Missade du tåget som yngre? Här börjar man investera i medelåldern

Egen ekonomi
1

Överallt predikas det om hur man borde börja investera så tidigt som möjligt på grund av ränta på ränta-effekten. Alla har dock inte hört detta budskap i tid, och investeringsstarten har skjutits upp till en senare ålder av olika skäl. Om orsaken har varit okunskap, livssituation eller något annat – svårt att säga.

I mitt eget fall fanns det säkert flera orsaker. Jag var medveten om aktie- och fondinvesteringar redan för 20–25 år sedan, men jag upplever inte att jag fick tillräckligt bra vägledning gällande risk- och avkastningsförväntningar för fonderna. Jag minns att när jag någon gång erbjöds bankens fonder, var de namngivna efter risknivåer. Självklart valde jag det alternativ med lägst risk, men jag tröttnade på det eftersom det inte gav någon avkastning, och jag tog ut pengarna. För cirka 20 år sedan tvingade banken mig också nästan att teckna en pensionsförsäkring, där jag satte in några tiotals euro i månaden fram till för några år sedan.

Mitt eget liv mellan 25 och 40 års ålder kretsade kring barnafödslar och en hektisk familjevardag. Ibland var jag ledsen över att inget blev sparat, och när en större utgift dök upp, täcktes penningbristen med kreditkort. Inga betalningssvårigheter uppstod i sig, men pengarna tog nästan alltid slut före nästa lönedag. Vid något tillfälle tillkom även familjesemestrar, som jag betalade med kredit, men jag gjorde bara minimiamorteringar – jag förstod då inte hur mycket räntor som ackumulerades.

Uppvaknandet skedde för 4–5 år sedan, som drygt fyrtioåring. Jag började göra en ekonomisk översyn och övervaka vart mina pengar tog vägen. Jag började läsa bloggar, titta på videor och blev intresserad av investeringar. Jag lyckades betala av kreditkortsskulderna, och pengar började bli över för att spara. Jag byggde upp buffertar och började investera. För närvarande ser situationen ungefär så här:

Fonder, aktier, kontanter och pensionsförsäkring: 33 000 €
Övrigt (andel i en lägenhet/arbetsgivarens fond): 25 000 €

  • egen bostad, som fortfarande har lite skulder

Vad söker jag med sparande och investeringar? Psykiskt välbefinnande har fått ett stort värde. Jag märker att jag inte längre stressar över oväntade utgifter alls. Nu är jag snart femtio, så det finns fortfarande gott om tid att låta pengarna växa. Jag kommer inte att nå en miljonportfölj, inte ens en halv miljon. Kanske 200 000–250 000 € är ett realistiskt mål. Målet är att bygga upp extra inkomster för pensionsåren – beräkningarna visar att cirka 1000 €/månad skulle kunna vara möjligt. Kanske det viktigaste är dock det jag själv inte fick hemifrån. Jag har uppmuntrat mina egna, nu vuxna barn att investera, och båda har haft portföljer i flera år. Jag hoppas att de tar till sig rådet och fortsätter att investera långsiktigt.

Jag tror att det finns andra likasinnade på detta forum som har upptäckt sparande och investeringar först efter fyrtio. Vart kan man nå, även om man har “slösat bort” de viktigaste investeringsåren? Hur började du, vilka är dina mål och var är du nu?

104 gillningar
2

Tack för inlägget. Nästan en perfekt beskrivning av min egen situation också. Jag skulle senare kunna skriva en längre historia om min investeringshistoria, eftersom jag redan som 7-åring fick KOP-aktier i födelsedagspresent av mina morföräldrar. Nu är situationen dock precis likadan, även vad gäller investeringstillgångarnas storlek. Och som svar på frågan, lär dina barn om ränta-på-ränta-effekten även om du själv är sen, så att du/de kan börja investera i tid för sina egna barn.

14 gillningar
3

Jaha, jag

12 gillningar
5

Nu är det en sådan trådöppning att jag, som länge har följt med från sidlinjen, äntligen måste ta tag i detta nu när min egen ålder redan börjar med en femma.

Investeringar har varit bekant för mig redan lite tidigare, bland annat genom att småskaligt månadsspara i fonder som min egen bank erbjöd, så jag började alltså redan före den egentliga medelåldern, men jag upplever att min egentliga, självständiga investeringsresa började våren 2020, då jag var 46 år gammal.

Hösten 2019 gick jag och min dåvarande fru skilda vägar, lyckligtvis i god anda, och samtidigt erbjöds möjligheten att självständigt fundera på vad jag skulle göra med de små pengar som blev kvar på botten av plånboken efter skilsmässan, nu när all beslutanderätt över dem enbart låg hos mig.

Nästa större smäll kom genast efteråt med coronasnuvan, och när marknaderna då tog en djupdykning öppnade jag ett konto hos Nordnet i mars 2020, investerade 5000 euro i Finland index när det var billigt, och därifrån började min nuvarande investeringsportfölj byggas upp.

Mycket har hänt under drygt fem år, och säkert har en stor del av misstagen också redan gjorts (panikförsäljningar, att hoppa på hype-aktier, dåliga egna val, att jaga stora utdelningar etc.), och de kommer förmodligen att göras även i fortsättningen, men förhoppningsvis lite mindre. Lyckligtvis har det också kommit en del framgångar, och min portfölj är för närvarande cirka 200K€, och mitt mål är att få den att bli 500K€ stor ännu före den officiella pensionsåldern, gärna mycket tidigare.

