa produktionsformer, förutom lägre kapitalinsatser, också kräver betydligt mindre arbetskraft än gamla tiders produktionskomplex, vilket återigen ökar produktiviteten när begränsad arbetskraft frigörs för andra uppgifter och levnadsstandarden stiger.
Jag vet inte om vi kommer att nå konsensus i denna diskussion, men om du pratar med ungdomar är att gå till fabriken för att arbeta som mest konkret på meme-nivå. Det vill säga, när de skämtar om boomers jobbsökande, att man bara behöver gå till fabriksporten och skaka chefens hand hårt för att få ett jobb. Det är ganska få unga finländare som längre är redo att flytta från staden till en svarv i en fabriksbyggnad i någon avkrok. Finlands ekonomiska tillväxts framtid ligger i tjänstesektorns kontorsarbeten, där nationens välstånd skapas. Produktion av råvaror och tillverkningsarbete kan läggas ut på mindre utvecklade samhällen.
Ja jag själv stöder att vi tar emot de där datacentren. Med länkarna ovan vill jag påpeka att Finland trots allt har så pass hög förbrukning under den kalla årstiden att vi inte har råd med många fel i produktion, import etc. En kall vinter och låg vindkraftsproduktion så är vi illa ute om förbrukningen ökar för snabbt. I slutet av året ökar väl importkapaciteten från Sverige och skapar därmed en säkerhetsmarginal. Så länge vi inte behöver gå så långt att elen måste kopplas bort från konsumenterna på grund av produktionsbrist, så går det bra. En måttlig prisökning kan accepteras, men inte att pengarna samlas in för att enbart köras ut till utländska investerare.
Det verkar finnas många åsikter för och emot datacenter. Jag tycker också att motargumenten till stor del handlar om att konsumenternas elpris stiger. Det är enligt min mening ett lite märkligt tillvägagångssätt, eftersom det bara bedömer en sida av saken. Media har spelat en stor roll i detta, då just denna fråga ofta har lyfts fram.
Elpriset i Finland är lågt, enligt min mening för lågt. Det borde vara lite högre. Om Finland får många konsumerande datacenter och elförbrukande anläggningar, ja, då kommer elpriset förmodligen att stiga, åtminstone något. Med stigande elpriser, vilket jag anser är önskvärt, börjar nya investeringar i produktion återigen framstå som lönsamma. Inom vindkraft finns det verkligen mycket ny produktionspotential. Vad leder det till? Förmodligen till ökad prisvolatilitet. Det förbättrar i sin tur lönsamheten för till exempel batterilager, planerade pumpkraftverk och kanske ett nytt kärnkraftverk, och möjliggör fler investeringar i dem.
Det vore mycket önskvärt att få igång den ovanstående spiralen. Det skulle generera mycket skatteintäkter och välfärd för Finland i olika former. Om elpriset skulle stiga med till exempel 2-3 cent/kWh till följd av detta, tror jag att den genomsnittlige finske konsumenten ändå skulle vara en tydlig nettovinnare. Statens ekonomi skulle förbättras, och därmed skulle man till exempel kunna sänka eller åtminstone inte strama åt beskattningen, vilket säkerligen skulle synas mer i konsumentens plånbok än en måttlig höjning av elpriset.
Dessa är förmodligen helt omöjliga att räkna ut, då det finns så många variabler, men poängen är att det är meningslöst att bara stirra på en variabel (elpriset) och samtidigt inte bedöma helheten. Det är förstås lätt för konsumenten att tycka att man inte vill att elpriset ska stiga, särskilt om media eldar på den åsikten utan att lyfta fram fördelarna.
Åh, om Finland bara vore i den situationen att vi kunde välja vilka investeringar vi tar emot här. Finland är inte i den situationen. Därför är det farligt att säga NEJ till investerare.
Här borde vi vilja ha många datacenter, gärna delvis också sådana vars förbrukning är flexibel och vars spillvärme kan utnyttjas till exempel i fjärrvärmeproduktion. Här behövs fabriker, till exempel den planerade aluminiumfabriken i Karleby skulle vara en riktigt stor sak. Där ingår trovärdiga aktörer som Mitsubishi, Rio Tinto, ABB, Fortum, Siemens.
Dessa möjliggör ett stort antal investeringar i förnybar energiproduktion (vind och sol), kanske också ett nytt kärnkraftverk, pumpkraftverk etc.
