Vid Lamor Recyclings återvinningsoljeanläggning i Sköldvik i Borgå upptäcktes på måndagen den 19 oktober 2026 kl. 14.42 en lokal värmeutveckling som ledde till ett mindre brandtillbud. Anläggningens egen personal släckte brandtillbudet omedelbart.
Inga personskador uppstod, och inga synliga skador har upptäckts på anläggningen.
Orsaken till händelsen utreds. Processen kyls för närvarande ned, varefter den berörda utrustningen inspekteras. Driftsättningen återupptas efter nödvändiga inspektioner och korrigerande åtgärder.
Lamors anläggning för återvunnen olja i Sköldvik i Borgå har för första gången producerat återvunnen olja den 19 oktober 2026. Anläggningen framställer återvunnen olja från återvunnen plast, som sedan förädlas till råvara för tillverkning av ny plast. Anläggningen för återvunnen olja är den första kemiska plaståtervinningsanläggningen i industriell skala i Finland.
@Thomas_Westerholm “Våra prognoser bygger knappast på den kemiska återvinningen i Sköldvik, och vi förväntar oss ingen väsentlig omsättning från plaståtervinningsverksamheten under innevarande år.”
Hur kan ni förvänta er någon som helst omsättning när anläggningen fortfarande saknar miljötillstånd och produkten inte kan säljas? I prognosen borde man alltså räkna med destruktionskostnader för varenda liter som anläggningen producerar.
Såvitt jag förstår kan bolaget faktiskt sälja olja som anläggningen producerar fram till årets slut med stöd av det nuvarande provdrifttillståndet. Provtillståndet begränsar förmodligen mängden såld olja, och jag kan inte tänka mig att Lamor skulle kunna sälja t.ex. hela den första linjens kapacitet under det nuvarande tillståndet.
Även om de första partierna återvunnen olja har producerats, kräver upprampningen säkerligen tid och det potentiella belopp som kan intäktsföras från detta hamnar på fel sida om kommatecknet för Lamors siffror, och är inte på något sätt relevanta med tanke på Q4-siffrorna. En mer relevant fråga för en investerare är inom vilken tidsram bolaget kan rampa upp produktionskapaciteten och säkra miljötillståndet.
Visst är det möjligt att sälja, men hur många aktörer har miljötillstånd för att hantera sådant avfall och en vilja att betala ett pris för avfallet som överstiger fraktkostnaden? I tillståndet för försöksverksamhet nämns att slutprodukten inte har EEJ-status (ei enää jätettä / end-of-waste), med andra ord rör det sig alltså om avfall. Enligt avfallslagens bestämmelser får avfall endast överlåtas till en aktör som har ett miljötillstånd som möjliggör avfallshantering. Jag ser fortfarande inte att den här övningen skulle skapa några som helst vibrationer på resultaträkningens översta rad.
