Firetys - Pensionera sig med egna medel och på egen tid

FIRE (Financial Independence, Retire Early) har nämnts i flera trådar, men skulle det finnas intresserade diskussionsdeltagare även i en namngiven grupp? Friherre/friherrinna-tråden är, som jag förstår det, främst avsedd för dem som har uppnått målet, så jag har inte riktigt vågat skriva där ännu. Och kanske är definitionen av FIRE och en fri person lite annorlunda? Kanske handlar FIRE mer om att kontrollera sina egna utgifter, och ur friherre/friherrinna-perspektivet kanske friheten innebär att man inte behöver kompromissa med levnadsstandarden på vägen mot målet eller efteråt?

Inom denna tråd skulle vi kunna diskutera FIRE i allmänhet, fira varandras delmålsöverskridanden, dela våra FIRE-siffror och mål, och ge råd om någon behöver det. Jag har själv saknat en sådan likasinnad diskussionsgrupp, då ett liknande mål inte finns i min närmaste krets. Jag skriver nu ner några hjälpfrågor för att starta diskussionen, och svarar på dem själv. Men ordet är fritt i övrigt också. :blush:

Vad är ditt mål och dess tidsplan?

Min partner och jag har som mål att gå i pension som ekonomiskt oberoende om 4 år. Vi kommer att vara runt 40 år gamla, föräldrar till barn under 10 år. Båda kommer att ha investeringsportföljer på cirka 400-500K, plus ett gemensamt skuldfriat hem.
Vi har räknat ut att 40K i årliga brutto kapitalinkomster räcker för oss som familj, när boendet är skuldfriat. Det vill säga, vi skulle få cirka 2300e/månad netto i handen totalt. Vi är vana vid att leva på en mindre summa än så, så jag tror att den summan kommer att räcka gott och väl för vår familj. Denna summa skulle man få med en investeringsportfölj på 800K med 5% avkastning, eller en investeringsportfölj på 1miljon med 4% avkastning.

Var står du just nu i förhållande till målet?

Den nuvarande situationen är att vi har en investeringsportfölj på cirka 550K. Jag anser att en ökning på 250-450K är realistisk redan snabbare än om några år, men jag har ett tidsbegränsat anställningsavtal som jag avser att fullfölja med heder.

Har du skurit ner på utgifter/vad är sparprocenten?

Vi räknar inte exakta sparprocenter, vi gör endast förmögenhetsuppföljning. Vår familj lever ett normalt medelinkomsttagarvardagsliv. Vi reser, men budgetresor. Vi äter hälsosamt, ibland på restaurang. Vi köper sällan nya saker, men vi kompromissar inte med våra hobbyer. Vi är ganska medvetna om våra utgifter, och har strävat efter att inte höja levnadsstandarden i takt med den ökade inkomstnivån. Ekologiska aspekter väger också in, så jag köper inte nya saker som kan fås i gott skick begagnade.

Hur ser livet ut efter pensioneringen?

De extra 40h/vecka skulle användas till egna och barnens hobbyer, partnertid, familjetid, utomhusaktiviteter, resor, att lära sig nya saker. Önskan vore att någon gång även ta hand om våra egna åldrande föräldrar i den utsträckning som alla parter upplever som bekvämt. I slutändan känns 40h ganska lite när man börjar fördela det på allt intressant. :sweat_smile: Allt finns redan i vardagen nu, vi vill bara öka mängden. Det är också möjligt med hemundervisning för barnen och längre vanlife-perioder runt om i världen. För närvarande bor vi i Centraleuropa, och vi har möjlighet att resa runt i Europa ganska bra under de kommande åren.

Här är en start, vi får se om det finns andra FIRE-entusiaster! Fråga/svara också på frågor som jag inte kom på att fråga här.

100 gillningar

Jag har ett “spurgu-FIRE”-mål som siktar ca 5 år framåt, där jag skulle klara mig genom att leva knapert på enbart portföljavkastningen (4 % nettoavkastning som antagande). I grunden tänker jag inte sluta arbeta helt då ännu, men jag skulle begränsa kraftigt vilka typer av jobb jag går med på att göra. På kanske 10–15 års sikt skulle detta kunna förvandlas till “classic FIRE”, där jag skulle leva bekvämt på enbart den årliga avkastningen. Målen skulle redan ha uppnåtts, men tyvärr ligger hälften av portföljen i Hesuli (Helsingfors) och Sverige. För classic FIRE krävs det fortfarande ungefär en dubbling av portföljen.

