Från lite tidigare år Kone. Internationaliseringen började med köpet av Aseans hissverksamhet.
Man ska inte älta de misslyckandena för mycket. Börshistorien är ju full av misslyckanden överallt och i alla tider. Det är vad Schumpeters kreativa förstörelse innebär
Till detta kopplas även Hiab och Kalmar. Namnet på båda företagen kommer också från köpta svenska företag.
Sedan finns det förstås Sampo, det vill säga If. Sampo köpte If 2004 från Skandia och Storebrand.
Generellt sett har de flesta internationella storbolag på börsen mer eller mindre goda positioner i Sverige, och ofta ligger decennier av hårt arbete och företagsköp bakom detta.
Jag beräknade återigen de mest prisvärda bolagen som följs av Inderes, baserat på Joel Greenblatts magiska formel och Inderes data, med hjälp av realiserade siffror och prognoser för åren 2024-27. Formeln rankar alla 168 bolag baserat på EBIT/EV-talet och ROI% (1p för den bästa, 168p för den sämsta) och summerar poängen. För enkelhetens skull använde jag ROI% istället för den ursprungliga ROIC%.
#.
Bolag
Inderes rekommendation
poäng
1.
Tekova
Köp
6
2.
Fondia
Öka
22
3.
Raute
Öka
23
4.
Nurminen Logistics
Öka
26
5.
Titanium
Minska
32
6.
Tecnotree
Minska
35
7.
United Bankers
Minska
36
8.
Alexandria Group
Minska
36
9.
Nordea Bank
Öka
43
10.
GRK Infra
Minska
44
11.
Multitude AG
Öka
46
12.
Viafin Service
Öka
52
13.
Consti
Öka
53
14.
Incap
Öka
58
15.
Digia
Öka
63
16.
Taaleri
Köp
63
17.
Sotkamo Silver
Minska
67
18.
Aktia Pankki
Öka
69
19.
HomeMaid B
Minska
70
20.
Kalmar
Minska
72
21.
Evli
Köp
74
22.
CapMan
Öka
76
23.
Detection Technology
Öka
79
24.
F-Secure
Öka
82
25.
Wulff Group
Minska
83
26.
Verve Group
Köp
84
27.
Orthex
Öka
86
28.
Aallon Group
Öka
87
29.
Kemira
Öka
89
30.
Valmet
Öka
90
Tekova i klar ledning trots den senaste tidens kraftiga kursuppgång. Även GRK, en annan teknisk notering från den senaste tiden, är bland de tio bästa.
Intressant experiment, men den poängsättningen är ju inte längre enligt den magiska formeln, när du har ersatt ROIC med ROI. Den är säkert i samma riktning, men där förändras nu Joel Greenblatts idé väsentligt.
Idén kan ändras lite, men jag tror inte att företagen kommer att göra det i någon större utsträckning. Och risken för beräkningsfel ökar om jag själv börjar beräkna ROIC för alla företag.
Jag känner igen den känslan av att komma tvåa… Jippie, på pallen, men å andra sidan missar man allt det roliga (priserna). Woo-helvete-Hoo. Jag försöker inte vrida om kniven i såret, men särskilt Indes produktpris piggar upp sinnet!
Låt mig säga om din pitch att den motiverade mig att skriva min egen! Jag hade läst en del om Uber (och Grab), men först efter din pitch tänkte jag att jag lika gärna kunde dyka lite djupare in i Grabs värld, när Uber redan hade gjort ett så bra grundarbete!
Och bara sådär mellan oss, jag gillade verkligen kvaliteten på din pitch. Jag hoppas att du fortsätter att skriva liknande inlägg på forumet i framtiden. Särskilt i trådarna för de aktier jag själv äger.
Om någon är intresserad av LapWall som investeringsobjekt, så är det läge att vara vaksam nu. Jag håller på att skriva en artikel om företaget, och i artikeln får även privata investerare ställa frågor till VD Jarmo Pekkarinen. Det har redan kommit in en hel del frågor, men det finns alltid plats för fler.
