Min tro på det här tog slut nu. Jag erkände mitt misstag, sålde av hela innehavet och tog en förlust på ca −19 600 euro. Ingen katastrof ändå med tanke på att resten av portföljen ligger på runt 700 000–800 000 euro och jag lyckades täcka förlusterna ganska väl genom att sälja annat med vinst, men visst svider det. Avkastningen sedan början av 2020 blev −81,88 %. Den första köpposten från 2020 låg på -91,08 %. Utdelningar kom det i alla fall in ca 3 700 euro brutto under årens lopp. Totalt sett blev det alltså ca -16 000 euro i baken. För vissa är det mycket pengar, för andra inte. Tror att någon på Sijoitustieto-sidan hade över 100 000 euro låsta i det här. På Lehto gjorde jag i tiden en förlust på -14 500 euro, så det här blev det största bakslaget i min portfölj. Jag vet inte vad jag lärde mig av Lehto, när jag fick stryk igen. Jag bestämde mig dock för att inte gå en meter till med Intrum – i Lehto deltog jag till och med i emissionen och efter det började resan mot noll.
Intrums värde är på något sätt så omöjligt att greppa och sådana här lottsedlar passar åtminstone inte min investeringsstrategi; jag borde ha sålt av redan när utdelningen pausades. Mina egna pengar i Intrum hade jag knappast någonsin fått tillbaka, även om situationen skulle lugna ner sig och kursen gå upp. På något sätt misstänker jag att det är något fuffens på gång därifrån, t.ex. en riktad nyemission eller liknande arrangemang som sänker kursen ytterligare. Och även om det skulle komma något positivt, så finns det inte tillräckligt med uppsida för att jag någonsin skulle få tillbaka mitt kapital, så i bästa fall hade jag väl fått svälja en hel del förluster oavsett.
Intrum har ju länge varit en “hoppas-hoppas”-aktie. Jag kunde bara aldrig förmå mig att tro att Europas största borgenär själv skulle hamna i skuldproblem, det vore ju minst sagt komiskt. Det som störde mig mest var att man borde kunna lita på vad Intrums ledning säger, men själv har jag inget förtroende kvar. Vad kan en VD göra annat än att säga att allt är lugnt, även om han vet att man snart kör ut för stupet i full fart. På samma sätt försvann förtroendet för Lehto när ledningen ljög kvartal efter kvartal om att allt är bättre om ett halvår, men det blev tvärtom. Faktum är att under hela den tid Intrum funnits i min portfölj har deras kommunikation varit väldigt svårtydd för mig: allt är alltid bra om man frågar ledningen, nedskrivningar är bara tillfälliga engångsposter osv. corporate bullshit. Och när det faktiskt fanns behov av information har det oftast varit tyst. Jag trodde att jag förstod den här branschen tillräckligt bra, men kanske inte trots allt.
Det här var väl lite av en bitter utläggning, men det kändes så skönt att äntligen bli av med den här torsken.