40 gillningar

Samma tidsintervall som kaptenen, det vill säga om 5 år finns det som det ser ut nu en möjlighet att påbörja en “poor man’s FIRE”, fast för min egen del har dessa tidsramar ändrats hela tiden, eftersom jag hittills har lyckats överträffa varje mål jag satt upp och därmed har min tidsplan hela tiden krympt.
För oss påverkas detta också av eventuella barn; under de kommande 5 åren blir det antingen barn (vilket naturligtvis ändrar situationen i och med det ökade penningbehovet) eller inte, och då går jag i pension enligt tidsplanen.
Jag tänker alltså definitivt lämna arbetslivet så fort det är möjligt. Jag har redan dragit ner på jobbet så pass mycket att jag i praktiken jobbar minimitimmar utan att helt ha slutat.
Att skära ner på utgifterna är kanske inget man kan tala om i mitt fall, då utgifterna aldrig riktigt har tillåtits öka från början. Troligtvis anser majoriteten av människor att vår levnadsstandard är usel: vi går inte på restaurang eller till andra ställen som folk får för sig att besöka, huset är billigt, bilen kostade tio tusen, vi har inga barn eller husdjur, och inga dyra hobbyer. Den enda konkreta förändringen jag har gjort för FIRE är nog att resandet lades ner helt under cirka 5 års tid. Tanken är att successivt öka på detta igen, nu när vi börjar vara ganska nära målet.
Min sparkvot när jag arbetade heltid har nog legat mellan 75–80 %, och i denna tidsperiod ingick även de största renoveringarna av huset. Vilka förstås varje FIRE-anhängare gör själv.
Som pensionär skulle jag vilja börja motionera mer målinriktat igen; jag antar att jag ändå har några “riktigt bra” år kvar inom idrotten och ser fram emot att rehabilitera mig själv efter dessa år av belastning från stillasittande arbete.
Mer resande, hälsa på släkten och tid att få nya idéer. Jag skulle till exempel kunna lära mig att tillverka möbler – att bli finsnickare efter att ha uppnått FIRE låter inte alls som en dum idé.

26 gillningar

Delmålet är sådana utdelningsinkomster, från minst 12 olika aktier i diversifierade sektorer, att jobbet främst är “så länge det är intressanta arbetsuppgifter”, istället för ett hårt slit och ett karriärrace med nerverna på utsidan :smiley: Visst inom samma bransch som nu, men nuförtiden är löneutvecklingen redan betydligt svårare om man inte vill ha chefsjobb vid sidan av det egentliga arbetet. Man får snabbare tillväxt på aktiemarknaden.

Ingen egentlig tidsplan, men jag skulle säga att det målet uppfylls inom de kommande 5 åren, då jag får nettoutdelningar på ungefär en tredjedel av nettolönen. Det skulle också täcka hela årets fasta kostnader (min andel av bolånet, avgift, el inklusive överföring, internet och telefon).

Det slutgiltiga målet är förstås ett oberoende liv (tillsammans). Med nuvarande utveckling kan man gå i “pension” på en nivå motsvarande nuvarande nettolön vid cirka 55 års ålder, vilket i alla fall enligt mig är en helt rimlig ålder – alltså i den bemärkelsen att man inte redan står med ena foten i graven eller behöver rullator :smiley: Man hinner också fortsätta leva. Jag gör dock inte så just nu att jag snålar in på allt för att sätta in sparandet på aktiemarknaden, utan jag använder förstås pengar på upplevelser redan nu medan energin räcker :slight_smile:

Oletko karsinut kuluja/mikä on säästöprosentti?

Inte direkt. Investeringar räknas förmodligen in i sparprocenten, så då är den ungefär 20–25 % av nettolönen. Det som hjälper är att jag inte riktigt har några laster :smiley: Om man nu inte räknar en ny gitarr eller liknande vartannat år till den kategorin :guitar: Mina hobbyer är för mig “passiva utgifter” eftersom de är väldigt utrustningsfokuserade (instrument, datorer, snickeri), vilket innebär att det egentligen bara blir engångskostnader när andan faller på.

