För egen del är pensionsåldern fortfarande ganska långt borta, men målet är att fram till dess bygga upp ett investeringskapital som är stort nog för att man ska kunna leva gott på aktieutdelningar. Så låt oss leka med tanken att du har x € att investera och att du vill placera dem i utdelningsaktier för att leva på utdelningsinkomsterna. Målet är minst 60 000 € i bruttoutdelningar per år, så att man får ut cirka 3 500 € netto i månaden. Andra inkomster räknas inte med här.
Portföljen ses över bara en eller ett par gånger om året, så aktierna bör vara tillräckligt stabila för att man inte ska behöva följa kurserna hela tiden…
Hur mycket kapital behövs (min egen uppskattning ligger runt 1,2 miljoner) för att nå dit, och hur skulle du själv sätta ihop din aktieportfölj?
Utan att ta ställning till själva portföljen och aktierna så anser jag att 3500 € i handen som pensionär är en helt sanslös summa, eftersom man då utgår från ganska små fasta utgifter.
Av den summan blir det åtminstone 2000 €/mån kvar till bekvämligheter, medan jag själv har knappa 200 € kvar av samma summa när man har lån på hus och bil samt utgifter för två barn och villa.
Om målet är att leva på enbart utdelningar och långsiktigt få 60 000 € i utdelning (+troligen inflationsjustering över tid), så borde portföljens storlek vara närmare 2 miljoner för att man ska klara sig även genom dåliga utdelningsår. Utdelningar är ju inte konstanta utan varierar ofta cykliskt, och i värsta fall kan cyklerna sammanfalla, vilket kan leda till flera dåliga år i rad.
I ett idealfall skulle portföljen förstås bestå av lönsamma företag som stadigt höjer sin utdelning och där allt är och förblir i god ordning. Då skulle utdelningsströmmen vara relativt jämn och förutsägbar (och växande, vilket är viktigt på grund av inflationen). Själv skulle jag bygga en väldiversifierad “utdelningsportfölj” av framgångsrika kvalitetsbolag från olika branscher och länder.
Med de kriterierna skulle jag leta efter utdelningsbetalande ETF:er. Mindre stress än att äga enskilda aktier. ETF:er fokuserade på utdelningsaristokrater skulle kunna vara ett alternativ.
Visst är 3 500 € i utdelning i handen mycket. Det är bra att även beakta den framtida pensionen. Alla får ju ändå någon form av pension utöver det. Minst 1 000 €/mån i folkpension, om man inte har tjänat in någon arbetspension alls.
Nå, om man tänker vistas mycket utomlands så dras pensionen i värsta fall in helt och hållet. Och tanken är ju att gå i ”pension” redan före den officiella pensionsåldern, så i början har man inte nödvändigtvis några andra inkomster…
Mina nuvarande nödvändigaste utgifter som ungkarl under de lugna åren är cirka 950 euro i månaden (bolån+vederlag, räkningar och matinköp), vilket enkelt skulle sjunka till och med under 750 euro före 60 års ålder när lånebetalningarna försvinner ur bilden. Kanske skulle omkring 1800 €/mån netto räcka utmärkt för mig för att leva i hemlandet, för lite guldkant och upplevelser utan pension, trots inflationen.
För närvarande är de årliga utdelningarna bara drygt 3000 euro, men vi får se hur högt jag lyckas höja dem under de kommande 20 åren. Utdelningarna kommer från stora bolag på Helsingforsbörsen (bl.a. Sampo, Nordea och Elisa), vars innehav jag nu utökar i snabb takt.
Det nuvarande planerade scenariot är att jag om 20 år trappar ner på jobbet vid 60 års ålder och kanske lämnar arbetslivet helt vid 65 års ålder, det vill säga 3–5 år före den slutliga pensionsåldern, men jag kan fortfarande ändra mig och/eller portföljens storlek kan förändras; allt är i slutändan fortfarande helt öppet. Jag kan till och med vara avliden innan planerna förverkligas.
I min pensionsportfölj väljer jag många bolag som betalar låg utdelning (under 2 %, till och med 0). Skattesatsen blir onödigt hög om man har många högutdelande aktier.
Exempel på sådana bolag för pensionsportföljen som man inte behöver bevaka hela tiden:
Berkshire
Markel
Fairfax
Investor
Byggmästaren
En ackumulerande ETF är förstås ett mycket mer skatteeffektivt sätt att investera än utdelningsaktier. På så sätt hinner ränta-på-ränta-effekten verka ordentligt innan man tar ut pengar från investeringarna.
Jag har själv över 30 år kvar i arbetslivet och tankarna hinner ändras många gånger. Om jag skulle leva på utdelningar skulle jag ha otroligt många rader. Det skulle finnas mer utrymme att misslyckas med sina val, och det kan väl komma kriser i framtiden som man inte kan förutse än.
Portföljen skulle kunna se ut så här till exempel:
Om jag skulle bygga en pensionsportfölj av utdelningsbolag, skulle jag knappast välja ett enda företag med betydande verksamhet i Finland. Om befolkningsutvecklingen fortsätter på samma sätt kommer befolkningen här att minska och därmed även företagens vinster. Lägg därtill skrämselpratet om att Golfströmmen stannar, så har man ingen lust att bygga sin pension på hemlandet. Det vore till och med värt att sälja bostaden, investera pengarna och flytta till hyresrätt. Låt andra sköta fastighetsskötsel och renoveringar.
Jag skulle förmodligen sätta pengarna i någon utdelningsaristokrat-ETF. De har såvitt jag förstått klarat sig riktigt bra, även om man väljer den utdelande versionen.
