Jag tycker mig kunna skönja en viss spirande optimism här nu.
Tidigare har man varit väldigt försiktig med investeringar, rekryteringar och återköp av egna aktier, men nu tycker jag mig märka en liten tonlägesförändring. Där man tidigare undvek säljrekryteringar håller man nu på att anställa en senior profil för internationell mjukvaruförsäljning (KV-ohjelmistomyynti) och ser god potential i marknaden. Man lovar att öka investeringarna på bekostnad av lönsamhetsutvecklingen. Frågor om återköp har ställts i nästan varje webcast genom åren och svaren har varit återhållsamma (även om frågan egentligen inte ligger på vd:ns bord). Nu är styrelsen tydligt hoppfull inför framtiden när man vågar satsa på detta efter åratal av förfrågningar.
Och varför inte, då marknaden visar tecken på återhämtning, börsnoteringarna väntas öka, produktportföljen möter ett växande intresse och värderingen är historiskt låg. Finland fungerar som en stabil kassako.
Det är bra att man äntligen har börjat hitta investeringsobjekt. Det har varit rejäla sämre år och man har flera gånger hunnit fundera på om det verkligen inte finns några tillväxtmöjligheter på marknaden där Inderes skulle kunna få en rimlig avkastning på pengarna. Det enda som höjer ögonbrynen en aning här är guidningens H2-fokus. I dessa ”det tar fart i slutet av året”-guidningar har Hesuli-investeraren fått bli besviken gång på gång de senaste åren:
Resultat och tillväxt för helåret beräknas vara viktade mot årets andra hälft.
Vid en snabb anblick ligger EV/EBITA någonstans över 12, justerat P/E på 17 och P/S på 1,5. Om man under de kommande åren (2027–2028) återigen får fart på tillväxten (+10 %), omsättningsfördelningen blir ”högkvalitativare” tack vare tillväxten inom mjukvaruverksamheten och lönsamheten (mjukvarans roll, omsättningstillväxt, lönsamhetsoptimering) stiger mot tidigare historiska nivåer, så kan man verkligen bygga upp en riktigt bra avkastningsförväntan här. Jag ser en tydlig dubbelmotor-potential.
På ett cigarettpaket kan man lite optimistiskt skissa på en omsättningstillväxt på t.ex. 5–10 % per år samtidigt som lönsamheten stegvis stiger till 16 % för år 2028. Om man då accepterar multiplar på de faktiska siffrorna som t.ex. EV/EBITA 18, P/E 22 eller P/S 2 (ja, höga siffror jämfört med dagens situation), så skulle aktiekursen som ett genomsnitt av dessa mycket väl kunna ligga på det dubbla mot nuvarande priser. Och det är svårt att se någon form av totalkollaps i verksamheten under de närmaste åren. Risk/reward-förhållandet är riktigt hyggligt.
Dessa återköp av egna aktier är lite som om företaget satte in kontanter på ett transaktionskonto. Därför tar det emot lite för mig att kalla det för vinstutdelning. Det troliga användningsområdet är att betala för olika kostnader och investeringar, t.ex. personalbonusar, företagsköp m.m. Man använder väl inte ordet vinstutdelning om insättning av kontanter på företagets transaktionskonto heller? Man kan förstås fråga sig om det vore vettigt att köpa tillbaka egna aktier och samtidigt trycka nya som belöning till de anställda, men det vore åtminstone transparent. Föregångarna Sampo, Nordea osv. har lärt oss att aktier som köpts i syfte att dela ut vinst makuleras, och därmed ökar ägarnas ägarandel förståeligt nog i samma proportion. Jag förstår inte hur det sker i det här fallet.
”Aktierna förvärvas för att användas som vederlag vid eventuella företagsförvärv eller i andra arrangemang som hör till bolagets affärsverksamhet, för att finansiera investeringar, som en del av bolagets incitamentsprogram eller för att behållas av bolaget, på annat sätt överlåtas eller makuleras. ”
EDIT: precis så: på detta sätt skulle medlen ha låsts till något som tydligt definieras som vinstutdelning, medan medlen nu fungerar som en förlängning av kontantkontot och kommer att användas i framtiden till ett ändamål som ledningen väljer (kostnader, investeringar eller vinstutdelning). Detta gör enligt min mening vinstutdelningen snäppet mindre transparent.
Mikael har, om jag minns rätt, kommenterat det där ordvalet tidigare. Huvudpoängen: Om man deklarerar att syftet med ett återköpsprogram för egna aktier är att de ska makuleras, är man juridiskt bunden till att makulera dem. Men om aktier ”förvärvas för att användas som vederlag…”, så finns det en optionalitet i de innehavda aktierna.
I praktiken kan aktierna sedan makuleras någon gång i framtiden, men man kan aldrig veta vilka möjligheter som dyker upp där man kan använda egna aktier.
Själv är jag glad över den här vinstutdelningen. Ett bevis på att bolagets ”talk 2 bullshit”-faktor är låg, eftersom man är beredd att offra utdelningen i enlighet med sin syn. Det är inte längre bara en mening på strategibilderna
Q4: Något bättre än väntat; Kapitalöverföringarna delas upp i utdelning och återköp
Inderes lönsamhet för det fjärde kvartalet var något högre än våra estimat, tack vare en något bättre försäljning än väntat. Vid en första anblick ligger vår försäljningstillväxt för 2026E i linje med den nya guidningen, men vi ligger i den övre delen av EBITA-marginalintervallet och bolaget flaggar för att internationaliseringsinvesteringar påverkar lönsamheten. Utdelningen kapades och kom in betydligt lägre än våra estimat. Den totala kapitalöverföringen ökar dock på årsbasis då bolaget återför 0,9 miljoner euro via återköp.*
Detta skaver även för mig. Enligt min mening hade helheten varit helt ok om man, istället för att höja utdelningen, hade satsat mer på återköp av egna aktier, eller om den publicerade ”vinstutdelningen” faktiskt hade varit kopplad till makulering av de återköpta aktierna.
Nu när användningsändamålet lämnats öppet, sänktes utdelningen i praktiken för att bolaget vid behov ska kunna använda aktierna till arvoden, företagsförvärv etc. IMO är detta inte en växande vinstutdelning, utan snarare ett budskap om att bolaget inte kan betala utdelning på samma sätt som tidigare samtidigt som det genomför de investeringar och andra åtgärder som affärsverksamheten kräver.
@Eicca uttrycker det väsentliga väl. När syftet med återköp av egna aktier lämnas öppet, berättar det i sig att de inte i första hand köps i vinstutdelningssyfte. Om aktierna inte uttryckligen köpts för att makuleras, handlar det inte med säkerhet om vinstutdelning, utan snarare om en option.
För analysverksamhetens del kan jag bekräfta att ovanstående fortfarande stämmer ur ett omsättningsperspektiv. Strategiskt sett är premiumanvändarbasen förstås värdefull för oss.
Jag är inte själv särskilt insatt i ”matematiken kring aktieåterköp”, men kan någon förklara varför det skulle vara bättre att ”aktierna makuleras” än den nuvarande formuleringen?
Alltså, om ett bolag till exempel har incitamentsåtaganden på 50 aktier och snart även gör ett företagsförvärv som betalas med 50 aktier, varför är det då bättre att de 100 nyligen återköpta aktierna makuleras och att man sedan printar de 100 nödvändiga aktierna för incitamentsprogrammet och förvärvet, i stället för att de 100 återköpta aktierna allokeras till dessa?
Det verkar som om det tidigare alternativet av många ses som ”detta är riktig vinstutdelning via återköp” medan det senare tolkas som ”bolaget har inte råd med vinstutdelning och pengarna går till ledningen osv. osv.”.
Under tiden som aktierna innehas av bolaget verkar de synas i nyckeltalen per aktie i stort sett som om de vore makulerade. Och jag har för mig att det av skattemässiga, bokföringsmässiga eller andra skäl ändå i slutändan är bättre att makulera aktier i bolagets ägo än att använda dem för företagsförvärv och dylikt.
Genom återköp av egna aktier blir en illikvid aktie ännu mer illikvid. Och det vore väl inget fel med det om det fanns den där tillväxten och lönsamheten som har satts som långsiktiga finansiella mål.
Men när man känner av guidningen verkar 2026 bli det fjärde året av fem då de egna långsiktiga finansiella målen inte nås (till och med 2023 överträffades bara genom förvärv: ”den rensade tillväxten för effekter av förvärv var 5 %”), så det känns som att återköp i det här läget värmer lika bra som att kissa i byxan i kyla.
Med utdelningar kan man i alla fall köpa något tillväxtbolag Inderes långa sikt är väl någonstans på 2080-talet?
Överlag förundras jag över denna årligen växande absoluta vinstutdelningspolicy. Nu är vi i en situation där vinstutdelningen överstiger det fria kassaflödet. Och samtidigt konstaterar man: ”vi förbereder oss på att avsevärt öka satsningarna på programvaruverksamheten på grund av de möjligheter vi ser på marknaden.” Positivt visserligen, men om tillväxten förblir på en anemisk nivå även i år, vilar inte ökningen av vinstutdelningen på en sund grund.
Varför måste man försöka vara allt för alla?
Jag föreslår istället en årligen flexibel vinstutdelning (baserad på det fria kassaflödet).
P.S.