Vi reser ganska aktivt, men där hjälper ett brett nätverk runt om i världen :smiley: Och flygen får vi med en ganska trevlig rabatt, av en viss anledning. De senaste resorna till Filippinerna (3 veckor) och Japan (2,5 veckor) sparade faktiskt pengar, eftersom maten där är betydligt billigare – och boendet var gratis :wink: Men det här är ju lite av ett extremfall.

Minkälaista elämää eläköitymisen jälkeen?

Förmodligen hobbyer i kvadrat. Jag har så mycket i åtanke, men tiden räcker inte alls till. Och av en slump skulle vissa av hobbyerna också likna det egentliga arbetet :smiley: Men förstås roligare när man kan göra egna projekt åt sig själv.

Resandet skulle nog också öka en del, eftersom det fortfarande finns några asiatiska länder kvar att se, en höstlig roadtrip i Kanada ogjord och Europas småstäder oupplevda då resor naturligt fokuseras till flygplatsstäder.

34 gillningar

Vad är ditt mål och din tidsplan?

Målet är en diffus FIRE-option för en minimalist utan en stram tidsplan. I princip är den första avstämningen i oktober, då jag har varit anställd i 20 år. Jag satte det någon gång som en principiell deadline för någon form av förändring. Vid den punkten ska något slags FIRE-experiment beslutas, vilket kan vara allt från uppsägning, sabbatsledighet, förkortad arbetstid eller till och med studieledighet.

Var befinner du dig just nu i förhållande till målet?

I princip täcker de passiva inkomsterna redan min del av alla fasta utgifter, men säkerhetsmarginalen är inte jättestor. För att jämna ut enskilda konjunktursvackor som påverkar den passiva inkomsten (typ corona) finns förstås också en kontantbuffert (likställd med kontanter), och ett skuldfritt hus underlättar saken även om det på sätt och vis också är en risk.

Har du skurit ner på utgifterna/vad är din sparkvot?

Jag har inte direkt skurit ner aktivt, men har under flera år levt ett naturligt minimalistiskt liv med relativt god kostnadskontroll. Sparkvoten har på årsbasis legat runt 70 %.

Vad för slags liv efter pensioneringen?

Själv skulle jag mycket väl kunna leva på samma sätt som nu, men med fokus på systematisk träning. Två träningspass om dagen, måltider och bildning däromkring. Vad mer behöver en människa egentligen? Lyckligtvis är hela familjen introverta på det sättet. Varför inte också resor, och även där skulle man kunna ersätta pengar med tid och svett.

22 gillningar

Det verkar som att många här har ganska liknande situationer, och även tidsramarna stämmer ganska väl överens. :grinning_face_with_smiling_eyes: Jag vill haka på det där med att “testa FIRE” genom att berätta att vi också har bestämt oss för att gå i pension vid ett visst datum snarare än vid en viss summa. Så det siffermässiga målet är lite flytande mellan 800–1000K, självklart hellre mer än mindre. Men det är på något sätt mentalt lättare att hantera saker när man vet att vi vid den förutbestämda tidpunkten testar hur portföljen bär. Själv tycker jag inte att det är särskilt oroväckande om man någon gång behöver täcka upp för bristande avkastning i portföljen med något litet jobbprojekt. Jag lämnar hellre arbetslivet tidigare utan större säkerhetsmarginaler än att vänta x antal år till och gå i pension i en tryggare sits. Detta beror på att barnen är små just nu, så varje år tas från vår gemensamma tid. Och kanske även på att det finns meningsfulla jobbprojekt/gig-möjligheter ganska lättillgängligt om behovet skulle uppstå.