Enligt min mening vore det en tredjedel av investeringstillgångarna i aktier. (1/3 bostad och 1/3 lågkostnadsfonder eller ETF:er) Det väsentliga vore tidsmässig, branschspecifik och geografisk diversifiering.
Vilken aktie som helst är bra om timingen är den rätta. Jag rekommenderar aktiv bevakning och portföljförvaltning. Ett gott råd är att man inte bör röra fallande knivar. Dessutom, med Buffets ord: buy the news & sell the news. Målavkastning för portföljen är minst 10 % om den förvaltas ens lite aktivt. Alltså 100k =) 10 k i pension och 200 =) 20 k€ osv.
Målavkastning är ett farligt begrepp på aktiemarknaden. Om man dimensionerar sin pension efter ett mål på 10 %, men det kommer en period då marknaden kanske bara ger i genomsnitt 5 % per år flera år i rad, eller om det kommer en lång björnmarknad, vad gör man då? Eftersom marknaden ger vad den ger, kan man inte tvinga den att ge den avkastning man själv vill ha. Man kan bara hantera risker genom diversifiering, men man kan inte styra avkastningen på aktiesidan.
Utan mål blir det ingen avkastning… Aktivitet innebär handel och målinriktad analys & arbete. Jag tror inte på “buy and hold” på lång sikt i dagens läge med det där långsiktiga avkastningsmålet. Enbart utdelningar ger inte heller särskilt enkelt 10 %.
Om det nu absolut måste vara en utdelningsportfölj, så skulle en sådan portfölj sammansatt av investmentbolag också vara mitt val.
En tråkig, kostnadseffektiv och framför allt skatteeffektiv ackumulerande ETF/indexfondsportfölj skulle sannolikt ge det bästa slutresultatet.
I en indexportfölj saktar inte utdelningsskatter och eventuella reavinstskatter ner ackumuleringen, och även som pensionär behöver man betala mindre skatt än i fallet med en utdelningsportfölj. Från en indexportfölj kan man också enklare ta ut precis lagom belopp varje månad. Aktiesparkonto (OST) finns förstås, men det lämpar sig bara för utdelningsaktier från Helsingfors (Hesuli) och man bör inte bygga en pensionsportfölj enbart på Helsingforsbörsen.
En indexportfölj är också i slutändan det mest stressfria alternativet med tanke på pensionärsdagarna. Enskilda bolag måste man alltid bevaka, eftersom risker kan öka och realiseras på ett sätt som investeraren måste kunna reagera på. Många ansåg säkert att Nokian Tyres (Nokian Renkaat) och Fortum var säkra och stabila utdelningsaktier, men hur gick det sen.
Dessutom, om man försöker välja aktier baserat på direktavkastning i stället för att bara jaga den bästa totalavkastningen, blir det ännu svårare att slå index genom aktieval.
Aktierna bör vara från flera sektorer och de bör ha goda förutsättningar att höja utdelningen under de kommande 20 åren. Det bästa vore att investera största delen utanför hemlandet; å andra sidan är direktavkastningen hög i Finland. När det gäller utländska aktier kan jag inte uttala mig, men här är några inhemska från ett flertal sektorer
Finans: nordea, sampo, alexandria
Hälsovård: orion
Material: huhtamaki, upm
Sällanköpsvaror: tyres, alma media
Energi: neste
Kraftförsörjning: fortum
Precis så. Dessutom är det så att börsen reagerar snabbt och i förväg – oftast hinner man inte reagera på oväntade problem i tid innan kursen redan har fallit. Särskilt om man fokuserar på utdelningar hamnar man lätt ohjälpligt på efterkälken. En portfölj som är diversifierad på bara ett fåtal bolag måste bevakas en hel del om man planerar att leva på dessa bolags utdelningar.
Jag funderar på samma sak och det är verkligen utmanande att sikta på flera mål samtidigt; man vill ha bra direktavkastning, utdelningen bör växa över tid, utvecklingen ska vara stabil så att det inte blir några nollår, och samtidigt ska bolaget satsa på framtiden, vilket minskar utdelningarna nu och i den närmaste framtiden. Sedan kan bolag dessutom börja prioritera återköp av egna aktier istället för att höja utdelningen.
Och dessutom utesluter ett fokus på utdelningar lätt framgångsrika men växande bolag från portföljen. Till exempel Berkshire Hathaway eller Alphabet (det vill säga Google).
Det blir verkligen mycket svårare än att bara försöka hitta bra bolag vars totalavkastning över tid blir så bra som möjligt. Även det är en stor utmaning i sig.
Tråkigt att vara en glädjedödare, men för mig räcker inte de där 3 500 euron i handen till någonting, och jag är ganska säker på att när fritiden ökar genom antingen pension eller ekonomiskt oberoende, kommer kostnaderna att stiga ytterligare. En pensionär har ju tid att resa, äta ute dagligen och kanske köpa en finare sommarstuga.
Så man bör helst ha en investeringsförmögenhet på omkring 1,5 miljoner euro i förhållande till dagens prisnivå för att kunna leva på avkastningen.
Amerikaner använder 4-procentsregeln som en gräns för hur mycket pengar man kan ta ut från sina investeringar per år. Det vill säga att man från en portfölj på en miljon säkert skulle kunna ta ut 40k om året (och lägga till en inflationsjustering på det årligen).
Detta har studerats med historiska data och man har konstaterat att högre procentsatser innebär en risk för att pengarna tar slut vid en kraftig nedgångsmarknad.
Dessa 4 % kan låta lite – om man är en bättre investerare än genomsnittet (= index) och/eller kan dra åt svångremmen under dåliga tider kan man givetvis ta ut en högre procentsats. Men det är i den storleksordningen man rör sig om syftet är att leva hela pensionstiden på enbart investeringsavkastning.
