Jag är intresserad av att veta vad alla sparar till, eftersom jag tycker att man ofta hör att folk vill ha pengar och jobbar som galningar för att få dem, men vad är ert slutmål?
Skulle den här diskussionen passa under den här tråden? ![]()
@Lohis bra förtydligande! Jag funderade bara på om trådstartaren skulle få liknande information från den där andra tråden. ![]()
![]()
Förr i tiden pendlade mina årsinkomster från under fattigdomsgränsen till helt okej medelklassinkomster, och läget var så pass oförutsägbart att jag var tvungen att bygga upp en ekonomisk buffert redan av den anledningen. Man visste inte alls vad nästa år skulle föra med sig.
Senare, när inkomstvariationerna minskade, har målet varit att minska på arbetet och dess tvångsmässighet. Vissa talar om ekonomiskt oberoende.
Nu är nästa tanke att samla på sig en ekonomisk buffert inför senioråren, så att man inte behöver välja mellan bröd och mediciner. Som tur är är det fortfarande långt kvar till dess.
Sparande och investerande är olika saker.
Jag investerar pengar för att uppnå ekonomiskt oberoende och för att jag en dag ska kunna leva på kapitalinkomster.
Jag sparar pengar för att kunna skaffa saker. Det senaste stora inköpet var en ny bil, som jag var tvungen att spara till och förstås även ta ut en del kapital från investeringarna till.
Jag sparar till ålderdomen.
Det är inget vidare att bara leva på garantipension.
På kortare sikt sparar jag till semesterresor.
Jag sparade/jobbade som en galning för att få en lagom stor portfölj, göra hemmet skuldfritt, skaffa en lägenhet i Spanien och slutligen sparar jag till pensionen, eftersom den inte lär bli något vidare.
För resor
Under de kommande 1,5 åren är destinationerna Japan, Irland, Filippinerna, Island och kanske en långhelg i New York, Dallas eller Los Angeles. Det finns alltså en hel del att spara till ![]()
Aktier är sedan för framtiden. Pension, ett lugnare arbetstempo, osv.
För friheten. Pengar ger frihet. Vid varje större inköp ställer jag mig frågan 10 gånger om jag verkligen måste köpa det här – oftast blir svaret till slut nej, eftersom jag frågar mig själv om jag hellre vill vara fri eller en fånge under materian.
Till resor försöker jag däremot fortfarande allokera pengar på ett lämpligt sätt, eftersom det är frihet. Fast även där skulle man kanske kunna dra ner på tempot ibland, då man redan har sett ganska mycket. Samma sak gäller vissa sporter som ger mig en känsla av frihet (ski-touring, terrängcykling etc.).
Edit: läste precis den aktuella artikeln i Hesari, kom att tänka på mina egna föräldrar, svärföräldrar, bekanta och många andra äldre. Det är dystert. Jag sparar då inte för den åldern, jag fokuserar på att njuta av de friska åren.
Kul att höra vad ni sparar/investerar i, jag är fortfarande en ung man men jag har redan fått ihop lite pengar. Mitt problem är att jag älskar att spara/investera men jag vet inte vad jag i slutändan vill ha pengarna till..
Det lönar sig alltid att spara och investera, även om syftet inte är helt glasklart. Själv började jag som ung med mentaliteten att man sparar och investerar för sämre tider och för oförutsedda utgifter. Kanske var det sommarstugor, bilar och hus man hade i åtanke då. Nu tänker jag inte längre så. Det dyker alltid upp oförutsedda saker och utgifter i livet, antingen för en själv eller för ens närstående. Det är ett fint ögonblick när någon behöver hjälp och man kan hjälpa till.
Nu har jag drygt 10 år bakom mig och ser på saker annorlunda, och jag är tacksam för att jag sparat och investerat disciplinerat ända sedan ungdomen. Det ger så mycket möjligheter och en känsla av frihet och trygghet.
Om det någon gång skulle finnas för mycket så att det blir problematiskt (vilket jag inte tror), kan jag ju ge till välgörenhet eller sätta pengarna i rullning. ![]()
Kyllä se tavoite, merkitys ja tarkoitus selkeytyy ajan kanssa.
För framtida behov.
Och det kan nämnas att det än så länge inte har behövts öppna ett andra konto efter att det förra fyllts.
Errol Flynn, f. 1909 och d. 1959. Det här skulle ju innebära att jag själv har 4 herrans år kvar ![]()
Vi försöker förlänga livscykeln med 35 år till ![]()
För den där jämna känslan av att inte behöva oroa sig för hur man ska få räkningarna betalda och hur man ska klara sig om man blir arbetslös. Dessutom, om man vill ge sig ut på en resa, ska den ekonomiska beredskapen alltid finnas där.
Pengar är en god dräng men en dålig herre, vilket innebär att de aldrig kommer att vara ett egenvärde i livet utan snarare en tillgång bland andra.
För tillfället är ett enskilt större sparmål en ny bil. Det blir nog lite lån för det också, även om det inte lönar sig.
I det stora hela sparar jag för att kunna göra trevliga saker som äldre, som att resa eller kanske köpa en sommarstuga.
Mitt främsta sparmål är en egen bostad, till detta har jag och frun ett separat ASP-konto där det definitivt har samlats pengar för en bostad, men vi har inte riktigt beviljats lån ännu på grund av arbetslöshet. Å andra sidan är det lika bra när man tänker på dagens läge med bostadspriser och räntor (som ju å andra sidan bara har återgått till det mer normala).
Vi har sparat på ASP-kontot i ca 8 år, i början var månadsbeloppet större men nu är det bara minimibeloppet (50 € var) per månad, eftersom vi så att säga inte behöver mer på det kontot. Det är helt andra orsaker till att vi inte fått lån och just nu kanske vi inte ens skulle vilja ha ett… ![]()
I övrigt är sparandet bara för sämre tider och ifall man kommer på några dyrare inköp, men jag säljer inte mina besparingar/aktier särskilt lättvindigt för att göra inköp
På målsidorna skrev jag också att min strategi för min sk*tiga aktieportfölj är att sälja allt senast när jag fyller 50 och så drar vi och reser för de pengar jag då får ut från aktierna… ![]()
Kanske två stora saker.
När jag är 60 år vill jag själv kunna välja hur länge jag fortsätter arbeta, eller om jag redan kan dra ner på takten.
I ungdomen fanns det inga pengar och den tyngande känslan vill jag inte längre uppleva.
Jag har egentligen inget särskilt sparmål. Denna mentalitet som dykt upp även på andra håll, “jag skulle kunna köpa den där om det intresserade mig”, har jag också stött på, men just denna inre behovsprövning stjälper 95 % av idéerna. Numera har livet präglats av det här [från Hesari] eller från jobbet, när arbetet går chefen under huden och man hör skriket “allt är samma skit”. Man köper något, och sen då? Härnäst skapar man bara ett nytt föremål för begär, och ekorrhjulet är oändligt.
Även visdomar bekanta från aktiemarknaden, som “investera inte mer än du har råd att förlora”, används i vardagen: Varför till exempel ta en risk som man måste skaffa ett separat skydd för, om man helt kan låta bli att ta risken från första början? Genom att låta bli att ta onödiga (oavkastande) risker ackumuleras förväntat en extra buffert för framtiden (jfr. vid säkring), som fungerar som en buffert för eventuella större risker i framtiden.
Edit: 1: Hela meddelandet skickades oplanerat, 2: Länken skickades halvfärdig.
