Ärligt talat förstår jag inte hur man kan tänka på till exempel Elisas delårsrapport i över 30 minuter utan att somna ![]()
Med all respekt för analytiker och deras arbete, känner jag ändå att de flesta delårsrapporter är så tråkiga och förutsägbara att det är väldigt svårt att göra någon verkligt häpnadsväckande analys av dem, och de borde egentligen nästan gå på autopilot.
Åtminstone upplever jag själv att en analytiker, utöver det starkt betonade investerarkommunikationsarbetet från Inderes, får betalt för tre saker:
- Att gräva fram information och förmedla den till investerare, dvs. den så kallade breda rapporten.
- Att tänka snabbt, där man omedelbart reagerar på ny information och berättar vad man ska tycka om den. Här spelar det ingen roll om den nya fabrikens tredje produktionslinjes inverkan på det bundna rörelsekapitalet har beräknats korrekt, utan det viktiga är att tankens hastighet och riktning är rätt och att de förmedlas till investerarna omedelbart, så att vi vet vad vi ska tycka om den nya informationen.
- Att tänka långsamt, vilket kräver mycket tid och funderingar i en bekväm fåtölj. Här görs det egentliga analysarbetet och den noggranna kalkyleringen, så att antaganden och modeller samt investeringshistorien är i ordning och att tillräckligt förarbete har gjorts för att kunna reagera omedelbart på rätt sätt på nästan vilken ny information som helst.
Utifrån dessa utgångspunkter är analytikerns arbete tankearbete, där det viktiga är att veta mycket, ha rätt och reagera snabbt på ny information. Ur mitt utifrånperspektiv agerar Inderes analytiker för närvarande med någon form av hybridtänkande, där det snabba tänkandet inte är tillräckligt snabbt och det långsamma tänkandet inte nödvändigtvis får tillräckligt utrymme, när analysverksamheten kretsar så starkt kring delårsrapporterna. ![]()