Hur mycket uppmärksammar ni bolagets ägarlista? Påverkar det ert intresse på något sätt om till exempel en enskild ägare har en mycket stor ägarandel i bolaget eller om inga institutioner alls finns med på listan, etc.?
Själv blev jag intresserad av Investors House som en möjlig investering efter att ha lyssnat på deras senaste kapitalmarknadsdags hälsningar. Listan över bolagets största ägare innehåller dock inte en enda institution, vilket väcker ganska många frågetecken för mig. Jag granskar praktiskt taget alltid de största ägarna i bolag som intresserar mig, så åtminstone för mig har ägarna betydelse.
Javisst, här kan man ta till exempel Sampo som Nordeas största ägare. De vill säkert driva Nordea framåt och skapa ägarvärde. Å andra sidan, om företaget är ett potentiellt “köpeobjekt”, så om någon ägare omedelbart har 10 %+ så kan det ensamt avvärja hela affären.
Visst är listor viktiga, men problemet är att en enskild ägare, både institutionella investerare och småsparare, kan vara väldigt oberäknelig i sina drag. När försäljningen börjar, säljer institutionella investerare lika gärna som småsparare oavsett kurs. Hoppas MH inte läser dessa saker…
Ägarlistan – åtminstone den övre delen – är särskilt värd att titta på i mindre företag. Man kan utläsa mycket om ägarnas engagemang och köp- och säljtransaktioner. Exempelvis när det gäller Citycon inger den största aktieägarens kontinuerliga köp förtroende.
För mig har ägarna haft en positiv inverkan i åtminstone följande fall: Sampo, eQ, Kone.
Dessa råkar också vara mina tre största innehav, dock i en annan ordning. De har vuxit genom åren och har också genererat en stor mängd utdelningar.
Jag tittade på de sämst presterande företagen under de senaste 10 åren och många av dem hade en stor, personlig ägare som fortfarande påverkade företaget genom styrelsearbetet, det vill säga det var inte bara en finansiell investering. Ändå kollapsade aktiekurserna till botten. Så en dålig huvudägare kan vara en katastrof för företagets ägare. Ägarskapet spelar alltså roll – en dålig huvudägare kan förstöra en betydande mängd av sin egen och investerarnas förmögenhet. På samma sätt kan en bra huvudägare skapa mycket värde.
Sedan finns det en annan grupp där en institution (kooperativ, stiftelse, staten etc.) äger en stor del av företaget och påverkar företaget genom styrelsearbetet. Bland dessa har staten ibland kritiserats för att vara en oklar ägare som kan ha andra intressen än andra investerare. Detsamma gäller vissa kooperativ som kan ha motstridiga intressen.
Den tredje gruppen är brett ägda företag som inte har storägare. Dessa har professionella styrelser.
Jag vet inte om det finns en genväg till lycka, men med en liten reservation skulle jag förhålla mig till företag vars huvudägare/styrelseordförande har en dålig meritlista. När man inte kan bli av med en storägare kan det dåliga läget fortsätta i årtionden.