Jag har läst Canatus tråd och ställde en enkel fråga till AI:n, där jag bad den jämföra företaget med dess viktigaste konkurrenter. Svaret var intressant och det fick mig att tänka på en Dilbert-stripp från många år tillbaka.
Poäng dock för försöket och för att den, när den inte hittade några konkurrenter, åtminstone jämförde med något.
Jag tänkte först lägga det i Kina-tråden, men kanske är detta mer kaffehörnan-material stilmässigt. En humoristisk video om kriget mellan Kinas matleveransföretag, som dock fick mig att fundera bredare över dynamiken på Kinas hemmamarknad.
Wolt och Foodora bara höjer priserna, men i Kina verkar marknadsekonomin inte tillåta detta, även om man skulle kunna tro att det finns tillräckligt med marknad att dela på. Samma sak syns även på Kinas elbilsmarknad. Förenklat kan man säga att i västvärlden försöker konkurrensmyndigheterna skapa konkurrens, i Kina strävar staten efter att förhindra att priskrig eskalerar.
Exemplet med matleveransföretagen bevisar väl att ett par företag inte nödvändigtvis direkt betyder ett statiskt oligopol utan också kan leda till en trevlig situation för konsumenterna. Finlands dagligvaruhandel skulle kunna hämta lärdomar från Kina.
Generalisering är alltid en riskabel syssla, men jag hävdar att denna konkurrens in i det sista är djupt rotad i den lokala affärskulturen. Verneri har väl nämnt hur Kinas hemmamarknadsföretags kapitalavkastning är usel. Landets börsutveckling har också varit anemisk. När man ser hur man är beredd att hälla miljarder i en affärsverksamhet med små marginaler utan en långsiktig plan för att tillfälligt vinna marknadsandelar, förvånar detta mig inte alls.
Vi är inte särskilt långt ifrån en situation där han börjar avskeda obekväma VD:ar. I det här skedet skulle jag inte längre bli förvånad om jag läste en sådan nyhet.
Det är förstås lite annorlunda att hälla pengar i det i ett land med hundratals miljoner potentiella kunder och där till exempel medelklassens tillväxttakt är enorm. Å andra sidan, när statsmakten kan göra precis vad den vill, helt utan hänsyn till någon form av reglering, kan konkurrenssituationen och företagens ställning i allmänhet vara något annorlunda än vår. För att inte tala om en kultur som bygger på relationer och mutor samt en extremt noggrann samhällsklassificering utan någon form av individuell frihet eller till exempel arbetstagares rättigheter till något.
Hur ser jag egentligen inget för finländare att lära sig av det?
Även här lyfts det fram hur blodig konkurrensen är på Kinas hemmamarknad och hur den kulminerar i matleveranstjänster. Kanske har jag fel, men det är svårt att se att miljarderna som pumpas in i rabatter ger långsiktiga fördelar och tillräcklig kapitalåterbäring.
Det börjar kännas som att vilken bransch som helst, om man inte kan differentiera sig med produkten och priset är ett betydande urvalskriterium, har mycket svårt att generera avkastning på investeringar på den kinesiska marknaden.
Jag funderade lätt på ett avgränsat fenomen från Kina och slängde ur mig hur Finlands livsmedelshandel borde vara mer konkurrenskraftig mellan tre aktörer. Jag analyserade inte samhället djupare eller föreslog en studieresa till Peking.
Enbart ett lågt P/B-tal gör inte en aktie attraktiv om ROE är permanent lågt – det kan tyda på ineffektiv kapitalanvändning eller en svag affärsmodell. Om ett företag har ett högt ROE och samtidigt ett måttligt eller lågt P/B-tal, ger kombinationen investeraren möjlighet att hitta företag som effektivt utnyttjar sitt kapital och ändå är måttligt prissatta i förhållande till sitt bokförda värde.