Här har Finland en stor möjlighet. Förhoppningsvis kommer denna spiral igång. Vi vet inte ens ännu vad allt annat gott detta kan leda till i framtiden.
Datacenter byggs någonstans, om inte i Finland så någon annanstans. Det verkar som att de närmaste åren är ganska avgörande för var de placeras. Låt oss inte förstöra detta nu.
Det vore bra att fokusera på hur Finland kan få så mycket aktivitet som möjligt, snarare än på vilka nackdelar det kan medföra. Varje sak har säkert sina för- och nackdelar, och det är bra att diskutera dem, men då är det också skäl att med öppet sinne se vad allt gott de kan skapa.
Jag föredrar personligen det ovanstående scenariot, även om elpriset skulle stiga lite, framför att vi om 20 år sitter och bastar med billig el i ett tynande Finland och funderar på att det var bra att de investeringarna inte kom hit.
I diskussionen om elpriset bör man också komma ihåg att elmarknaderna är gemensamma för Norden och att t.ex. Sveriges efterfrågan (under vissa förhållanden) också höjer priset i Finland.
Worst case-scenariot är förmodligen att Finlands NIMBYs tar datacentren till Sverige, dit även fördelarna rinner, men i Finland lider man ändå av den elprisökning som datacentersefterfrågan orsakar.
Du har verkligen rätt i att det är riskabelt att i denna situation börja välja investeringar för mycket. Finland har inte fått alternativet att ni tar några ingenjörskluster i Rautpohja eller ett datacenter.
Efter att ha arbetat på många olika fabriker skulle jag säga att ett stort datacenter kräver ganska mycket ingenjörskunskap inom underhåll och projekt och köper säkert designarbete från lokala ingenjörsföretag. Bara kylningslösningar och brandbekämpningssystem kräver kontinuerlig övervakning. Många s.k. fabriksserviceärenden är omöjliga att hantera på distans från Indien.
I praktiken är alla näringslivets tjänster som finns i detta land byggda kring dessa industriella aktörer, med undantag för finanssektorn. Industrin har utvecklats och fabrikerna har flyttats någon annanstans, men högt produktiva tjänstejobb finns fortfarande nära huvudkontoret. Fabrikerna är utomlands eftersom man på 1990-talet kom på att man genom att outsourca produktionen till lågkostnadsländer kunde generera mer vinst för aktieägarna. När produktionen väl hade flyttats och en tid hade gått, märkte man att kunskapen hade försvunnit samtidigt. Lokala konkurrenter börjar uppstå som med sin innovationsförmåga, arbetsmoral och kostnadskonkurrenskraft borrar ut de ursprungliga utläggarna från marknaden. Inte bara i Finland, utan även på andra håll är den västerländska industrin i svårigheter. Industriella innovationer uppstår nära produktionen eller kunderna, inte i huvudkontorens byråkraters huvuden. Det är alltså ingen naturlag att produktionsverksamhet finns någon annanstans. De är där av andra skäl.
Det beror helt på branschen. Generellt sett lönar det sig att maximera den totala produktiviteten och sysselsätta så många som möjligt med så hög produktivitet som möjligt.
Vad är Nvidias eller Apples fabrik? En kontorsbyggnad där produkter kodas och designas. Nvidia eller Apple skulle inte ens kunna bygga de produkter de designar även om de ville. Eller det kan ta ett decennium eller mer innan fungerande produkter skulle uppstå om de var tvungna att göra allt själva. Elektronikmontering kan vem som helst göra och det är ungefär lika produktivt arbete som att städa serverhallar, men om man tänker på tillverkningen av båda jättarnas huvudprodukter, så är tillverkningen en utmärkt lönsam affär med hög produktivitet. Det framgår av TSMC:s ekonomiska data.
Politisk lobbyverksamhet och reglering är orsaken till det ovan nämnda.
Jag känner inte till ett enda land där välstånd skulle ha skapats av en tjänstesektor som utför kontorsarbete. Om det skulle skapas där, skulle sådana kontorsarbetsjättar som Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Polen för länge sedan ha susat förbi Västeuropa i levnadsstandard. En tjänstesektor som utför kontorsarbete existerar inte utan industriella arbetsgivare, men fabrikerna behöver inte ligga ute i ingenstans. En stor del av fabrikerna ligger i omedelbar närhet av tillväxtcentra. Till exempel verkar många infödda finländare vilja flytta till Tammerfors. Där finns många fabriker och industriella arbetsplatser.
