Fängslande även den där NC-historien, en egen sidogren.
Förmodligen skulle någon form av 1:1:1-allokering i teorin kunna vara ett bra sätt att närma sig emissionen. En liten mängd aktier i detta skede som man tecknar.
Sedan kan man i nästa steg försöka komplettera positionen antingen genom att köpa teckningsrätter eller den temporära nya “drivveds-Intrum”-aktien, beroende på vad som pressas ner mest.
I det tredje skedet kan man sedan slutbehandla positionen om allt börjar se bra ut eller om aktien dumpas i bottenlådan.
Säkert väljer många (klokt nog) att titta på röran från sidan och fattar sitt beslut vid ett senare tillfälle.
Eftersom institutionerna mer än gärna låter aktien harva här, antar de förmodligen att de antingen behöver ordentliga bevis på en vändning (turnaround), eller så räknar de med att få aktierna billigare genom att hamstra teckningsrätter eller köpa efter emissionen när bankerna dumpar sina innehav.
Man kan dock kallt konstatera att institutionerna inte anser sig behöva Intrum särskilt desperat i sina portföljer. Intrum behöver institutionerna mer, och det är därför emissionen inkluderar dessa 20 % i “blodspengar”.
Visst finns det 7,5 miljarder mindre risk i det nya Intrum, men kärnteman är om skeppet verkligen vänder och om man kan lita på den nuvarande ledningen. Killarna kan ju lika gärna genomföra en ny emission nästa år och “accelerera” processen, oavsett hur mycket de återigen lovar att sköta det hela organiskt.