Investors Houses ledning Petri Roivainen och Tapani Rautiainen har i namnet på det av dem grundade bolaget Ikaalis-Invest Oy köpt fastigheterna i Ikaalisten Kylpylä. Affären omfattar ca 30 000 kvadratmeter och har genomförts i anslutning till Investors House Oyj:s affärstransaktioner.
Var affären så förmånlig att den inte kunde lämnas till Investors House? Det väcker även förundran att ledningen för ett börsbolag verkar inom samma bransch och i samma sammanhang som det bolag de leder. Enligt Catella Oy har affären genomförts i samma portfölj som Investors Houses affärer.
Jag tycker ärligt talat att det är lite konstigt! Som ledning för ett börsnoterat bolag har de i uppdrag att agera som en hök på marknaden för IH:s räkning. Om de samtidigt gör samma sak på samma sandlåda för egen räkning, väcker det naturligtvis frågor. Konkurrerar de med IH? Sköter de sina egna affärer i skuggan av IH? Om affären var bra, varför gick den inte till IH – om inte, varför skulle de ha förvärvat den för egen del heller?
Oavsett hur ren sanningen är, är det ett gråområde och en dimmig sikt för investeraren. Därför önskar jag att de skulle hålla sig till fastighetsaffärer/utveckling via IH och personligen investera i fastigheter i samma sandlåda endast genom att köpa IH-aktier.
Generellt sett innefattar IH:s affärsverksamhet strukturering av investeringsobjekt, det vill säga bolaget deltar till exempel i stora fastighetsarrangemang där en fastighetsportfölj delas upp i mindre delar och separata köpare söks för dessa. IH får då en provision för detta. Ett sådant arrangemang var enligt vår bedömning till exempel köpet av två kontorscampus från Technopolis år 2016. Att IH således deltar i ett arrangemang där det inte själv köper alla fastigheter är inte exceptionellt.
Att verkställande direktören och styrelseordföranden köper en del av fastigheterna själva väcker naturligtvis uppmärksamhet. Att objektet inte köptes för IH:s räkning kan till exempel bero på att det inte uppfyller IH:s investeringskriterier, eller helt enkelt på att bolaget inte kunde finansiera köpet. Från pressmeddelandena kan man dra slutsatsen att den uthyrbara ytan i Ikaalinen var cirka 25 000 kvadratmeter (hotellen i Pori och Kotka var 4654 kvadratmeter och hela arrangemanget cirka 30 000 kvadratmeter). Om fastighetsköpet i Ikaalinen genomfördes till samma kvadratmeterpris som hotellen i Pori och Kotka (cirka 408 euro) var köpeskillingen grovt räknat cirka 10 MEUR. Enligt vår uppfattning är Ikaalinen-komplexet också i ett sådant skick att det behöver grundrenoveringar. Dessa kan till exempel vara 5 MEUR (200 euro/kvadratmeter). Därmed skulle investeringens storlek på 15 MEUR vara betydande och finansieringen av ett så stort köp skulle inte nödvändigtvis vara lätt för IH efter hotellköpen och det nyligen genomförda köpet av ett hyreshus i Vasa.
Det är konkurrerande verksamhet med IH och därför tycker jag att det är mycket tveksamt. I anställningsavtal förbjuds vanliga anställda att bedriva konkurrerande verksamhet med sin arbetsgivare. Dessutom, om VD och styrelseordförande bedriver fastighetsinvesteringar av denna storleksordning med sina egna personliga medel, uppstår oundvikligen frågan vilken balansräkning, IH:s eller deras egen, som de bästa investeringarna strävar efter att göras i.
Aamulehti specificerar köparbolagets namn som Ikaalia Invest Oy.
"Ikaalia Invests ägande är uppdelat i två, så att Maakunnan Asunnot oy, som ägs av Roininen och Rautiainen, äger 51 procent och Roininens familjs investeringsbolag Corecapital 49 procent.
– Vi ser potential i Ikaalisten kylpylä (spa), motiverar Roininen fastighetsaffären."
Bra att ledarna har pengar när arbetsgivarens resurser tar slut.
Hur hinner de med sådana affärer som sidoaktiviteter, när det är ganska krävande att leda ett börsbolag?