Momsreduktion till europeisk nivå, den nuvarande momsen dödar all småföretagsamhet, småföretagarens och arbetstagarens nuvarande arbetspensionsavgift är orimlig och man får bara en promille av den själv. Det vill säga, hela det nuvarande arbetspensionssystemet som skapades på 195
Min nästa stora misstänksamhet är att Finland förlorar en stor del av sin isbrytarkompetens till amerikanerna. De bygger ivrigt ett varv och annat där just nu, i väntan på att genom att stjäla kunskap från finländarna bli en ledande makt inom isbrytare och annan fartygsbyggnad. Det sker inte över en natt, men det verkar ändå som att finländarna även här kommer att slicka smulor från golvet som en hund åtminstone, även om vissa spekulerar att det inte finns någon sådan fara.
Esko Aho ska ha konstaterat som en vis ekonom att det inte finns något sådant som ett ”postindustriellt servicesamhälle”. Esko har haft helt rätt i det. Genom att köpa tjänster av varandra försvinner pengarna ur statens cirkulation och utomlands så snabbt att man ”inte hinner blinka”.
USA producerar bara 15% av världens konsumtion, men konsumerar 30% (jag minns inte var jag hörde det, någon podd). Nu syns detta tydligt som en kraftig skuldsättning. Dessutom börjar allt utom skräp bli fruktansvärt dyrt för
Så om jag förstod ditt meddelande rätt, är flytten av fabriker från våra höglöneländer till låglöneländer inte en naturlig övergång, utan ett dumt “investeringsmisstag” gjort av giriga investerare, vilket har lett till nationens undergång. Vind- och solkraft är inte naturligt en teknik med högre produktivitet, utan sprids på grund av politisk lobbying och reglering. Inte heller kommer en tjänsteekonomi att uppstå för oss om det inte finns en fabrik som genererar innovationer. Nu är det ärligt talat en ganska märklig syn på fabrikernas betydelse i den finska ekonomin
Om du till exempel skulle vilja återföra bomulls- och väveriindustrins fabriker till Finland från Bangladesh, tänk då vilken enorm operation det skulle vara. Först skulle man behöva införa höga tullar för resten av världen, eftersom fabriken annars skulle flytta till något annat lågprisland. Sedan skulle du behöva ge stora statliga bidrag till fabriksprojektet, så att det inte byggdes i till exempel Ungern, Rumänien eller Bulgarien, där lönenivån är betydligt lägre. Sedan behöver du utbildad arbetskraft, som tas från någon befintlig arbetsgivarsektor. För närvarande är många kodare arbetslösa, så en del av dem skulle förmodligen kunna omskolas till sömnadsjobb med vuxenutbildningsstöd.
Resultatet skulle vara överprissatta kläder som fortfarande inte är konkurrenskraftiga jämfört med kläder producerade i EU:s lågprisländer, och antingen skulle konsumenterna betala överpris eller så skulle staten behöva subventionera även köp av kläder. Allt detta för att vi skulle kunna göra en övergång från ett postindustriellt samhälle tillbaka till ett industriellt samhälle, ett land med lägre levnadsstandard. När Finland var ett fattigt land var fabriker mycket meningsfulla, men idag utgörs nästan all ekonomisk värdeskapande av tjänstesektorerna. Förhoppningsvis återvänder vi aldrig till ett fabrikdrivet samhälle:
En modern ekonomi är en tjänsteekonomi. Tjänsteföretaget Oura värderades nyligen till 11 miljarder, vilket är ett starkt bevis på företagets kontorsarbetares förmåga att skapa mervärde med mjukvara. I den här takten kan Oura mycket väl snart bli Finlands mest värdefulla företag:
Företaget lägger ut monteringen av smarta ringar på fabriker, men de ligger i Mexiko istället för i Finland. Detta är en mångdubbelt bättre affär för oss än att FoU-kontoret skulle ligga i Mexiko och fabrikerna i Finland
Det är ganska tröttsamt att diskutera med någon som inte kan eller vill förstå vad de läser. Kan du själv bedöma vilket av problemen du lider av? Var sa jag att ett investeringsfel hade gjorts? Det är helt klart att när kapitalmarknaderna frigörs, kommer kapital utan politisk styrning aldrig att tjäna fosterlandet, eftersom det inte har något sådant. Det finns företag som förlorade sina kunder och sin konkurrensfördel till följd av sina beslut, men det är svårt att säga att det inte skulle ha hänt även om de inte hade följt trenden. När flaskkorken väl var öppnad var det svårt att stänga den igen, eftersom de som följde trenden fick en konkurrensfördel, även om priset på lång sikt var högt.
