Själv gjorde jag misstaget att låta (läs: håller på att låta) min andel gå direkt till barnen. Helt logiskt. Problemet är bara att gränsen tydligen inte är 20 000 euro innan skiten måste registreras. Utan magistraten (alltså DVV) slänger på en hög med förmyndarskapsdynga som kostar en vacker slant per dokument/beslut, och sen ska man tydligen göra en årsräkning varje år, vilket förstås också kostar.
Tanken var ju att ge barnen ett fint startkapital på 18-årsdagen, inte att göda byråkrati-Finland med tusentals euro.
Jag förstår om det inte är de egna föräldrarna som är förmyndare. Men om de egna föräldrarna ger egendom, så sköts det väl helt rätt i 95 % (99 %?) av fallen. Och i den där ena procenten när något omvälvande händer i livet, så har barnen säkert det mycket bättre om föräldrarna inte slösar onödig tid på att fundera över pengar utan att familjens välmående står i fokus.
Vad händer egentligen om man inte skickar in alla anmälningar? Kostnaderna utmäts väl från barnens bankkonto . Någon som vet?
Signatur ”Banken och DVV fortfarande olöst efter 4 månader”
Att testamentera besittningsrätt har två effekter. För det första vill man säkerställa t.ex. den efterlevandes rätt att bo kvar i det gemensamma hemmet även efter makens död. Detta är förvisso regeln även utan testamente. Besittningsrätten överför dock beslutsfattandet gällande bostaden till rättsinnehavaren. Tekniskt sett får alltså den efterlevande maken, som normalt inte ärver något, genom testamentet rätten att istället för de egentliga arvingarna besluta om allt som rör arvet. Du äger alltså, men du bestämmer inte över hur din egendom används.
För det andra kompenseras denna förlust av rättigheter för arvtagarna i arvsskattens belopp. Utifrån en viss beräkningsregel, som baseras på den efterlevandes ålder, sänks skattebeloppet i enlighet med det antagna återstående besittningstidsintervallet. I detta avseende är testamentet alltså kopplat till skatteplanering. På motsvarande sätt blir problemet att du ärver egendom som du inte får tillgång till, men du måste ändå betala skatten. Om besittningen av egendomen fortsätter i åratal börjar saker och ting kompliceras, t.ex. när fast egendom sjunker i värde, i samband med renoveringar osv.
Mellan besittningsrättsinnehavaren och arvingarna kan man framöver komma överens om vem som betalar kostnaderna, och om det är ett tvistigt bo blir det återigen komplicerat. Man kan även avstå från besittningsrätten, vilket då intresserar skattemyndigheten som tidigare har beviljat skattelättnad utifrån den.
Nästlade dödsbon avvecklas åtminstone i vårt fall nu samtidigt. Detta underlättas av att det inte finns skilsmässor eller nya arvingar från olika grenar. Tillgångar som är svåra att realisera är de som komplicerar avvecklingen, men en delvis avveckling är möjlig så att de enkla posterna kan tas ut. I bouppteckningen efter den senare avlidna maken ska värdet av den egendom som tillhörde den make som gav besittningsrätten listas, baserat på värdet vid den efterlevande makens dödsögonblick.
Jag är inte jurist, och detta är inte råd om hur man ska agera. Varje bo är unikt, och arvingarnas sammansättning, testamenten osv. kan göra situationen väldigt rörig. Lycka till!
Tack, men man behöver väl inte blanda in tingsrätten i arvskiftet om dödsboets bouppteckning bara är gjord och finns i behåll och fördelningen av egendomen lyckas utan större tvist?
Jag tänkte utifrån detta att du håller på att ansöka om en skiftesman hos tingsrätten.
Den valda skiftesmannen måste sedan godtas av alla delägare, men i ostridiga bon finns det inget behov av att ansöka om en skiftesman hos tingsrätten (eller ens via någon juristbyrå), utan det kan göras av en person som är kapabel till det.