Om ni är i ett förhållande, strävar ni efter FIRE tillsammans? Eller skulle den ena fortsätta arbeta betydligt längre än den andra? Eller om ni inte är i ett förhållande, ser ni det som en utmaning för att hitta en partner att man själv står utanför arbetslivet tack vare sitt investerade kapital, medan ens jämnåriga förmodligen inte är i närheten av det? :blush:

13 gillningar

Många tankar och planer som även känns bekanta för mig syns redan här. Mitt eget mål är att helt eller delvis leva på investeringsinkomster som femtioåring. Det är ungefär fem år kvar till dess. Storleken på nettoförmögenheten är förstås en viktig möjliggörare för det. För tillfället är den cirka 500 000 euro och målet är att fördubbla detta under de kommande fem åren. Det borde räcka. Men jag är inte säker på om jag skulle vilja sluta arbeta helt och hållet. Tanken är förvisso mycket lockande, men kanske skulle jag ändå vilja göra någon form av projekt och jobba 3–6 månader om året. Som tur är finns det fortfarande åtminstone de där fem åren på sig att fundera på vad man egentligen vill.

11 gillningar

Min partner vill inte lämna arbetslivet, men sparar och investerar ändå med nästan samma hängivenhet. Enligt min mening kräver detta inte att man har exakt samma mål, så länge man ändå är på samma sida. Om den andras penninganvändning till exempel vore helt annorlunda, skulle det uppstå svårigheter för båda (jag skulle inte nå mina mål, och den andra skulle inte kunna göra så mycket som hen ville).

10 gillningar

Det finns många funderingar kring när man ska hoppa av arbetslivet. Det som utmanar är främst avkastningskravet och säkerhetsmarginalen. Nästa år skulle man redan kunna börja leva på portföljen, om trygghetskänslan tillåter. Det vore ju skönt att redan vid 53 satsa mer på familj och fritid.

6 gillningar

Om du önskar råd, så minska åtminstone risken betydligt i det skede då du tänker börja leva på ditt investeringskapital. Om man tänker nästan fördubbla portföljen på några år, så krävs det antingen betydande risk eller betydande hävstång.

40 år är en ganska ung ålder och gratulationer till det, väl skött! Själv hamnar jag betydligt över detta, men jag har en plan för vid vilken ålder jag ska börja arbeta som frilansare. Jag tänkte alltså inte sluta helt, utan höja min timlön betydligt och sänka mina arbetstimmar avsevärt. Mitt jobb är intressant, så jag har inget behov av att “bli av med” mitt arbete, men visst kan jag få tiden att gå även utan jobb. Hur som helst är mitt mål en sådan hybridmodell. Och jag har lärt mig att man inte bör skapa alltför strikta mål, livet förändras ju trots allt.

15 gillningar

Jag själv fire:ar inte i ordets traditionella bemärkelse. Det vill säga att spara varenda tänkbar cent och sträva efter att på 10–15 år bli fri från tvånget att arbeta.

Istället fire:ar jag på ett mer avslappnat sätt. Jag räknar inte sparkvoter eller strävar efter att leva ett extremt snålt liv. Syftet är att leva ett liv jag själv trivs med, samtidigt som jag sparar och investerar en betydande del av inkomsterna. Med mänsklighet och självmedkänsla i behåll.

Jag kände på något sätt att det inte var för mig att bara sitta hemma i 20–30-årsåldern utan att göra någonting och samla pengar, samtidigt som mina jämnåriga reste runt i världen, festade, gick på festivaler och samlade upplevelser.

Var står jag nu? Det investerade kapitalet är cirka 100 000 euro, vilket har samlats ihop under 10 år. Verkligen ingen rasande takt. Samtidigt har jag gjort allt det ovannämnda: rest jorden runt, festat mer än vad lagen tillåter och varit på 300–400 spelningar. ”Levt”. Allt detta med en månadslön under det finländska genomsnittet.

Jag leker med tanken att jag skulle kunna omvandla investeringskapitalet till lägenheter med lämplig hävstång och leva som en ”friherre” redan nu. Tvånget att arbeta är redan borta.

Jag skrev tidigare om ämnet i bloggen.