Varken vind- eller solkraft skulle vara särskilt lönsam energi, och de skulle inte ha kommit hit utan politisk styrning. Det är helt klart för alla som är insatta i ämnet. Enbart de investeringar som har behövt göras i stamnätet på grund av den fluktuerande energiproduktionen är av en sådan storleksordning att om de ansvariga för denna oförutsägbara produktion hade tvingats betala för de investeringsbehov de orsakat, skulle inte en enda kvarn ha rests. För det andra fanns det efterfrågan på kvarnar, eftersom man politiskt under årtionden förhindrade ytterligare utbyggnad av kärnkraft, vilket resulterade i att kapacitet som stabilt och säkert producerar billig el förhindrades från att uppstå. Utöver detta, naturligtvis, alla nedläggningar och olönsamgöranden av lönsam kondenskraft genom politiska beslut, vilket har lett oss till den nuvarande situationen. I praktiken en gigantisk inkomstöverföring från staten och kommunala bolag till privata investerare på ett sätt som hade en utmärkt negativ produktivitetseffekt och en höjande effekt på elpriset.
Varför vill du prata just om bomulls- och textilindustrin? Varför inte snarare om halvledarindustrin, eller den tunga processindustrin, eller den specialiserade metallindustrin. Det finns många fabriker och branscher som har flyttats härifrån eller vars etablering här skulle sprida enormt mycket gott i omgivningen och skapa högproduktiva arbetsplatser.
Tyvärr verkar du inte ens förstå vad ett tjänsteföretag är. Oura är ett produktföretag, vars produkts egenskaper delvis kan användas genom att betala en månatlig tilläggsavgift. Företagets affärsmodell är design och marknadsföring av elektroniska enheter. Om produkten tas bort säljer Oura inga tjänster, det vill säga produkten är en central del av intäktsmodellen. Tillverkningen av produkten, det vill säga montering av elektronik, är utlagd på entreprenad. Om du hade läst mitt tidigare meddelande skulle du säkert ha märkt att jag sa att produktiviteten för denna del av värdekedjan är ungefär i samma klass som städtjänster.
Alla tjänsteekonomier är fattiga eller liknar ett feodalsamhälle. I landet finns en grupp oligarker, och sedan enormt många fattiga. Jag kan inte komma på ett enda land som förlitar sig på en tjänsteekonomi, där levnadsstandarden är hög, och där denna levnadsstandard har uppnåtts genom arbete, och inte genom enorma fiskala skulder eller utifrån betalda subventioner. Känner du till ett enda?
Den moderna ekonomin kan vara en tjänsteekonomi, men då är det ett fattigt land med låg levnadsstandard, om inte levnadsstandarden finansieras genom skuldsättning. Att sälja en produkt mot en månadsavgift som en tjänst är ingen verklig tjänsteekonomi, utan snarare finansiell manipulation och typiskt sett ett sätt att få kunden att betala ett högre livscykelpris för samma vara.
Ojoj, ingen har tidigare tvivlat på min förmåga att förstå vad jag läser. Du tycker att du skriver dina tankar tydligt och lättförståeligt, men vi är bara fundamentalt oense om hur ekonomin fungerar. Även i faktafrågor har vi meningsskiljaktigheter. Till exempel är ett serviceföretag definitionsmässigt ett produktföretag, eftersom en (immateriell) tjänst ingår i produktdefinitionen:
Och mervärdet som den smarta ringen skapar för ekonomin och konsumenterna kommer inte från den fabriksframställda titankringen som innehåller elektronik, som vem som helst kan bygga som en billig bulkprodukt, utan från patentportföljen utvecklad på kontoret i Uleåborg, den hälsoövervakande algoritmen och den mobilapplikation som byggts kring den. Detta är en rådande trend i nästan alla enheter som säljs, att en stor del av enhetens värdeskapande ligger i mjukvaran och att den hårdvara konsumenten köper bara är ett skal där den värdefulla mjukvarutjänsten bor.
I vardagen har jag märkt att äldre medborgare och kollegor av någon anledning har svårt att acceptera denna tanke, men så är det bara i det moderna näringslivet. Dum hårdvara kan köpas otroligt billigt, men för mjukvara måste man betala dyrt. Trots det höga priset är mervärdet som mjukvaran skapar så enormt att konsumenter och företag ändå är villiga att betala de extra avgifterna.