Du borde berätta lite mer om det här dödsboet. Den efterlevande är ju inte delägare i dödsboet. Om makarna hade giftorätt i varandras egendom, kan den efterlevande ha rätt till dödsboets egendom i form av utjämning, men denna betalas ut vid avvittringen, och därefter är den efterlevande inte längre med i dödsboet. Undantag är den efterlevandes rätt att behålla den gemensamma bostaden i sin besittning, eller ett eventuellt inbördes testamente om besittningsrätt, om laglott inte har krävts.
Enligt vad du berättar finns det en bostad i boet där den efterlevande bor, samt kontanter. Förutsatt att den efterlevande inte har besittningsrätt till annan egendom i boet än bostaden, är det förstås utan vidare mest rationellt att förrätta ett partiellt arvskifte och fördela alla kontanter till dödsbodelägarna. Endast bostaden blir kvar i boet. Den efterlevande ansvarar för t.ex. bostadens skötselvederlag och andra löpande utgifter, så boet behöver inte behålla kontanta medel för detta ändamål. Fördela alltså pengarna och andra tillgångar som lätt kan omsättas i pengar till delägarna. Därefter får var och en använda eller investera sina pengar som de finner bäst.
Jag skulle kunna kommentera bouppteckning och arvskifte ”härifrån bakom graven”.
Bouppteckningen upprättas inom 3 månader efter den avlidnes död. Boet är då klart för skifte och för detta upprättas ett arvskiftesinstrument. På grund av den offentliga förvaltningens nuvarande it-system försenar numera ämbetsbevis, släktutredningar m.m. arbetet och orsakar behov av att ansöka om anstånd för att upprätta bouppteckningen.
Jag har föredragit att skifta boet så snart som möjligt av praktiska skäl och för de anhörigas sinnesros skull. Att delvis donera bil, fonder och värdepapperskonton redan under livstiden är förnuftigare, och då sparar även arvingarna några procent i arvsskatt. Att donera äganderätten till lös egendom men behålla besittningsrätten själv ger trygghet åt en sjuk person; det finns fortfarande ”egendom att ty sig till”. Banker ger råd i dessa frågor och tar gärna emot ”nya kunder” bland arvtagarna.
I bouppteckningen antecknas den avlidnes hela egendom till värdena på dödsdagen; där redovisas fordringar och skulder, även de obetalda skulder som uppstått före dödsdagen. De gode männen undertecknar bouppteckningen, liksom de närvarande arvingarna. Arvskifte förrättas senast när någon av arvingarna kräver det. Som skiftesman kan vem som helst fungera som arvingarna väljer för uppgiften. Makan/maken är inte en arvtagare utan berättigad till avvittring.
Jag vänder mig till de som är visare här. Jag håller på med bouppteckning och arvskifte efter min mor. Mina föräldrar hade ett inbördes testamente med nyttjanderätt till all egendom, med undantag för sparlivförsäkringar till de angivna förmånstagarna. Egendomen omfattar en del aktier, och jag har diskuterat med min far om att dessa skulle kunna övergå direkt till mig (det finns inga andra arvingar). Kan han låta bli att utöva sin nyttjanderätt för just dessa specifika aktier, men behålla nyttjanderätten till den övriga egendomen? Om så är fallet, hur bör detta antecknas i dokumenten?
Man kan ta emot ett testamente endast delvis. Det borde inte vara svårare än att din far skriver under ett dokument där han meddelar att han tar emot testamentet delvis, med en lista därunder på allt han tar emot och dess värden. I skiftesinstrumentet nämns sedan att resten fördelas enligt arvsordningen och dessa aktier listas sedan under din arvslott.
Ovanstående baseras på min egen erfarenhet och situation och lämpar sig inte nödvändigtvis som råd för er situation. Jag skulle ändå rekommendera att anlita juridisk hjälp för detta; även om det är dyrt så lönade det sig åtminstone för oss nyligen – jag hade aldrig på egen hand kunnat upprätta ett lika skatteeffektivt och i övrigt välformulerat dokument som bankens kunniga jurist.