Det som fascinerar mig med denna hobby är det ständiga lärandet och utvecklingen av min egen kompetens, särskilt när jag numera huvudsakligen själv väljer aktier, samt investeringspsykologin, som är en helt egen konstform, om man gillar sådant.

21 gillningar
6

Tack för att du delade din berättelse. Och vilken fantastisk portfölj du redan har lyckats bygga upp på ganska kort tid!

2 gillningar
7

Hej från mig också. Jag känner igen bekanta saker från tidigare trådar. Själv fick jag ett litet arv när jag var runt 18 år (kanske knappt 5000 euro omräknat till euro) och märkligt nog lade jag det i en fond istället för att köpa t.ex. en bil..

Jag investerade en del varje månad utan någon större strategi. Inom andra områden av livet har jag tagit mycket risk, men av dumhet var mina investeringar i lågavkastande fonder och det ledde ju ingenstans. Portföljens storlek har dock sakta vuxit eftersom jag hela tiden har investerat mer.

Åldersmätaren visar 50. Under coronaåren blev jag lite mer entusiastisk. Jag började räkna ut hur stor portföljen skulle behöva vara för att kunna leva på kapitalavkastningen när bostadslånet är betalt. Jag kom fram till att en värdepappersportfölj på 500k skulle vara ett bra mål innan jag fyller 60 år. Nu är portföljens storlek knappt 250k, så med en årlig avkastning på cirka 7% skulle dess värde kunna fördubblas, och förhoppningsvis kan jag fortsätta spara månadsvis.

Investeringsstrategin är fortfarande ganska kaotisk. Den överlägset bästa investeringen har varit att investera i USA:s teknikindex, men för min egen stil har jag lagt för lite där. Dessutom innehåller portföljen knappt 10 andra fonder och ett par tiotal aktier som sköts ganska passivt. Det finns minus och det finns också något plus.

På Etoro började jag också under sommaren lite djärvare att prova kryptovalutor och följa investerare där.

Jag försöker rensa upp aktie- och fondportföljen för att göra den mer kompakt, så att förlusterna kan utnyttjas fullt ut i beskattningen.

10 gillningar
8

Som trådstartare gör jag en liten uppdatering här om den nuvarande situationen.

Investeringstillgångarna var vid årsskiftet över 40 000 euro (investeringar, likvida medel), en ökning på över 12 000 euro. Målet för i år är att siffran stiger till 50 000 euro i år, och med stor sannolikhet kommer det att överskridas. I detta har jag inte räknat med pengar som lagts på min egen bostad eller på en närståendes bostad.

Nettoförmögenheten var år 2022 endast knappt 30 000 euro, nu vid årsskiftet 86 000 euro. Hundra tusen borde sprängas i år.

Även om det för en liten tid sedan kändes som att jag var väldigt sent ute och det berömda tåget redan hade gått, känns det nu som snart 50-åring att man fortfarande kan påverka saker mycket. Den ekonomiska situationen har förändrats väldigt mycket på några år och förmögenhetstillväxten verkar ta riktigt stora kliv framåt varje år. Målet är att nå en investeringsportfölj på 100 000 euro före år 2030.

30 gillningar
9

Min egen situation var lite liknande, fast av andra orsaker.
Jag har varit en “late bloomer” i allt :slight_smile:

Skolgången följde den långa vägen och ett stabilt jobb hittade jag först som 39-åring, dessförinnan var jag företagare en kort tid och arbetslös i två ganska långa perioder.

Den gyllene fasen varade i cirka 10 år då det faktiskt blev en del över till sparande.
Egen bostad skaffades som 40-åring. Senare även en bostad i södern. Faktiska investeringar utöver bostäderna är 120 k. Bruttoförmögenheten är 720 k och nettoförmögenheten 620 k. Alltså är skillnaden på 100 k kvar i lån. Nu när ett lån är betalt räcker inkomsterna till sparande även om de har minskat och skatteprocenten sjunkit; jag har inte räknat på summorna, utan amorterar även på lånet i lite snabbare takt ibland, vilket kan vara dumt. Jag har nu en amorteringsflexibilitet på 22k i lånet, vilket ger en bra beredskap för plötsliga utgifter.
Dessutom har jag nu fått en diagnos på en sjukdom som kan tvinga mig till och med till sjukpension. Jag tänker njuta för fullt när jag väl kommer över den akuta fasen.

13 gillningar
10

Tanken är att göra en koll av investeringsförmögenheten en gång om året, men jag var tvungen att göra beräkningarna nu. Gränsen på 50 000 euro börjar fyllas, så målen för i år kommer lätt att uppnås. Eller mål och mål, så länge jag gör sådana små mellanliggande kontroller.

Även om summan inte är enorm, måste jag ge mig själv en eloge för att jag för bara 5-6 år sedan hade ögon och öron fulla av kreditkortsskulder och de enda investeringarna var en pott på 8000 euro i en pensionsförsäkring, och den var dessutom bara placerad i någon låg ränta.

26 gillningar