Anledningen till att jag i mitt exempel talar till fabriksdrömmare om bomulls- och textilindustrin, och inte om någon extremt komplex nischfabrik, beror på en mycket enkel anledning. Högt specialiserade fabriker uppstår inte i ett vakuum, utan är rester av en bredare allmän industri som, i takt med ekonomins utveckling, har tvingats flytta högre upp i värdekedjan.
Till exempel hade Finland en gång mycket allmän skeppsbyggnad, men på grund av vår ekonomiska utveckling är det inte längre lönsamt, så vi gav upp det och specialiserade oss på isbrytare och jätteskepp. Någon gång i den nära framtiden kommer inte heller det nödvändigtvis att vara lönsamt med Finlands lönenivå, och vi kommer återigen att tvingas flytta upp i värdekedjan till verksamhet med högre teknik och produktivitet, till exempel design av byggmjukvara för jätteskepp, projektkonsultation och liknande. På grund av denna oundvikliga utveckling ligger framtiden inte i fabriker utan i att överge fabriker och övergå till nästa postindustriella nivå ekonomiskt sett. Ju snabbare, desto bättre.
Visst är politik alltid inblandat, men fria marknader med så små statliga stöd och handelshinder som möjligt är den mest effektiva formen för att styra arbetskraft och kapital så att bästa möjliga utgångsläge uppnås innan diskussioner om inkomstfördelning. Oftast fungerar politiker som en broms för utvecklingen, som till exempel i de kärnkraftverk du nämnde, där flera fler skulle ha byggts i Finland om inte deras konstruktion hade förbjudits separat.
Kärnkraft var länge praktiskt taget det billigaste sättet att producera el för länder som Finland, som hade begränsad vattenkraft och ingen tillförlitlig tillgång till naturgas. Jag vet också genom mitt arbetsliv vad det faktiska priset är, men affärshemligheter kan naturligtvis inte ropas ut i en nätkonversation. Kärnkraftens framtid ligger i modulära småreaktorer, och det är inte längre lönsamt att bygga några nya stora anläggningar i Finland rent marknadsmässigt. Så är det bara. Fråga de personer du nämnde som är insatta i ämnet, så kommer de att sjunga samma visa.
Vindkraftens oundvikliga marsch till att bli nummer ett inom elproduktion påskyndades visserligen av politiska beslut, men solkraft har kommit till Finland marknadsmässigt och regulatorn överraskades med byxorna nere, att här byggs det faktiskt produktionsanläggningar i industriell skala. Vindkraft skulle också ha kommit marknadsmässigt förr eller senare, eftersom teknologin har utvecklats till den punkt där det är den bästa produktionsformen om inte naturgas eller vattenkraft finns tillgängligt. Utvecklingen har varit enorm jämfört med de anläggningar som byggdes för kanske 20 år sedan.
Detta är, förutom en rolig nätdebattörs åsikt, också en rekommendation från OECD för Finlands framtid för att påskynda ekonomisk tillväxt. Finlands framtid ligger tydligt i förnybara energikällor och traditionell kondenskraft kommer att hamna i historieböckerna där den hör hemma, när dessa nya högteknologiska lösningar tar över elproduktionsmarknaden. Det behövs bara mycket mer efterfrågan på el, som till exempel datacenter, för att produktionsinvesteringarna ska komma igång:
A ready supply of cheap renewable electricity means Finland has more potential than most OECD countries to take advantage of the green industrial transition. The transition is already well underway in Finland and even if only a modest share of its massive potential to generate renewable electricity is built [Figure 3] it would provide the foundation for energy-intensive low emissions production in Finland at a scale that could feed into EU-wide value chains. Ensuring energy security in a system with more volatile renewables will require incentives to invest in more reliable generation and storage systems.
Det känns som om vi lever på olika planeter. På den jord jag känner till finns ett tydligt samband mellan produktion av tjänster och hög levnadsstandard. På min jord är de stormakter som först spelade igenom industrialiseringsspelet utan avbrott, det vill säga USA, Storbritannien och Frankrike, också de som starkast har övergått till postindustriella samhällen. Ju rikare ett samhälle är, desto större roll spelar tjänster i princip:
Skulder har förstås också tagits, men det är starkare kopplat till förändringar i befolkningsstrukturen, när väljarnas politiska inflytande har flyttats från arbetande familjeförsörjare i tjugo-trettioårsåldern till pensionärer som försörjs av andra, då befolkningspyramiden vänder upp och ner.