Efter min mors död (juli 2022) började en svår arvsstrid, som till stor del berodde på min yngre brors egenmäktiga och våldsamma beteende och hans önskan att tillägna sig allt möjligt. Brodern deltog inte i betalningen av sina levnadskostnader under moderns livstid. Min syster och jag försökte medla i situationen efter bouppteckningen med hjälp av en advokat, men det ledde ingenstans. Därför ansökte vi hösten 2023 om en skiftesman från tingsrätten, vilket hade rekommenderats av min systers god man.
Advokaten som utsågs till skiftesman fick sina befogenheter i början av november 2023. Denna advokat, som har sina kontor i Klaukkala i Nurmijärvi och Tikkurila i Vanda, visade sig vara en helt ineffektiv och passiv person som inte kommunicerade, lämnade räkningar obetalda, var inte objektiv och skodde sig. I en sådan situation har skiftesmannen full förvaltningsrätt över dödsboet, och att befria honom från uppdraget skulle kräva samtycke från alla delägare, vilket förlängde situationen. Till slut tog min brors pengar tydligen slut, och han gick oväntat med på arvskiftet i slutet av oktober 2024.
Jag har lämnat in ett klagomål mot denna skiftesman till Advokatförbundet (möjligt först när arvskiftet är slutfört), även om jag vet att jag inte kommer att få någon ersättning den vägen, men jag rekommenderar starkt alla att ta reda på eventuella klagomål, anmärkningar och varningar som har riktats mot deras potentiella advokat från Advokatförbundet. Man kan fråga förbundet om advokaten, om han eller hon tillhör det. Jag rekommenderar inte att anlita en advokat som inte tillhör förbundet, eftersom det då inte ens finns möjlighet till ett sådant klagomål. Advokatförbundets tillsynsnämnds beräknade handläggningstid för klagomål är +/- 12 månader.
Jag fick igår Advokatförbundets avgörande gällande mitt klagomål på boutredningsmannens agerande, och utifrån det fick Juha Linninen från Advokatbyrå Linninen Ab en anmärkning av tillsynsnämnden i följande frågor (Offentligt referat av avgörandet i tillsynsärendet dnr 11525, 22.12.2025):
”Linninen hade i sitt svar till tillsynsnämnden medgett att alla fakturor som tillställts honom för dödsboet inte hade betalats på förfallodagarna. Tillsynsnämnden konstaterade att det utifrån den utredning som presenterats för den var att anse att Linninen hade agerat vårdslöst och försummat att betala åtminstone de ovan nämnda fakturorna i klagomålet i tid, vilket utifrån utredningen även hade medfört kostnader för dödsboet i form av olika dröjsmåls- och behandlingsavgifter på minst 45,76 euro. Linninen ansågs därmed ha handlat i strid med god advokatsed.
Linninen klandrades också bland annat för att inte ha ombesörjt ändringen av en försäkring i dödsboets namn (1c). Enligt Linninen hade det inte funnits något behov av att ändra försäkringen för dödsboets del, och i den mån C:s och dennes bror A:s försäkring hade ingått i den avlidnes försäkring hade de själva skött ändringarna. Linninen hade dock medgett att C hade bett Linninen att sköta ärendet. Tillsynsnämnden konstaterade att trots att försäkringsärendet slutligen, även enligt vad som konstaterats i klagomålet, hade kunnat lösas utan skiftesmannens hjälp, ansågs Linninen utifrån den presenterade utredningen ha försummat att ombesörja ändringen av försäkringen trots C:s begäran. Linninen ansågs därmed ha handlat i strid med god advokatsed.”
Jag tänker inte överklaga beslutet, men personligen kan jag inte rekommendera den här juristens tjänster för någon, åtminstone inte som boutredningsman. Han var enligt min mening för slapp och passiv, och hans försummelser orsakade mycket extraarbete för mig som delägare i dödsboet.
Om och när ni någon gång behöver tjänster av en skiftesman, kontrollera på förhand att juristen hör till Advokatförbundet och hör er för om vilka klagomål som har gjorts mot advokaten i fråga, och om juristen har fått anmärkningar eller varningar. På så sätt slipper ni förhoppningsvis liknande problem som vi upplevde i vår boutredning.
. Någon som vet?