24 gillningar

Jag har faktiskt inte en särskilt högriskportfölj, och inte heller särskilt stor hävstång. Lönen fyrdubblades helt enkelt när jag började jobba utomlands, och därför strömmar det nu in tiotusentals euro mer per år i investeringar. De där 250K kommer alltså att bli investerade från min löneinkomst, och därtill kommer kapitalinkomster och portföljens upp- och nedgångar.
Före den här utlandskommenderingen var siktet inställt på 10 år senare. Och å andra sidan, före det här uppdraget, trodde jag inte att jag ville lämna arbetslivet, men nu när man har fått lite distans till arbetet i Finland och även till den livsstilen (ekorrhjulet), skulle det kännas ganska utmanande att återvända…
Men i grunden låter de där hybridmodellerna verkligen förnuftiga. Man kan nå dem tidigare, och de möjliggör en livssituation som redan känns väldigt fri.

14 gillningar

Det slog mig att förhoppningsvis har utgifterna inte ökat i takt med inkomsterna, för annars kan fallet till den tänkta nivån på 2300 €/månad bli ganska bryskt (om det nu alltså blir kvar i storleksordningen 50 000 € per år att lägga till investeringarna, utöver den konsumtion som används till leverne).

För egen del nöjde jag mig med att ha nettolönen från mitt senaste jobb som månadsbudget, vilket investeringarna åtminstone hittills har täckt med en rimlig säkerhetsmarginal (2–3x). Om jag inte hade bedömt att jag hade råd med det utan att röra kapitalet, hade jag fortsatt jobba längre, eftersom jag inte ville börja leva knapert heller. Visst är dyra inköp (bostäder, stugor, bilar…), ständigt resande eller dylikt uteslutet åtminstone tills vidare; det är en ganska vanlig vardag som gäller, om än med mer fritid.

1 gillning

Det har faktiskt inte ens varit svårt att låta bli att höja levnadsstandarden, vilket ger en hel del trygghet i vårt beslut. :grinning_face_with_smiling_eyes: Självklart är en direkt jämförelse utmanande, då levnads- och boendekostnaderna varierar mellan olika länder. Men vi var nöjda med vår levnadsstandard före löneförhöjningen, så det var väl därför det var ganska lätt att fortsätta i samma spår. Vår FIRE-nivå ligger i linje med den levnadsstandard vi trivs med. Det ursprungliga målet var visserligen högre än det nuvarande, men till slut prioriterade vi att nå målet tidigare framför en stigande levnadsstandard, eftersom vi ändå är nöjda och lyckliga i den nuvarande situationen.

Hur är det med er andra, har målet förändrats uppåt eller nedåt under årens lopp?

4 gillningar

Jag leker med tanken att jag skulle kunna omvandla mitt investeringskapital (100 000 euro) till lägenheter med en lämplig hävstång och leva som friherre redan nu. Tvånget att arbeta har redan försvunnit.

Det vore intressant om du kunde utveckla det lite – hur är det möjligt? Vilken typ av avkastning vore möjlig med ett så litet kapital genom att investera i investeringsbostäder med hjälp av hävstång?

2 gillningar

Samma här. Jag har aldrig försökt spara maximalt, utan rest ensam och med familjen, haft hobbyer och festat i övrigt. Egentligen slog tanken mig att jag faktiskt skulle kunna leva på kapitalinkomster först för några år sedan. Även detta kan bli verklighet först om ca 10–15 år. Kanske jag inte ens vill sluta jobba helt, utan bara gå över till något mer avslappnat.

Jag har räknat ut att en portfölj på ca 1 miljon skulle möjliggöra detta, med en avkastning på 4 % per år. Detta skulle möjliggöra ett anständigt liv när bolånen är betalda och barnen är myndiga. Det är fortfarande en lång väg kvar dit. För tillfället går det åt ca +4 000 € i månaden i snitt på årsbasis, så en portfölj på 1 miljon skulle inte räcka på långa vägar.

Det finns några jokrar för att påskynda en eventuell FIRE.

  • Det pågår vindkraftsprojekt där hyresintäkterna skulle öka mina kapitalinkomster avsevärt. Genom att återinvestera dessa skulle aktieportföljen växa snabbare. Jag hoppas att projekten blir av.
  • Genom arv har jag fått delägarskap i olika fastigheter. Jag räknar inte med dessa i min investeringsportfölj eftersom jag inte har 100 % bestämmanderätt över dem, och å andra sidan kan försäljning vara svårt (mina andelar är värda 50–150 t€, svårt att säga). Om jag lyckades realisera dessa utan att orsaka släktbråk och återinvestera pengarna, skulle aktieportföljen få ytterligare fart.
6 gillningar

Jag är en singelman i 40-årsåldern som har två jobb och vars månadskostnader är väldigt låga, men å andra sidan gör jag inga inköp annars heller om det inte är nödvändigt. Större icke-obligatoriska utgiftsposter är presenter till nära och kära samt vänner och välgörenhet, fast det går mindre än 1 000 euro per år till välgörenhet, så det är inte mycket.

Min skuldfria förmögenhet rör sig någonstans kring 400 000 euro och bostadslånet är snart betalt. Så jag kan snart investera ännu mer samtidigt som kostnaderna sjunker, även om bostadslånet delvis är att betala till sig själv.

Här nedan följer lite av mitt medvetandeflöde fritt ur minnet. :slight_smile:

1. Vad är ditt mål och dess tidsplan?

Jag har inga tydliga mål; det kan hända att jag jobbar väldigt mycket i hela mitt liv om det känns bra. Jag märker mer och mer att jag börjar halka efter i arbetslivet; jag anser mig fortfarande vara väldigt effektiv och produktiv för min arbetsgivare i mitt huvudjobb, men jag är inte särskilt smart, jag har ADHD samt en perceptionsstörning och svårigheter att lära mig nytt osv. (orkar inte gå in på allt :slight_smile: ), så i arbetslivet är mitt kompetensområde lättare att automatisera och robotisera, vilket redan har hänt. De som är mer intelligenta har tagit mer plats och ju mer det behövs snabba hjärnor i arbetslivet, desto mindre klarar jag mig – visst är jag väldigt uthållig och så kallat “otröttlig”, men jag har inte alltid klarat mig i allt med det.

Om jag inte klarar mig i arbetslivet i framtiden; jobben försvinner under fötterna eller om jag känner att jag börjar bli dålig och tar någons annans jobb, så kan jag efter en relativt kort tid lämna arbetslivet. Jag tror inte utvecklingen är så snabb att jag inte skulle kunna vara kvar i arbetslivet tills jag är ungefär närmare femtio.

Jag gillar att göra saker fullt ut, till exempel genom mitt gymintresse levde jag som en idrottare (jag är fortfarande noggrann med vad jag äter och tränar hårt, men jag lever inte ett idrottarliv nu). Nu i mitt investeringsintresse ger jag gärna allt; mycket jobb, hög sparkvot och mycket studier. Om jag lämnar arbetslivet tror jag inte att jag kommer att förhålla mig lika passionerat till investeringar.

2. Var befinner du dig just nu i förhållande till målet?

Klart största delen av min förmögenhet finns i bostaden och mitt investeringskapital är bara 130 000 euro. Jag började dock investera först 2018. Jag har satsat väldigt hårt på portföljen sedan dess och den växer i relativt hög takt.

3. Har du dragit ner på kostnaderna/vad är din sparkvot?

Jag har alltid levt sparsamt ända sedan jag var barn och har knappt gjort några större inköp. Renoveringar kopplade till bostaden har förstås varit stora, men de har delvis betalat sig själva, dock inte helt.

Jag sysslar mycket med investeringar och gymmet, vilket knappt medför några kostnader, dessutom träffar jag folk och det innebär ofta inga pengautgifter… tja, vi kan koka kaffe och vi ses mer sällan på restaurang osv.

Den här stilen passar mig och jag rekommenderar den inte till andra, eftersom alla har sin egen livsstil. Jag är lycklig så här, men många skulle inte vara det. :slight_smile:

Jag ber om ursäkt för att jag inte berättar allt och är helt öppen med allt, vilket förstås vore rättvist. Det vore bra att presentera alla sina utgifter och inkomster i sin helhet, men det är få som gör det.

4. Hur ser livet ut efter pensioneringen?

Om jag tvingas gå i “pension” som 45-åring kan jag fortsätta att leva så här på ett lättsamt sätt. Tja, det frigörs enormt många timmar från jobbet, å andra sidan kanske Inderes ser något värde i mig även då, så jag kanske kan få jobba deltid.

Det kan hända att jag inte behövs någonstans när jag är över femtio, och i det skedet finns det mer förmögenhet. Samma sak som jag skulle göra redan tidigare vid pensionering vore att satsa mer tid på sömn och allmänt avslappnad tillvaro; bara vara i soffan och till exempel titta på TV samt ta lugna promenader. Jag skulle kanske skaffa en trevlig och bekväm strandstuga vid havet där jag tillbringar tid med mina framtida hundar. Sedan skulle jag åka in till stan ibland och äta ute osv.

Inga jättemärkvärdiga saker, men generellt skulle jag bara satsa mer tid på sömn och vila samt människor och matlagning. Kanske skulle det finnas mer av sådant där litet lyxigt, som en egen bil, fler restaurangbesök och annat. Ett högkvalitativt och bra stressfritt liv alltså, dock utan några konstigheter. :slight_smile:


Det är så här jag själv tänker och känner. Jag är kanske lite knasig och vill verkligen leva så här just nu, vilket kanske verkar konstigt för andra och det är helt förståeligt. Det är ibland svårt att förklara sin egen tankevärld. :slight_smile:

Jag behåller alternativet att man kan leva på ett annat sätt, som hur jag skulle kunna leva som pensionär.

Jag har haft mycket tur i livet samt ett stödnätverk, så jag är inte min egen lyckas smed. Visst har jag samlat ihop min förmögenhet själv, det kan man inte förneka, men å andra sidan har miljön och allt annat också gjort att jag blivit företagsam, till exempel tack vare stödnätverket och “morötterna”.

Jag hoppas att diskussionen håller sig till ämnet i startinlägget och att diskussionen inte, åtminstone på grund av mitt inlägg, hamnar på ett spår som “svävar iväg från ämnet”. :slight_smile:

74 gillningar

Det här är verkligen en så främmande värld för mig att jag bara måste ”gilla” och följa det ni skriver :smiling_face_with_sunglasses::popcorn:

Jag förstår inte varför någon skulle vilja gå i pension tidigt / lämna arbetslivet. Ni har säkert något tråkigt jobb. Jag står inte ut i särskilt många dagar utan att få lust att utveckla något jobbrelaterat.

22 gillningar

För mig är tanken på möjligheten att bli friherre och fokusera på det man tycker om det viktigaste när jag siktar mot ekonomiskt oberoende. Om jobbet känns motigt har man tack vare sin ekonomi möjligheten att byta till något annat, eller till och med lämna arbetslivet helt för en tid.

I och för sig håller jag med om att många siktar på pensionen med alldeles för rosenröda tankar i huvudet. Meningsfull sysselsättning – oavsett om det är jobb, hobbyer eller något annat – i en lämplig kombination är en viktig del av lyckan.

Den kanske största svagheten med FIRE är att det inte tar hänsyn till att utgifterna lätt stiger när fritiden ökar radikalt. Om man alltså vill njuta av livet och inte bara snåla.

16 gillningar

Enligt min egen erfarenhet är det där med att ”jobbet är så roligt att man inte ens vill sluta” en rejäl lyx. De flesta arbetare vaknar nog på morgonen bara för lönens skull, och om det behovet togs bort skulle nog ganska många stanna hemma under betydligt längre perioder än bara den vanliga semestern. Visst är det bra att ha någon form av sysselsättning i livet; att fastna i soffan framför tv:n är inte bra för någon. Det finns dock gott om trevliga tidsfördriv i livet, men jobbet har för min del aldrig varit ett av dem.

När det gäller ökade kostnader i samband med FIRE, baseras den tanken på ökat resande? För min egen del sjunker i alla fall kostnaderna så fort jobbet försvinner ur bilden.

  • Det går åt mindre bensin
  • Generellt minskar bilens servicekostnader/slitage
  • Behovet av representativa kläder minskar, och man behöver inte heller uppdatera annan utrustning som krävs i jobbet.
  • Man har tid att laga mat, så det blir inte att man köper färdigmat.
  • Onödigt v*tutus-shoppande (frustrationsshoppande) försvinner.
  • Man har tid. Man hinner jaga erbjudanden och göra till exempel renoveringar själv, något som många yrkesarbetande – särskilt i barnfamiljer – inte har tid med.
49 gillningar