Jag minns när man i vissa äldre Inderes-videor eller poddar med glimten i ögat skrattade åt finska bolag som år efter år förklarade sina svaga prestationer med väderförhållanden osv., och i stället för tillväxtsatsningar främst ökade vinstutdelningen. Nu när man lyssnar på dessa förklaringar om en svag noteringsmarknad och kulturskillnader i Sverige med mera, samtidigt som vinstutdelningen växer, kan man inte annat än småle för sig själv.
Det vore säkert förnuftigt. Enligt min mening är dock aktier som reserverats för incitamentsprogram och förvärv inte ”utdelad” vinst till investerare, utan de bör snarare betraktas som nödvändiga kostnader för verksamhetens kontinuitet. Om man för verksamhetens framtid har konstaterat att företaget behöver fler aktier i den egna balansräkningen för belöningssystem eller investeringar, anser jag att man snarare borde tala om ökade kostnader eller investeringsbehov. I så fall tycker jag att det är lite tveksamt att tala om ”vinstutdelning”.
Hybrid vinstutdelning är ganska förnuftigt, särskilt om aktiekursen bedöms ligga under bolagets verkliga värde. I synnerhet för många bolag skulle det kunna vara vettigt att hålla utdelningen på en rimlig basnivå, höja den måttligt varje år och dela ut det överskottskapital som inte behövs för investeringar genom att köpa tillbaka egna aktier. EPS stiger och det är lätt att uppnå status som utdelningsaristokrat.
Det största problemet med Inderes är att den här resultatnivån inte alls är vad många har hoppats på och förväntat sig. En trög utdelningsaktie som levererar ett jämnt (justerat) resultat var inte riktigt det som förväntades när Inderes noterades, även om orsakerna är förståeliga.
Det går inte direkt att hylla prestationen förutom när det gäller videosync, men det finns ingen anledning att börja kasta sten heller.
Bollen har kastats till styrelsen gällande återköp av egna aktier i vem vet hur länge (orkar inte kolla upp det), och det är kul att de äntligen har fångat bollen och avsätter medel i den riktningen. Själv skulle jag ha dragit igång ett ännu mer aggressivt återköpsprogram även med lånade pengar, men jag förstår varför bolaget agerar lite mer konservativt än en vanlig småsparare.
När det gäller kritiken mot formuleringarna kring återköpen så är det mer än smart av bolaget att hålla dörrarna öppna; om det händer något där aktierna kan användas till annat än makulering slipper man fundera mer på det då, även om man ju alltid kan låta skrivaren spotta ur sig nya aktier i ett sådant läge. Om aktierna som väntat till slut hamnar i dokumentförstöraren sker vinstutdelningen inte vid själva makuleringen, utan i det ögonblick då aktierna köps tillbaka från börsen.
“Det vänder nästa år” och att sparka burken framför sig verkar vara en trend i nästan varje analys, men kanske Inderes kan föregå med gott exempel för sina kunder i år och få översta raden att växa.
På den svenska sidan vore det önskvärt att äntligen få något konkret uträttat, eftersom man har opererat där i flera år och inte kan gömma sig bakom en annorlunda företagskultur i all oändlighet. Man får hoppas att EU:s reglering ger lite draghjälp här.
Men poängen är ju precis den att om de hittar annan användning, så är det inte längre vinstutdelning utan investeringar eller till exempel Verners arvoden. Det är inte medel som har delats ut till dig.
Och då utdelningen nu har halverats, så handlar diskussionen om vinstutdelning.
Jag är inte heller något proffs på matematik och jag anser att slutresultatet är detsamma förutom att de medlen redan har delats ut till dig. Jämför med utdelning, där medlen överförs till dig konkret.
Det bör nämnas att skillnaden är att om dessa medel delas ut som utdelning och man trycker ut nya aktier för ett företagsförvärv så sjunker EPS, medan EPS förblir oförändrat efter återköp av egna aktier.
Diskussionen skulle kunna fortsätta i tråden för återköp av egna aktier (Omien osto) så att man får med proffs som @Paapaa.
Är så kallade ”lemonsofts” möjliga? Om inte, varför inte? Man skulle kunna tro att det skulle skapa aktieägarvärde när det finns stora säljare i bakgrunden?
Jag är inte alls orolig för en ”försämring” av likviditeten. Inderes är redan nu, trots sin korta börshistorik, en av de relativt sett mest likvida aktierna i kategorin First North / Small cap. Detta är helt naturligt eftersom ägarbasen var ganska spridd redan vid noteringen. Likviditeten är på en tillräckligt bra nivå. På ett hållbart sätt växer den förstås bara genom att bolagets värde växer
Det här är en bra utmaning. Hittills har vi kunnat finansiera de satsningar som den valda strategin kräver och öka vinstutdelningen, eftersom affärsverksamhetens kassaflöde har varit bra. Balansräkningen har alltså hållit sig stark hela tiden och därmed har vinstutdelningen legat på en hållbar nivå. Kassaflödet varierar ofta en del årligen beroende på hur balansräkningen ser ut per den 31.12 och om det faller större enskilda investeringar på året. Därför upplever jag det som mer konsekvent att vinstutdelningen är mer förutsägbar och jämn för ägarna och ser på balansräkningen och kassaflödet i ett bredare perspektiv än bara ett år, så länge vi är disciplinerade så att vi inte låter balansräkningen försvagas och börjar undergräva grunden för bolagets långsiktiga utveckling genom utdelningen.
Ja! Under de senaste 10 åren har bolagets storlek dock tiodubblats, även om det har rymts ett och annat misslyckande på den resan.
Jag ser själv på utvecklingen med cirka 5-åriga horisonter, speglat mot olika utvecklingsfaser och strategival. I slutet av 2019 började vi bygga en bredare portfölj, vilket resulterade i att den nuvarande IR-verksamheten (Evenemang och Mjukvara) framgångsrikt byggdes upp. På den resan gick vi spikrakt uppåt med en supercykel och coronaboosten för evenemangsaffären, och efter det fick vi en rejäl baksmälla, men slutresultatet var helt okej. Nu är nästa fas internationalisering, där vi ännu inte har lyckats. Vi har hamnat efter målen de senaste åren; de externa faktorer som påverkat detta och felen i det egna utförandet är välkända.
Här finns kommentarer om gårdagens resultat. Denna uppdatering blir den sista då studentuppföljningsperioden tar slut. Tack till alla läsare och följare, året har varit en unik upplevelse.
Nu håller bolaget på att förvandlas till ett SaaS-bolag just när AI gör all mjukvara värdelös. Eller det gör det väl inte på riktigt. Berättelsen verkar bara gå så.
Q4 var en lättnad efter ett dåligt Q3. Bolaget gav till och med en vinstvarning i oktober, men enligt min mening gick slutet av året lite bättre än vad som indikerades vid tidpunkten för vinstvarningen. På rullande 12-månadersbasis nådde man återigen en begynnande tillväxt och även raset i lönsamheten lyckades vändas.
@_TeemuHinkula har knutit en sjätte medlem till styrelsen. Enligt min mening passar profilen utmärkt för en situation där mjukvaruförsäljning på bredare internationella marknader fungerar som spjutspets.
Tuomas Syrjänen (f. 1976, finländsk medborgare, diplomingenjör) är grundande medlem i Futurice Oy och har varit styrelseordförande för bolaget sedan 2024. Han var VD för Futurice under åren 2008–2018 och affärsdirektör 2003–2008. Syrjänen tillför styrelsearbetet stark teknikkompetens och erfarenhet av internationell affärsverksamhet samt ledning av tillväxtbolag. Han är dessutom styrelseledamot i WithSecure Abp, Vaisala Abp, Vastuu Group, Flow Technologies Oy samt vid Villmanstrands tekniska universitet.
”Tuomas tillför styrelsen stark kompetens inom teknologi, AI och internationalisering. Han har dessutom värdefull erfarenhet från bolag som befunnit sig i en liknande utvecklingsfas som Inderes befinner sig i nu”, kommenterar nomineringskommitténs ordförande Sauli Vilén.
Tuomas verkar ha medverkat i flera poddar på sistone, så jag får ta och lyssna på hans tankar under skidpasset.
Samma pressmeddelande innehåller också två väsentliga förändringar i styrelseersättningen, även om de fasta styrelsearvodena bibehålls på föregående års nivåer. Av förändringarna ligger åtminstone utbetalningen av styrelsearvodet delvis i form av bolagets aktier i linje med de önskemål som tidigare framkom i en enkät till communityn. Community-medlemmen @_TeemuHinkula bloggar förhoppningsvis mer om ämnet senare. Själv ger jag tummen upp för dessa
Det föreslås att årsarvodet betalas delvis i Inderes Oyj:s aktier och delvis i kontanter, så att cirka 40 % av arvodets belopp betalas i bolagets aktier och resten i kontanter.
Inderes nominerings- och ersättningsutskott föreslår att det för styrelseledamöterna ska vara möjligt att utöver årsarvodet tjäna in tilläggsaktiebelöningar baserade på aktiens totalavkastning (TSR) enligt följande:
Maximibeloppet för tilläggsaktiebelöningen är 1 000 aktier till styrelseordföranden och 500 aktier till de övriga styrelseledamöterna.
Beloppet för tilläggsaktiebelöningen fastställs linjärt mellan 11 % och 30 % baserat på utvecklingen av Inderes Oyj-aktiens totalavkastning. Om utvecklingen av aktiens totalavkastning är under 11 %, betalas ingen tilläggsaktiebelöning. Om utvecklingen av aktiens totalavkastning är 30 % eller mer, betalas tilläggsaktiebelöningen enligt maximibeloppet.
Inderes långa sikt är väl någonstans på 2080-talet?
