Intrum som investeringsobjekt

Uppgörelsen gjordes under ledning av Rubio, det vill säga den före detta ormoljeförsäljaren. I efterhand ett uppenbart misslyckande där man gav efter alldeles för mycket till borgenärerna. Det var känt att det behövdes tid för att frigöra medel ur backboken. Slutresultatet blev att skulderna förfaller med ett års mellanrum. Om det ens vore ett år emellan, så vore dagens läge betydligt mer uthärdligt.

Passande nog, precis när uppgörelsen rotts i hamn, gjorde Rubio en ”Kari Jalonen”. Man kan inte värja sig för tanken att Rubio gjorde som huvudägaren ville, det vill säga att det gällde att köpa tid så att denne kunde bli av med sina aktier.

Under Rubios tid som vd och styrelseledamot lyckades man även förvärva Haya. Solvia hade tydligen förvärvats ett år innan han kom in i bolaget. Orkar inte gräva i om han på något sätt var inblandad redan i det förvärvet. Hur som helst skrev den nuvarande bankbakgrundsledningen, som faktiskt verkar ha ryggrad nog att städa upp balansräkningen, tydligen ner hela skiten i slutet av 2025. Frågan uppstår alltså vilket pris man realistiskt kan förvänta sig för fastighetsenheten, när ledningen gjorde en massiv nedskrivning för bara ett år sedan. Det lönar sig förmodligen inte att räkna med särskilt mycket från den.

4 gillningar