Intrum kan verkligen inte refinansiera sina second lien-skulder för 2028 till en mer måttlig räntenivå nästa sommar om total leverage ratio överstiger 3,5x (kovenantgränsen för 2031-obligationen).
Om resultatet skulle försvagas något (i spåren av omsättningen) på ett sådant sätt att RTM Cash EBITDA ändå kan hållas kvar på nuvarande nivå genom kostnadsbesparingar från operational excellence, skulle nettoskulden behöva minskas med ~5,5 miljarder kronor till nästa sommar. Av detta kan man förmodligen beta av cirka 2–2,5 miljarder kronor med det fria kassaflödet, vilket innebär att ungefär 3–3,5 miljarder kronor måste skakas fram genom att sälja skuldportföljer/verksamheten i Spanien eller t.ex. genom en riktad emission (själv anser jag inte att en företrädesemission är trolig, och även en mindre riktad emission ser jag som en absolut sista utväg). Så har jag själv räknat på det.
Baserat på ledningens kommentarer i Q2 och Q3 (och rykten) håller jag någon form av affär gällande verksamheterna i Spanien (Solvia/Haya) som det mest sannolika. Köpeskillingen är ett mysterium och det skulle innebära en bokföringsmässig reaförlust/nedskrivning, men i kovenantberäkningen är det bara pengarna som trillar in på kontot som räknas. Intrum har alternativ, men som kovanenter fungerar kan ledningen inte bara slarva runt utan måste faktiskt tänka ut lösningar, och det är bra.
Och som en rent allmän kommentar till detta, efter att ha följt olika forum: ibland förundras man över vilket kortsiktigt perspektiv folk i allmänhet har när de investerar i enskilda bolag. Även här genomfördes nyemissionen för bara 4 månader sedan, och nu har alla redan panik och dumpar sina aktier i kölvattnet av blankare och nedskrivningarna i Tyskland. Man måste komma ihåg att det efter emissionen finns nya huvudägare i bakgrunden som vet vad de har gett sig in på och som har ett starkt intresse av att göra de nödvändiga strategiska prioriteringarna för bolaget.