Fram till år 2000 var Europa och USA i paritet vad gäller levnadsstandard, men därefter övergick USA starkare till att producera digitala tjänster och Europa föll ur utvecklingen. För att Europa ska kunna minska denna levnadsstandardsskillnad gentemot USA, måste vi överge detta konstgjorda stöd till fabriksbaserad ekonomi och ytterligare öka tjänsternas andel av produktionen. Det verkar inte förstås hur illa vi har hamnat på efterkälken under de senaste 25 åren när det gäller den nya digitala tjänsteekonomin:
Till den västerländska världsordningens stora lycka har Kina under de senaste åren misslyckats allra värst med denna industripolitik, där pappa Xi inte förstår någonting om digitalisering och därför satsar allt hårdare på skulddriven industrialisering, vilket inte kommer att sluta väl. Alla som förstår något om saken vet att Kina i detta skede av landets utveckling borde satsa starkare på tjänsteekonomi och inhemsk efterfrågan, men där vill man tydligen genom överinvesteringar i industriproduktion skapa en massiv skuldbubbla och fastna i den s.k. ‘middle-income trappen’. Om inte pappa Trump i sin orimlighet lyckas med jättetullar föra tillbaka lågproduktivitetsfabrikerna från Kina till USA, kommer de även i fortsättningen att fortsätta som världens rikaste, mäktigaste nation och världens ledande tjänsteekonomi:
Vissa märkte en lucka och förutsåg i tid. Om det kunde man skriva en hel bok, hur och hur länge och hur man fortfarande fifflar med distributionsnätet osv. Detta är ett spel om stora pengar, även om det är småpotatis i Finland jämfört med den stora världen. De fattiga får vara nöjda med sin lott, för vissa räcker ingenting. Det är som en sandlåda och ett grustag, när man jämför spelplanerna.
Jag fortsätter härifrån, även om det ursprungligen var meningen att skriva om något annat. Kina satsar ju starkt på global kontroll av naturresurser och har strävat efter att göra västvärlden beroende av sig själva när det gäller industriell produktion. Litar vi verkligen inte längre, efter Ukraina, på att saker med Kina kommer att fungera problemfritt ad infinitum?
En politiskt styrd ekonomi strävar inte efter optimal allokering av begränsade resurser, utan efter att förverkliga politiska mål. Ekonomin är underordnad politiken, det vill säga den politiska elitens kollektiva vilja.
Trumps utrikes- och ekonomiska politik utgår från att acceptera den “multipolära” värld som Ryssland och Kina propagerar för. Oavsett Trumps framgång verkar den globala frihandelns guldålder oundvikligen vara över. Vi befinner oss i en situation där produktionskedjor och resursproduktion måste kunna säkerställas trots politiska tvister.
Detta kan verkligen inleda en ny industrialiseringsperiod inte bara i USA, utan även i Europa. Inklusive Finland. Industriella produktionskedjor har redan under en tid flyttats närmare Europa / till Europa. Delvis har detta också drivits av en höjning av levnadsstandarden / lönenivån i Kina och andra delar av Asien, men i en “multipolär” värld kan det verkligen vara en förutsättning för överlevnad.
Priset är naturligtvis en sänkt levnadsstandard både hos oss och på andra håll, och mest drabbas de fattiga i utvecklingsekonomierna. Men vad skulle man inte vara beredd att offra på politikens altare.
Till den västerländska världsordningens stora lycka har Kina under de senaste åren misslyckats allra värst med denna industripolitik, där pappa Xi inte förstår någonting om digitalisering och därför satsar allt hårdare på skulddriven industrialisering, vilket inte kommer att sluta väl. Alla som förstår något om saken vet att Kina i detta skede av landets utveckling borde satsa starkare på tjänsteekonomi och inhemsk efterfrågan, men där vill man tydligen genom överinvesteringar i industriproduktion skapa en massiv skuldbubbla och fastna i den s.k. ‘middle-income trappen’. Om inte pappa Trump i sin orimlighet lyckas med jättetullar föra tillbaka lågproduktivitetsfabrikerna från Kina till USA, kommer de även i fortsättningen att fortsätta som världens rikaste, mäktigaste nation och världens ledande tjänsteekonomi: